Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Deklaration och semester.

Det blev bråttom med deklaration till sist. Så pass bråttom att jag nu märkt att ett par avdrag glömdes bort i farten. Nå till all lycka går det ju att komplettera anmälan efteråt. Det viktigaste var ju ändå att få momsdeklaration och momsen betald innan deadline. Till skillnad från åren efter branden då det av naturliga orsaker investerades kraftigt hade jag nu ett år med mindre investeringar och därmed mindre avdragbar moms. Dessutom har det som investerats anskaffats från utlandet så därmed blev det nu att betala en del moms. Men det hade jag ju räknat med så det var inte något större problem.

Årssemester.

Större problem var det däremot att bli klar i tid vilket delvis berodde på att jag kom igång lite sent med pappersarbetet då det var roligare att jobba i skogen än vid skrivbordet. En bidragande orsak till brådskan var att inlämningstiden sammanföll med min planerade årssemester eller skidresan till Polen med några skidåkande kompisar. Vi är ett gäng som nu under några års tid försökt avverka ett långlopp hörande till Worldloppserien per år. Att hänga med gruppen är enda chansen till att få lite motivation till träning och orsak att ta några dagars semester och fundera på något annat än jobbet här hemma. Några dagar ledigt per år borde man väl ändå kunna unna sig? Att hålla ledigt här hemma går inte för njutningen blir nog minimal om man skall sitta här och se på allt ogjort arbete.

Vissa saker som till exempel skattedeklaration går inte att skjuta på framtiden så det blev bråda dagar inför resan. Så pass att jag först vid tre-tiden på natten innan fick skidorna vallade och resväskorna packade. Tänkte ställa väckaren på klockan fem för att hinna duscha och äta lite morgongröt innan avfärd till flygfältet men somnade innan jag hann ändra tiden. Jag anade säkert oråd för jag vaknade till klockan fyra men tyckte att det var lite väl tidigt att stiga upp så jag somnade om. Som tur var hade jag kommit överens om samåkning till flygfältet så kompisen väckte mig när han anlände klockan halv sex. Det blev varken dusch eller gröt innan avfärd men jag fick med allt utom drickaflaskan och vi hann i god tid till flygfältet.

Bieg Piastov.

Årets Worldloppsresa gick till sydvästra Polen nära gränsen till Tjeckien så vi flög till Prag och övernattade på tjeckiska sidan i Harrachov som kanske är bäst känd som orten med den stora flygbacken men också är ett av Tjeckiens större skidcentra för både slalom och längdåkning. Vi anlände dit med hyrbil på fredag eftermiddag och åkte därefter över till startplatsen för Bieg Piastov-loppet på polska sidan för att bekanta oss med området och lösa ut våra startnumror. Starten för loppet på lördagen var först vid tiotiden och då väderförhållandena var lite osäkra beslöt vi valla skidorna först på morgonen innan loppet. Så på kvällen efter middagen satt vi i restaurangen på hotellet och småpratade över en öl. Nu då jag slappnade av gjorde de senaste dagarnas stressande sig påmind och jag som annars brukar ha lätt för att hålla igång började till sällskapets förvåning nicka till.

Vallningen på morgonen bestod endast i att sätta klister på skidorna då glidvallningen hade gjorts där hemma natten innan avfärd. Valet av klister var inte lätt då temperaturen rörde sig kring noll. Det hade utlovats mulet väder och därmed ganska små temperaturförändringar men det blev soligare och varmare än väntat så greppet försvann efter åkta 20 km. Loppet på 51 km och 750 höjdmetrar innehöll en hel del skidbara backar som hade krävt gott fäste då de var för branta att staka sig igenom. Nu då fästet försvann blev det ändå att staka så mycket man orkade och “gå på skidor” när armstyrkan svek. Till all lycka gick det utför de sista kilometrarna med en fart på upp till 50 km/h i de långa utförslöporna så kraften hittades till slutspurt och en någorlunda anständig målgång kunde göras inför den talrika publiken 🙂

Jag hade väl hoppats på en tid kring 3:45 men med beaktande av vallningsmissen får jag vara nöjd med en sluttid på 3:55, det har ju inte blivit mycket tränat på grund av de dåliga skidförhållandena hemmavid denna vinter.

För söndagsförmiddagen inplanerades ett besök till Nove Mesto för ytterligare skidåkning men vi tog fel på kartan så det blev en rundtur på polska landsbygden i stället, intressant det med. Bergsområdet i södra Polen är inte direkt nåt jordbruksområde i stil med slätterna i svartmyllebältet och det syntes nog att det mesta låg för fäfot med en hel del halvt igenväxta åkrar. Ingen vacker syn och vi får nog hoppas att det inte går samma väg med jordbruket här hemma. Den uteblivna förmiddagsskidningen ersattes med en skidtur upp till toppen på slalombacken (1022 m. ö. h.) i Harrachov under eftermiddagen.

