Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
I går närde jag lite hopp om att läget skulle stabiliseras och normaliseras något, det var lite varmare och jorden torkade upp nästan som förr i världen helt plötsligt. Iddes ändå inte kalla in personalförstärkning då det var lördag och många upptagna med examensuppvaktningar så vi planterade lite med familjens alla tre generationers hjälp. Jag hade tidigare på dagen fräst upp bäddar för sådd av palsternackor och morötter men lämnade sådden av dem tills senare på kvällen för att delta i planteringsarbetet. När så dottern och dotterdottern for hem för dagen ställde jag till med sådden och kunde avsluta palsternacks- samt inleda morotssådden. Det blev mulet framåt natten och det var inte lätt att se hur de små fröna sattes i jorden så arbetet gick sakta för att sen avslutas helt då det började regna igen kl. 3:23. Det var bara att söka sig hemåt för att få utrustningen under tak, fylla i skiftesbokföringen och söka sig till sängs.
29.05.2015 Korianderns sårader börjar bli synliga så det verkar inte vara enbart ogräs i åkern.30.05.2015 Kornet som såddes 4 maj börjar närma ogräsbekämpningsstadiet, hur man nu ska hinna med det mitt i sådd och plantering av grönsakerna. Allt fordrar dessutom tjänligt väder som nu verkligen är en bristvara.30.05.2015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning.31.05.2015 Det är inte lätt att kontrollera såresultatet framåt småtimmarna.
Det kom blott 3,4mm regn under morgonnatten och jag hoppades kunna återuppta sådden på eftermiddagen idag men några rejäla regnskurar satte stopp för det. Man börjar bli lite förtvivlad och frustrerad nu. För att skingra tankarna for frugan och jag till staden på bio. Och med tanke på att det är tolv år sen senaste biobesök så förstår ni säkert hur känslorna går. Filmtiteln Fast & Furious återspeglar bra hur det är nu, man får vara snabb som en furie de korta stunder som det är läge för så- och planteringsjobb. Ett annat alternativ på biografen var Mad Max “Fury Road” och när vi kom ut efter filmen och vi möttes av nya regnskurar kändes det som också det skulle ha varit ett gångbart alternativ :/
……går vårbruket framåt trots regnet men visst hade man hoppats på några dagar med stabilare väder. Det blir ett enda lapptäcke av allt då planerna avverkas en efter en så att man snart har plan Ö på gång. Allt tar längre tid då man ideligen får avbryta det man håller på med och inget verkar bli färdigt.
Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots “grovt bruk”. Men också ogräsen gror som synes bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket.
I går kväll och natt plöjde jag för det sista kornet, det väntas regn men en plöjd åker blir luftigare så regnet dräneras ut snabbare. Det är faktiskt de som börjat plöja höstplöjda fält på nytt i ett sista försök att få någonting att torka upp för sådd.
Sällan man plöjer i höstplöjningsvåta förhållanden i slutet av maj.
Orsaken till att jag lämnade den här åkern oplöjd i höstas var i första hand att jag på grund av torkan i fjol misslyckades med ogräsbekämpningen i palsternackorna varpå bland annat baldersbrån rikligt fröade av sig. Baldersbrå är ljusgroende så om jag plöjt in ogräsfröna i höstas hade jag fått dras med dem flera år framåt, nu i fukten har fröna som legat på jordytan grott bra så förhoppningsvis lyckas jag med plöjningen nu ta kål på de flesta och på så vis undvika en uppförökning av ogräsfröbanken. Som sagt FÖRHOPPNINGSVIS man vet aldrig när det gäller ogräs!
Baldersbrån har grott bra i fukten.
Intet ont som inte för något gott med sig.
Men visst medför regnen lite inbesparingar också, det behövs ingen bevattning efter planteringarna och när det är mulet väder och fuktigt så är också nattfrostrisken mindre. Vi har hittills besparats från värre köldnätter trots att det annars varit kallt, det kalla vädret har också underlättat bromsandet av tillväxten på grönsaksplantorna som inväntar lämpligt planteringsväder. För tillfället har jag närmare 300.000 plantor som vi borde få i jorden. Det som är osått är det lite lättare att justera, de flesta frön går till och med att spara till nästa år om det kniper men planteringsfärdiga plantor är det inte lika lätt att spara. En del kan kylas ner men annars är det antingen att svälta, hålla torrt eller bromsa tillväxten med högt ledningstal som gäller. Växer plantorna sig för stora blir det problem att få dem genom planteringsmaskin och då fördyrar det planteringsarbetet.
