På heder och samvete…….

………och efter bästa förmåga har jag nu lämnat in skattedeklarationen. Sände dessutom in den elektroniskt som TYVI-material via Ilmoitin.fi -tjänsten. Visst är det enkelt att sköta ärendena via datorn men lite osäkert om rätt material gått fram är man nog när man inte handgripligen lämnar in det till skattebyrån. Riktigt allt material har jag ändå inte lämnat in via “nätet” eftersom jag inte har skild katso-kod eller bankkod till Eriks dödsbo. Hans skogsbruksdeklaration lämnades därför in av äldsta dottern tidigare idag. Jag var då ännu inte färdig med den egna deklarationen så därför valde jag att testa det elektroniska alternativet för den.

Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas :)
Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas 🙂

 

Det här med deklaration är nog fortfarande trots elektroniska hjälpmedel ganska jobbigt, man vill ju gärna glömma hur det går till emellan varven då det görs endast en gång i året. För att dela lite på arbetet och för att ge de övriga i företaget lite insyn i det ekonomiska läget så kör vi med arbetsfördelning så att frugan samlar och ordnar verifikaten i mappar vilka äldsta dottern sedan kontoför i bokföringsprogrammet varefter jag sedan sköter skatteplaneringen, deklaration och momsrapporterna. Så här 796 verifikat och 18096 poster senare känns det onekligen skönt att sätta mapparna på hyllan och förhoppningsvis hinner man söka upp traktorn som står och väntar på mossen i morgon. Det börjar bli hög tid att avsluta skogsprojektet för ingen kyla utlovas den närmaste framtiden…… ser ut att bli en väldigt kort vinter i år 🙁

I valet och kvalet.

De fina skogsförhållandena fortsätter enligt väderprognosen, kanske lite för varmt med temperaturer nära nollstrecket men det ser inte ut att bli så mycket mera snö den närmaste veckan i alla fall. Jag håller nu på och kör ut det som jag avverkat de senaste veckorna och har också återupptagit fjolårets påbörjade dikeslinjeröjning när det nu återigen håller att köra på lite blötare mark.

 

Skogsgallring.

Har också en hektars ruta med björk som jag åter borde glesa ut lite, jag syrfällde (fällde björkarna med löven på så att löven drar fukten ur stammen) vid första gallringen för en sju åtta somrar sen men vågade inte glesa ut beståndet helt då jag var rädd för snöbrott på de uppkörda stammarna. Så jag högg bara bort de mest undertryckta björkarna och tänkte att Erik får maskingallra sen när de kvarlämnade stadgat sig lite. Det blev nu inte gjort innan han gick bort. Det börjar nu vara hög tid att glesa ut lite till och det är egentligen inte någon stor sak. På en del av beståndet (ungefär 1/5-del av arealen) har det dock skjutit upp bra med gran underifrån och det är här som frågan är om jag borde ta bort björkarna helt för att ge grantopparna fritt spelrum eller om jag skall slå ut granarna och invänta nytt granbestånd för att få ett jämnare granbestånd på hela ytan. Det håller nämligen på att komma gran (och lite tall som rådjuren toppat) på resten av arealen också men dom är betydligt mindre än granarna på “femtedelsytan”.

På beståndets randområden är det bra med gran och björkarna duger bra till flisved.
På beståndets randområden är det bra med gran och björkarna duger bra till flisved…….

 

.... medan det på resten av beståndet är glesare mellan granarna.........
…. medan det på resten av beståndet är glesare mellan granarna………

 

..... men även här är granarna på gång om än av lite mindre storlek.
….. men även här är granarna på gång om än av lite mindre storlek.

 

För rationell skötsel längre fram eftersträvas enhetliga bestånd så med tanke på det borde kanske granarna tas bort ännu denna gång och björkarna glesas ut så att nya granplantor får tillräckligt med ljus. Men i och för sig så ligger skogskiftet ifråga nära till så så länge jag orkar sköta skogen själv har det inte så stor betydelse med stora enhetliga bestånd. Sen är ju gran inte riktigt lika känslig som tall och björk för ojämnheter i beståndet.

 

Lång omloppstid.

