Så var det igen dags för byråkratin i och med att såningsanmälan skulle sändas in. Valde även denna gång att göra den elektroniskt och hade väl hoppats att rusningen skulle vara lite mindre än vid tidpunkten för huvudansökan i april. Tyvärr var nog nätet “trögt” även denna gång, blev också “utkastad” och ombads logga in på nytt. 🙁
I övrigt så är nog den elektroniska ansökan en bra sak bara uppladdningen av uppgifterna skulle löpa snabbare. Gillar speciellt kartfunktion som är mer lätthanterlig än kartprogrammet som jag använder för skiftesvisa bokföringen.
Hade inte så mycket att notera i och med att sådd och plantering ännu är på hälft men tänkte i alla fall uppdatera arealuppgifterna på det som är klart. Tog mig sålunda in från fältet redan vid 22-tiden och uppskattade att jag skulle klara uppgiften på en ½ timme. Den långsamma uppladdningen medförde dock att jag just och just hann ändra det sista basskiftet innan tiden rann ut, det var först de 10 sista minuterna som det blev lite fart på systemet. Hoppas att uppgifterna noterats rätt ty jag hann inte kolla sammanfattningen innan tjänsten stängdes.
I och med att planteringarna fortsätter fram till slutet av juli så brukar jag bli tvungen att göra ytterligare korrigeringar ty det är ju inte alltid som odlingsplanen går att genomföra exakt som man planerat.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Invasion.
För en vecka sen, kvällen inför resan till Ekenäs, företog jag en granskning av odlingarna tillsammans med min goda vän Matias från Berners växtskyddsavdelning för att kontrollera att allt var OK. Jag befarade att insekterna hade vaknat till liv eftersom värmen kommmit då jag redan på morgonens granskningsrunda hade sett tecken på att något var på gång. Och mycket riktigt så hade speciellt kålodlingarna invaderats av främst jordloppor. På en del av kålplantorna räknade jag till närmare 20 st loppor som sög växtsaft till de grad att plantorna slokade.
Hade jag rest till Ekenäs utan att göra något åt saken skulle jag nog inte ha haft många kålplantor kvar vid hemkomsten. Så istället för att packa och förbereda mig för resan tidigt följande morgon blev det att koppla i sprutan och sätta den i skick för säsongens andra uppdrag. Hade bekämpat kvickrot med Glyfosat inför kornsådden innan så en extra tvättning behövde göras för att säkerställa att inga rester fanns kvar. Efter att bekämpningen var gjord, sprutan och sprutföraren tvättad och resväskan packad hade jag en timme extra tid inför avfärden till flygfältet men vågade inte gå till sängs då jag var osäker på om jag skulle vakna i tid. Gick istället ut till bygget för att markera var eldosor m.m. skulle placeras på väggarna. Förvånansvärt väl hölls jag ändå alert på mötet trots en sömnlös natt 🙂
Denna gång var det som sagt inte frågan om jag skulle bekämpa lopporna eller inte utan hur snabbt jag skulle kunna göra det. Vid andra tillfällen kan det dock vara betydligt svårare att konstatera angrepp och identifiera angriparna. Så till hjälp har jag placerat ut gula limfällor på åkrarna för att fånga de insekter som attraheras av den gula färgen.
Identifieringen av insekterna är dock inte det lättaste trots att jag har tagit en del kurser i ämnet, å andra sidan har också biologer, professorer och annat skolat folk ibland också gått bet på uppgiften. Att känna igen skadegörarna och att veta var tröskeln för lönsam bekämpning går är trots allt väldigt viktig om än ibland mycket svårt. Dagliga kontroller av fällorna hjälper dock till att hålla koll på läget. Förutom skadegörarna försöker man ju också hålla koll på nyttoinsekterna ty alla “skråttar” är ju inte av ondo. Man vill ju inte hantera bekämpningsmedlen i onödan och hellre går man, efter en lång dag på åkern, till sängs än tillbringar natten med växtskyddsprutan.
Nytt rekord.
Den sista morotssådden har tack vare det rekordvarma vädret grott på 8 dagar. Det tidigare rekordet löd på 9 dagar och sattes ifjol med morötter sådda den 10 maj. Även då hade vi efter morsdag en ovanligt varm vecka och jag trodde nog att det rekordet skulle bli svårslaget.
Fjolårets rekord sattes med “Primed” (förgrott) frö medan årets rekord sattes med normalt frö.
Under min karriär som arbetslärare på Korsholms trädgårdskola vill jag minnas att jag hävdade att morötterna under normala förhållanden gror på 12-20 dagar. Tror nog att det gäller fortfarande för den tidiga värmen som vi nu haft 2 år i rad hör nog till undantagen. “Undantaget” ser dock ut att ta sin ända på måndag då rapporten utlovar regn och endast ca 12 grader. Få se om det då blir aktuellt att leta fram långkalsongerna igen?
Kollade också ikväll hur årets första morotssådd har utvecklats, sätter med en bild av den också så ser Ni hur långt morötterna hinner på en dryg månad.
