Fritt fram…….

…..för vattnet skall det vara. Som jag noterade i katastrofinlägget så förorsakas nog en hel del översvämningar också av igenväxta utfall, bäckar och åar. Inför höstplöjningen tog jag mig lite tid till att försöka ta hand om en del av det underhåll som åligger mig. Tack vare anskaffningen av en slyröjare i somras kunde en stor del av underhållet klaras av på några timmar. Tidigare har jag nog också försökt hålla undan buskarna men det har inte varit riktigt lätt att med röjsågen röra sig på sluttningarna, fotlederna tog så pass stryk att det kunde gå flera dagar innan man kunde gå igen efter ett arbetspass i diket. En höst när det frös till innan dikena fylldes med snö passade jag på att fälla buskarna från isen och föste ihop riset med fötterna anefter tills jag fick lämpliga knippen att lyfta bort med skogskran. Det gick bra tills jag kom till en plats där det var lite mera strömt, med hörselskydden på hörde jag inte isens knakande utan plötsligt stod jag med vatten till naveln i närmare -20 graders kyla 🙁 Att med skogskran riva upp buskarna med rot och allt har jag också provat men tycker att det skadar slänten för mycket och så får ju nya frön lätt fotfäste där jorden blottläggs. Så nu försöker jag på detta vis……

Efter ett par överfarter är slänten fixad, kanske hjälper åtgärden till att hålla bort lite vattensork också 🙂
Helt klart bromsar dylik “beskogning” vattnets framfart. Här är man nog tvungen till att ta motorsågen i användning, har nog själv också motsvarande projekt även om denna bild inte är från mina domäner 🙂

Hopplöst projekt?

Nu efter frosten har marken torkat upp något, eller rättare sagt jorden släpper lite bättre från rötterna. I gengäld så har blasten blivit svagare och svårare att greppa så inte vill det bli till något med skörden. Tiden går och det börjar kännas alltmer hopplöst att få morötterna skördade. Blasten är ändå inte såå dålig men lånemaskin, som jag är oerhört tacksam för att ha tillgång till, klarar inte av uppgiften när det blir så här besvärligt. Min maskin som förstördes i branden borde nog ha klarat det lite bättre och jag har ju planerat att skaffa en ny men då försäkringsbolaget inte ämnar betala mer än en knapp tredjedel av kostnaden så har det inte varit möjligt att investera. Det är ju ändå en utgift motsvarande en bättre personbil det är frågan om.

Så skrev jag förra veckan……. sen tog John Blund över och när jag ett par dagar senare skulle fortsätta med inlägget hade något hänt med bondbloggen så att “trafiken” blivit så långsam att nedladdning av bildmaterial tog en evighet, tröttnade på att vänta så det blev inget inlägg då heller. Nu efter kommunalvalet verkar ordningen vara återställd så jag gör ett nytt försök…….

 

Läget 22.10.

 

Blasten håller förvånansvärt bra trots den sena skörden men tyngden från jorden som degar fast vill dra rötterna ur lyftremmarna.

 

Kanske borde man bli keramiker i stället…..

 

I två dagar löpte upptagningen någorlunda men sen slog vintern till, hur det nu blir med fortsättning av skörden återstår att se.

 

Sätter in en arkivbild som exempel på hur det brukar se ut när vi skördar 🙂

 

Lök

Lökskörden har vi nästan klar, återstår ca tusen kilo men dom kilorna blir väl nog antagligen kvar på fältet då vi hade kallare än minus tio grader natten till söndag. Snötäcket på ett par centimeter räcker knappast till för att skydda löken.

Barnbarnen förstod också att nu måste alla hjälpa till då solen för en gångs skull visade sig. Tack vare deras hjälp fick vi rödlöken skördad 🙂

 

Men vad gäller gullöken räckte tiden inte riktigt till, ett par tre timmar till hade vi behövt för att få den klar.

 

Pumpor

Under veckoslutet höll temperaturen sig mest på minussidan så några tankar på skörd behövde man inte ha, passade på att tömma växthusets värmesystem på vatten och lite pumpor gick det också åt när det nu är tid inne för att skära ut “griinagåbbar”.

Trots den svala sommaren blev pumporna helt OK 🙂

 

Lite ljus i höstmörkret bidrar snön och de gula pumporna med 🙂

Frostnatt.

Så var den här då den första egentliga frostnatten, väntad men ändå inte. Vi skriver ju 20 oktober så vi får väl konstatera att vi klarat oss länge i höst, minst en månad längre än normalt skule jag vilja påstå utan desto vidare statistiska beräkningar. Ändå kommer det lite överaskande, trodde att det skulle bli först nästa natt som frosten skulle bita till. Ännu sent på kvällen var det mulet och duggregnade så jag brydde mig inte om att täcka odlingarna, det är ju inget trevligt jobb att dra den våta väven. Nu är det nog för sent att skörda de sista sallaterna som stod kvar på åkern. Inga stora mängder kvar, blott någon låda, men ändå synd speciellt som de redan var sålda. Vi kunde gott ha skördat dem redan igår men ville koncentrera mig på kålskörden istället för att hoppa från det ena till det andra.

