Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
………. eller kummin om vi håller oss till högsvenska är en av de grödor jag odlar. Det är en tvåårig växt som likt morot bildar en kraftig pålrot det första odlingsåret och blommar samt sätter frö det andra odlingsåret. I fråga om kummin är det fröet och inte roten som för morot som skördas. Eftersom jag odlar andra flockblomstriga växter är det både för och nackdelar med att ha kummin i växtföljden, fördelarna är att jag har lite vana att hantera de växtskyddsmedel som passar växtgruppen medan nackdelarna är att det belastar växtföljden. Kummin klarar ändå svagare marker än morot och palsternacka så på så vis kan de åkrar som inte lämpar sig för rotfrukter sås med kummin. I övrigt tycker jag att det är bra att få in en flerårig gröda som dessutom gör gott åt markstrukturen. Sen är det ju trevligt med lite vita inslag i det annars så gröna landskapet också 🙂
De båda kumminfälten jag har övervintrade bra och tillväxten kom tidigt igång i april, ni kanske minns läget när jag övergödslade i våras. Ett tag såg det ut att bli rekordtidig blomning men det kalla och torra vädret har dämpat utvecklingen så att det blev väl trots allt ganska normalt. Just nu är det lite spännande att se hur blomningen klarat frostnätterna vi haft i midsommarveckan.
Kummin i full blomning 14.6 2014Ställvis har torkan gått hårt åt växten. Här är det nog försent med regn men i övrigt skulle nog lite väta göra gott åt storleken på fröna och skörden.
Väl medveten om att Frosten brukar vinna till sist är jag ändå nöjd över nattens avvärjningsseger, den lätta blockeringen med täckväv var ett lyckat försvar. Samtidigt får jag notera att det lönade sig att avbryta firandet för att dra “täcket” över de frostömma grödorna för annars hade de nog strukit med. Frosten hade i så fall förhindrat ytterligare spel och turneringen hade varit över för bondbloggarens del. Ännu är det en bra bit kvar till slutspelet och många viktiga duster återstår, det blir säkert att tampas både med Frost och Torka liksom Blåst i fortsättningen också.
En planta utanför “täcket” strök med i kampen…….……. men de övriga kämpar vidare även om också de “tuffsades” till lite av Frosten.
Firade midsommarafton i trevligt sällskap med mat och dryck. Men an efter att vinden mojnade och skyn klarnade upp började tankarna gå till de frostömma grödorna där hemma och det blev svårare och svårare att följa med diskussionen i sällskapet. Bad värden hålla ett öga på termometern och när han meddelade att det nu rör sig om en fyra grader blev jag tvungen att tacka för mig och söka mig hemåt för att efter bästa förmåga skydda vad som skyddas kunde. Visst är man medveten om den finska sommarens nyckfullhet och att det kan vara kallt mitt i sommaren har jag upplevt förut. 2009 för att ta ett exempel hade vi minusgrader alla månader under året.
Trots att vi inte har djur så är det ändå 24/7 som gäller om nu inte själva arbetet så i alla fall ansvaret och beredskapen att skydda grödor och hålla anläggningarna i gång. Hur man än vänder sig så finns åtminstone en del av tankarna där hemma det är nu bara så och inte mycket att göra åt, men visst önskar man att man åtminstone kunde få fira midsommar utan att oroa sig för nattfrost. Dylika tillfällen är det nästan så att man önskar att den så kallade globala uppvärmningen skulle börja göra sig påmind. Pump-, gurk- och bönväxterna kan ändå skyddas med hjälp av täckväv men under hemfärden passerade vi grannens rågfält som också står i blom och därmed är extra frostkänsligt och man frågade sig hur det blir med den. Likaså gick mina tankar till kumminåkern som också blommar där är det svårt att göra nånting åt saken annat än att hoppas på det bästa.
Snabbinkallade lite hjälp med vävarna som redan vid 1-tiden började frysa ihop.Termometern på husväggen visar +0,9°C men vid närmsta vägväderstationen har temperaturen redan sökt sig under nollsträcket och det återstår ännu några timmar innan solen börjar värma igen.
Trevlig fortsättning på midsommaren vill jag ändå i samband med detta inlägg passa på att hälsa Er.
Eller egentligen borde rubriken lyda “pråbLeem me pårrin” men enligt dagens kutym kör jag med lite mer rafflande rubriksättning 🙂 Det är ändå inte så långt ifrån sanningen eller jo det är det ju förstås om man tänker på innebörden även om det bara är frågan om hur man uttalar orden.
Barnsäker porr.
Jag har inte tidigare haft så stora problem med “pårrarna” som jag haft i år även om dom ibland kan vara lite knepiga att hantera. Speciellt knepigt kan det bli då man enligt föreskrifterna försöker hantera dem med skyddshandskarna på. Jag antar att de görs svåröppnade för att på så vis bli barnsäkra och för att man skall kunna kontrollera att “pårren” inte öppnats innan användning.
