Författare: Kalle

Jodå tackar som frågar, inte vet jag. Det är först på hösten som man brukar veta hur våren var. Precis som Christer skrev så gick det också i Närpesleran från för vått till för torrt på en eftermiddag. Vetet sådde jag i onödigt fuktiga och kalla förhållanden, medan havren och kornet ströddes ut i kruttorr, dammig het jord. Dock är det nog första gången i min karriär som vetet kommit upp en vecka efter sådd så det bådar i varje fall gott.

Nya såmaskinen då? Jodå, det var väl ungfär som när en oerfaren skall tämja en unghäst. Maskinen var det inget fel på – nästan – , däremot hade jag nog vissa problem med att komma på hur den skulle hanteras. Trots att den påminner väldigt mycket om den gamla vad gäller inställningar och teknik så är ändå såtekniken helt annan eftersom denna då har hjulen bakom och inte på sidan av maskinen. Just placeringen av hjulen gav ordentligt med huvudbry eftersom man med gamla Simulta helt enkelt kört följande varv i hjulspåren från varvet innan, och fanns det helt plötsligt inga hjulspår. Två gånger körde jag helt vilse på åkern, facit visar att i ena fallet blev det rätt åtgärdat, i det andra desto mera fel.

Sprutspåren då? Jodå jag har precis alla sprutspår på precis den plats där dom skall vara och utöver detta en hel del överflödiga spår. Maskinen räknar själv upp till fem varv (3m x 5 varv = 15 meter vilket är lika med sprutbredden), men vid fyllning och extra avbrott bör man hålla reda på siffrorna manuellt och det är då det blir svårt. Man kunde kanske tycka att det skulle vara lätt att minnas siffran 4 i tio minuter, men av någon anledning blir man alltid osäker på hur det var – var det fyra i början på varvet eller var det möjligen 4 när varvet var till ända? Sen sitter man där med ångest och till slut fattar man beslutet som leder till galna sprutspår.

Däremot har jag redan innan sprutsäsongen noterat att sprutspår är en fantastisk uppfinning, bara man får dom där dom skall vara. Vilket man faktiskt gör ibland.

Sådär allmänt kan vi väl konstatera att vädret hittills i år har varit YPPERLIGT ur en bondes perspektiv. Den torra sådden i varm jord är precis vad man vill ha och den något försenade inledning har många gånger om kompenserats av värmen som kom i andra halvan av maj. Regnet kom precis när det behövdes och även om det kom i mera laget så har det inte varit till någon harm. Det finns dock några åkrar i nejden som inte har släppt genom vattnet och i morse på väg till jobbet såg jag två gräsänder som simmade i brodden och mådde kungligt i det överflödiga smörgåsbordet, och det är inte bra förstås, utom då för änderna förstås.

Fast nu räcker det med vatten och åska, nu kan vi ta lite värme fram till midsommar, tack!

Ibland har vi dåligt väder, sällan blir man dock så irriterad på vädret som jag blev igår.

Bakgrund: Konstgödseln som vi använder tål inte vatten, den blir som en gröt och en gröt som obönhörligen skapar rost på all metall i dess väg. Därför år det väldigt viktigt att maskiner som kommer i kontakt med gödseln inte blir våta. Detta om detta

I går kväll under vetesådden upplevde jag ett väderfenomen som jag tycker mig ha upplevt endast en gång förr i livet, och det var inte under sådden.

Jag sådde som sagt vete, var ungefär halvfärdig och vädret var ypperligt. En toppenvårkväll. Utan förvarning noterade jag en – två – tre – fyra vattendroppar på vindrutan. Solen lyste och inga moln syntes till, en blick österut gjorde att jag till min förvåning såg att ett totalt oväntat regn var på inkommande. Det blev att packa ihop och ge sig hemåt, en sträcka på 500 meter. På ca en minut övergick regnet i ett hällregn av guds nåde. Bara för att gå ut och fälla in körmarkörerna på såmaskinen blev jag som en dränkt bonde – bokstavligen. Det hade varit omöjligare att var våtare även om jag simmat med kläderna på. Mest synd var det dock om såmaskinen som även den badade. Snacka om fiskoinledning, den gamla såmaskinen höll jag torr i 13 år, denhär klarade jag fyra timmar.

Två kilometer söderut kom inte en droppe vatten……

Det är den 16 maj på kvällen. Jag har just inlett vårbruket – starkt försenat. Eller vårbruk, ja vår är det, och någon slags bruk hölls jag väl med så det kanske var ett vårbruk i alla fall, fast det inte verkade så.

Egentligen är det mot all kunskap och allt vett att ge sig ur och harva dylik jord men jag anser mig inte ha något val eftersom jag absolut vill ha vetet i jorden innan 10. maj och nu ligger vi då en vecka efter det, och en vecka i vårbrukssammanhang är mycket.

