Författare: Kalle

1805!

Jag blundar och tittar igen. Det står fortfarande 1805 på mätaren. Jag ser förmodligen lite dum ut för antagligen är ögonbrynen ovanför hjässan i pur förvåning. Det magiska talet 1805 står på mätartavlan i Bränsletjänsts tankbil som just tankat brännolja i torken. Inte nog med att det är den minsta volym olja som någonsin gått åt i torken under en säsong, det är det med en ofattbar marginal. Normalförbrukning skall vara ungefär dryga 3000 liter och bottenrekordet uppåt härrör sig från 2004 när torkstackaren sörplade i sig över 5000 liter.

Eftersom vi är två om torken så blir den totala arealen ungefär 55 ha, och den varierar inte mycket från år till år. Däremot kan ju grödorna variera och även den tröskade mängden men ändå är nog mägden uppbrunnen olja en mycket bra faktor för att konstatera om ett odlingsår varit framgångsrikt eller inte. Dessutom är den mesta säden redan såld och det mesta av den har fått pristillägg för god torrhet, vilket betyder att det hade varit möjligt att sniktorka bort kanske 200 liter till.

Sedan blev det inte sämre av att farmartanken, därifrån maskinerna tankas, den drog “bara” 1900 liter. Detta att jämföra med ca 2700 liter som var förbukningen på den tiden man inte tänkte, utan bara körde. Alltså en inbesparing på 800 liter bara för att antalet överkörningar planeras och minimeras, samt att maskinerna blivit större och endel plöjande är ersatt av tallriksharvning.

År 2010 får gärna gå i repris.

Jag hade en lågstadielärare vid namn Gurli. Gurli lärde oss räkna. Hon visade oss att 1+1 alltid blev 2 och att 4×4 alltid var 16. (utom när det handlar om fyrhjulsdrift)

Dock missade Gurli en sak, nämligen marknadskrafterna. Marknadskrafterna räknar tydligen med en logik som ingen som inte är marknadskraft själv riktigt kan förstå.

I går gjorde jag ett besök på en av ortens mat-marketar. I jämnhöjd med tomatpyramiden vid grönsakerna sprang jag ihop med en tomatodlare och kom i samspråk med honom. Vi noterade att tomaterna (dom närproducerade Närpes-Tomaterna som varit en sväng ner till Helsingfors) kostade 3.20 kg. Odlaren kunde upplysa mig om att dagens pris för producenten var 1.70 / kg.

Häng med nu:

1.70 x 2 = 3.40. Pålägget i procent som kommit efter att tomaterna lämnat växthuset närmar sig alltså 100. Det är vad det är, mellanhänder skall väl också leva, men i nästa ekvation blir det mera intressant. Vi lämnar procenten och går över till absoluta värden. Från konsumentpriset 3.20 drar vi odlarens pris som var 1,70. Då ser vi att någon har behövt tjäna 1.50 för att få ut odlarens produkter till butiken. OK!

En bit bort står ett bord med importäpplen. Prislappen på dessa är 0,79 euro, dvs 79 cent. OM vi utgår från att odlaren av dessa äppel någonstans i världen inte skulle vilja ha något betalt alls för sina produkter, vilket är osannolikt, så betyder det att samma marknadsföringskedja nöjer sig med en vinst på 0,79 euro för utlänska äpplen, men vill ha 1.50 för att leverera inhemska tomater till affären.

Vad är det jag inte förstår?

Är det så att distributörskedjan anser att inhemska produkter kan få vara så mycket dyrare till förmån för impoterade och i så fall varför? Eller är det så att Gurli hade rätt och 1 +1 faktiskt är 2, men att jag fallit av flaket nånstans.

Jag fattar inte, gör Ni?

I bondbloggen skrev jag i mars om årets två halvor . Dvs att dagen är tillräckligt ljus from 11 mars och att vinteridet startar 23 oktober. Nu är vi då på den andra och sämre halvan av året. Mörkret kan ha sina ljusa sidor (ha-ha) som tex innemys och trevlig belysning, men vad gäller jordbrukssysslorna ute så lägger sig nog mörkret som en våt filt över hemmanet.

I år hann jag i varje fall undan och hann få allt gjort som behövdes innan dagen M. De två största höstprojekten förutom plöjningen är rengöringen av tröskan, samt städningen av torken. Att rengöra tröskan är ett ganska stort projekt, dels vill jag ha det ordentlig gjort för att inga gnagare skall lockas dit, dessutom är det roligare att börja nästa år med ren maskin. Till tröskrengöringen använder jag främst tryckluft , men även tvätt utanpå med vatten hör till. Jag har alltid gjort det och aldrig haft problem med sönderfrusna lager, som jag hört att andra råkat ut för. Átt rengöra Claas är bökigt, för trots alla sina fördelar är den en riktig  j-väl att rengöra. Svårt att komma åt och tro mig, när man skall krypa in i en tröska så får begreppet obekvämt en alldelses ny mening.

Städningen av torken går betydligt lättare. Jag har skaffat en 30 meter lång sugslang till dammsugaren och den når både upp på vinden och ner i källaren utan att själva dammsugaren behöver flyttas. Några timmar med dammsugare och torken är i nyskick. Detta kan med fördel göras en regnig dag. Dessutom är vi ju två som delar på den uppgiften så den brukar inte föra med sig några problem. I år gick det faktiskt inte så bra för det visade sig att dräneringen gått i stå så rypsen och vetet som läckt ur elevatorn hade börjat ruttna / gro och var lite ansträngande att skyffla ut. Men det gick det med.