De här växtskyddsåtgärderna görs ju ibland sent på dagen då krafterna kanske sinat lite och så var det här om dagen eller åtminstone trodde jag det. Jag fick inte korken skruvad hur än jag tog i, jag försökte till och med att i juninatten ljudligt dra till med Povel Ramels “Far jag kan inte få upp min kokosnöt” med lite modifierad text men inte ens det hjälpte. Funderade också ett tag om jag faktiskt håller på att bli gammal och svag och att jag kanske borde konsultera den nykorade världsmästaren i bänkpress från grannbyn. Trycker man upp 400 kilo borde en “korkad pårr” vara en lätt match. Nå nu var goda råd dyra så jag hämtade rörtången för nu skulle korken upp och visst gick det vägen till sist.
Nog är det väl ok med barnsäkra “pårrar” men att korken ska sitta så hårt att en fullvuxen karl ska behöva ta till rörtången är väl ändå att ta i ………….
Lite tröstades en “gammal och svag” man några dagar senare då jag noterade att andra också gått bet på att öppna pårrarna. Riktigt tröstad blev jag sen då en av våra anställda i samband med kaffepausen hos mor satt fyra generationer vid bordet sade, “you don’t look like a grandpa, Christer”.
Pårr.
Ordet är, vill jag påstå, allmänt använt häromkring av folk i min ålder och står för “dunk”, “kagg” eller “kanister” för att ge några exempel. Satte in en förfrågan på ett dialektforum om hur spritt begreppet är och det verkar åtminstone vara gångbart mellan Malax och Oravais. Längre norrut används det inte och jag minns blickarna jag fick då jag i medlet av 70-talet som studerande i Jakobstad bad mina studiekamrater ge mig “saftpårrin”.
Kanske bloggläsarna kan ringa in ytterligare områden där “pårren” är gångbar?
För en knapp månad sen gav jag mina synpunkter på det här med hårda vindar. Då var det frågan om varm sydostlig vind som pinade växterna, den här gången är det nordliga till nordostliga vindar som har varit i farten och inte alls bättre det heller dessutom ser det ut att lugna till i natt vilket medför risk för nattfrost. Så nu har täckväven som vi tagit bort från de tidiga planteringarna som vi börjat skörda lagts ut igen på de frostömma pump-, gurk- och bönväxterna eller rättare sagt det som är kvar av dem sen stormen. Eller storm och storm vi hade väl en 12-14 sekundmeter med upp till 20 sekundmeter i byarna så meteorologerna klassar väl det som “hård vind” men det räcker bra till för att förorsaka problem, vi var till och med utan el i närmare 2 timmar. Lite bilder får illustrera “stormens” framfart.
Igår kväll meddelade morsan att en del av pilträdet blåst ner så i morse begav jag mig till skogen för att hämta motorsågen som lämnats kvar där i väntan på att röjningen av dikeslinjerna skulle återupptas. Pilträdet som torde vara det äldsta i Solf planterades, enligt vad jag hört, av min pappas faster nån gång i slutet av 1920-talet. Det har ibland hamlats (sågats kraftigt tillbaka) och en del röta har uppstått i det sköra virket. En gren på motsatta sidan strök med i samband med slaskrörsgrävningen i fjol så vinden fick väl lite bättre tag i den del som nu föll.
Det blir antagligen till att korta ner de kvarvarande grenarna också för att undvika ytterligare skador.
Även gurkorna och bönorna har farit illa i den hårda vinden. Gurkorna blir nog kraftigt decimerade efter vad det ser ut, det vill sig inte alla gånger 🙁 Bönorna tror jag har större chans att repa sig.
Plantorna blåste av och eftersom det är nedanför tillväxtpunkten finns det ingen chans för nya skott att skjuta fart 🙁De vindpinade bönorna har dock större chans att repa sig trots att en del blad blåst sönder.Det blev också att skyffla fast bäddplasten som hotade blåsa iväg.
Jag är väl inte så där speciellt vidskeplig men fredagen den 13:e var ingen lyckad dag denna gång.
Torrt i skog och mark.
Noterade också i samband med att jag hämtade sågen att det inte endast är åkrarna som är torra, det är också torrt i skogen. De få blåbärsblommor som pollinerats har det torrt och blåbärskarten såg liten och klen ut så får vi inte vatten snart blir det nog klent med bärskörden. Lingonen blommar ännu men det finns riska för att de blommorna fryser om det nu blir nattfrost.
Lite regn gav mig en ledig kväll eller egentligen hade det funnits massor att göra men tog ändå soffan i besittning för att lite minska på sömnskulden. Förra veckans regnskur och värme satte fart på växtligheten så det blev normal vårbrådska till sist. En tidig vårbruksstart medförde att arbetena kunde göras under dagtid och ändå hinnas med men nu blev det att ta småtimmarna till hjälp för att få den sista spannmålen i jorden. Ja riktigt färdig med spannmålssådden är jag inte, jag har en hektar kring grönsakslandet kvar att så men det var så mycket kvickrot där att jag måste få bukt med den innan sådden.