Idag fick vi faktiskt ner det mesta av rödlöken. Svaga regn igår och uppehåll från morgonen möjliggjorde plantering från lunchtid och en 6 timmar framåt ………. sen började det regna igen 🙁
Planteringen av rödlöken halvvägs…..
Dagens plantering genomfördes med “hemfolket” bondbloggaren inkluderad eftersom den var lite oplanerad då jag ännu igår inte trodde att det skulle bli någon plantering idag. Detta är ett annat problem som uppstår då man så här “extempore” utför arbetsmoment. Ska man anlita hjälp borde man helst kunna meddela en eller två dagar i förskott. Sen vet man inte heller hur många timmar det går att plantera. Svårt få folk för nån timme nu och då och inte är det möjligt att betala lön för att sitta och dricka kaffe heller 🙁 Hade jag vetat att det skulle torka upp så pass som det gjorde borde jag själv fått försöka få lite morot och palsternacka sådda istället för att sitta och plocka plantor.
Men man får väl trots allt vara glad över att det gick att plantera idag……. håller väderrapporten sträck lär det inte bli någon plantering i morgon. Hoppet ställs nu till att torsdagens utlovade uppehåll möjliggör ett fortsatt planterande………..
Vi hade anledning att söka oss norrut idag för att sköta några leveranser och eftersom jag med min flunsa var den som gjorde minst nytta här hemma föll det på min lott att sköta om den biten. Sitta vid ratten med VC-pappersrullen på sätet bredvid klarade jag just och just av. Kvinnfolket här hemma tycker nog att vi män är klena när vi insjuknar 🙂 …. å andra sidan är vi inte sjuka hela tiden heller 😀 …..hur är det man säger “övning ger färdighet” 🙂
Nåjaa, det om det.
Det sist sådda kornet i medlet av fältet håller på att gro i de fuktiga jorden. Det grönare partiet sått en dag tidigare. Det har antagligen blivit kallare i jorden anefter eftersom skillnaden är så stor. Det längre hunna har bättre hunnit ta del av varmare jordtemperaturer verkar det som.
Lite duggregn igår men en strålande solig dag idag, på morgonen för fuktigt för åkerbruk så det passade mig bra att åka, samtidigt kunde jag ju se hur läget är norröver. Ju längre norrut jag kom desto våtare blev det så om läget var fuktigt därhemma så är nog plaskvått ett begrepp som passade från Markby norrut till Esse. Fanns veritabla sjöar på åkrarna däråt hållet och man kan förstå de lokala böndernas frustration över vädret. Kommer att fordras åtskilliga torrvädersdagar eller -veckor, om det kommer nya regn, innan någon har ärende till de fältena 🙁
Tog mig genom Jeppo och Pensala på vägen hem under eftermiddagen och där bongade jag faktiskt några som gjorde tappra försök med harven trots vätan. I och för sig är sand och mulljordarna därstädes inte så strukturkänsliga men inte såg det bra ut. Men vad gör man när det är stora arealer som ligger och väntar samtidigt som almanackan stadigt tickar på?
Ju närmare hemåt jag kom desto ljusare blev tiltorna och väl hemma igen kunde jag konstatera att det är mera grönt än grått på åkrarna. Bara att hålla med om “Schinnas-mossins” uttalande “att sålv je kåmplett besta plettin på joolen” 🙂
Med hopp om fint väder i morgon har jag ikväll förberett för morgondagens plantering inför lördagens regn för även om jag lider med dem som inte kommer ut på åkern så visst är det fint med ett lätt regn på det nyplanterade -det sparar lite bevattningsarbete för min del-.
Bäddar frästa i lämpligt fuktig jord inför morgondagens plantering.
