Författare: Kalle

I går lördag satt Mats och jag av en föreläsning i Vasa. Den handlade delvis om hur man får en blogg intressant. Det var egentligen ganska enkelt, man skriver bara om kläder. Om man mot förmodan inte var intresserad av kläder så fanns det vissa nyckelord man skulle använda. I Sverige var dom vanligaste sökorden i bloggarna sex, Lulu Carter, lampskärmar och silikon. Så enkelt var det alltså.

Kläderna återkommer vi till, de övriga ämnena kan vi lämna dithän, men jag råkade faktiskt ha en hel tub silikon hemma så nu sätter jag in en bild på den och lutar mig bakåt och väntar på läsarmassorna.

Ett gott samvete är den bästa huvudkudden, sägs det. Det är förmodligen därför jag sover så dåligt i skogen. Skogen är lika med mitt sämsta samvete. Jag har ett upprepat antal gånger morrat över mina nya arbetstider som jag fick 2006, och det som lidit allra mest av det är just skogen. För det första är jag inte speciellt intresserad av skogen, det skall erkännas. Därutöver har jag just inga redskap som passar i skogen, med undantag av motorsågar och en lunningsgrip med vinsch. Som en följd av det är jag inte speciellt bra på skogsvård. Men den största orsaken är att det inte finns någon tid att tillbringa där numera.

Mellan november och mars är det mörkt när värvet slutar och helgerna finns det massor med annat som behöver få min uppmärksamhet.

Sedan är det intresset. Eller avsaknaden av detsamma. Detta är förankrat i okunskap som i sin tur är förankrad i tonårig latenhet. OM generationen för mig fick med mig till skogen så fick den i alla fall inte mig att göra något där. Resultatet av den ungdomliga dumheten skördar jag idag. Det fysiska skogarbetet kan jag nog, dvs fälla träd, kapa och räkna ut stocklängder samt se skillnad på massaved och stock. Avancerat!

Däremot är jag novis på vad man borde göra när. När skall man brunnsröja? När skall man gallra och vad skall man gallra bort. Tack och lov finns det skogsbruksplaner, och vi har en ganska färsk sådan. En skogsbruksplan är helt enkelt en personlig bruksanvisning för när man behöver göra något åt sina olika skogsområden. Denna är gjord av en fackman och guld värd när man knappt vet var alla råstenar finns.

Sedan har vi också det tekniska. Förra gången jag gjorde ett riktig försök att attackera skogen så slutade det med en urriven parallellstagsände på Zetor och vandring hem några kilometer. Dessutom är en traktor utan styrning inget man vill ha 500 meter från körbar väg.

Ekonomiskt blir det också lite dumt att leja någon för att röja upp i skogen eftersom det tenderar att gå +/- noll om man gör det. Motsatsen igen blir att en oskött skog inte står sig i värde, utan det kommer en punkt där lönsamheten börjar backa och den punkten har jag passerat med flera rutor.

Å andra sidan. Det snöar igen och senast idag talade jag med en skogsnisse som sa att han undviker skogsarbete nu för det är så oländigt med all snö. Då hålls även jag borta och följer ett citat av Anders Teir: “Kva ska tu tit å gjier, kva har tu ti gjier tier?” eller på svenska  Vad skall du dit och göra, vad har du att göra där?”

En bild på Föusbook fick mig att tänka på något jag hörde för några år sedan. Det var en relativt nyetablerad husdjursägare som berättade för mig att det inte är jorden, inte djuren och inte traktorn som avgör om man är bonde eller inte.

Det är……Pick-up’en . Har man ingen flakbil är man ingen bonde. Så enkelt är det.

Själv är jag då alltså per definition ingen bonde.

Söndag kväll och TV och radio malar på med sina sportresultat. Jag är inte så intresserad av hur det gått för Ingå Uf i damhandboll utomhus mot Replot Ik. Däremot är jag intresserad av lite andra resutltat

I veckan som gick kom resultaten från analyserna av förra säsongens spannmålsskörd. Det funkar ju så att man säljer lite i blindo och sedan göres prissättningen utgående från kvaliten på partiet. Vete blir bröd- eller fodersäd, havren blir gryn- eller foderhavre, kornet kan gå till malt eller foder, etc etc. Man kan ställa det hela lite redan i odlingsplaneringen, en mera svårodlad sort blir ofta bättre i kvaliteten, man kan också misslyckas kapitalt. Tvärtom är ovanligare, en gammal tidig havresort typ Veli blir sällan grynhavre.

