Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
I år kan det väl ändå inte finnas någon som klagar på sommarvädret? Sommaren kom tidigt i vårens ställe och fortsätter nu efter en liten andhämtningspaus i medlet av juli. Borde kanske inte skriva att ingen borde klaga för det finns säkert en och annan bonde som har lite synpunkter 🙂 Själv tycker jag att det räcker bra med en 18-20 grader för blir det varmare mår en stor del av grödorna inte bra och för en själv vill arbetstakten också gärna slå av lite ifall det blir varmare.
Igår var det i alla fall så varmt (+26‘’C) att jag valde den gamla traktorn utan hytt (Cabversionen) för transporten av plantorna till åkern. Hyttförsedda traktorer blir ju som växthus med sina stora fönster och häromdagen när jag provkörde traktorer i Seinäjoki fick jag minsann tillräckligt av värmen. Traktorerna stod parkerade i solboet vid husväggen och jag var iklädd läderställ i och med att jag tog mig dit per hoj, tror det skulle ha gått att vrida ur kalsongerna när jag kom hem :/
Planteringarna börjar vara på slutrakan och det känns nog bra, dels börjar man bli trött på planterandet och dels känns det olustigt att nu sätta ut plantorna när det är så varmt och torrt. Den åker som nu planteras har begränsad vattentillgång så för att hålla liv i plantorna tills de rotat sig har jag fått ge lite tilläggsvatten med planteringsmaskin eller kyla av dem med växtskyddssprutan.
En extra överfart med planteringsmaskin för bevattning i raden.Och visst tackar de slokande plantorna för vattnet och reser sig upp 🙂
….. eller pustsemester. Hur som helst läget efter 2 dagarssemestern 🙂 Visst hade vi roligt på bondbloggarsemestern och det finns väl inte så mycket att tillägga än att hålla med om det som Nisse skrev i sina inlägg Plingelinge, plong och Bondbloggare i skärgården, jaa det skulle väl vara en bild på Nisse i så fall. Han fanns ju av förståeliga skäl inte på så många av de bilder han publicerade, så varsågod en bild på Lotta och en nöjd Nisse som just funnit ett exemplar av Åsa-Nisse i Bokmalen. Ska man dra paralleller visavi namnet 🙂
Nisse skrev om att min mobil ringde hela tiden och att det kanske lite naggade semesterkänslan i kanten. Hoppas att det inte störde de övriga semesterfirarna alltför mycket ändå. Det här var ändå kanske det mesta sommarsemester jag haft sen 1986 då frun och jag företog en smekmånadscykeltur till Mora i Sverige. Då gick det an att ta några dagar ledigt det var ju innan vi började som heltidsbönder. Nu får man lätt en “Costa Condordia”-känsla så fort man tar några timmar ledigt under högsäsong, ni vet den där känslan om kaptenen som lämnar skeppet innan alla passagerare räddats. Jag har nog svårt att sätta mig in i hur det skulle kännas att lämna jobbet i flera veckor utan att behöva bry mig ett skit i hur företaget sköts. Men kanske kommer det en sådan dag också?
Nu var det mycket att göra dagarna innan resan och nattsömnen innan träffen med bondbloggarna inskränktes till en powernap på en parkering norr om Björneborg på vägen söderut. Tack och lov förstod vi att lägga oss tidigt natten hos Lotta (tror alla bondbloggare behövde lite vila) och sov länge eller ända till 8-tiden på måndagmorgon så på hemvägen kände jag mig betydligt piggare. Och det är väl det som är meningen med semester -att vila ut- 🙂
Så TACK Sonja och Lotta för att ni tog emot oss och tack Mirjam för arrangemanget och tack till bondbloggarna för inspirerande diskussioner, det skall väl bli lite mera inlägg nu efter det här…….