Efter att plogen och numera även tallriksharven är tvättad och inoljad så kan den stora inpackningen inledas. Jag har egentligen inte för få kvadratmeter för mina maskiner, men att få allt under tak kräver ändå sin planering. Såmaskinen, tallriksharven, sprutan, tröskan, två vagnar och gödsellagret får plats  i maskinhallen. Trädeskrossen, plogen, utsädesvagnet, två vältar, harven, diverse skopor och tillbehör samt två vagnar går in i den gamla kalluftstorken. I uthuset trägs veteranfordonen, traktorerna, samt småmaskinerna. Grävlingen ryms inte in någonstans, den hamnar att stå ute i ur och skur. Om detta tycker jag inte, för en av dom sakerna som min far präntade i mig var att maskinerna skall vara under tak. Förutom grävlingen är det faktiskt bara en gammal harv, några frontlastarskopor och schaktbladet som bor ute året runt. 

Dock kräver det sin planering och precision för att få in allt. Det som krånglar till det förutom golvytan är bredden på dörrarna och även höjden. Men inne är dom nu och när höstregnet öser ner som det gör i kväll känns det ganska gott att få luta sig tillbaks i soffan och veta att åtminstone alla dyra maskiner är torrskodda och förhoppningsvis mår bra.

Sedan är det bara resten kvar att göra……

Det är märkligt ibland vilka aha-upplevelser man kan få av vissa saker. För att sakta puffa över diskussionen från markbundna saker som torkritningar skall jag nu sväva ut i mera extensiella frågor. Jag har alltid varit mycket intresserad av beteendevetenskapliga frågor, både vad gäller djur och människor, och om sådant  handlar detta i allra högsta grad.

I går eftermiddag lastade vi ett släp havre vid torken. Det var inte min havre utan kompanjonens, men jag var nu i alla fall med och flyttade vagnen tillsammans med honom. Den historien kom att innefatta en s.k “nära-råtta-upplevelse”. Själv slapp jag denna gång se kräket men kompanjonen blev nästan överkörd av densamma i torkkällaren.

Jag har ofta föundrats själv över min totala ovilja att samarbeta med råttor. Jag som inte räds varken ormar, spindlar eller större djur utan tycker att alla borde få finnas och uppskattas, jag får höjd puls och blir yr när jag ser en råtta, oberoende om det är på bild eller i verkligheten.

Jag har alltid trott att detta haft att göra med en upplevelse i tonåren när jag stod bredvid en kille som blev anfallen av en bamse-råtta i vårt svinhus. Den kom flygande genom luften med ett tjutande läte och siktade på offrets hals. En erbarmligt otrevlig upplevelse som dock slutade 1-0 till den mänskliga rasen.

För några år sedan ramlade dock jag över ett personlighetstest i tidningen Illustrerad Vetenskap. Det var inget sådant där som man bara svepte genom utan det tog några timmar i anspråk att genomföra det, och resultatet gjorde mig ganska häpen.

Det jag kunde läsa som utvärdering av mig själv var följande:

“Din mest framträdande egenskap är något som varit  viktig för människosläktets evolution. Tyvärr lever du några tusen år för sent! Din främsta egenskap är att kunna förutse och avvärja farosituationer, något som var viktigt när släktets fortbestånd var beroende av överlevnad. Detta gör bla att du genetiskt har en inbyggd avsky mot djur som kan förorsaka fara, närmast då osynliga faror i form av tex smittosjukdomar. Detta gör att du kan ha svårt att hantera gnagare, främst råttor”

Dessutom visade testet att jag har en egenskap som ligger dåligt i tiden i dag, nämligen avsaknad avförmåga till punktlighet, något som enligt testet skall vara en viktig faktor för framgång i vår tid. Detta är jag ju illa medveten om själv men ändå känns det märkligt att någon kan komma fram till det genom att ställa ett antal konstiga frågor.

Tanken svindlar lite, är vi bara en produkt av vår genetiska kod, eller kan vi överhuvudtaget påverka våra liv själva. Är vi som vi är, eller kan man förändra sitt beteende om man vill. Eller är lösningen till att så många människor mår dåligt idag helt enkelt att man hamnat på fel ställe, man lever inte i samklang med sin genetiska kod?

Jag vet i varje fall att tillsammans med en råtta är jag definitivt på fel ställe….

Det är egentligen intressant att notera hur olika vi människor egentligen är. Sonja skrev att hon ogillar klockrallyt med sommar och vintertid. Det har jag i.o.f.s hört av andra också, men bara för balansens skull måste jag meddela avvikande åsikt till protokollet.

Jag har full förståelse för att tidsomställningen kan ge praktiska problem i tidtabeller och djurs inte klockor och sådana saker men bortsett från det så..

Enligt min världsbild är fenomenet sommar/vintertid uppfunnet av någon som faktiskt tänkt till lite. Det innebär ju att vi kan utnyttja den ljusa delen av dygnet lite mera effektivt och för mig innebär det i praktiken att jag får en månad längre år varje år. Eftersom jag är en kvällsmänniska som inte startar före några timmar efter att jag gått upp, men däremot kan jobba på en bra stund efter att alla andra gått in till natten, så uppskattar man ljuset på kvällen som daggdroppar på en snustorr åker. Dessutom borde det ju spara lite på energin också eftersom det blir mindre tid som skall lysas upp i kojor och slott.

Visst, jag har också svårt med denna dagen när klockan skall ställas till vintertid, och jag brukar kalla den för årets sämsta dag, dvs när kvällen helt plötsligt kortas med en timme, men det är något vi får betala för glädjen att kunna ställa fram klockan den magiska dagen i slutet på mars, då livet återvänder.

Nu skall jag ställa om klockorna, och glida in i dvalan som kommer att vara ett knappt halvår. Alla maskiner är tvättade, och tur är det för nu är det slutjobbat på kvällarna.

Vintertider nej nej vintertider….