Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Samma sol….

….som hos Nisse 🙂

Morgonstund har guld i mun....... åtminstone lyste solen guldgul i morse. — Morgonstund har guld i mun……. åtminstone lyste solen guldgul i morse.

Även här var det tidig väckning för att få ut det sista virket ur skogen innan värmen och regnet blötte upp plogtiltorna. Vi har nu till all lycka haft några kalla morgnar och under morgontimmarna har jag lyckats få ut det sista virket som jag högg längs de sista dikeslinjerna. I och med att jag är tvungen att köra över både kumminåkern och grannens plöjda åker för att få hem virket så vill man ju inte spåra sönder marken och då är det bra med lite tjäle. Någon egentlig tjäle har vi inte haft men i och med några kalla nätter i följd så har ytan frusit till lite. I går var det fruset nästan hela dagen och idag gick det bra fram till regnet på eftermiddagen så jag lyckades få ut allt som jag avverkat den senaste veckan. Ännu fattas det lite flisvirke för nästa vinter men i och med att dikeslinjerna nu är klara kan jag flytta till fastare mark med bättre bärighet.

Risbädd.

På avverkningsplatsen i skogen har frånvaron av tjäle inte gjort så mycket skada ifall man har fått till en rejäl risbädd. Det är egentligen helt otroligt hur bra en rejäl risbädd av granris bär tunga virkeslass. Men man kan ju inte hugga nya vägar överallt för att få ris att köra på så visst har det varit lite spännande att se om marken håller på transportsträckorna. Med att sätta lite mindre lass och plocka gamla stubbar i hålen har det i alla fall lyckats. Men nog är det knöligt att köra över stubb och sten när det är snöfritt, man har fått “krypa” fram för att hållas kvar i sätet. Man är dessutom väldigt tacksam för bomstyrningen på vagnen som möjliggör lite slalomåkning runt de värsta knölarna.

Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.

Egentligen borde jag fått några dagar fint skogsväder till för att hinna gallra igenom resten av beståndet runt dikena men det får nog bli till en ny vinter. Jag får be grävmaskinsföraren jämna till dikesvallen så att jag kan köra där nästa vinter. Hade det inte varit för problemet med bärigheten så skulle det nu varit idealiskt att jobba vidare………snöfritt, korta stubbar, några minusgrader på förmiddagen och långa ljusa dagar med fågelkvitter……..kan det bli bättre?

Dödsfällor.

Dödsfällor finns det många av i skog och mark men vill med detta inlägg påminna om en som är aktuell så här års. Rotvältor efter vindfällen som lämnats att stå på kant har tendens att falla ner nu när marken tinar upp. Jag brukar om möjligt bryta ner dem med skogskran eller köra ner den med traktorn för att undvika risken att folk eller fä skadas. Det är inte alltid som det lyckas ifall marken är hårt frusen men speciellt i närheten av bosättning är det säkrast att försöka få dem nerkörda. Vill minnas att jag i samband med någon arbetsskyddsskolning fått höra att några lekande barn förolyckats i Tammerforstrakten då de lekte intill en rotvälta som av vårsolen tinade upp och föll igen.

En kvarlämnad rotvälta som befinner sig intill tjäl- & snömätningslinjen.

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.

Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.

Invigning av hallen fortsätter.

Jag lovade i samband med invigningsfesten i somras att närmare beskriva återuppbyggnaden. Det tog visst lite tid men så här inför ny odlingsäsong är det bäst att stöka undan sånt som är på hälft och kom då att tänka på det här. Bättre sent än aldrig.

Här fortsätter så den utlovade beskrivningen av återuppbyggandet av produktionshallen i bildform.

En av smältande plast från kablar och plast i taket brandskadad hand och underarm får representera de kroppsliga skadorna i samband med branden. Märkligt nog blev det inga större personskador trots att jag endast iklädd småbyxor sprang fram och tillbaka i hallen bland glassplitter och nedfallande kabelhyllor och lysrör. Hög skyddsängelsfaktor 🙂

Av den brunna hallen återstod inte mycket. En otrolig hetta, så stark att till och med bergullen “brann”.

Det blev åtskilliga ton osorterbara brandrester att transportera bort.

Växthusets plast smalt av värmen men tack vare att vinden låg på från växthuset klarade det sig från totalförstörelse.

En hel del byggnadsmaterial till den påbörjade husrenoveringen förstördes också.

I jaktföreningens slakthus fick vi hyra in oss under återuppbyggnadstiden.

Visst var det trångt men tack vare kundernas flexibilitet var det möjligt att sälja bort så mycket som möjligt under hösten för att minska på lagerbehovet.

Ett tomt svinhus i grannbyn fick fungera som lager för det som vi inte fick sålt direkt från åkern. Tack vare stabilt kall vinter fungerade lagringen hyffsat.

Utan vänners och kollegors hjälp hade nog inte skörden kunnat tas om hand. Eller som här på bilden beredas för försäljning.

Den första snön lägger sig över brandplatsen….

….samtidigt som byggplaneringen börjar bli klar…….

….och samtidigt som vintern anlände kom återuppbyggnaden igång, börjandes med reparation av värmecentralen. Det behövdes ju värme till bostaden nu när det blev kallare.

Vintermurning under presenning med tilläggsvärme…….

…men när bränsleförbrukningen till byggvärmarna började röra sig om 200-300 L/dygn fick vi lov att avbryta murningen i väntan på varmare tider.

Träbyggandet kunde dock fortgå tack vare köldhärdiga byggare.

Stor del av takkonstruktionen byggdes på marknivå……

…för att sen lyftas på plats.

Snart har vi åter tak över huvudet på en del av byggnaden 🙂

Väntan på värmen blev lång, först i mars kunde murningen återupptas.