Skogliga åtgärder blir det lätt till att fundera både en och två gånger över hur man går tillväga för omloppstiden är lång och felaktiga beslut tar lång tid att reparera. Att för länge gå i valet och kvalet är ändå inte att rekommendera för att inte göra någonting alls är ändå det sämsta alternativet. Kommentera gärna om ni har synpunkter!

 

Från rött till blått.

I vår familj har traktorernas färger gått i olika nyanser av rött sen den första skaffades 1958. Så visst känns det lite främmande att nu ha en blå traktor på gården. Namnet är också nytt men den är ändå närabesläktad med Fiaten jag har från tidigare och den har gått bra så det känns ju trösterikt i allt det nya.

Det trillade ju in lite stödpengar på kontot inför julen så det blev till att fundera över vad man helst önskade sig till julklapp, en ny traktor är ju alltid trevligt att ha ….. eller?  Njaa det här var kanske ett ironiskt inslag i inlägget 🙂 Faktum är att jag funderat på att få in lite nyare blod i traktorparken en längre tid nu för både Fiaten och Samen börjar ju få något år på nacken och båda har också snurrat på en 9000 timmar var. Så även om en välskött traktor säkert kan snurra på det dubbla så ökar ju risken för problem med driftsäkerheten med åren. Och i grönsaksodlingen används specialutrustade traktorer som inte i brådrasket uppbringas om traktorn går sönder. För den oinvigde kan jag meddela att 9000 timmar motsvarar ungefär lite på 500.000 km om det vore frågan om en bil. Många bilar räknas nog vara slutkörda med dylika kilometrar på mätaren och då utsätts nog inte bilarna för de påfrestningar som en traktor får utstå mellan varven.

Den minnesgode minns kanske att jag hade en ny traktor på prov i våras och jag hade väl tänkt köpa en sprillans ny då det på så vis är lättare att få traktorn utrustad med de funktioner och utrustningar som jag behöver. Jag kom dock inte riktigt överens med den nya T5 modellen och den gamla 5000 seriens traktorer gick inte längre att få som ny. Så jag har hållit ögonen öppna och studerat annonssidorna för att hitta en bra begagnad ur den förra modellserien. Hittade sen på senhösten den här traktorn i Seinäjoki, 2 år begagnad och 840 timmar körd. Lite förundras man ju över varför man byter in en traktor efter så lite användning men efter att ha pratat med förra ägaren som garanterade att traktorn är i skick och efter att ha fått fabriksgaranti fram till och med november 2014 vågade jag göra affär. Traktorn köptes sålunda till julen men jag lade in den på verkstaden för att få frontlastaren bytt mot frontlyft med frontkraftuttag eftersom jag har en traktor försedd med frontlastare från tidigare. Dessutom kommer denna traktor att gå i sådana arbeten där frontlyft med kraftuttag kommer till användning.

På grund av ombyggnaden kom traktorn till gårds först i går, den verkar så här långt helt OK även om motorn stannade efter 50 meters färd. Orsaken var att tanken innehöll sommarbränsle som i den -19-gradiga kylan frös ihop 10 meter från värmen i garaget. Slängde några täcken över traktorn och satte i stöpseln till motorvärmaren några timmar varefter den efter lite snurrande med startmotorn startade och lät sig köras in i värmen.

Välkommen till gårds!
Välkommen till gårds!
Ny färg i traktorparken
Ny färg i traktorparken

 

Nu fryser det till.

Efter dagens snö- och tjälmätningar kan man konstatera att marken fryser till ordentligt nu i vinter trots att det dröjde länge innan tjälen fick fotfäste. När Vasabladet besökte mig i början av januari var det blött, bart och ofruset. En kollega på orten plöjde ännu den 9 januari och undrade om det borde registreras som höst- eller vårplöjning i skiftesvisa bokföringen. Vi hade ju haft lite vinter efter självständighetsdagen och om det inte skulle bli mera vinter senare borde det kanske räknas som vårplöjning. Men eftersom det nu blivit vinter så blir det till att registrera det som höstplöjning.