Tack vare bra belysning på den nyaste traktorn är det inga problem att dra ut på dagen lite 🙂
Utdragen spannmålssådd
Min målsättning är att få all spannmål sådd på en gång för att rationellt kunna sköta besprutningar och andra skötselåtgärder så att de stör grönsaksodlandet så lite som möjligt. Nu såddes det första rekordtidigt den 27 april och nu en månad senare eller natten till den 28 maj sådde jag sista kornet förutom den där hektaren som återstår kring grönsakslandet i kyrkbyn. Att det nu blev så här beror inte på vädret denna gång utan på att jag fortfarande saknar egen såmaskin på grund av branden och på sena gödselbeställningar / -leveranser. Grönsaksplantorna var inte klara för plantering då jorden redde sig rekordtidigt men spannmålen kunde jag gott ha sått i månadsskiftet april-maj om inte om varit. En månadslång spannmålssådd har jag inga erfarenheter av från tidigare men det som såtts senare har ju grott betydligt snabbare så skillnaden i utveckling behöver ändå inte bli så stor i slutändan.
Markstruktur
Att marken förskonats från hårda regn under hela våren är väl kanske den största orsaken till att marken redde sig fint i år. Att tjälen gick tidigt gjorde också att jorden torkade upp jämnt och snabbt överallt utan besvärliga blöta tjälhål. I mitt inlägg om harvningen lade jag in en teori om att sätta lock på jordytan för att förhindra onödig upptorkning och jag får nog så här i efterskott konstatera att åtminstone i år och på mina jordar så fungerade teorin också i praktiken. Lite bilder kanske förtydligar saken.
Välbevarad markfukt gör det lätt att se körmarkeringarna till och med in på småtimmarna. Bloggkollegan Kalle skrev i sitt inlägg vilse i öknen hur svårt det var att orientera sig på de jämngråa fälten men här har “locket” bevarat markfukten väl. Fältet såddes natten mellan 17 och 18 maj och hade harvats 3 ½ vecka tidigare. En närbild nedan för att ytterligare påvisa fukten i jorden.
I harvningsinlägget skrev jag att 2,5 hektar lämnats oharvat och det passar bra som jämförelseobjekt. Det här fältet såddes 19 maj och harvades kvällen innan. Här är det mindre markfukt kvar och på det jämngråa fältet hade det varit betydligt svårare att skilja sått från osått om det inte varit för att harvränderna går diagonalt i förhållande till såraderna.
En tidig harvning med senarelagd sådd ger också möjlighet till att bekämpa ogräs mekaniskt. Här har marken legat orörd sen harvningen fyra veckor innan sådd och en hel del fröogräs har grott och “tas nu om hand” av såmaskinen i samband med sådden. Också här syns “lockets” fuktbevarande effekt.
Sen då?
Som sagt sådde jag kornet rekordtidigt den 27 april, att det sen efter valborg blev kallt i över ett par veckors tid ledde till att det tog två veckor innan de första sylarna av brodden syntes och utvecklingen var långsam fram till förra veckans värmebölja. Denna veckas återgång till “långkalsongsväder” med hårda nordliga vindar sätter återigen sordin på utvecklingen så att nu en månad efter sådd har den första kornsådden nått 2½-bladsstadiet. En ovanligt långsam start med tanke på att den såddes på vårplöjd åker som annars brukar leda till att jorden värms upp snabbare. Att jag sådde det vårplöjda till först är jag glad över för det hade nog inte grott så här jämnt om jag sått det senare med tanke på den torra våren.
Även havren grodde jämnt tack vare “lockharvningen” och kolla in vilken fin grynstruktur jorden har i år. Noterar lite bruna bladspetsar men antar att det beror på den hårda kalla nordanvinden de senaste dagarna.
Lärdomarna från i år är således sammanfattningsvis att “harva när du kan och så när du vill”.
Nu är ju skörden långtifrån bärgad men så här långt ser alla mina broddar bra ut. Senaste nytt från lantbruksstatistiken meddelar också att det i år växer mer spannmål på de finländska åkrarna än vad det gjort de senaste fyra åren, vad det sen medför i slutändan får vi se.
Alternativa metoder.
Eftersom jag sått lite nu och då när jag haft tid och tillgång till såmaskin och gödsel har jag inte riggat upp desto vidare påfyllningsstationer för spannmålshanteringen. Testade i stället lite alternativa metoder som jag i efterhand bedömer utvecklingsbara. Att fylla såmaskin med skopa fungerade riktigt bra, nu råkar min snöskopa ha gallervägg i bakkanten så jag kunde inte fylla den helt men en ny skopa står på inköpslistan och den kommer nog att sakna galler efter årets erfarenheter. Lagras utsädet i lösvikt fungerar det riktigt snabbt och bra. Minns att grannen lagrat spannmål i plansilo och att lastbilschauffören vid leveransen något förundrades över hur länge det skulle ta att fylla bilen med hjälp av frontlastare men att farhågorna kom på skam när han konstaterade hur fort det gick.
Gödsel har jag också tidigare hanterat med eltrucken då jag slipper bättre till med den. Så kombinationen snöskopa för utsäde i lösvikt och truck för gödselsäckshanteringen blir nog använd här framledes också 🙂