Väl hemkommen var det bara att hugga i med det som försummats, visst är det märkligt hur lite man tycker sig uträtta de dagar man är hemma men ändå få konstatera hur mycket som blir ogjort när man tar lite ledigt. Nu en vecka efter semestern börjar jag komma ikapp det förlorade och har till och med tagit mig lite tid för att par turer med MC:n. Säsongpremiären hade jag tänkt företa på vägen till bondbloggarträffen men då Eivor önskade följa med och vädret var lite svalt och ostadigt fick den istället gå till Seinäjoki för att provköra lite traktorer. Det kändes lämpligt att kombinera nytta med nöje med att ta hojen istället för paketbilen till Seinäjoki, när det nu blivit soligt och vackert hojväder. Säsongens andra tur företogs till begravningsplan för en stund tillsammans med Erik. Det är emotionell vecka som ändas, i torsdags hade det gått 3 år sen hallbranden och igår fredag skulle <3 Erik ha fyllt 26.
Hojen framförs med andakt de gånger jag kör och med Erik i minnet även om min körstil något avviker från hans 🙂 Det blir inte så många kilometrar i året men R6:an tyckte han om och det känns förnärvarande omöjligt att göra sig av med den, så varför inte nyttja den nu som då när den ändå finns. Det blir en sorts avkoppling det med 🙂
Radodlingsframdäcken börjar vara avskrivna och uppnötta och det har gett sig till känna de två senaste somrarna. Stommen har gett vika och det sliter på innerslangen med punktering som följd. Klarade mig undan med ett par reparationer i fjol men i år började det bli lite väl ofta som luften gick. När jag höll på med fjärde lappningen för sommaren konstaterade jag att nu hjälper det inte annat än att öppna plånboken och skaffa nya framdäck. I och med att storleken på fälgen är 28″ och centrumdisken på traktorn är 24″ så fordras det en anpassningsfläns vilket medförde en 3 veckors leveranstid. Vilket förstås innebar ytterligare två lappningar under tiden 🙁
Nu börjar jag ju ha vanan inne så reparationen började gå på en halvtimme ungefär men ändå lite frustrerande då arbete finns att göra. Och sen är det ju inte alltid som luften går vid garagedörren heller och vid några tillfällen har jag fått byta till breddäcken på vägen eller åkern för att få traktorn flyttad i väntan på reparation.
Sen är det bara att konstatera att däck är en väsentlig detalj på en traktor……. traktorn blev nu kanske inte som ny men ändå betydligt trevligare att köra 🙂
Jag har nu inte tagit semester om nu nån trodde att tystnaden härifrån beror på det 🙂
Nää, här har nog varit fullt upp som sig bör när det är säsong och vilken säsong sen -det varma fuktiga vädret i kombination med våra långa ljusa dagar medför en utveckling av växtligheten av sällan skådat slag- trots en sen start på säsongen så ligger vi nu 1-2 veckor före normal tidtabell med de flesta grödor. Trots den av växtkraften förorsakade brådskan så dristade jag mig ändå till att fira midsommar i ca 6 timmar. Men lite ledigt måste man väl kunna unna sig även om det “harmade” att det sen sist och slutligen blev någorlunda “sprutanväder” på midsommarafton.
Jag brukar försöka notera situationen bland växtligheten kring midsommar och gärna med hjälp av bilder, en bild säger ju så mycket mer. Meningen har varit att också delge bloggläsarna lite bildinformation men strulet med USB-anslutningen har försvårat bildöverföringen till bordsdatorn. Plockade fram den gamla laptopen för att se hur det går där och -has tu mir gesehen- eller vad det nu heter så fick jag via den bilderna överförda till “bloggen” utan att behöva sända dem på annat vis.
Spannmålen….
