Författare: Kalle

Låt oss klargöra en sak direkt. Jag har inget kontrollbehov what-so-ever. En bonde som inte kollar väderleksrapporten utan väntar och ser vad det blir för väder i morgon kan väl inte kallas kontrollfreak? Däremot gillar jag inte att andra tar kontrollen över mig heller, speciellt inte mina maskiner!

Under många år har man vant sig vid att det mesta i problemväg skall man lösa själv. I början kunde man mest ingenting och har sedan den taggiga vägen inhämtat en del lärdom och erfarenhet som gått bra att använda vid haverier och motgångar. Hittills har det varit kunskapen det fallerat på om man blivit tvungen att kontakta verkstad, men utvecklingen har kört förbi och skapat FELKODER!

Jag har under den senaste veckan servat både Valtra och Citroen hos märkesverkstad. I båda fallen var tydligen avläsning av felkodstabell en central verksamhet. Jag har dålig erfarenhet av felkoder, jag tycker dom är näsvisa! För ett tag sedan började batteriet i Valtra bli dåligt och en morgon orkade den inte starta. Då stod felkod 402 (typ) i displayen. Efter dykning i handboken visade det sig att denna kod betyder: “Spänningen låg, ladda batteriet” Efter ca 40 år med maskiner och batterier tror jag mig veta att om startmotorn inte orkar dra runt kollar man batteriet i första hand. Under vårbruket i år kom plötsligt en felkod som betydde “Du har något problem i växellådan som du inte behöver bry dig om utan kan köra vidare” Intressant, jag har ett problem som jag inte behöver veta om!

Vid fråga på Valtraservicen vad det betyder att läsa av felkoderna fick jag svaret att den upplyser om eventuella störningar som varit. Detta gjorde att fantasin inte gick att få stopp på på vägen hem, hmm störningar som varit, kan det se ut ungefär såhär då;

UTDRAG UR VALTRAS STÖRNINGSKODER 2010

24.4 Jag fick stå ute i regnet, jag är våt fryser och är arg!

3.5 Husbonden tänker börja vårbruka. Idiot, det är för tidigt

5.5. Jag fick dra en harv som är för tung. Borde kontakta facket

10.5 Husbonden har ätit vitlök igen, urk!

etc, etc

Jag läste häromsistens om någon komplicerad hömaskin som har kontakt med fabriken via internet och sålunda kan fabriken kolla inställningar och felkoder via nätet om problem uppstår. Detta är säkert bra, men vad mera finns inbyggt där? Kan det vara så att Mats rundbalspress i panik ringde hem och berättade att den blir antastad med hammare och behöver få hjälp? Visionerna är många, nästa gång man kör lite överhastighet kanske personbilsdisplayen meddelar; “Stanna på nästa parkering och invänta polis. Ringer 112…”

Det som skrämmer mig allra mest är hur det skall gå med fordonen i framtiden. Vad gör nästa generation när den vill återställa dagens personbilar som veteranfordon om 50 år. Vissa bilar går ju inte ens igång om batteriet varit urtaget en stund. Hur går det då efter 40 år i ett uthus? Det verkar ju rätt uppenbart att vi lever i en Orwellsk tid där varje dag  skall glömmas i morgon och ersättas av en helt ny tid, och det gillar jag inte! Vi har vår historia och våra rötter som är  det som gjort oss till den vi är. Det verkar ju knappast troligt att någon om 300 år stolt visar upp en MP3 fil som gått i släkten i 300 år!

Fast ändå kan ju det moderna vara kul, vem skulle kunna läsa ovanstående dravel om inte datorerna fanns. Kanske om man spikade upp det på väggen i Pått-boden kunde några ha läst det där.

Fotnot: Pått-boden var en Ahl fillial i mina hemknutar som upphörde 1984. En matvarufillial som hade bättre utbud av slåttermaskinsbett än länkkorv.

Povel Ramel diktade en gång: “Den vecka som har gått har trotsat all kalkyl”, och det har de senaste dagarna gjort också.  I regnväg alltså. Tisdag, fredag och lördag har det hävt ner vatten så att en bråkdel skulle räcka gott. Jag börjar faktiskt tro att det finns procentuellt mera vatten på mina åkrar än i Atlanten. Det goda är i alla fall att skörden är under tak, för även om jag är obotlig optimist på höstarna så tror jag faktiskt att jag skulle ha fått ett nervsammanbrott nu om något varit kvar därute nu.

Det är ändå mycket kvar att göra innan man kan mysa in i vinteridet. Veckan efter tröskningen, den sk post-trökningsveckan brukar inte hända så mycket, man bara pustar ut, men sedan skall det rulla igång igen.

