Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Fyra gånger morfar.

För precis en månad sen nedkom vår yngsta dotter Linnéa med en son, så nu har alla våra döttrar försett oss med barnbarn. Att det blev en pojke gillades av Hugo (Rosmaries pojke) för nu är han inte längre ensam pojke i familjen som ibland upplevs något kvinnodominerad. Personligen har jag inte så stor skillnad även om det finns lediga traktorsitsar, så en traktorförare finns det plats för. I och för sig så klarar också flickorna av traktorkörningen så i dagens läge spelar det faktiskt ingen större roll. Mina erfarenheter från min tid som arbetslärare på trädgårdsskolan är också att de flickor som övervann rädslan för traktorerna många gånger var bättre förare än pojkarna. Åtminstone följde de bättre mina instruktioner än pojkarna som ofta hade den inställningen att det där kan dom från förut 🙂

Moffa.

Moffa är för mig ingen främmande benämning för redan i lågstadiet fick jag smeknamnet moffa, eller kanske var det menat som öknamn. Som sådant tog jag det inte ty min morfar var en av de personer som jag bäst tyckte om, han hade trots mycket arbete i smedjan alltid tid med mig. Min morfar var ortens bysmed och kunde fixa allt mellan himmel och jord både av metall och i trä och hans händighet imponerade stort på mig. Jag mer eller mindre bodde där under somrarna före och under de tidiga skolåren och han lärde mig att härda stål och smida i ässjan glödgad metall, tyvärr var jag lite för ung för att längre minnas exakt nyans på stålet innan det härdades med att doppas i vatten och gnidas i kolstybben. Så antagligen var det mina ideliga kommentarer om morfar som ledde till mitt smek-/öknamn.

Eller så var det skorna -moffaskorna- , under ett par vintrar i skolan nyttjade jag ett par skor som min morfar tillverkat (naturligtvis var han skomakare också) av läder och vadmalstyg stadigt sydda med becktråd. Dem hade han gjort då efter kriget då det var brist på skor, är inte riktigt säker men kanske hade de gjorts åt min mor. Skorna hade lädersula med gummiklack i hårt gummi och var lätta, varma och bekväma. Men det som speciellt utmärkte dem var dess goda glid i iskanan i backen bakom granhäcken vid skolan. Dom gled så bra att jag utklassade alla andra och kanske bidrog avundsjukan till att jag började kallas moffa, vilket jag som sagt inte hade något emot. Dessutom var det i vissa kretsar lite hippt med att återanvända kläder då i början av 70-talet i efterdyningarna av flowerpower och hippiekulturen. Jag har ju aldrig förstått mig på att följa klädmodet utan begagnat det som känts bekvämt och slitstarkt. Att jag kanske ibland var lite gammalmodigt klädd brydde jag mig inte om men minns att min syster inte alla gånger ville visa sig alltför bekant när vi träffade jämnåriga. Men när det gällde skorna fanns det faktiskt dem som lade bud på dem eller undrade var jag fått tag i dylika. Tydligen kan man vara modern blott man är tillräckligt gammalmodig 🙂

Grönsaksbonden och barnbarnet. Hoppas han tar till sig av trädets råd.

Jag är inte speciellt vidskeplig men ibland har jag faktiskt undrat om det redan då i skolåldern bestämdes att jag inte skulle komma att bli någon farfar. Min son hann inte bli far men jag är säker på att han skulle ha blivit en mycket bättre pappa än vad jag är eller varit. Det är nog så att jag har ägnat moder jord mera omtanke än mina barn. Nåå, i förlängningen kanske också den omtanken kommer mina barn tillgodo men visst tycker jag ibland att jag ägnat alltför lite så kallad kvalitetstid med barnen. Visserligen har jag funnits i deras närhet men det mesta har gått i arbetets tecken och de gånger de frågat om vi inte kunde göra det och det, som andra familjer, så har svaret ofta blivit att jag inte har tid. Jag har väl någon gång lekt med tanken att jag får försöka gottgöra mina tillkortakommanden med de egna barnen med att ge barnbarnen mera tid, liksom min morfar, men få se om det inte blir först när barnbarnsbarnen kommer som jag kan ta mig den tid som behövs.

