Författare: Christer

Summeringen av fjolåret tog så pass mycket tid att Bondbloggsuppdateringarna i övrigt över de dagliga görandena har lämnat lite på slarv. Man fastnar ju så lätt i olika ämnen och hamnar på sidospår när man går igenom gamla anteckningar och tittar på fotografier som tagits under året. Ska nu därför ge en kort resumé som information över vad som pågått de senaste veckorna.

Precis som hos Nisse så har snö fallit här i Solf så lite snöarbete har det blivit här också, ett par dagar har det dessutom blåst så pass kraftigt att snön på de öppna fältena flyttat på sig så det känns som om man fått skotta samma snö flera gånger. Av någon anledning blåser snön bort där den gärna kunde ligga kvar och samlas precis där man som minst önskar snö det vill säga framför hustrappan och på uppfarter. På åkrarna kunde däremot snön få ligga kvar orörd om det nu skulle råka bli så kallt att tjälen börjar växa. I vinter är marken våt och fryser säkert hårt ifall det blir kallt. Måttlig tjäle till en 30-35 cm djup kan många gånger vara bra för uppluckringen av jorden medan en tjäle på mer än 50 cm ofta leder till ett försenat vårbruk som då också ofta utförs för tidigt varmed tjälens uppluckrande effekt går till spillo då de tunga maskinerna åter packar till den våta jorden. I skogen däremot skulle man önska sig att marken frös till så att den bär traktor och virkeslass. Snön som föll på så gott som  ofrusen mark har där effektivt förhindrat att marken frusit. Jag har nu försökt att med enbart traktorn köra spår i skogen för att packa till snön så att marken lättare fryser på de platser där jag ämnar gallra och längs några dikeslinjer vid planerade skogsdikesrensningar. Kunde konstatera att det nog är länge sen det varit så vått och mjukt i skogen så pass sent som i mitten av januari. Normalt brukar nog spåren frysa till efter några dagar men ännu har det varit så varmt och grundvattnet så rörligt att det inte lyckats, fick vid ett par tillfällen ta skopan på frontlastarn till hjälp för att komma bakåt till fast mark när traktorn hotade sjunka ner i mossen. På de platser där man gallrar är det ju möjligt att stabilisera körspåren med ris och toppar så att marken bär vid utkörningen. Längs transportsträckorna ut till skogsvägarna är det däremot svårare att på så vis få bärighet, man kan ju inte börja hugga från ändan vid skogsvägarna varje år.

I väntan på bättre skogsarbetsförhållanden så har jag ordnat till bokföringen, fördjupat mig i manualerna till nya installationer och lite smått startat odlingsplaneringen inför sommaren. Förutom årssummeringen i bloggen har jag också jobbat med sammanfattning av året för Frilandsodlarnas lokalavdelning av ÖSP’s räkning. Jag har också deltagit i grönsaksodlarnas årliga seminariekryssning som förutom information i aktuella teman också ger möjlighet till diskussion med yrkeskollegor öga mot öga. Det är ju lite glest mellan gårdar med grönsaksproduktion på friland så det blir inte ofta man träffas förutom vid dylika tillställningar. Odlarskaran har också en tendens till att krympa så det är oftast något färre deltagare för var år men en och annan ny bekantskap blir det också emellanåt. Blev lite extra uppmärksammad under årets kryssning då jag förärades titeln “årets ansvarstagande odlare” för mitt arbete att trots motgångarna föra odlingen framåt både allmänt och på den egna gården samt för mitt engagemang i odlarföreningarna. Tycker nu inte att jag gjort något speciellt men har haft förmånen att samarbeta med duktiga “team” så förhoppningsvis leder arbetet till att produktsäkerheten bibehålls och odlarnas arbete underlättas.

Snöandet har en god sida också, det har ju möjliggjort att jag kunnat ägna mig åt skidåkningen 🙂 Jag kom igång med träningen på allvar först den 6 januari så nu kämpar jag med att få ihop målsättningen om 300km på skidor innan årets första långlopp den 5 februari.

Det har tagit mig lite tid att få till fortsättningen på årssammanfattningen som i del I behandlade främst byggnadsverksamheten. Här är nu i alla fall en summering av en del av de övriga händelserna på gården……..

Den snörika vintern hade annars varit ypperlig för skidåkning så det var verkligen synd att jag hade så fullt upp att jag inte hann skida mer än vad jag gjorde. Lyckades i alla fall ta mig tid för deltagande i Varggrotteloppet, BotniaVasan här på hemmaplan och Tartu Maraton i Estland. Kallt var det också i skidspåret, då vi startade  i Vörå var det under  -20°C men det var ännu kallare vid starten i Estland trots att den flyttades fram en timme. Kvicksilvret låg väl vid -25 graders strecket vid starten men det blev något varmare under dagen. Har väl inte trott att det skulle vara möjligt att skida njutbart i så kallt väder men det gick bättre än väntat. Viktigt är det dock att disponera krafterna så att man orkar hålla farten ända till mål för kör man “i väggen” våt av svett blir nog skidandet allt annat än njutbart. Och skidar gör jag ju inte för att nå topplaceringar utan för att det är roligt och för att hålla  kroppen och konditionen i någorlunda gott skick inför odlingssäsongen.