Minustecknet framför utetemperaturnoteringen kunde jag gott klarat mig utan.
Höstens första ishinna på dammen vid gården.
Måhända är Lollon frostskadad efter detta?

Kinakålen bärgad.

Kunde idag avsluta kinakålsskörden 🙂 Det var faktiskt uppehåll idag också det en sak värt att notera ty det torde vara tredje dagen under oktober månad som det INTE regnat. Hoppas ännu på några uppehållsdagar så att vi på allvar kan börja köra in morotsskörden i lager. Till i morgon ser det inte ut att gå vår väg i alla fall mera regn utlovas 🙁

Sakta men säkert betar vi av produkt för produkt för säsongen 🙂 Det gäller att ta fasta på de positva händelserna och samla sig till ett leende 🙂

Direktförsäljning.

Tillbringade eftermiddagen på “bondetorget” (innergården vid böndernas hus) i Vasa med försäljning av våra produkter. Vädret var ju inte det bästa men ändå mötte mycket folk upp för att köpa produkter direkt av producenten. Ett tiotal producenter bjöd ut sina produkter och alster på “marknaden” som hade arrangerats av producentförbundet. Stämningen var god och intresset visade att det finns dom som uppskattar direktkontakten med producenterna.

Jag brukar delta i några marknader per år och det ger mig nyttig feedback att få diskutera direkt med slutanvändarna, de värdesätter ju så många andra egenskaper än vad mina partikunder gör. Vid partiförsäljningen blir det ju oftast mest diskussioner kring mängd och pris även om jag tycker mig ha märkt en liten förändring till att diskutera kvalitet och andra egenskaper där också på senare tid.

I dag erbjuds konsumenterna produkter på många vis med allt från gårdsbutiker och torghandel till stormarkettar, webbutiker och prenumerationer på matkassar. Allt har sin tid brukar det sägas, kanske börjar stormarkettarnas storhetstid vara förbi? Kanske knappar framtidens kunder in sina uppköp från soffan istället för att sitta i bilköer på väg till supermarketten? Eller så gör man en utflykt till gårdsbutiken för att köpa direkt av bonden och för att ta del av atmosfären där livsmedlen producerats?

Marknad på Bondegården.

Vad har jag gjort för illa………

….. som straffas så här? Det var tanken som for igenom mitt huvud i morse då jag vaknade av regnets smattrande på taket. Igår hade det ju blåst upp och torkat lite grann så jag närde lite förhoppningar om att det skulle löpa lite bättre idag. En titt på väderstation meddelade att det kommit 7mm under natten så jag förstod nog att vi var tillbaka till situationen i söndags.

Nu hade jag förberett mig på upptagning i dag och bett personalen börja lite tidigare då det utlovats bättre väder. I packeriet väntade man också på morötter att tvätta och paketera då lagret tömts under de regniga dagarna så vi låg lite efter med leveranserna. Kunderna är dock förstående och väntar tålmodigt på att vi skall få något skördat och det hade jag lovat försöka idag, men jag hade nog inte räknat med regnet inatt. Nåå, vi bökade oss igenom morotslandet och fick några lådor skördade …….. så pass att vi klarade dagens leveranser innan vi beslöt att flytta över till rödbetorna.

Det här är nu tredje hösten i rad som skörden är problematisk, eller egentligen fjärde, för hösten efter att Erik kom bort var nog den tyngsta trots att väderförhållandena var hyggliga då. För två höstar sen saknade jag en hel massa utrustning, utrymmen och maskiner efter branden och fjolårets var ju blöt, så jag hade verkligen sett fram emot en lite lättare höst i år. En klen tröst är att det är likadant för en stor del av mina kolleger, ja en del har det ännu värre efter att ha drabbats av översvämningen. Om nu inte fortsättningen blir bättre så kommer det nog att bli ont om potatis och rotsaker i vinter.

Många av oss bönder är endå så pass sega att vi inte låter oss nedslås av lite motgångar eller så är minnet för kort? En av mina potatisodlande kollegor har avslutat potatisodlingen många höstar men ändå satt nya potatisar då våren kommit. Alla när vi en förhppning om att så här besvärligt kan det ju inte bara bli en gång till…….. nästa höst blir säkert bättre. Hur som helst så måste man ta till sig de små ljuspunkter som finns ….. min för dagen är att röd- och gulbetorna är skördade för säsongen 🙂

 

MEN NU J..DRAR REGNAR DET IGEN 🙁