Författare: Maria

Snöyra och en bitande kyla på -20 C där ute, men planeringen av den kommande växtodlingssäsongen är på gång.

För en vecka sedan besökte vår växtodlingskonsulent oss för att göra upp en skriftlig odlingsplan. Tiden går fort, nyss var det ju som den förra säsongen tog slut.

Eu-byrokratin kräver att det skall göras upp en skriftlig plan. I odlingsplanen antecknar man vilken gröda som skall odlas på vilket skifte. Gödselmängderna skall räknas ut med beaktande av förfrukten och den kommande säsongens gröda. Markkarteringen som skall uppdateras med 5 års mellanrum skall också beaktas i detta samband. För vår del har markkarteringen en stor betydelse eftersom vi har spridit så gott som årligen svämgödsel på de närbelägna åkrarna. Fosforhalten har stigit till en röd nivå, vilket betyder att vi endast kan sprida konstgödsel som inte innehåller fosfor i många år framöver.

Eftersom all den spannmål som vi tidigare har producerats, direkt har förädlats till kött här på gården så är det dags för oss att tänka i nya banor. Det skulle vara dags att ta in lite oljeväxter och något annat spännande i växtföljden.

Men visst är det finska klimatet spännande -20 C och en hel del snö där ute och här sitter man med en mugg kaffe och planerar växtodlingen som skall vara i full gång om ca 3 månader.

Nu har det förflutit ett helt år sedan de sista grisarna åkade iväg – vad det året gick fort. Mycket har skett. Bäst märker man förändringarna genom att bläddra i fotografier. Vad man lätt glömmer “ditt och datt”. Den första bilden har ni kanske redan sett tidigare. Här är de sista djuren ännu inne. Bilden tagen samma dag som de skall åka, alltså 9.1.2011

Tvättat och rent efter att grisarna åkade iväg. Det blev lättare och roligare att riva inredningen och allt övrigt, som vi märkte efter hand då vi jobbade på under sommaren.

Efter all rivning och målning fortsatte vi att täcka de gamla gödselrännorna samt täcka gamla golvet med papper och betongnät inför gjutningen.

Därefter följde det gjutning av två avdelningar med 1,5 månads mellanrum, totalt 700 m2.

Golven täcktes med plast och de fick härda i rätt så många veckor. Vid den här tiden kändes det som om man satt fastklistrad i telefonen. Det skulle bestämmas material på förvaringsboxarna, skrivas offertförfrågningar och massor mera, som jag tror att man nästan reda har glömt bort. Själv var jag på jobb 8-16 på ett kontor och på kvällarna skulle det svaras på en hög e-post och göras beslut om inköp.

Då allt material var hemma så blev det aktuellt att börja med uppbyggnaden av förvaringsboxarna.

I detta skede fanns det inte så mycket för mig att göra än att städa undan efter hand som Kenneth byggde upp boxarna. Efter en tid blev det att börja och pensla färg.

Jag har inte räknat ihop hur många 9 liters målburkar som gick åt. Om jag gissar 20 st, så är det inte mycket fått. Som tur hade vi hjälp av en god vän med målningen för annars skulle det säkert vara omålat idag ännu.

Det blev många kvällar med barnen att spendera i det kommande förrådet.

Att hitta gångjärn som vi ville ha och som skulle uppfylla våra säkerhetskriterier var ett dilemma. Vi ville inte hitta dem någonstans. Det blev dagar och kvällar att surfa och ringa runt till olika butiker för att höra oss för om gångjärn – visst fanns det gångjärn, men priset låg då på universum höjd. Till slut fann vi ett bolag i tyskland som hade just det som vi sökte – ett e-postmeddelande och leveransen på 76 gångjärn var på backen inom en vecka 🙂

Förvaringsboxarnas uppbyggnad gick i en rask takt. De första hyresgästerna flyttade redan in i september i all målningsyrsel och de nya ytterdörrarna var oinstallerade.

I oktober blev det klart och det gick en sommar jag tror att vi aldrig kommer att glömma. Det var vår första sommar utan djur och nu har det gått vårt första år.

Ännu kan man höra fodermaskinen jobba i foderrummet, då man går efter morgonposten eller tar den gamla vana titten ut genom Franz sovrumsfönster på morgonen för att se om lamporna lyser i svinhuset, vilket betydde att morgonmatningen hade skett.

Något som ännu känns väldigt konstigt – Är då man öppnar dörren till avdelning 3 och det inte finns några glada grymtande trynen som välkomnar en. – Endast en vit gång med röda dörrar.

En riktigt Fridfull Jul till Er alla.

Här i Snappertuna faller regnet, dag ut och dag in. I nyheterna sade de nyss att det är över 50 år sedan som södra Finalnd har haft så riklig nederbörd i december. Åkrarna är välfyllda med vatten och på de lägsta områdena står det rätt så mycket vatten på fälten. I detta väder har det nog varit svårt att få tag på dendär julstämningen som jag tycker att redan borde ha funnits en tid. Doften av pepparkaksbaket satt i ungefär en dag.

Något som höjde stämningen i mitten av veckan var julblommor. En lokal blomsteraffär behövde extra hjälp fram till Jul, så jag anmälde mitt intresse. Nu står jag på dagarna omringad av mängder av julblommor – backstage i affären. Julblommorna skall planteras, de skall brydas med vackert julpapper runt krukorna.

Vad det är roligt att pröva på lite andra saker och se hur andra yrkesgrupper arbetar i högsäsong, då jag som bonde har lågsäsong.

Tittar man ut så kan man inte tro att det är 10 december idag, efter denna storm och mängder med regn och åska inatt. Julkalendrarna däremot i köket berättar att det snart är jul. Barnenens iver och väntan på jul ökar dag för dag.

Idag gjorde jag nåt som jag inte har hunnit med på flera år – laga pepparkasdegen.

Smeten skall lagas några dagar före den skall bakas ut. Sedan är det iver och stoj i köket när det skall tryckas ut former av olika slag. Ni kan gissa att det blir en hel del små pepparkakor då formerna är ca 3 x 3 cm och mindre. Det är gummor, gubbar, grisar, granar, hjärtan, stjärnor och mycket mer. Sedan hör det till saken att bränna minst 2 plåta med en massa pepparkakor på 😉 och höra mig välja några välvalda ord som inte finns i akademiksa ordlistan.

Hurdan pepparkaksdeg gör ni? Här ser ni iallafall den som har bakats på gården så länge jag minns.