Normala vintrar brukar också skogsarbete höra till mina vardagliga sysslor, men den snörika vintern och tidsbristen medförde att det inte blev något av det. Faktum är att också en hel del skogsutrustning fortfarande saknas efter branden. Alla virkeslager har nu tömts så nu i vinter hoppas jag att det så småningom skall bli så pass kallt att det går att köra i gallringarna.

Förutom skidresan till Estland så har det annars inte blivit några större utsvävningar under året.  En 2 dagars trip till England gjordes dock för  att slutföra planeringen av tvättlinjen. Jag har väl alltid räknat engelsmännen som lite dryga och konservativa men mina förutfattade bedömningar kom verkligen på skam. Personalen på fabriken jobbade hårt och flexibelt för att tillmötesgå mina önskemål och det råkade också vara soligt och varmt under besöket, också det kullkastade mina förväntningar om ett regnigt och kulet land.

Äntligen vår……..

Om nu vintern kändes lång och kall så så blev vårens ankomst desto intensivare. Den grunda porösa tjälen och uppehållsvädret under snösmältningen medförde att vi besparades från större översvämningar här i slättbygden.

Reparation av det brandskadade växthuset hade också framflyttats till varmare dagar för det är inte lätt att lägga plasten snyggt om det är kallt. Nu blev det ju hastigt varmt och växthuset behövdes för plantdrivningen så påskhelgen firade jag med plastbyte i ett underbart vårväder.

Vårbruket kom snabbt och bra igång då fälten torkade upp jämnt och fint i det fina vädret och avsaknaden av “tjälahål” som annars brukar uppstå vintrar då snön på grund av blåst bildar drivor med nästan bar mark emellan drivorna. Dylika vintrar torkar marken upp väldigt ojämnt på våren då tjälen gått djupt på de “snöfria” platserna, samma fenomen orsakar också okynneskörning med snöskotrar. Men den gångna vintern hade vi ingen vind som tömde åkrarna på snö så fick snön bara ligga orörd gick tjälen inte djupt trots det kalla vädret.

Jag var extra glad åt det fina stabila vårvädret i år då jag i avsaknad av egen såmaskin beslöt leja sådden av spannmål. Jag hade av ekonomiska skäl inte möjlighet att köpa ny såmaskin och likaså var jag lite fundersam över vilken typ av såmaskin jag skulle välja. Genom att hyra in andra jordbrukare med olika typers såmaskin för olika former av jordbearbetning kunde jag bilda mig en uppfattning om hur det fungerar i praktiken. I vår blev jordbrukarna häromkring snabbt färdiga med det egna vårbruket och det frigjordes kapacitet för entrepenadkörningar men en sen och våt vår är säkert situation en annan så en ny såmaskin står nog fortfarande kvar på inköpslistan även om det krasst ekonomiskt sett inte är en lönande affär.

Också sådd och plantering av grönsakerna förlöpte fint även om det “harmar” att jag inte varit lite tidigare i farten då nu förutsättningarna för en tidig start fanns.

Sommar!

Som trädgårdsmästare borde jag väl inte lägga upp följande bild, men visst har väl en vanvårdad gräsmatta också sina goda sidor 🙂 Hur som helst så beskriver den det underbara försommarvädret på ett talande sätt.

Rekordvarmt hade vi redan första veckan i juni då det som högst var +32°C. Den varma veckan innebar stora påfrestningar för de nyplanterade grönsakerna och främst löken stördes under rotningsfasen av värmen. Också resten av sommaren var varm även om vi inte nådde lika höga temperaturer.

Det vackra vädret höll i sig till början av augusti men sen började det regna och regnet fortsatte hela september och oktober. Skördeförhållandena var de besvärligaste sen 1992. Till all lycka blev november torrare än normalt så förhållandena förbättrades något. Värmen fortsatte också och säsongen samlade den högsta värmesumman jag kan dra mig till minnes. Det som förvånade mig mest var att vi inte hade någon hårdare nattfrost förrän till nyårsafton. För visst har vi haft varma höstar också tidigare men det brukar alltid vara någon vecka i slutet av oktober eller november som är så kall att det tar kål på all växtlighet. Men i år var det som sagt möjligt att skörda ända fram till den 30 december, något sådant har jag inte upplevt tidigare.

Grönsaksmarknaden.