Vi hann också med en skidtur i backen på motsatta sidan av dalen innan avfärd hemåt på måndagmorgon, det gäller ju för en plattlänning att passa på då tillfälle till backträning ges. Det är nog dylika backdrag på 5-6 km med konstant uppförsåkning och stigning på 600 till 700 meter som saknas i träningen. Samtidigt kunde vi beundra de ståtliga granskogarna som växte på sluttningarna, skiffermoränen verkar vara bördig då det ställvis uppskattades växa 500-600 fastkubikmeter virke per ha. Den tjeckiska skogsdöden som man läste om i skolan verkar inte längre relevant.

Om nu det var lite si och så med jordbruket i södra Polen så såg slätterna runt Prag desto bättre ut. Där hade vårbruket redan kommit igång och det plöjdes, harvades samt spreds gödsel och sväm på åkrarna. En hel del grönskande höstvete och höstraps odlades också där. Efter lite rundvandring i vårsolen i gamla stan i Prag kändes det plötsligt som om det var bråttom att komma hem och ställa till för vårbruket här hemma.

En fyradagars semester innebär inte endast brådska innan avfärd utan, även om våren inte är lika långt hunnen här hemma, en hel del som lämnat på slarv under tiden man varit bortrest att ta itu med när man kommer hem. Så nu har resten av veckan gått åt att försöka jobba sig ifatt, men det kan det väl ändå vara värt.

Ändå ställer man sig frågan hur de som håller 4 veckor semester klarar av att få allt gjort innan och kommer ikapp igen efter ledigheten?

Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.

Mera lök åt folket.

Trots att det är brått med deklaration kan man ju inte låta folket svälta. Så här i förkylningstider behöver var och en få sin dagliga dos lök så det var bara att ta lite paus från pappershögarna och hjälpa till med sorteringen. Egentligen var det riktigt skönt att få lämna skrivbordet för en stund 🙂

Det vill inte fungera något vidare om det är för lite folk i sorteringslinjen, visst det går med tre men för att riktigt kunna garantera kvaliteten är det bra med fyra. På så vis går det också lite snabbare och sorteringslinjen kan brukas under lite kortare tid så att inte hela förtjänsten går till elförbrukningen. Prisbilden är lite ansträngd så det gäller att hålla kostnaderna nere.

Men nu åter till pappren…… de e ju märkligt att det alltid skall göras i sista stund :/

Mötesdag.

Idag har största delen av dagen gått åt till årsmöte med Kaalintuottajat och Juurestentuottajat. Mötet hölls tacksamt nära denna gång då det hölls i Seinäjoki. Den relativt närbelägna (~80km) mötesorten medförde att det skulle ha varit ofint att inte delta. Det är ju frågan om landsomfattande intresseföreningar och oftast hålls mötena på långt avstånd från hemorten så emellanåt blir det inte av att åka.

Att mötet också innehöll ett besök på MAVI – Landsbygdsverket gjorde inte intresset för deltagande mindre precis, det är ju mycket i görningen nu då det blir ny programperiod. Att få träffa och framföra våra synpunkter till dem som håller i trådarna kan ju vara hälsosamt för båda parter. Vi är ju lite “underliga” vi som håller på med grönsaksodling på friland. För om skillnaden i hur saker och ting utförs på gårdarna varierar bland “normala” odlare så är nog skillnaden i arbetsmetoderna desto större mellan de olika gårdarna då det gäller specialodlingar. Och jag kan förstå att personalen på dylika verk inte kan föreställa sig vad besluten leder till, speciellt som ramarna sätts i Bryssel.

Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsföruttsättningar. — Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsförutsättningar.

Nya bestämmelser.

Jag var ju på “besök” till samma adress tillsammans med en del yrkesbröder i höstas för att framföra lite åsikter. Den gången fick vi hålla till på gatan ……den här gången släpptes vi in 🙂

En del av våra frågor har gått framåt men det omtalade kartritandet lär vi få dras med till våren-försommaren, den 15.6 är sista dagen för korrigering av kartorna även om planteringarna fortsätter in i augusti. Efter sista korrigeringsdagen ligger vårt öde onekligen i granskarnas händer då det är de som sen tolkar förordningarna i fält. Ännu är inte allt hugget i sten men om ett par veckor borde det klarna hur det blir.

Vad gäller de nya miljöersättningarna verkar en hel del lite underligt. I miljöns namn införs en ersättning för mekanisk ogräsbekämpning för att på så vis minska användningen av herbicider (ogräsmedel) men det är lite svårt att förstå varför inte en hacka styrd av människohand kan omfattas av ersättningen. För att få del av ersättningen krävs nämligen att hackan är optiskt eller GPS styrd. Antar att nån tillverkare av mackapärerna varit framme och lobbat. Antar också att när det klarnar vilka mackapärer som omfattas så stiger priset på dessa och tillverkaren mäter på så vis ut ersättningen som egentligen borde gå till odlaren.