Oj, va ni har vuxit!

Kan tänka mig att när Charlotta återvände hem från bloggarträffen möttes hon av en glatt svansviftande Olle och bräkande får. Här var det däremot tyst och tomt när jag återvände då Rosmarie har tagit ut en vecka semester och rest till Norge och frugan råkade vara i kyrkbyn för att kolla in försäljningspunkten därstädes.

Mina skyddslingar kommer inte springande precis så genast jag kom hem drog jag på mig stövlarna för att ta mig en rundtur kring åkrarna för att kolla in läget. Jag var lite orolig att dom skulle ha antastats av diverse småkryp under tiden jag varit borta. Regnet kom så tidigt på onsdag kväll att jag inte hann utföra behövliga växtskyddsåtgärder innan jag tidigt på torsdag morgon satte mig i bilen för att anträda färden till Nisse. Nu verkar det som om regnen (19,7 mm på torsdag morgon och ytterligare 33 mm, enligt frugan, senare på torsdag och under fredagen) hade skött om att småkrypen inte hade varit så värst aktiva. Till all lycka. Det var inget större tryck i kväll heller så jag behövde inte sätta mig i traktorn direkt jag kom hem, kanske kan det bli aktuellt i morgon kväll.

Tillväxt.

Som vanligt när man försummar de dagliga rundturerna kring åkrarna så är det som om det växer lite extra. Eller egentligen gör det väl inte det men det är som om det märks lite bättre när man inte springer där hela tiden. Men visst konstaterade man ändå att hel del utveckling skett, kålen hade fått ytterligare ett par blad, lök och morot hade sträckt på sig lite och broccolin började bli på gränsen till lite för storvuxen för skörd av optimal kvalitet. Den får jag nog börja med i morgon bitti för att den inte ska bli för gammal. Så att jag nu inte hade varit dit på 3 dygn jämfört med minst 1-2 ggr per dygn de dagar jag är hemma märktes nog.

Kålen hade vuxit bra under de dagar jag varit borta. — Kålen hade vuxit bra under de dagar jag varit borta……..

....likaså hade gurkorna uppnått rejäl "karastorlek" under tiden :) — ….likaså hade gurkorna uppnått rejäl “karastorlek” under tiden 🙂

Vad gäller själva resan och träffen som var både givande och trevlig så ber jag att få återkomma lite senare då jag smält alla intryck. Det har varit intensiva dagar och som vanligt får man nu försöka jobba ikapp det som försummats men det är ändå kanske inte så dumt att börja med en god natts sömn innan vardagen åter tar vid i morgon bitti.

Katastrofturist

Jag brukar inte vara mycket för att katastrofturista men alla pratade om lerbadet på årets Suviseuramöte som hölls på Söderfjärden under senaste veckoslut så att få se det med egna ögon kändes som ett måste. Det har förövrigt skrivits spaltmetrar om detta evenemang så jag ska inte desto närmare gå in på detaljerna utan vill närmast återge lite personliga reflektioner.

Att ett dylikt möte hålls så pass nära att det, trots att man inte annars intresserar sig för evenemanget, är enkelt att göra ett kort besök och antagligen få uppleva en “en gång i livet upplevelse” ledde till att jag under söndagen besökte tillställningen. Jag har aldrig tidigare upplevt en sån folkmassa, det pratades om 75000 besökare, det närmaste jag kommit dylika folkmängder har varit under lantbruksutställningarnas glansdagar som till exempel i Seinäjoki 1991.

Kanske kan följande video lite beskriva stämningen. Det stora antalet barn och ungdomar samt de många barnvagnarna är väldigt påtagligt, lite annat än Finlands befolkningsstruktur i övrigt 🙂

Markstruktur.