Framförallt handlar det om tvätt och städning av tröskan och torken. Torken är ganska lättstädad, det är några timmar med dammsugaren, men tröskan är ett värre projekt. I det fallet är jag dessutom pedant, ett ord som sällan behövs i mitt liv annars. Det är en dubbelmening med det, dels håller en ren tröska längre och är roligare att plocka ut nästa höst, men det handlar också om att jag vill göra det maximlat otrivsamt för att vad gråa gnagare gäller. Ett år missade jag rengöringen och följande år hann jag aldrig räkna mössen som störtade åt alla håll när jag startade. Den summan brukar annars vara noll. Mössen och än värre råttorna har en ful ovana att inte bara finnas till, dom äter elkablar och sitsar och stoppning och allt möjligt  man vill ha kvar följande år. Instruktionsböcker gillar dom speciellt, har jag blivt varse.

Kalkning är ett annat projekt som skall funderas över på höstarna. Kalkningen höjer ju Ph-värdet i jorden och det i sin tur betyder att växterna får lättare att tillgodogöra sig näringsämnena. Dock är det inte bara att slänga ut maximalt med kalk, dels kostar den ju, men det kan också bli för mycket av det goda. I år hade jag tänkt hoppa över kalkningen och det var tur, för nu bär nog ingen åker en kalkspridare. Kalkspridningen är f.ö det enda jobb som jag inte utför själv utan hyr in entreprenör till.

Det nya arbetsmomentet tallriksharvning borde också redan vara gjort, men det är det inte. Det går inte att tallriksharva när ytan är för våt, och eftersom jag annars också är novis på hur den egentligen skall användas så är jag mest bara förvirrad nu.

Kvickroten har fått sin glyfosatdos, även där är jag osäker på resultatet, det kan ha varit för vått, det ger sig till känna så småningom. Sprutan har jag idag fått rengjord och fylld med kylarvätska. Det sägs inte vara nödvändigt, men jag har bara chansat ett år på att lämna bort kylarvätskan och då frös rampen sönder, så det gör jag inte om. 

Utöver detta väntar x-antal timmar plöjning, men mer om det senare. Nu skall jag fotsätta låta bli att titta på “Ensam mamma försöker…” i TV

Signaturen Ivar efterlyste presentationer angående våra traktorer. Mina två arbetshästar finns redan presenterade i inläggen Den finska arbetshästen och Maskiner.

Septembermörkret har fallit och torken mullrar sig igenom årets sista torktimmar. Den sista rypsen borde vara klar innnan midnatt så nu börjar man kunna börja titta på vad som finns under strecket i årets kalkyler.

Några oskrivna kort finns ännu, rypsens kvalitet vet jag inget om ännu, här inverkar bla orenheter och oljehalt. Däremot vet jag att jag är helt nöjd med mängden, tror det kan nosa på 2 ton i år igen. Den totala mängden vete är också tills vidare okänd, jag uppskattar någonstans runt 4,5 ton/ha men är inte säker.

Säker är jag däremot på att alla tiders enklaste odlingssäsong ligger bakom mig. Vårbruket gick snabbt och smidigt. Allt växtskydd lyckades enligt plan och iden om att lämna bort sjukdomsmedlen i vetet i år var ett bra drag tydligen.

Trösksäsongen har varit rena drömmen, nästan för enkel faktiskt. Tröskan har gått som en ängel, inte ett enda ingrepp med kirurgverktyg har behövts, detsamma gäller torken.  Tror inte jag kan minnas ett enda år förr då detta har hänt. Dessutom har torksatserna varit så korta att jag inte har behövt besöka torken en enda gång nattetid för satsbyte eller kontroll. I och med korta torkar har också brännoljeåtgången varit minimal, ca 2000 liter att jämföra med normala 3500 liter.

Lite regn störde både vår och höstbruk, men i och med att båda var så tidiga så spelade det egentligen ingen större roll, på våren var det bara till nytta och nu på hösten till ingen skada.

Det verkar ju som om vi i Syd-Österbotten haft ett välsignat år av någon anledning för på nästan alla andra håll har det ju varit för torrt eller vått eller något annan, men här har det varit – perfekt.

Undrar, undrar om brevet till tomten kan ha något med detta att göra…..

Funderar över följande ärade agrarkolleger:

Jag tänkte experimentera med att hoppa över plöjningen på ett mindre område där det vuxit vete. Är det läge att köra med tallriksharven möjligast tidigt eller möjligast sent. Har ni erfarenhet av detta, eller är det bra en dum idé.

Annars är jag ju en pro-höstplöjare i själ och hjärta men pöjningen drar ju onekligen både en massa tid och bränsle. För ca 10 år sedan prövade jag detta också, men med en kultivator och då blev resultatet dåligt.

Erfarenheter och kommentarer Tack!