Den 10 januari började marken frysa till och de få centimeter snö som föll då har inte mäktat hålla tjälen stången så nu har tjälen växt med en 10 cm per vecka. Lite tjäle gör gott åt marken då det frysande vattnets sprängverkan luckrar jorden. En 40 cm tjäle tycker jag är ganska lagom, fryser marken mera än en halv meter kan det inverka försenande på vårbruket speciellt om vi får en kall och torr vår.

I skogen gör också tjälen nytta på så vis att den ger bärighet åt skogsmaskinerna på våta och mjuka platser. Också i skogen har nu tjälen börjat växa även om lite snö, mossa och ris isolerar en del. På orörd skogsmark är det nu en 10 till 15 cm fruset. Vill man påskynda tillfrysningen lönar det sig att köra eller trampa upp spår där man ämnar köra med tyngre fordon senare i vinter.

Nu utlovas det lite mildare väder och lite mera snö så det kan ju hända att tjälens tillväxt avmattas något, det återstår att se hur det blir till våren.

Dagens kontroll visade att tjälen nu gått 32 cm djupt i marken.
Dagens kontroll visade att tjälen nu gått 32 cm djupt i marken.

Höghöjdsläger.

Konditionen är precis som Charlotta konstaterade för en tid sedan en färskvara. Lätt förgånget men ack så svårfångat.
Jag tyckte i slutet av september att formen efter sommarens “grundträning” i form av kroppsarbete på åkern var någorlunda OK. Men sen drabbades jag i månadsskiftet september-oktober av en besvärlig förkylning som på nåt vis satte sig i luftrören så att andningskapaciteten mer eller mindre halverades. När det mesta av skördearbetet för säsongen började vara undanstökat och “andteppon” (andnöden) fortfarande besvärade och påminde om en klump i bröstet trots två kurer “svarta skäggets droppar” tänkte jag att kanske man ändå borde uppsöka företagshälsovården. Jag hade annars också ärende till företagshälsovården då jag uppmanats ta kontakt för att komma överens om tid för ett gårdsbesök. Försökte sålunda under november månad ringa det nummer som meddelats i meddelandet ett tiotal gånger men kom aldrig längre än till telefonsvararen som föreslog att jag skulle trycka nummer ett för svensk betjäning och sen meddelade att dom har fullt. Så det blev varken hälsovårds- eller gårdsbesök av det hela.
Nåväl i mitten av december vaknade jag vid halvfem-tiden en morgon av ett “plopp”-liknande ljud i bröstet, ungefär som när man drar korken ur en flaska och efter det blev det med ens mycket lättare att andas. Undrade om det faktiskt kunde vara någon sorts slempropp i luftrören som släppte?

Under julhelgen började jag känna mig någorlunda frisk men orken var det inget vidare med efter att ha gått för halvfart i ett par månaders tid, dessutom hade jag lagt på mig ytterligare en tre fyra kilogram “muskelmassa”  🙁  Vädret var regnigt och det var mörkt vilket ledde till att det inte blev mycket till skogsarbete heller vilket annars brukar vara en god form av nyttomotion. Lite snö hade vi efter självständighetsdagen och jag hann med ett par skidåkningspass innan snön regnade bort. Det här tog hårt på motivationen till träning trots att det började närma sig ett emotsett deltagande i långloppet Dolomitenlauf i Österike.

Sökandet efter motivation har blivit svårare för vart år, Erik var en god pådrivare för jag ville ju ogärna förlora till honom i skidspåren men sen han gick bort har det inte varit lika lätt att komma igång med träningen. Jag blev till och med så desperat att jag började fundera på att anmäla mig till YLE´s triathlon projekt för att få en spark i röven.