Sista tegelstenen i brandsektioneringen läggs på plats.

Resten av taket monterat.

Inrednings- och installationsarbeten tar vid…..

……. golvvärmen monteras….

…..och nytt golv gjuts på det gamla.

Montering av resterande brädslåning ……

….och dörrar…..

….. samt läggning av ny asfalt.

Montering av tvätt- och sorteringslinje……

…. och luftkanaler till golvtorken.

En dylik dag med byggare, rör-, kyl-, el- och elektronikmontör på plats samtidigt blir det många som rycker en i armen och vill ha anvisningar om ett och annat. Då gäller det att hålla reda på vem man pratar med 🙂

Isolering av mellanbjälklag.

Påfyllning av kylmedia.

Lite på 14 månader efter branden kan det nya lagret tas i användning.

Driftcentrum återställt 🙂

Än en gång TACK till alla som på sätt eller annat hjälpt till under projektets gång och uppmuntrat oss till att orka fortsätta produktion.

Mera blanketter.

Hittade ett brev från “storebror ser dig” i postlådan idag och tänkte att kommer det uppdaterade stödvillkor redan. Döm om min förvåning då jag öppnade brevet och fann en kladd med nya blanketter, vilket kanske i och för sig inte är så förvånande längre.

Ytterligare papper att gå igenom..... — Ytterligare papper att gå igenom….. ja det gula är kanske mest som säkerhet ifall tårarna börjar rinna eller magen slår loss 🙂

Nu verkar det ändå som om dagens paket mest är av informationskaraktär men att minneslistan över klavertramp man kan råka ut för omfattar elva A4 sidor berättar ändå en hel del om vad som stipuleras i dagens jordbruk.

Tillika är meddelandet om att vipu-tjänsten öppnats en påminnelse om vad som skall gås igenom innan sista april. Hoppas nu verkligen att den elektroniska ansökans problem rättats till sen fjolåret.

Kartritandet….

har jag redan gjort små försök till och sänt in lite förbättringsförslag för att göra det smidigare, vi får nu se om de beaktas. En sak som jag föreslog var att man helt skulle göra odlingsanmälan i samband med kartritandet så att man genom att rita in jordbruksskiftena på vipukartan samtidigt automatiskt skulle överföra areal- och övriga odlingsuppgifter till blankett 102B. Det kunde förslagsvis “ploppa” upp en ruta i marginalen där man skrev in odlingsväxt m.m. samtidigt med att man ritar in aktuell areal på kartan. Man skulle på så vis slippa växla mellan blankett och karta. Det verkade nämligen finnas en viss risk att redan ritade jordbruksskiften försvinner när uppdatering av kartan görs i samband med växlingen. Nå vi får se, hur som helst så är det närapå omöjligt att i april exakt rita in var de olika odlingsväxterna kommer då en del planteras så sent som i augusti.

Dacapo på väderfronten.

Så här långt går det så kallade vintervädret i samma spår som i fjol frånsett att vi hade ett par kalla veckor i slutet av januari i fjol. Dessa dagar under fjolåret bökade jag på i skogen, i år har jag inte ens försökt. Kanske hade det gått att köra någon av de dagar jag hade semester men nu är det nog ohjälpligt för sent. En del virke ligger i dikena i skogen och det blir väl till att flotta ut det efter vad det verkar för enligt väderprognosen får vi dras med samma väder åtminstone ett par veckor framöver.

+9°C visade termometern idag och solen lyste vackert med lite blåst, precis likadant var det samma dag i fjol för det råkar jag ha bildbevis på. Klättrade upp på skorstenen även idag för att få jämförande bilder tagna och visst var de snarlikna, kanske finns en lite aning mera snö i år men tjälen är det antagligen sämre med för det står mindre vatten på åkrarna i år.

Bild över Långmosskärret 8 mars 2015 (samtidigt kan ni jämföra bildkvaliteten mellan Lumia 800 och Lumia 830)

NAO-index

Kvanthopps-Marcus brukar redogöra för NAO-index men jag har inte sett någon rapport på en tid. Så jag googlade lite själv. Den här rapporten från i somras har jag saxat från http://www.gavsweathervids.com/nao14-15.php#here

“There is no evidence of a tripole in the north Atlantic this year, so the forecast is that the NAO state is likely to be positive through the coming winter. In terms of an actual weather forecast for winter 2014/2015, this would favour milder and wetter than average conditions in the United Kingdom and Europe, though North America can have severely cold winters even with a positive NAO – As happened in winter 2013-2014 amongst many others.”

Vad jag förstått av mina vänner på andra sidan Atlanten så stämmer det bra in, de stora sjöarna har varit frusna och kallt väder långt ner längs amerikanska östkusten. Så kanske det ligger något i det här NAO-indexet?

Någon rapport för inkommande sommar har jag inte hittat men fortsätter det så här blir det väl likadant med kall försommar och varm sensommar. Någon som vågar sig på en prognos för sommaren? Det vore verkligt värdefullt att veta i detta skede då odlingsplanerna håller på att slås fast.

Höstgrödorna.

Det varma soliga vädret lockade ut mig på åkern mellan sportevenemangen -det har ju varit både Vasalopp, Salpausselkäspel och skidskytte i Kontiolax- för att kolla in läget i dräneringsbrunnarna och de övervintrande grödorna. Kunde konstatera att rågen börjar kvickna till i värmen och det ser tillsvidare rätt så bra ut med övervintringen. Men i och med att det tinar upp så här tidigt är risken för bakslag desto större och vad jag förstått av de med mera erfarenhet av höstsäd så är det inte alls bra om tillväxten kommer igång och vi senare får kallt väder med ny tjäle som lyfter jorden så att rötterna rivs av.

Några tidiga svanar sökte spillsäd på grannens åker.