Det som mest intresserade mig som bonde var att få se hur marken klarade belastningen och trafiken efter onsdagens 65mm’s regn. Så riktigt farligt som jag hade hört ryktesvägen var det nu inte men visst fanns det partier där marken körts sönder ordentligt och jag är rädd att spåren nog kommer att ses flera år framåt. Det är min erfarenhet för här på gården hade förra ägaren sålt matjord innan vi köpte stället och jag minns att effekterna av lastbilstrafiken syntes ännu 10 år efteråt, både på växtligheten och också som ökat dragmotstånd vid jordbearbetningen. Att en massa folk trampar på åkern är kanske inte det största problemet, dess skadeverkningar syns nog främst på ytan. Men logistiken kring förnödenhetstransporter och iordningställandet och nedmonteringen som sker med tyngre fordon kan nog komma att ge efterverkningar, speciellt som det nu blev så blött väder. Jag får väl försöka göra ett återbesök eller höra med markägarna hur fallet blev här efter något år.

15500 husvagnar!!!

Traktens bönder som ställde upp med bogsering var i alla fall väldigt uppskattade för utan draghjälp hade stor del av de 15500 husbils- och husvagnsekipagen inte fåtts på plats. Jag hade inte trott att det fanns så många ekipage i hela landet ens och nu var de samlade på en åker i Söderfjärden noggrant parkerade i precisa rader.

Det som också slog mig var att ordningen och arrangemangen verkade löpa fint trots regnet i onsdags, det fick till och med minnesbilderna från militärtiden i Dragsvik att blekna. Det verkade inte alls att vara samma “yrsel” här 🙂

Kanske är det nåt med att hårt tro på en sak som gör att ett dylikt arrangemang går att genomföra, under militärtiden var målet kanske lite diffusare. Lite påminner ändå just drivkraften hos mötesdeltagarna den drivkraft som vi bönder besitter, i dagens läge så behövs nog lite tro för att få jordbruken att gå runt och för att varje vår tro på en god växtsäsong.

Infrastruktur.

Att traktens befolkningsmängd fördubblas under ett veckoslut sätter naturligtvis sina spår, det har till exempel tidvis varit lite si och så med trådlös kommunikation. Det fanns de som oroade sig över att nödsamtalen inte skulle gå fram men det verkade ändå gå att ringa från området medan surfande på “nätet” inte fungerade under mitt besök. Gummistövlarna lär också ha haft god efterfrågan i nejdens butiker.

Det som märktes mest var ändå trafikmängden. Trots att det leder många vägar till Söderfjärden så blev det onekligen lite trångt. Det var stundvis svårt att ta sig över vägen vid åkern i kyrkbyn som på denna video från söndagskvällen då returtrafiken började komma igång. Jag råkade lämpligt filma just som nyheterna aviserade om returtrafiken 🙂 Här uppe i Långmossen där jag håller till har det däremot inte just noterats.

Någon katastrof blev det nu inte vad jag förstått även om det säkert var lite besvärligt då alla anlände till de våta fälten. Personbilarna stod nog inför en hopplös uppgift att dra de tunga husvagnarna på plats.

Ett imponerande arrangemang för några dagars samling är den minnesbild jag har efter detta.

Odlingsrapport.

Det har åter varit tyst en tid härifrån av den anledningen att jag försöker komma ikapp med sådd och plantering.