Nåväl resan var ju bokad sen länge så det var bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. Efter ett par pass i skidtunneln i Jämijärvi och totalt 78km på skidor reste jag tillsammans med skidgänget iväg för att ta mig igenom det 42km långa loppet.
Loppet gick till stor del på 1500 meters höjd och nysnö i kombination med plusgrader och tidvis duggregn ledde till att både syrehalten i luften och fästet på skidorna inte var mycket att hurra för. Men liksom de andra i gänget tog jag mig till mål även om det tog en halvtimme längre tid i anspråk än min målsättning. I brist på egna framgångar kunde man ändå glädjas åt att en av gruppens deltagare skidade in som 16:e man och bästa finländare 🙂

Hade man satsat på lite stakningsträning på rullskidor skulle det hela säkert gått bättre för det blev att staka så långt armstyrkan räckte och att “gå på skidor” i backarna. Nu har jag inga rullskidor men dylika “vintrar” skulle det inte vara så illa då det är långt till närmsta skidtunnel. Tycker mig också märkt att det med åren är lättare att träna upp armstyrkan än att få fart i benen. Antagligen något som evolutionen fört med sig då snabbheten i benen behövs för att fånga in flickorna i unga år medan armstyrkan  behövs på äldre dagar för att hålla kvar det man fångat 🙂

Det blev inga stora framgångar men får väl vara nöjd ändå :)
Det blev inga stora framgångar men får väl vara nöjd ändå 🙂
Utsikten från hotellfönstret.
Utsikten från hotellfönstret avvek en hel del från det man är van vid hemifrån 🙂

 

Ombyte förnöjer.

En förlängd veckoslutsledighet i goda vänners lag omgiven av en miljö som avviker en hel del från den i det platta landskap jag annars vistas i ger ändå ett hälsosamt avbrott i vardagen. Och trots att en stor del av gruppen är jordbrukare så blir det ändå mest diskussioner kring skidåkning och det vi upplever under resans gång. Det som man kanske mest kommer att minnas av denna resa är, förutom svårigheterna med vallningen, den otroligt stora snömängden i ett vackert landskap och hotellvärdinnan för vilken ingenting verkade omöjligt. Varje önskemål besvarades alltid med “no problem” 🙂  Hur man tar sig upp för snöiga alpvägar med bakhjulsdriven paketbil försedd med allvädersdäck kommer man också att minnas. Vi hade nämligen inte kommit oss för att fråga efter snökedjor vid biluthyrningen i München 🙂 Där var alla åkrar gröna liksom terrängen ända fram till Felbertauerntunneln. När vi kom ut ur tunneln förbyttes det gröna till vitt med en halvmeter snö och snödjupet verkade växa anefter vi körde söderut, upplevdes lite bakvänt att finna så mycket snö här söderöver denna snöfattiga vinter hemmavid.

Dagen efter loppet tog vi oss över till den Italienska sidan av gränsen för att pröva på "Tour de ski" -spåret i Toblach.  Här var det om möjligt ännu mera snö.
Dagen efter loppet tog vi oss över till den Italienska sidan av gränsen för att pröva på “Tour de ski” -spåret i Toblach. Här var det om möjligt ännu mera snö.

Skidproffsen brukar ju syssla med höghöjdsträning för att höja prestationsförmågan så nu blir det intressant att se vilken farten blir efter den här resan. Kanske är tre dagar på hög höjd i mindre laget men tyckte ändå att trapporna upp till tredje våningen på hotellet  blev lättare att ta för var dag vi bodde där 🙂

Borta bra men hemma bäst.

Talkogänget i den lokala idrottsklubben har med hjälp av snökanon fått till ett tre kilometers skidspår här hemma och det i kombination med ljusare och längre dagar gör att det nu känns betydligt lättare att börja bygga upp konditionen inför nästa odlingssäsong. Gott humör och god hälsa är nämligen en grundförutsättning för att orka med jobbet som grönsaksodlare.

Även om målet för denna resa var deltagandet i loppet och lite semester så kunde man inte undgå att notera förhållandena för de lokala bönderna. Åkrarna gömdes nu under ett tjockt snötäcke men verkade ändå till största del bestå av betesmark och ett och annat litet fähus verkade finnas kvar. Åtminstone såg man en och annan liten “dyngstoo” (gödselstad) invid byvägen och några mjölkkrukor på en “dragakärro” (handdragen kärra) väntade på tömning i en korsning en morgon. Rundbalar såg man också och man undrade hur dom bar sig åt för att förhindra att balarna rullade iväg under balhanteringen då åkrarna lutade så mycket som dom gjorde. Att bönderna är livsviktiga för att upprätthålla landskapsbilden är helt klart för det vore nog inte samma upplevelse om allt vore beskogat. Detsamma gäller också här hemma, utan bönder inget öppet kulturlandskap!