En hel del annat blev också diskuterat, kanske får jag anledning att återkomma senare. Vi blev i alla fall lovade att om inte dataprogrammen för ansökningarna fås att fungera i tid som kommer vi att meddelas tilläggstid lite tidigare än i fjol.

Tilläggstid för inlämnande av skattedeklaration har jag inte sökt så det är bäst att jag återgår till den nu………..

Lök, årets grönsak.

Varje år utses av Trädgårdsförbundet-Puutarhalitto en grönsaksväxt till “årets grönsak”, också Svenska Trädgårdsförbundet har tangerat ämnet. I år har turen alltså kommit till lök i alla dess former.

Den grönsak som väljs brukar få lite extra uppmärksamhet i press och media och därför tyckte en av mediastuderandena på Gfem på Vasabladet att det skulle passa med ett reportage härifrån. Det råkar nämligen sig så att studeranden är en gammal bekant som utförde en del av sin praktik här hos oss när hon studerade till trädgårdsmästare i början av 90-talet.

Läs vad hon skrev om löken i Vasabladet. Där ingår också en videosnutt där jag kort beskriver vår lökodling. Håll tillgodo och “ei kun syömään” som Kinnunen sa i reklamen 🙂 Lök är både gott och hälsosamt och passar speciellt bra nu då flunsan går.

Söndag.

Blev informerad -eller var det konfirmerad?- att man ska helga vilodagen för en hel del år sen.

Så idag har jag inte jobbat!

Nää, det kan väl inte vara sant tänker väl de som känner mig?

Men det är det faktiskt, nästan i alla fall. Det beror väl på vad man räknar som arbete. Jag brukar bli beskylld för att inte räkna hushållsarbete som arbete här i gården och då dagens göromål till det mesta påminner om hushållsarbeten så borde det jag gjort idag alltså inte räknas som arbete då heller, eller?

Så vad har jag gjort då undrar ni säkert?

Well, som amerikanen säger, vi tar det från början så allt blir klart på en gång.

Kom hem sent senaste natt efter ett trevligt 50-årskalas i Forssa och hann just klä av mig och gå till sängs då det pep till i nya telefonen. Ett textmeddelande meddelade “Alarm: Flamövervakning”, just så flisfickan har gått tom 🙁 Jag visste att det var lite kvar men hade hoppats att det skulle räcka till morgonen. Nå det var bara att dra på byxorna, picka i skorna och gå ut igen. Efter att ha kollat att ingen fara förelåg bestämde jag mig ändå för att stänga ner värmecentralen och gå till sängs igen. Det var mörkt men varmt ute så pannan får kallna till morgonen tänkte jag, ingen risk att något fryser sönder. Att börja koppla till frontlastaren och göra upp eld kändes inte så trevligt just då.

Efter några timmar under täcket vaknade jag i ett lite svalare men annars OK hus. Stärkte mig med lite gröt och kaffe innan jag gick till pannrummet. Väl där tyckte jag att det ändå var lika bra att utföra en lite grundligare sotning och asktömning då jag noterat att rökgastemperaturen de senaste dagarna legat lite högre och på så vis meddelade att det börjar bli dags för sotning. Och det är ju så mycket trevligare att sota när pannan är kall så att man inte behöver oroa sig för att bränna fingrarna.

Minns inte om jag berättat om hur en sotning går till men det skadar kanske inte att med hjälp av lite bilder ta det på nytt 🙂

Med tom bränsleficka blir det ingen värme i pannan.

Pannan så där lämpligt sval för att sota, kanske?

Och på med munskyddet, sot lär ju inte vara hälsosamt! — På med munskyddet, sot lär ju inte vara hälsosamt!

Har prövat en mängd olika "sotanlåbbor" men tycker att det går bäst att borsta loss sotet med en snöborste som jag fäst vid en stake. Är pannan sval smälter inte taglen av plast. — Har prövat en mängd olika “sotanlåbbor” men tycker att det går bäst att borsta loss sotet med en snöborste som jag fäst vid en stake. Är pannan sval smälter inte taglen av plast.

Efter sotningen var det bara att tända igen.

Och med väl sotad panna håller rökgastemperaturen sig på lämpligt låg nivå. Det är ändå så varmt ute att det räcker till för kråkorna :) — Och med väl sotad panna håller rökgastemperaturen sig på lämpligt låg nivå. Det är ändå så varmt ute att det räcker till för kråkorna 🙂

Jag brukar annars tycka att det är dags för sotning då rökgastemperaturen närmar sig en 180°C efter det brukar nämligen flisåtgången öka betydligt. Det här med sotning är väl att jämföra med att duka av bordet och starta diskmaskin – alltså inget att räkna som jobb!