Det blev lite bättre väder inför och under midsommarn än vad som först utlovats. Jag hann tänka att det kanske går att fira lite då det i början av midsommarveckan utlovades flera dagar med regn till midsommarhelgen. När det sen blev bättre väder, vilket var bra både för den sena bonden och midsommarfiraren, var det lika så bra att försöka komma i kapp med almanackan. Så det blev inget firande i år, ifjol försökte jag likt andra fira midsommarafton men det försöket avbröts ju av frosten vid 23-tiden och det utlovades också nattfrost inför årets midsommar så jag försökte inte ens planera in nåt speciellt i år. Det blev sen sist och slutligen inte kallt eftersom det höll sig mulet och fanns lite vind, för att sen under helgen bli riktigt fina besprutningsförhållanden, så stor del av midsommaren gick åt till växtskydd, bäddfräsning och sådd. Det var ändå nära att det skulle ha gått i stöpet med fräsningen och sådden för på midsommarafton brast drivkedjan på fräsen, frugan menade att det nog inte är meningen att man skall jobba den dagen. Lyckligtvis hade jag några kedlänkar på lager så med lite hamrande och nitande fick jag på ett par timmar fräsen igång igen. Jag blev så pass taggad av händelsen och av att Radio Vega spelade lyssningsvärd musik natten igenom istället för det nattklassiska som dom annars brukar dra igång med efter midnatt så jag jobbade på fram tills solen gick upp igen. Jag fick på så vis både kålrötter och rödbetorna för nästa vinters lagerförvaring i jorden.

En brusten transmissionsked hotade omintetgöra midsommarhelgens arbete. Med hjälp av lite kallsmidande och byte av ett par länkar kunde kedjan fås i brukbart skick.

Regnet var hotande nära i den sena midsommarnatten men höll sig borta från grönsaksbondens åker.

Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens "Run to the hills" för att hålla sig vaken under sådden :) — Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens “Run to the hills” för att hålla sig vaken under sådden 🙂

Lördagen gick åt till en del växtskyddsarbeten och maskinunderhåll och på lördag kväll tog jag itu med kumminsådden men då ville inte vädret samarbeta längre. Sådden avbröts inte bara en utan två gånger så det gick till måndag eftermiddag innan de 7 hektaren med kummin var sådda. Det kom inga stora regn men så pass stora skurar att jag fick lov att söka mig hem. De va den midsommarn det….. men bra att man lite kom ikapp förseningen 🙂

Torrare väder.

Måndag och tisdag torkade det upp och vi kom igång med planteringen igen, på tisdagen ringde YLE upp för att höra om jag kunde tänka mig att ge en rapport över odlingssituationen. Det var då riktigt varmt -över 20 grader- så pass att jag övervägde att byta bort långkalsongerna till kortare dito. Jag andades då lite optimism och hoppades att det faktiskt skulle komma lite regn för att lite luckra upp jordskorpan i löken som planterades i för våta förhållanden. Nu då jorden började torka upp hade det bildats fingerdjupa sprickor i och det stör ju naturligtvis lökens etablering. Den tidiga morots- och palsternackssådden led också av problem med skorpa så där passade det också med lite regn. Det hade utlovats en 14-15 mm regn till onsdag och det var väl ungefär det jag hoppades på. Inslaget som filmades i tisdags gick ut i kvällens Tv-nytt (vid 9:30 i nyhetssändningen) och ni kan se att det inte är nåt vidare ställt med utvecklingen av grödorna i förhållandet till tidpunkten på säsongen. Vid det här laget borde nog åkrarna börja skifta i grönt istället för den gråa färgen som fortfarande dominerar.

Palsternackorna kämpar på i skorpan. Dom är nog väldigt sena på grund av sen sådd och kyligt väder, få se om dom alls hinner till till hösten.

Korianderns utveckling har också varit långsam i kylan och blåsten trots att den såddes redan den 2:a maj. Den är ny odlingsväxt för mig så kanske det är normalt men tröskningen blir nog sen med den här farten.

Rotblöta.

Jag nämnde i intervjun att det inte skulle vara så illa med lite regn men som tur var hade uttalandet klippts bort 🙂 Annars skulle jag väl nog fått höra vad jag är värd. För sen när det frampå onsdagsmorgonen började regna så var det ingen ända på regnandet utan det kom hela 65mm regn under det dygn som regnet höll på. Det är ju lika mycket som det normalt kommer på en hel månad. Så i morse var alla diken och utfall fyllda till brädden men lyckligtvis undveks större skador på odlingsväxterna. Så pass blött var det i alla fall att jag blev tvungen att skjuta på den till idag planerade sallatsskörden till i morgon.