Ekenäs
Har tillbringat de 2 senaste dagarna i sommarfagra Ekenäs tillsammans med yrkesbrödrer och -systrar. Det har dock inte varit fråga om någon semesterresa och inte skulle jag heller egentligen haft tid att ta ledigt från sysslorna på gården.
Det är mitt engagemang i producentrörelsen som denna gång fört mig till Ekenäs för deltagande i SLC:s fullmäktigemöte med bland annat besök på gårdarna Gullö, Mörby, Broby och yrkeshögskolan Novia. Givande diskussioner och avkoppling från brådskan hemma samt det att man får nya perspektiv ger i alla fall så mycket ny energi att det känns värt att “offra” ett par dagar.
Tyvärr innebär det att de som lämnar hemma får mera att ta ansvar för och naturligtvis är det ju något som krånglar när man är borta. Denna gång var det värmeböljan som fick temperaturen i panrummet att stiga så högt att överhettningsskyddet utlöste ett alarm. Tack och lov så ger ju dagens kommmunikationsmöjligheter möjlighet till att ge råd och fjärrhjälp för att reda ut problemen.
Förra veckan då jag beslöt mig för att delta i mötet utlovade väderrapporten regn både på tisdag och onsdag så jag gladde mig åt att det inte skulle gå att plantera något under tiden och att jag egentligen inte skulle försumma så mycket av arbetet hemma på gården. Nu blev det ju något helt annat väder än vad som utlovades, vi fick ju en ordentlig värmebölja istället. Det i sin tur gör att jag nu sitter och oroar mig för hur växtligheten mår då jag egentligen borde försöka få igång bevattningen åt de nyplanterade plantorna istället för att sitta här på Sjöskog och vänta på flyget hem. Ett flyg som dessutom aviserats en senare avgång än planerat. 🙁
Nåväl, väntetiden på flyget har jag i alla fall kunnat utnyttja till att skriva detta inlägg. Alltid något 🙂
Lökplanteringen klar.
Årets lökplantering blev klar något senare än brukligt då vi ville få sallaten och de tidiga kålväxterna planterade på fältet i kyrkbyn innan vi flyttade planteringsmaskin hit till Långmossen. Blev också nästan ett dygns paus i planterandet på grund av regnet. Regnet (6-7mm stilla vårregn) var i och för sig välkommet men kunde ju ha kommit en dag senare (måste jag väl tillägga för att upprätthålla “myten” om att vi bönder jämt klagar på vädret) 🙂
Till skillnad från Bondbloggs-Charlottas Mats så sätter vi vår lök från plantor och inte från sättlök. Ett arbetsdrygare alternativ men vi har vi noterat att löken håller sig friskare på så vis. Har inte behövt bekämpa lökbladmögel sen vi helt övergav sättlöken.
Kompletterar med några bilder då jag inte har ork för desto längre inlägg denna gång, har tidig väckning i morgon för att hinna bearbeta åkern inför kålplanteringen.
Spannmålsförsök?
En holländare som besökte mig för något år sen kommenterade våra grönsaksodlingar med “looks like an advanced trial field in Holland”. Det var antagligen de många små odlingslotterna som fick honom att fälla kommentaren.
När det gäller spannmålsodlingen på gården brukar jag för det mesta hålla mig till mer traditionella metoder som plöjning, S-pinnharvning, kombisådd och vältning. Så dock inte i år. Denna vår har spannmålssådden som jag avslutade i torsdags utförts av 4 personer med 4 traktorer och 3 olika såmaskiner på flera olika sätt.
Havrefältet vårplöjdes, Carrierharvades (+ punktharvning med S-pinnharv i samband med stenplockning) och såddes av Ingvar med Kongskilde multiseeder.
Kornåkrarna i kyrkbyn vårplöjdes, Carrierharvades + en överfart med S-pinnharven och såddes av Kjell-Göran med Simulta vältkombi.
Kornåkrarna “Zanderas backåkrin”, “Norra vägåkern”, “Norra Fredman”, “Fredman” och “Hemåkern” fick en överfart med Carriern och såddes av Henry med Kongskilde multiseeder. På “Södra vägåkern” Carrierharvades enbart vändtegarna efter tröskningen före sådd av Henry.
“Malaxåkrin” såg ren ut efter höstens glyfosatbehandling så den direktsåddes av Henry.
På åkrarna vid “Skärigobbis” fanns mera ogräs så dom Glyfosatbehandlade jag tidigt på måndagsmorgonen varpå ogräset fick ta till sig behandlingen till torsdag eftermiddag innan Niklas direktsådde dem med Rapiden.
Blir intressant att se hur de olika bearbetnings- och såmetoderna inverkar på ogräs och sjukdomsförekomst samt skördeutfall, samtidigt borde det ge lite underlag till beslut om hur jag går vidare med min spannmålsodling, för orsaken till årets experimenterande är ju att min egen såmaskin förstördes i branden i fjol.
Tackar de lejda såningsmännen för väl utfört arbete och Tage för att jag fick testa Carriern 🙂