……är i år de mest varierande jag haft under min jordbrukarkarriär och närapå en tredjedel är ett klart misslyckande och de sämsta jag sett häromkring på år och dag. En delorsak är något svagt utsäde med 73%’s grobarhet och svag skjutkraft. En bidragande orsak till katastrofen är att det dagen efter sådd kom ett kraftigt åskregn på 43mm som slammade till jorden så att groddarna inte orkade igenom. Skulle jag fått kornet sått tidigare skulle jag nog sått om med bättre utsäde men den sena sådden gav inte utrymme för ett nytt försök. De åkrar som såddes efter regnet med samma utsäde är heller inget att hurra över men där är det i alla fall en 230 plantor per m² vilket är knappa hälften av målsättningen. Frugan menar att jag bara skriver om elände men jag sätter ändå in en bild på eländet.
Svagt utsäde i kombination med skorpa efter åskregn gav en planttäthet om 60-80 plantor per m².
I och med att jag noterade att kornutsädet var lite svagt i samband med att grobarheten kontrollerades ökade jag på havrearealen trots att det blev lite sent med sådden. Med facit i hand borde jag ökat på havren ännu mera och sått upp allt havreutsäde för havren ser hyffsad ut. Måste väl sätta in en bild på den också för jämförelsen skull och för att blidka frugan 🙂
Här är planttätheten helt enligtmålsättningen eller 480 plantor per m².
Sprutspår.
Har noterat diskussion angående sprutspåren och på havrebilden ovanför syns min lösning på den frågan. Såmaskin som jag tacksamt fick låna är utrustad med spårmarkering men spårvidden passade inte den spårvidd som jag använder mig av så jag gjorde som jag gjort tidigare det vill säga att manuellt skjuta i de spjäll som behövs för att med 21 meters mellanrum åstadkomma spårmarkeringen. I och med att maskin är tre meter bred skjuter jag så fast 2+2 spjäll per spårmarkering vart 7:e drag med början på det 4:e draget. Lite påpasslighet och att man orkar masa sig ur hytten nu som då krävs men det är som Kalle konstaterade ett utmärkt hjälpmedel för att få växtskyddsarbetet noggrant utfört i avsaknad av skummarkörer eller dyra GPS-system. Att man vet att växtskyddsmedlen blir rätt fördelat utan risk för dubbelsprutning eller mistor känns tryggt och är speciellt vid flyghavrebekämpning ovärderligt då en mista där kan ge flera timmars plockningsjobb. Därför anser jag mig kunna ägna den tid om uppskattningsvis en till två timmar som det försenar såarbetet med att skjuta spjäll på maskin. Ja, jag vill nästan påstå att det är snudd på oansvarigt beteende att inte använda någon form av orienteringshjälpmedel vid växtskyddsarbetena för ibland undrar man nog om medlen hamnat på rätt ställe då man ser spåren efter besprutningstraktorn i växtligheten. Jag vill minnas att jag försökte köra utan sprutspår ett eller två år i början av karriären men trots att sprutan då var endast 10-12 meter bred var det svårt att hålla rätt avstånd så med dagens 21 meters spruta skulle jag nog inte ens försöka.
Min såmaskin som brann upp var 2,5 meter bred och för att få till spårmarkeringen med den markerade jag ett hjulspår på 4:e draget och ett hjulspår på 5:e draget och fick så till sprutspår var 20:e meter, blev förstås tvungen att stänga de yttersta sprutmunstyckena och köra sådragen med exakt avstånd för att få det att passa men det gick oftast riktigt bra det med, speciellt där fälten hade raka kanter. Så pass viktigt tycker jag att det är med sprutspårsmarkering att jag monterade en harvpinne, som jag kunde sänka ner vid behov, på efterharven för att exakt kunna utföra växtskyddsåtgärder före uppkomst i kumminet. Jag var lite rädd att vältningen som gjordes efter sådden skulle radera spåret efter pinnen men det syntes bra då solen stod lågt vid behandlingstillfället.
För att inte behöva belasta “hjärnkontoret” med avancerade matematiska beräkningar märker jag ut dragen med spår, i det här fallet får varningfstriangeln sköta den saken.
Får konstatera att det tar tid det här bloggandet….. blir nog att fortsätta med situationen i grönsakslanden en annan kväll……. det finns ett och annat ogjort för dagen på agendan.