Gjorde också en lite mindre munter upptäckt under kvällens inspektion. Hjortarna har trampat sönder en del av täckväven, det blir nog att sätta upp elstängslet redan i detta skede 🙁
Bockarna Bruse har nog inte förstått att det att trampa sönder Bondbloggen-Christers väv kan medföra sjufalt större konsekvenser än att klampa på trollets bro! Så stora bockar finns det inte att …… 🙂
När åkern är svart av och dikena välfyllda med vatten och det inte är möjligt att bruka jorden på grund av vätan kan man ju alltid skingra tankarna med lite filosoferande. Det är ju annars något man också oftast gör när man har så kallat “siiand arbeit” (arbete som löper av sig självt utan desto vidare tankearbete) men det är sällan att man sätter dom funderingarna i pränt. Jag skall nu göra ett undantag och skriva ner en sak som jag från och till funderat över och som alltid aktualiseras i samband med att man sliter med stödansökningarna.
Matprissubventioner.
De flesta känner säkert till att lantbruksstöden är till för att sänka matpriserna så att alla ska ha råd att äta sig mätta av näringsriktig mat. Det finns ändå en oftast “högljudd” skara som åtminstone i samband med publicerandet av stödutbetalningarna och nu när bönderna ondgör sig över byråkratin brukar aktivera sig i sociala media. Deras kommentarer och inlägg brukar ofta signeras med “skattebetalare” och andemeningen är att deras skattemedel inte ska gå till “socialbidrag” åt lata bönder som mest är ute och finkör i sina nya stödfinansierade traktorer och blockerar trafiken. I stället borde vi antingen skaffa oss ett riktigt jobb eller sätta produktion i marknadsmässigt skick.
Deras kommentarer har fått mig att undra om det faktiskt skulle finnas en marknad för marknadsmässigt prissatta produkter? Man får ju den bilden att dom hellre betalar för produktens egentliga värde i hårdvaluta än att subventionera produktionen via skattesedeln. För den som säljer mer eller mindre direkt åt konsument är det inte så svårt ordnat men det som går via parti- och butiksledet borde kanske förses med nån form av märkning så att dessa “skattebetalare” skulle hitta de produkter de önskar sig. Så hur är det? “Upp med handen” nu den som önskar sig ett dylikt system!
EU-stöd.
Det finns faktiskt odlare som inte söker odlingsstöd. När vi gick med i EU, eller EG som det hette då, fanns det grönsaksodlare som menade att då de inte fått stöd tidigare så nog skulle dom klara sig utan stöd i fortsättningen också . Det rörde sig oftast om äldre odlare med mindre arealer som avskräcktes av den byråkrati som ansökningarna medförde och den oro som eventuella granskningar skulle innebära. Hur väl dom klarade sig vet jag inte, många har säkert slutat om nu inte av lönsamhetsskäl så är dom antagligen pensionerade vid det här laget.
Jag skrev finns i det här kapitlets inledning av den anledningen att jag idag fick höra om en kollega som nu i år avstod från att söka stöd. Han menade sig ha så små arealer att det inte var mödan värt med all byråkrati och begränsningar som systemet medför. I stället försöker han ta ut ett merpris från produktionen. Jag hoppas att han hör av sig hur ekonomiska utfallet blev när året är slut. För jag ska inte sticka under stol med att jag också funderat i samma banor. Kanske kunde jag uppnå samma resultat med att sätta ner motsvarande tid på marknadsföring som på den byråkrati som stödansökan föranleder?
Det var ändå inte många bönder som röstade för medlemskapet i EG så varför skulle det falla på vår lott att söka tillbaka de medlemsavgifter som landet betalar till unionen? Borde det inte varit ja-röstarna som skulle tagit sig an den uppgiften? Sällan får vi tack för vårt återbördande av medlemsavgifterna. I stället har vi fått höra att det är vårt fel att landet blivit nettobetalare inom unionen, att vi inte söker EU-finansiering i tillräcklig hög grad.
Det är en sak som jag tror att många av de så kallade “skattebetalarna” inte tänker på då de hävdar att vi lika bra kunde lägga ner det i Finland olönsamma jordbruket. Jordbruket stöds nämligen i en eller annan form jorden runt inte enbart i Finland. Så de får nog också i fortsättningen eller åtminstone så länge vi är med i EU bidra till matsubventionerna, skillnaden är bara att skattemedlen går till bönder utanför landets gränser. Oftast är också stöden större där, därför är också deras pris ibland lägre.