Efter sotningen och påfyllningen av flis i fickan så tyckte jag att det var lika så bra att föra ut jordrens och växtavfall från packhallen till komposten. Jag hade kopplat från skogsvagnen och kopplat till frontlastaren på traktorn för flispåfyllningen så hanteringen av byttorna med avfall kunde lämpligt göras med frontlastaren. Och det är väl närmast att jämföra med tömning av slaskhinken – alltså inget att räkna som jobb!

Sen blev det lite sport på TV – definitivt inget jobb även om det kan bli nog så svettigt att se på också 🙂

Dottern satt vid datorn och plockade in lite verifikat i bokföringen och det var vackert väder ute så en promenad runt det närliggande skogskiftet för att få lite frisk luft efter sotningen passade som hand i handske. Att jag samtidigt noterade vad som borde göras i skogen kan väl inte heller räknas som jobb – det är ju som att läsa tidningen ungefär!

Efter middagen blev det lite mera sport och dottern tröttnade på pappren och for hem till sitt men lämnade mapparna öppna som för att meddela att det passar bra att fortsätta, hmmm. Här börjar det nu närma sig gränsen för jobb då jag under ett par timmar matade in lite uppgifter samtidigt som jag också satte in “annonser” till torsdagens REKO-utdelningar. Jobb? Njää, sånt där byråkratpappersvändande är väl inget riktigt jobb det heller, så jag har nog helgat vilodagen idag. Det kan vi väl enas om så att jag nu kan gå till sängs med rent samvete, visst?

Ny lur.

Efter att i tre veckors tid närapå försmäktat i etern i brist på smarttelefon blev det idag att återgå till livet online. Efter att enbart hållit kontakt med omvärlden på “gammalt vis” via telefon och SMS kan jag i alla fall konstatera att det går att leva utan konstant uppkoppling. Men visst känner man sig lite utanför speciellt de dagar man är på rörlig fot. De dagar man jobbar hemma går det att nu som då slinka in på kontoret för att via bordsdatorn kolla vad som är på gång. Men de dagar man hållit till i skogen är det som om man varit borta en väldigt lång tid från bekantskapskretsen och civilisationen. Jag brukar under dricka- och matpauserna i skogen plocka fram luren för att under några minuter kolla e-post och sociala media. På så vis samlas inte all information till kvällen då man oftast är för trött för att hinna gå igenom allt flöde i cybervärlden.

Likaså leder -som ni säkert märkt- frånvaron av tillgång till nätet och ordentlig kamera att också bloggaktiviteten sjunker, tack och lov har kollegorna här på bondbloggen varit desto aktivare 🙂 Förhoppningsvis kan jag nu härefter aktivera mig lite mera då utrustningen uppdaterats.

Ny lur leder tyvärr onekligen till att det krävs lite inskolning i funktionerna och programmering av inställningarna. Tyvärr så har jag också en hel del information i den gamla luren som jag borde ha plockat ut innan den helt dog bort. Det borde gå att återuppliva den om jag lyckas få laddningen via USB-porten fixad eller så att jag kunde få låna ett laddat batteri från en motsvarande telefon under tiden jag kopierar materialet.

Ja, vad blev det då för en apparat kanske ni undrar. Resonerade som så att det kanske är lättare att komma igång igen med en snarlik telefon så valet föll till sist på en Lumia 830. Den är lite större till formatet än min gamla vilket underlättar skrivandet med mina tjocka fingrar och texten är också lättare att läsa då fonten är större, men samtidigt blir telefonen antagligen lite ömtåligare. Det verkar ändå som att det ska gå att få parallella SIM-kort också från Elisa så att man likt Kalle kan hålla igång 2 telefoner samtidigt på samma nummer. Då vore det möjligt att bära den gamla i fickan i skogen som säkerhetstelefon och hålla den nya i traktorn för att under pauserna sköta kontorssysslorna. Att försöka flytta de idag pyttesmå SIM-korten mellan telefonerna i skogen blir nog inte till någonting så det här vore ett bra alternativ. Vi får väl se om valet av telefon var det rätta, åtminstone hoppas jag att den håller minst en 3-4 år.

Efter att telefonerna minskat i storlek för varje ny modell verkar de nu åter bli större. Samsungen till höger är den lur som jag använde då när jag började blogga för snart 4 år sen, 800'an i mitten som höll 3 år och dagens nyförvärv 830'an längst till vänster. — Efter att telefonerna minskat i storlek för varje ny modell verkar de nu åter bli större. Samsungen till höger är den lur som jag använde då när jag började blogga för snart 4 år sen, 800’an i mitten vars USB-port gav upp efter 3 års användning och dagens nyförvärv 830’an längst till vänster.