Nog tjatat om detta, till resultaten från Svedjebäck 1:87 säsongen 2010:

RYPS: (Eos) Sått 4.6 Tröskat 8-16.9

Hektarskörd: 1684 kg. Ogräshalt 1%, Oljehalt 39,3% , Protein 23.9 %

Vete: (Zebra)   Sått 10-14.5 Tröskat 20.8 – 1.9

Hektarskörd: 4066 kg. Hl-vikt 82,80. Ogräs 1,9% Falltal 295, Protein 14.0% Främmande frön: 0,1%

Rypsen åkte till Mildola i Kyrkslätt för att bli margarin eller rypsolja, vetet blev vetemjöl i en påse i Seinäjoki.

Huvudsaken att jag är nöjd, och det är jag!

Mats funderingar kring traktorbyte fick mig att dra mig till minnes en liten episod som jag skrattat åt många gånger. Det måste vara ett litet helsike att vara traktorförsäljare, det kan jag förstå, man skall kunna läsa av hur folk vill bli behandlade och sedan hålla god min när en affär går till konkurrenten. All repsekt för att detta kan vara svårt, men ändå  handlar denna lilla historia om när det inte riktigt lyckas – så bra.

Året var 1989. Följande år skulle jag bli självständig bonde och drömde om något fyrhjulsdrivet att glida över hemmanet med. Vi hade en vit Case 1490 som var lite av ett hatobjekt för mig, det var ingen nybörjarbondestatus i en bakhjulsdriven traktor.

Jag ställde in siktet på en splitterny västtraktor och provkörde Valmet, Ferguson, Ford och några till innan jag vaknade och insåg att nu försöker nog fågeln flaxa mer än vad vingarna bär. 150.000 mark fanns liksom inte i sikte då. Det gjorde dock 79.900 som en ny Zetor kostade. Det blev affär på Zetor och alla tre ovannämnda försäljare korsbävade sig och talade om hur mycket ånger jag hade att se fram emot. Dock gick en av dessa herremän ett steg längre och yttrade orden: “Om jag hade anat att du ville köpa skräp hade jag förstås kunnat sälja en Ursus till dig”  Fergusonrepresentanten hade även polska Ursus på repertoaren vid denna tid.

Nåja resten vet alla som känner mig. Det blev en liten Zetor för 79.900 och ett livslångt kärleksförhållande fick sin början, och någon ånger, det har jag aldrig märkt av.

Ända sedan jag var liten valp har det cirkulerat en framtidsskröna på hemmanet. Det bör vara runt en miljon gånger som jag hört meningen “tänk när Ni inte längre behöver vara med på åkern utan kan sitta vid köksbordet och traktorn kör själv på åkern”

Det där har man förstås alltid tagit med en nypa salt, men faktum är att GPS tekniken faktiskt gjort det hela möjligt. Helt har man ännu inte kunna stiga ur traktorn, men GPS för åkerbruk finns redan som ett behändigt hjälpmedel, både för att kunna hålla raka linjer tex vid besprutning, men också för exaktgödsling där GPS en håller reda på var nånstans åkern behöver mera eller lite mindre gödsel. Det senaste inom den tekniken är att GPS en tar helt över styrningen av traktorn och som teknikbonde kan man koncentrera sig på hur arbetsmaskinen funkar och låta satelliterna styra själva traktorn.

Inget av det ovanstående har ännu inträtt på mitt hemman och kommer inte heller i första hand. Jag föredrar att tänka själv.  Däremot har den virtuella världen landat i en annan form.

Häromdagen hittade Lovisa ett bonde-spel på nätet. Jag medger gärna att det finns rätt mycket “vet-farbror-om-att-farbror-börjar-bli-insnöad”-varning över mig och datorspel, men jag hade trott att alla datorspel går ut på att mörda ihjäl varandra, eller -ännu konstigare- spela fotboll.

Döm om min förvåning när jag upptäckte att Lovisa var i färd med att handla en ny såmaskin för att kunna så en åker och få pengar. Detta gjorde tom en dataspelsoskuld som mig ivrig. Och verkligen, spelet var nog så nära verkligheten som man kan komma. När man satte sig i traktorn (visserligen en John Deere, men det gick bra i alla fall) så var det nästan som om man satt bakom traktorratten i verkligheten. Jag är helt säker på att om någon placerat någonting dylikt i famnen på mig när jag var sju år hade jag aldrig gått därifrån mer, utan där hade jag suttit fast resten av barndomen.

Men OM, jag säger bara OM det skulle kunna göra barnen intresserade av jordbruk, då skall jag omvärdera allt jag sagt om dataspel. Och det är inte lite!

Vy bakom ratten i den virtuella jordnära världen