Vilket som är nationalekonomiskt bättre tror jag dom flesta kan räkna ut.
Jag har oroat mig över hur framtidens jordbrukare skall klara sig då barnen inte längre så aktivt deltar i det praktiska arbetet utan mest sitter framför sina datorer. Jag har ansett att det är genom att plocka sten, rensa ogräs och i övrigt likt Nisses barn jämsides med oss vuxna delta i de dagliga sysslorna som man lär sig hur jorden framgångsrikt skall brukas. Så har också mina barn gjort, och oftast av egen fri vilja, låt vara att jag av princip inte delat ut sekiner utan motprestation. Har man behövt pengar så har man fått göra sig förtjänta av dem.
Min son var speciellt intresserad av att följa med i arbetet och jag minns så väl kommentaren han fällde efter att ha börjat i skolan. Han som var van med praktiskt arbete och att genast se resultat av sina handlingar tyckte trots att han sett fram emot skolstarten att han efter några veckor på första klass inte lärt sig något av värde. Eller som han uttryckte sig ” va jäär ja ga tide? Ja kann ju allt såm tö kann så va nytta je e me ti gaa i skoLan täär int e hiendär elå gaar framåt naa?” (vad gör jag där? Jag kan ju allt som du kan så till vilken nytta går jag i skolan där det inte händer eller går framåt?). Förväntningarna var högt ställda och tydligen gick det lite för sakta framåt under inskolningsperioden. Att det senare skulle konstateras dyslexi och en inte alltför lätt skolgång är en annan historia.
Virtuellt jordbruksskifte.
Som sagt så har jag varit orolig över framtidens jordbrukande ……. men det är jag inte längre.
Jag har som många andra jordbrukare de senaste dagarna slitit med ritande av kartor för stödansökan, varit ut och mätt i terrängen och bannats över att de gröna prickarna inte fastnat där jag önskat placera dem. Speciellt att dela skiften med åkerholmar och att få in mina små jordbruksskiften har föranlett problem. Att dela basskiften rätt av från kant till kant var det inga problem med och antagligen är det så kartritningsprogramskonstruktören tänkt sig att dagens jordbruk görs. Och så görs det kanske också, men inte i mitt fall. Med många grödor i många omgångar på odlingsschemat så blir det onekligen att dela upp basskiftet i många små rutor som inte alla gånger ens når skifteskanten. Och inte var instruktionsvideon som dessutom var enspråkigt finsk till någon hjälp i detta fall heller. Det var verkligen synd att kartprogrammet inte kunde demonstreras i samband med blankettskolningen, det hade varit mycket värdefullt att få se hur det egentligen var meningen att det skulle gå till.
Jag anade redan tidigare då jag bekantade mig med de nya reglerna att detta skulle bli ett problem för oss grönsaksodlare med rikt sortiment, därför försökte vi också få lindring i kraven på detaljerna i ritandet. Jag tycker nämligen att jag får det att fungera någorlunda väl med odlingen som den är, inte ska något byråkratiskt påfund styra mina odlingsplaner.
Att vi gavs rätt att slå ihop små skiften (under 5 ar) och meddela dem som övriga grönsaker underlättade en del men ändå uppstod det problem i de fall att grupperna med små grödor inte låg intill varandra i och med att ordningsbokstavsgivningen inte gick att påverka utan gavs av kartprogrammet. Då jag frågade om råd gavs jag rekommendation att bilda ett virtuellt jordbruksskifte dit jag samlade dessa små grödor. Detta virtuella jordbruksskifte kunde jag placera var som helst på basskiftet. ???? Visserligen har jag redan tidigare meddelats att noggrannheten i kartritandet inte är första prioritet blott arealen stämmer men nog måste jag erkänna att jag lämnade med munnen öppen för en stund. Att ge efterkall på noggrannheten vid kartritandet skulle ändå komma att ge problem med att få rätt areal i och med att det var ritandet som bestämde arealen. Konstaterade samtidigt att virtuellt jordbrukande nog inte passar mig – till det har jag nog för mycket jord under naglarna -.
