Författare: Kalle

Såhär ligger det till; Jag har ett förflutet som datorreparatör och dito försäljare. Det var på 90 talet som jag utbildade mig till datormontör och sedan började serva och sälja datorer. Det gick några år, sedan blev laptoparna så vanliga att dom konkurrerade ut mina hemmabyggen.
Nu kan man bara konstatera att tiden rusar så snabbt så att idag kan man inte reparera eller anpassa en dator själv fast man har kunskapen till det. Skifttangenten lossnade på en av husets datorer (En av frassarna drog löst den) och nu skulle jag behöva en liten reservdel för att få tillbaks den. En sådan säljes ingenstans, enda möjligheten är att skicka datorn på service till HP och det kostar väl som en ny.
Är detta verkligen den “utveckling” vi vill ha? Inte jag i varje fall!

En gammal bekant som jag inte vill träffa igen dök upp här hos oss i kväll. Det var Kölden som hälsade på igen. -20 återigen och Husbonden morrar.
Det blev alltså innejobb i kväll. Det innebar att de obligatoriska odlingsplanerna för inkommande säsong nu är klara. Det innebär alltså att man skriver ner vad man har för planer inför säsongen, vad man skall så var, hur man tänker gödsla etc etc. Detta är ett krav från myndigheterna men också en viktig hjälp i egna lönsamhetskalkyler. Jag är lite av en räknenisse, sköter tex bokföring och deklaration helt själv och vill ha stenkoll på lönsamheten, dvs vad som lönar sig bäst, hur mycket det lönar sig att bearbeta jorden och hur mycket gödsel man skall använda och så vidare bortåt. Säsongen i år blir 10 ha ryps (Eos), 15 ha vete (Zebra) 5 ha landskapsträda och 5 ha havre (Belinda). Havren lönar sig inte men den funkar bra för att bryta sjukdomar som lurar på vetet. Om det bara skulle gå så skulle jag odla ryps på hela arealen, men det går inte att odla ryps mer än vart fjärde år på samma skifte. Även detta pga växtsjukdomar.
Det är jätteroligt att experimentera sig fram med olika tekniker och spela med metoder. Man kan plöja eller direktså, man kan gödsla maximalt eller bara litet, man kan så grunt eller djupt, man kan så tidigt eller sent, osv osv och kontentan av detta är att dom ca 45 odlingssäsonger man förhoppningsvis håller på med detta är alldeles för lite för att man skall hinna lära sig detta yrke!

Veckans första dag och en något mera produktiv sådan. Morgonen var kall, så kall att det återigen gick mig på nerverna, men eftermiddagen var jättefin. Jag fick äntligen inlämnat blanketterna för “ansökan” om uppkoppling mot kommunala avloppet som grävs här som bäst. Det är första gången jag har ansökt om att få betala 4400 euro för något jag inte vill ha. Det kändes lite mystiskt! Dom får gärna bygga ett avlopp och ansluta mig dit, men 4400 tycker jag är direkt skamlöst och närmast ett hån mot de som kanske inte skall bo kvar så länge till i sitt hus.
Irritationen mot avloppet använde jag sedan till något positivt. Jag stod ett par timmar vid vedmaskinen och försökte fylla igen luckan som årets köld gjort i vedlidret. Även om jag bara eldar med ved i en Tulikivikamin har det gått långt över 10 kubikmeter i vinter, mot kanske 4 en vanlig vinter.
Det luktar bränt ur min dataskärm, jag tror den börjar ge upp. Jag har väntat ett tag på det faktiskt, jag håller mig med en bildrörsskärm som är ca 10 år gammal. Av princip har jag svårt att kasta bort saker som fungerar, så att denna nu ger upp är ingen sorglig historia utan bara ett legitimt skäl att köpa en ny hipp flat-screen. Hej utveckling, här kommer jag….

När jag läser Era bloggar slås jag av hur öde min gård ligger just nu i sin avsaknad av husdjur. Ja tom våra 4 katter verkar leva helt odramatiskt just nu. Jag har slitit med kölden och snön hela vintern. Snön erkänner jag villigt, det är slarv från min sida. En massa saker blev under snön och snöröjningsgrejerna är inte i toppskick eftersom tron på snövintrar även här gått i stå. Kölden däremot är ett reellt problem som går fram som liemannen över egedomen. Saldot hittills är två frusna ackumulatorer, och en räjäl vattenskada i rummet där jag förvarar fryskänsliga saker. Det hade gått ner under noll och så frös en vattenledning. Den tinade förstås följande dag och så stod vattnet som spön i backen över varmvattentvätt och bekämpningsmedel. Gissa om jag var grinig. Jag brukar säga att när det regnar går man under tak, skydd från blåst får man i lä och skuggan skyddar från värme. Men vart går man undan köld. Den finns överallt.
Verksamheten har alltså legat nere totalt i vinter, i lördags dök dock en köpare upp och for iväg med en gammal skogsvinsch som vi haft i huset sedan pappa var bonde. I stället köpte jag en kombinerad vinsch och lunningsgrip som jag fått hem men inte varit i tillfälle att pröva ännu. Men…vintern skall ta slut, det har jag bestämt!