Så här såg det ut i morse på den plats kamerateamet gjorde intervjun i tisdags. Det var nära att odlingarna skulle översvämmats.

Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert...... — Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert……

....trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli :) — ….trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli 🙂

Allt är inte så illa trots allt……. man får tänka positivt……

Skorpa och skivkonvolut.

Lyssnade på Michael Cronströms “Fokus på skivkonvolut” i traktorn på torsdagskvällen och kom att tänka på att jag fick ett par cd-skivor med posten häromveckan där skivkonvolutet har en personlig koppling.

Vad gör nu det här på bondbloggen kanske någon tänker, men faktum är att det också har en koppling till bondbloggen och andra jordnära ting. Därför och speciellt efter Nisses inlägg om informationsspridningen via internet tycker jag att det platsar här.

Men vi tar historien från början.

Vi bloggare har under åren som gått fått en och annan förfrågning om till och med sådana saker som deltagande i realityshower bland annat. Intresset har varit lite svalt från vår eller åtminstone från min sida till dylika 🙂 Men när jag i vintras fick förfrågan om rätt att använda en av de bilder som jag publicerat här på bondbloggen till ett skivfodral så tyckte jag varför inte. Musik har ju alltid intresserat och kunde man nu på detta vis göra en kulturgärning så vad vore bättre än det. Jag kollade naturligtvis upp vad sorts musik gruppen sysslade med, man ville ju inte ha att göra med musik kopplad till diverse suspekta gärningar. Hittade kvartetten på Youtube sjungandes Cornelis Vreeswijk och det jag hörde var helt ok även om det kanske inte är musik som jag annars lyssnar på så här till vardags. I övrigt är jag musikallätare så länge det är lite melodi över det hela, modern klassisk musik där någon till synes helt oplanerat till exempel klinkar på ett piano är väl det enda som jag inte klarar av. Njaa, opera har jag också lite svårt med 🙂

Efter lite e-postande fram och åter kom vi överens om hur bilderna skulle komma till användning och eftersom mitt fotograferande till bloggen inte görs i vinstsyfte så meddelade jag mig helt nöjd med nåt exemplar av slutresultatet. Och som sagt häromveckan hade jag ett par skivor i postlådan.

För några dagar sen satte jag skivan i cd-spelaren för att lyssna på låtarna och ärligt sagt var jag till först inte riktigt övertygad även om musiken och instrumenthanteringen var proffsig – dom är ju duktiga på sånt där i Sverige trots att detta nu uppgavs vara ett lågbudgetprojekt -. Cd-spelaren gick på repeat under tiden jag satt och jobbade vid skrivbordet och för varje spelning satte sig låtarna allt bättre och nu är jag riktigt nöjd med att ha namnet på skivkonvolutet. Tydligen krävdes det lite tillvänjning till den mer visbetonade musiken det har ju mest blivit rock i lurarna framåt småtimmarna den senaste tiden då jag brukar slå över till Radio Rock när Vega växlar över till nattklassiskt.

Texterna i låtarna handlar om historiska händelser och alldagliga jordnära saker sånt som också vi försöker återge i våra beskrivningar av vardagen här på bloggen. Och är det nu nån som vid det här laget är nyfiken på hur dom låter så kan man kolla på Spotify

Hursomhelst är det lite roligt att ett par gamla skor på en av regn bildad jordskorpa i en morotsåker i Långmossen via googlande över nätet hamnat på ett skivkonvolut i Sverige 🙂

Skorpa.

Bilden som intresserade gruppen är den till höger som ingick i mitt inlägg om en mindre lyckad sådd av morot så för att visa hur en lite mer lyckad sådd ser ut sände jag dem bilden till vänster och nu pryder båda bilderna skivkonvolutet.