Ett normalt vårbruk brukar ske i damm och elände och jorden brukar vara stenhård och nästan omöjliga att smula sönder, men så icke i år. Jorden var kolsvart och föll sönder nästan som blomjorden man köper i påse. Det dammade ungefär  lika mycket som i ett badkar, och hade något stigit upp hade jag nog hållit det för sjörök.

Jorden som jag känt sedan barnsben var sig inte alls lik, och nu får vi då bara vänta och se vad som händer. I morgon blir det att hava en gång till och sådd blir det väl på lördag. Gissar jag rätt blir detta en yta som kommer att slamma igen genast det kommer ett regn så vi får hoppas att åtminstone vattnet håller sig borta tills brodden är uppe.

Orsaken till att jag krampaktigt håller mig fast vid vete trots att man borde göra ett omfall och fundera på andra grödor i den sena timmen är av utsädestekniska orsaker. Jag har inte betat och rensat utsäde så att det skulle räcka om jag lämnade bort vetet nu, och 2500 kg betat vete kan jag inte förvara på något vettigt vis till nästa vår. Så vi får se vad som händer, men roligt att inleda vårbruket, det var det inte i år. Till på köpet sprack en oljeslang av på harven så det blir att börja dagen med reparation i morgon.

Information för kalenderbitare: Hur länge tar det att harva 7.07 ha med en sex meters harv? Jo exakt lika länge som låtarna i en ESC semifinal. Ungern var bäst.

Gonatt

Det ryktas på slätten att Fantoy skall lägga ner sin klassiska leksaksbutik i Vasa. Säkert synd på sitt sätt, men mig påverkar det inte desto mera för jag köper mina leksaker på annat håll. Till exempel  hos Bäck i Yttermark, även han legendarisk på sitt sätt.

Den “leksak” som detta kommer att handla om är väl inte direkt något för småbarn, utan detdär med leksak får väl stå för dom som väljer att kalla manicken för det.

Manicken är alltså en akkudriven motorsåg, av märket Stihl. Batterdriven motorsåg? undrar vän av ordning, det kan väl inte vara något annat än just – en leksak.

Lite samma aningar hade väl även jag inför införskaffandet av denna för några veckor sedan, men nu förhåller det sig så att Stihl har kommit ut med en serie batterdrivna verktyg med större batteri än vad brukligt är. I somras köpte jag batteriet, en häcksax och en grästrimmer och blev något så helt betagen av kapaciteten i verktygen att jag även började snegla på motorsågen som fanns i serien. Eftersom det rör sig om ganska bastanta batterier så var det största utgiften i härvan, varför en såg inte var någon större kostnad när batteriet redan fanns på tomten. Alltså var det egentligen bara att pröva.

Efter ett par veckors erfarenhet är jag mer än nöjd. Inget tankande, inget dra i snöret, inget buller, inga avgaser utan bara ta i sågen och såga. Naturligtvis kan man inte fälla träd med den, det är väl självskrivet, men för kvistningsarbete och stamkvistning är den helt sagolik att använda. Upp till 10 cm är inga som helst problem och större går också bara man tar det i två omgångar.

Det absolut bästa är dock att aldrig behöva starta den. Det är bara att ta i den och börja kvista. Batterikapaciteten räcker betydligt längre än min egen kapacitet så det är inte heller något problem.

Den optimala utrustningen blir alltså en Stihl 25 för fällning och ett reservsvärd ifall man kör fast sågen. När trädet kommit ner kan batterisågen ta över och göra resten av jobbet.  Att ta vara på ris och röjning går bra i ett par timmar innan batteriet börjar ge sig, förstås beroende på hur mycket sågen faktiskt är igång. En sak som däremot förvånar mig är en psykologisk grej, man har inte samma respekt för denna såg eftersom den går så tyst, utan tyvärr blir man slarvigare med säkerheten om man inte tänker efter. Det är förstås inte bra.

Så efter en månads prövotid säger jag utan att tveka på målet – NEJ det är ingen leksak utan ett sakligt jobbverktyg för en halvlat amatörskogshuggare.

I går kväll kom jag på att jag höll på att glömma bort att ta markkarteringsproverna som behövs för den preciserade kvävegödslingen. Eftersom naturen inte planerat mig terränggående så tog jag min vana trogen traktorn ut på plogskivorna – eller snarare lerhavet.

Det var ingen glädjande syn med tanke på att vi har den 6 maj redan. Det brukar gå bra att köra på plogfårorna ca en vecka innan vårbruksstart men åtminstorne ännu var det inte ens i närheten av att lyckas. På vändtegen gick det bra men direkt den var till ända damp Valtra ner till bukplåten. Det var bara en snabb kursändring som räddade situationen från total fastkörning.

Nu är det alltså bara att koppla in tålamodet och hoppas på bra väder. Bra väder nu skulle vara ett dygn värme och regn och sedan 3-4 dagar med värme och blåst. 1984 sådde vi allting i juni och det är inget man vill återuppleva för det blev till ingenting.