Nu har en del produkter utvecklats så pass att de kan skördas och den egentliga skördesäsongen inleddes med skörd av frisésallat. Vi har visserligen redan skördat lite sparris och gräslök men nu först börjar det röra sig om större mängder produkter.
Värmen i maj och början av juni har lett till att vi nu skördar till och med någon dag tidigare än normalt trots att vi planterade lite på en vecka senare än vad vi brukar.
Dags för skörd en månad efter planteringen, det är nytt rekord för de tidiga planteringarna 🙂Visst är den fin Frisésallaten? Nästan så det harmar att sätta kniven i den 🙂
Elektroniska apparater kan förvisso underlätta livet en hel del men också göra det till en pina när det inte fungerar. Här i vårbrådskan har en del krånglat och inneburit tidsödande problemlösningar och dyra reparationer.
Några exempel på sånt som frestat mitt tålamod den senaste tiden:
-kylmaskin alarmerade att den gick för kall trots att den inte gjorde det och stängde ner sig. Det har den i och för sig gjort nu som då också under vintern men då det är kallt ute är det ju inte hela världen om den står nån timme och den har ju startat välvilligt efter kvittering av alarmet. Men när det börjar närma sig 30 plusgrader då passar det inte att den står. Problemet har jag naturligtvis påtalat sen den installerades men först nu då det började bli prekärt fick jag installatören att ta sig an saken. Det visade sig sen att det var en parameter i programmet som var fel inställt men att finna den förbrukade flera timmar arbetstid och ett par timmars samtal till “en vän på huvudkontoret”. Nu fungerar maskin fint och det föranledde inga andra kostnader än några timmar förlorad arbetstid.
-eltrucken som behagade ge upp förorsakade däremot en stor utgift i och med att vi blev tvungna att byta en styrbox som betingade ett pris om 1658,40 plus skatt. Undrar om den som prissatt den tänkt på hur många kg grönsaker det går åt innan den är betald?
-och inte blir det lättare att få in betalningsmedel heller av att det senaste elektronikproblemet medför att faktureringsprogrammet inte går att använda då datorn där det finns installerat ideligen slocknar och startar om. Vi trodde till först att det var värmen som gett den värmeslag och att felet skulle gå att åtgärda genom att städa bort lite damm och säkra processorkylningen men det verkar nog att vara något annat. Tror problemet började efter en automatisk Microsoftuppdatering den 15:e maj men jag gav mig inte tid att återställa datorn innan återställningstidpunkten raderats. Vet nu inte riktigt var vi ska söka felet. Nåå, faktureringsprogrammet går ju i och för sig att installera i någon äldre maskin och säkerhetskopia finns men de äldre maskinerna är ju lite tröga så jag är rädd att kunderna får ta sig en kaffekopp medan de väntar på kvitton och annan dokumentation.
-vid det kraftiga åskvädret förra lördagen tyckte jag det var säkrast att koppla ifrån elektroniken till lagerventilation genom att dra ur stöpslarna till styrcentralerna. Det var kanske inte så lyckat eller vad det nu berodde på men vid uppstarten blev någon fil i programmet korrupt så det gick inte i gång som det skulle. Men ett samtal till, och med lite fjärrhjälp från, leverantören i Nederländerna ordnade den saken och fantastisk nog hölls datorn igång under tiden som programfilerna reparerades. Får väl skaffa ett åskskydd till styrboxarna också så att man lite tryggare kan låta dem vara inkopplade även när det åskar. Elavbrott som vi haft har inte förorsakat några uppstartsproblem så jag förstår inte vad som gick snett denna gång?
Och det är just det som är det största problemet med elektroniken, att användaren och ibland också reparatören inte riktigt förstår hur det fungerar utan blir tvungen att byta hela komponenter till stora kostnader då det kanske bara är nån liten del som är söndrig. Men att återgå till spaden, gräftan och lien är kanske inte heller ett alternativ?