Men samtidigt kände jag även lättnad över hur framtidens jordbrukare skall klara sig. Den generation som nu växer upp och som ägnat sig åt virtuellt jordbrukande via FarmVille och dylika program kommer antagligen att klara sig ypperligt.
Hur det sen blir med livsmedelsförsörjningen är en annan sak ……… men det finns ju mjölkmaskin och mat i butiken. 🙂
Del av min odlingsplan som borde fås inritad i Vipu kartprogrammet…….….. vilket sen i praktiken kan leda till följande lista med felmeddelanden……….….. eller nåt som mer påminner om abstrakt konst än odlingsskiften.
Praktiskt jordbrukande.
Efter rådet om bildande av virtuella jordbruksskiften konstaterade jag att det nog mest är tänkt som tidsfördriv det här ritandet. Så efter att ha tittat i väderprognosen beslöt jag sätta mig i traktorn för att förbereda lite plantering, trots allt så är det nog fortfarande med att få plantor i jorden som mat fås till borden. Då rikliga regn som förhindrar jordbrukande för flera dagar framåt utlovas får man nog prioritera praktiskt jordbrukande. Kartritandet får jag väl göra ett nytt försök med då när ändringsanmälan skall göras i medlet av juni.
Det var lite för blött i åkern för plantering efter de senaste regnen men jag hade en del som var oplöjt och som kanske kunde fås att torka snabbare än det som plöjdes i höstas. Sagt och gjort så plöjdes och frästes bäddar för planteringen som sen trots att det var lite våtare än vad jag önskade fortgick till 23-tiden då jag fick lov att avbryta arbetet för att sätta mig vid datorn för att sända in stödansökan. Trots lite slö överföring, antagligen var det många andra som samtidigt belastade systemet, så lyckades jag få in anmälan med 25 minuters marginal. Låt vara att jag inte är nöjd med uppgifterna men dem får jag försöka frisera till fram till den 15.6. då ändringsanmälan skall vara gjord.
Efter att ha dragit andan lite efter att ha fått största delen av spannmålen i jorden och efter förseningen i och med hydraularmsbrottet kom vi så igång med grönsaksplanteringen. Det är 4 dagar senare än i fjol men trots att det inte är speciellt varmt så har det ändå inte kommit snö som det gjorde i fjol. Så vi tror att vi skördar i medlet av juni också i år om starten blir bättre än i fjol. Det är idealiska förhållanden för planteringen, inte för varmt, mestadels mulet och markfukten lagom. Jorden är dock ganska kall, ett resultat av det solfattiga vädret. Lite blåst men inte så att det stört planteringsarbetet. Däremot har jag fått vänta till kvällen tills vinden mojnat lite för att dra på täckväven. Idag lördag har vi så fått alla första omgångens kål- och sallatsväxter i jorden. Inga stora saker men alltid bra att ha början gjord 🙂
Nästa vecka blir en så- och planteringsvecka för då skall vi förutom att plantera andra omgångens kål- och sallatsväxter också försöka komma igång med lökplanteringen dessutom börjar det bli hög tid att få bland annat morötter och palsternackor sådda. Väderapporten utlovar en hel del regn och almanackan innehåller en röd dag så vi får se hur det går. Jag har också några jordbruksskiften att rita in ännu så det finns nog arbete även om det regnar. Blanketterna skall in på tisdag så jag blir väl tvungen att sitta inne med pappren även om det skulle råka vara planteringsväder.
Plantorna är lite mindre än de brukar vara på grund av att det varit kallt och mulet väder. Å andra sidan är små plantor lättare att få i gång efter planteringen.Täckväven läggs på inte bara för att skydda för frost och för att få snabbare skörd i och med högre temperaturer under täcket. Den hjälper också till att hålla den bionedbrytbara plasten på plats tills plantorna blivit större.
Det blev tal om bildkvaliteten här tidigare och bilden ovan får visa ljusstyrkan i Lumia 830. Bilden är tagen vid 23-tiden och det började bli ganska skymt. Det är betydligt ljusare på bilden än i verkligheten, lite “grynig” är bilden dock men för att vara en kameratelefon så tycker jag att det är fantastisk kvalitet.