 

 

 

 

 

Modernäringens betydelse.

Satt här om kvällen och funderade över hur pass viktigt det här med jord- & skogsbruk månne räknas i andra sammanhang. Kan kanske anses som “navelskåderi” men visst borde saker som har med till exempel mat och energi intressera allmänheten? Och det som intresserar och berör allmänheten borde väl också intressera media? Det fick jag också bekräftat av YLE’s representanter Ulrika Lövdahl och Filip Sten på kvällens infotillfälle för förtroendevalda inom ÖSP.

Så hur är det då? Vad gäller just YLE så tycker jag att jord- och skogsbruk bevakas väl, till det bidrar förstås jag och mina bloggkollegor men att modernäringen har en egen ämnessida med så gott som dagliga nyhetsinslag tycker jag är ett gott betyg. Dylika ämnessidor saknas i den lokala dagstidningen som i och för sig inte har ämnessidor för andra branscher heller och jord- & skogsbruksnyheter återfinns nu och då eller uppskattningsvis någon gång per månad bland de andra nyheterna. Den stora svenskspråkiga dagstidningen har ämnessidor för lantbruk och skogsbruk med något inslag per månad men verkar mest intressera sig för hur lantbrukets stödförhandlingar går. Nu är jag ju inte prenumerant av pappersversionen så min analys baserar sig på material från webben.

Nu ska jag inte bli långrandig med analyser av alla tidningar men återger till sist vad som intresserar kvällspressen som här får representera den andra ytterligheten, där fann jag följande ämnesområden: 100 kysymystä seksistä, 15 kysymystä, Aapeli – nettipelit, Asuminen, Autot, Big Brother, Blogit, Digi, Etusivu, Euroviisut, Fingerpori, Formulat, Gameli – nettipelit, Horoskooppi, Hullu maailma, Iloiset uutiset, Ilona, Iltatyttö, IL-TV, Jalkapallo, Jouko, Joulu, Julkkislista, Jääkiekko, Keskustelufoorumi, Kotimaan uutiset, Kuninkaalliset, Leffat, Leffaraati, Linnan juhlat, Lukijan kuva, Matkailu, Musiikki, Nainen, Nytmatkaan.fi, Näköislehti, Painopäivyri, Pelit, Perhe, Pikkutakki, Pääkirjoitus, Rakkaus ja seksi,  Ralli, Ravit, Ristikko, RSS-feed, Ruoka, Sarjakuvat, Sää, Tanssii tähtien kanssa, Talviurheilu, Terveys, Terveystestit, Tulospalvelu, Tyyli.com, Työ & Talous, Ulkomaan uutiset, Urheilu, Uutiskirje, Verot, Viihde, Yleisurheilu, Yleisurheilun MM 2013, Ylioppilaat, Avoimet työpaikat.  Här fann jag således inte trots talrika intresseområden något rörande modernäringen eller joo “Ruoka” kanske kunde innehålla nåt i den riktningen tänkte jag och klickade vidare för att mötas av “matnyttiga” rubriker om Alkos populäraste produkter, ölpriser och diverse dryckers krabbisbenägenhet. Fanns också nåt om tomatkross och ett inslag om “Kuinka sait lapsesi syömään kasviksia?” 🙂

Som sagt navelskåderi eller inte men minns att jag i samband med någon nyårskrönika nyligen presenterades vad som skrevs i pressen för, om jag nu minns rätt, 50 år sen. Då innehöll nästan var och varannan artikel något om jordbruk, till och med i väderrapporten nämndes om hur det kommande vädret påverkade jordbruket. Numera får man väl vara nöjd om det ens meddelas risk för nattfrost? Nåjaa då sysslade ju var och varannan med jordbruk också förstås. Sen följde en period då landsbygden avfolkades och det mest skrevs om smörberg och åkerpaketeringar.

Tycker mig ändå kunna skönja ett ökat intresse för rapportering rörande jordbruksfrågor på senare tid. Kanske är det ett ökat intresse för naturliga råvaror som sätter sina spår?