På tal om skorpa så är det också i år liknande problem efter den långa regnperioden och jag får nog ta itu med några åtgärder för att undvika ett dylikt misslyckande som våren 2012. Då borde jag ha sått om i slutet av maj när jag såg hur det höll på att gå, nu i år skedde sådden så sent att omsådd inte är aktuell utan jag får nog försöka med att hålla markytan fuktig under några dagar nu i veckan så att groddarna orkar bryta igenom. Vid dagens koll höll morotsgroddarna på att ta sig uppåt vilket också betyder att skall en ogräsbekämpning göras innan uppkomst skall den helst ske inom det närmaste dygnet. Bara att invänta lite lugnare väder vilket enligt prognosen kan infalla vid 8-tiden ikväll. För tillfället bullrar det på plåttaket så man behöver inte ens se ut för att hålla koll på väderleken. Blåsten har inte varit växtskyddet nådigt denna vår 🙁

……men nu åter till såanmälan som helt klart är ett kapitel för sig. Fick just några skiften ritade men kommer inte vidare till följande skede i programmet. Kanske vore det bäst att fotografera skärmen och sända bilderna till Mavi, gör man det digitalt borde det vara frågan om elektronisk anmälan, eller hur? Skorpa tror jag mig veta hur man hanterar men det här Vipuritandet går jag nog bet på…… kanske blir det mitt sista år som bonde?

En sista kraftansträngning….

…. var vad som behövdes för att få den sista spannmålen i mullen i vår.

Vid middagstid idag sattes p för spannmålssådden med sådd av det sista kornet. Men det var nära att det inte lyckats det heller då regnet över Stadsfjärden hotade att återigen väta ner åkern, men till all lycka svängde det in mot nordost och arbetet kunde fortsätta ostört denna gång. Jag hann nästan börja harmas över att jag tog en timmes tupplur på soffan mellan 6 och 7 i morse och att jag mellan 7 och 9 hjälpte till att packa kålen för leverans till pop up Österbotten evenemanget.

Eftersom tangenterna verkar lite suddiga efter blott en timme sömn under det senaste dygnet lägger jag in lite bildmaterial som uppdatering av en del göromål under den gångna veckan.

Regnet över Stadsfjärden skymtar bak björkarna vid "Grynnon" — Regnet över Stadsfjärden skymtar bak björkarna vid “Grynnon”

Det mesta av dagarna går åt till att plantera grönsaksplantorna för att på något vis komma ikapp när det nu äntligen nästan hållit upp några dagar. Till planterandet har vi lite hjälp så det gäller att få det att löpa under dagtid vilket sen leder till att de sysslor man klarar mer eller mindre på egen hand lämnar till kvällen. Eller som nu då regnfria kvällar är bristvara till natten.

Kålplantering

Då nu också löken börjat gå åt så blir det inte att vila de dagar det regnar. Har vi inte sått nya plantor så har vi kunnat packa lök.

I kylan tänker man inte på att det växer trots allt. Jag höll på att försumma stråstärkningen av hybridrågen, den sena behandlingen ger kanske inte full stråförkortningseffekt men borde i alla fall leda till lite “Nack Verstärkung” alltså förstärkning av stråets översta del. Mest nöjd är jag över konsstycket att både finna tid till samt lyckas få in en behandling i mellan regnskurarna och blåsvädret, nu gick det fem timmar mellan behandling och regnet vilket borde räcka till. Lyckades också få till en välbehövlig behandling av gulbandade jordloppan som kalasade på broccoliplantorna.

Också morotssådden har “taiji häran”, efter tre såförsök som avbrutits av regn fick jag årets morötter i jorden natten till fredag.

5.6.2015. Morotssådden avslutades under uppsikt av "gubben i månen" — 5.6.2015. Morotssådden avslutades under uppsikt av “gubben i månen”

Ett svanpar har envist uppehållit sig på åkrarna den sista tiden och även om jag tycker att det är ståtliga fåglar vill jag inte ha dem i mina odlingar. Så allt emellan tar jag mig en rush för att jaga bort dem.

Ett rörigt hopplock det här men “rörigt” har det varit under den gångna veckan. Nu ska jag hursomhelst ta en sista tur runt “heimane” för att se om det är i skick innan jag tar natt.