Det var inte enbart regnet som ställde till det under slutskedet av säsongen, marknaden för grönsaker mer eller mindre kollapsade då det på grund av värmen producerades allt för mycket på för kort tid. När det gäller sallat så är den optimala skördetiden endast några dagar under varma perioder men i normala fall brukar tillväxten avta när det går mot höst och temperaturen sjunker. Den varma sensommarn och hösten ledde dock till att det som normalt brukar kunna skördas i sakta mak under en eller till och med två veckor nu borde ha skördats på 3 till 4 dagar. Så en del sallat hann inte skördas än mindre saluföras under optimala betingelser och till humana priser. Visst är det synd då man jobbat och skött odlingen för att sen när det blir skördedags konstatera att det inte finns avsättning. Om jag vid midsommartid skulle vetat att hösten skulle bli som den blev skulle jag gott ha kunnat senarelägga de sista sådderna så att skörden skulle ha infallit i oktober – november ty då fanns det avsättning. Men hur väl vore det inte om inte om fanns……

Nåjaa tror jag kommit till ändan av året nu. Nu lägger vi 2011 på hyllan och tar itu med planeringen av en ny säsong….

Den yngsta dottern fyllde aderton redan i våras och började bli otålig över körkortet. Med fyra barn i hushållet så blir körkort en dyr affär så jag lovade då när den förstfödda fyllde aderton att jag kan ställa upp som trafiklärare om dom så önskar. Alla barnen har tacksamt (tror jag) tagit emot erbjudandet och nu började det vara högaktuellt att infria löftet för den yngsta. Tidsbristen i sommar har lett till att starten uppskjutits gång på gång.

För att få fungera som “privat trafiklärare” bör man anhålla om undervisningsstillstånd och för att få det så måste “läraren” avlägga körprovets teoridel plus 10 frågor rörande själva undervisningen. Och det är här det nervösa kommer in, för det vill ju gärna gå lite prestige i fråga om att klara provet. Så det är nog till en del det som orsakat att saken förhalats i det längsta. Nu kunde jag nog notera att tålamodet började svika för jäntan och det började också bli svårt att hitta nya orsaker till varför jag inte hade passligt att skriva tentamen. Lite lugnare har det ju också varit i några dagar så jag har kunnat inleda den mentala förberedelsen som aktualiserades då när jag bokade tid för provet. Känner mig relativt säker i trafiken men ägnade i alla fall senaste natt åt att plugga lite på “nätet” för att uppdatera minnet. Det har ju i alla fall gått 6 år sen jag sist tentade frågorna inför Erik’s B-körkort.

Totalt har jag avlagt teoriprov för körkort 6 gånger börjandes med traktorkörkortet. Då liksom för motorcykel- och lastbilskortet var det enbart fråga om skriftliga påståenden som man skulle svara rätt eller fel på. Frågorna läste man tills man kunde svaren utantill vill jag minnas. Men de tre senaste gångerna jag skrivit provet så har det gjorts via dator med bilder som beskriver olika trafiksituationer. Tycker faktiskt att denna typ av prov är svårare än att köra bil i praktiken ty all information kommer på en gång och inte lite anefter som i trafiken till vardags. Sen är det stressande med timglaset som visar återstående tid att svara på frågan också, 10 sekunder känns sällan så kort som vid dessa tillfällen. Provet gick bra denna gång liksom de tidigare tenterna, nervositeten leder väl till att man skärper sig lite.

Själv tog jag lastbilskortet i Helsingfors och i teoriprovet är också bilderna därifrån så en del platser är fortfarande bekanta. Tror faktiskt det hjälper till lite att i praktiken ha delat utrymmet på gatorna med spårvagnarna och dessutom hade jag väldigt bra lärare på bilskolan i Grankulla. Förutom att lära ut trafikvett så fick jag fin “turistguidning” under de timmar vi rattade lastbilen i storstadstrafiken.
Körprovet som företogs vid besiktningskontoret i Malm blev en kort historia eller närmare bestämt mer eller mindre endast ett varv runt kvarteret. Jag är väl fortfarande inte nån begåvning då det gäller det andra inhemska och förstod nästan ingen finska alls på den tiden. Besiktningsmannen kunde ingen svenska men fick mig i alla fall ett varv runt kvarteret, att göra en backstart och en fickparkering. Han bad mig också utföra något då vi fickparkerat men jag förstod inte vad så jag rev i alla spakar och knappar och slog ut med händerna, varpå han bad mig återvända till kontoret. Jag var säker på att det gått åt skogen så jag blev mäkta förvånad när han slog stämpeln på pappret och tackade för sig. 🙂

Annars så är det väl bara bra att repetera trafikreglerna, borde kanske vara obligatoriskt för alla förare? För visst kommer det ett och annat nytt. Följande märke gav mig faktiskt 2 felanmärkningar i dagens protokoll. Hade inte sett det tidigare men efter tenten hittade jag det faktiskt på nedre torget i Vasa …… man lär så länge man lever…….