Författare: Maria

Charlotta skrev så bra under påsken om arbete på helgen, det var riktigt som tummen på spiken. Här smög vi omkring på långfredagen för att inte göra allt för mycket oväsen, för till gammal tradition hör det till att det skall vara lugnt under den dagen.

Men vad göra? Solen gassar på och lika överaskad är man varje år att det blir vår 🙂 Det är liksom en adrenalinkick då tilttorna på åkern blir gråa, då skall det minsann ställas till att plocka ihop alla de några tillbehören som krävs för att få det lilla fröet på rätt djup i marken. Lite kolla in vad grannen gör och bönderna runt omkring – Har någon redan börjat? Den hetaste diskussionen under den första vårbruksveckan är nog vem som varit först ute, andra veckan går redan diskussionen över till vem som redan har allting färdigt 🙂 Visst är det komiskt, men det är vel det som gör det så spännande.

Hemma hos oss har det varit lite “piano”. Visst har vi gjort en massa saker och till sist får man stanna upp och börja sätta saker i viktighetsordning. Efter att vi har varit friska hela vintern och undgått allt som heter förkylning, så har jag redan en tid sagt att då vårbruket närmar sig så är vi sjuka och skulle det vara lika lätt att vinna 7 rätt på lotto med den tippningen så skulle vi ha varit miljonärer redan i detta läge.  En ordentlig förkylning drog in strax före påsk och som pricken på “i” så bidrog det med en öroninflammation och tillsvidare döv på vänstra örat.

Det största arbetet under påskhelgen har varit sortering av spannmål.

Som ett gammalt talesätt lyder ” Som man sår får man skörda ” och “Till utsäde är endast det bästa gott nog” Därför tog vi i ett tidigt skede analys på vårt spannmål som vi sparat i torken. Analysen som kom tillbaka från Evira visade sig vara “ok”. Däreför har vi nu under påskhelgen sorterat ut de bästa kärnorna av korn och vete.

Nej så farligt är det inte som rubriken lyder 🙂 Det var så att på måndagen hade vi hyrt in en slambil för att definitvt låta suga ut all svingödsel innifrån svinhuset. Kanalerna var gödselskaraporna går i, leder ut till en uppsamlingskanal där gödseln har förvarats tills vi pumpat ut den.

Med att tvätta samtidigt med högtryckstvätten som sugbilen sög så fick vi ett gott resultat. Problemet var bara allt material som fanns med i uppsamlingsbassägen. Metallbitar som lossnat från inredningen fanns det ca 1 ämbar och det medförde att slangen stockade. Samma metallbitar har det också varit problem med tidigare då det gått så lyckligt att någon bit nappat fast i pumpen 🙁 Någongång hände det att halm eller band mm tog fast i pumpen och det var ett mindre trevligt arbete att få bort. Pumpen skulle lyftas och bottnet skruvas bort för att lösgöra det som orsakat stockningen.

Ett annat mindre trevligt arbete har varit då repet som drar gödeslkälkorna i gödselrännan brustit. De brast ju aldrig på rätt ställe utan just på en sådan plats som var det jobbigaste att byta på. Att byta rep under spaltten då det finns djur inne vill jag nog påstå att är en specialtalang. Först och främst skall man inte ha obehag av skit, för det kan man ha enda upp till axeln då man ligger på golvet och försöker “lirka” fram repet som skall föras under spalten i värsta fall 30m. Som följande skall man ha mycket goda nerver, för man är ju inte ensam i boxen då man ligger på golvet med sina verktyg utspridda, nej du kan ha 10 st grishjälpredor runt omkring som minsann är måna om att komma med och hjälpa för att bita i stövlarna, dra i halaren eller föra bort skruvmejseln.

Men av med gödseln kommer jag inte så lätt. Bakom huset finns ännu bassängen som rymmer totalt ca 1300m3 och den är fylld till 1/3, så ännu kommer vi att korssa våra vägar då den skall under sensommaren köras ut på åkrarna 😉 

Igår var det dags att flytta ut våra kaniner. Kaninerna Ville och Puppe flyttar alltid in i gamla stallet till vintern, men nu verkar vädret rätt så varmt också på nätterna så vi tyckte att det är dags för dem att flytta in i VillaKanin för sommaren.

Projektet kanin till barnen har en egen lite historia. För två år sedan hämtade vi 2 st söta kaninungar hem från min moster som hade några i lager och de döptes till Rosie och Puppe. Vi skulle ju ha 2 flickor eller 2 pojkar, någon tillökningsprocess hade vi inte räknat med. Men hur det nu sedan kom sig så en vacker augustidag hade vi 1 st kaninunge som fick namnet Ville efter könsgranskningen och han fick flytta in med sin pappa Puppe. Vintern kom och kaninerna flyttade in i gamla stallet var vi hade delat upp en gammal hästbox i två delar. En del för mamma Rosie och en för pappa Puppe och hans son Ville. Våren kom och en vacker morgon hittade jag Puppe inne på Rosies sida, så med en lätt addition kunde vi räkna ut att 1+1 kan t.o.m bli 4 eller mera 😮 som tur blev det 1 st kaninunge som härmed fick namnet Smulan efter en könsgranskning igen. Smulan flyttade in med sin mamma Rosie.

I detta skede hade jag redan börjat marknadsföra kaninungar till höger och vänster för att undvika en total katastrof. Ett samtal från Evitskog kom och med snabbt agerande flyttade Smulan med sin mamma Rosie till Evitskog och därmed kunde vi undvika en återkommande problem, en ny kaninunge. Roligt för barnen var det ju att 2 år i rad få se en liten nykommling i kaninburen.

Nu skall det inte bli flera kaninungar och om ifall det så blir lovar jag att gå om min husdjursagrologutbildning för då var det något jag missade under anatomilektionen eftersom Puppe och Ville definivt är två söta kaninpojkar 🙂

Ett roligt fenomen för bonden såhär års är diskussionen runt vårbruket. Det är så gott som dagligen som diskussionen kommer upp i sällskap med andra bönder eller icke bönder. Lite samma fenomen säkert som på normala arbetsplatser där kaffepauspratet löper runt ämnet – När skall du ta sommarsemester?

Ganska roligt nog att märka att hur man glömmer från år till år om det var ett tidigt start på vårbruket eller sen start. Säkert som många andra bönder, så för vi en kort sammanfattad dagbok som uppdateras rätt så flitigt speciellt under vår,- och höstbruket. Så här års är det aktuellt att ta fram de gamla kalendrarna för att kolla -När började vi egentligen och harva ifjol?

I år har man inte kunnat undvika kommentarerna om att det kommer bli en sen vår i år efter den stränga vintern. Var vintern sträng? Jo, den var kall och lång men tjälen på åkern har varit så gott som obefintlig. Snön föll på en ofrusen mark och bildade ett rätt så tjockt snötäcke så kölden kom inte till att göra tjäle i marken.

Vi gjorde en kort statistik igår om när man har börjat och vårbrukat på gården. Uppgifter fanns det ända sedan 1980. Kort sammanfattet kunde vi konstatera att det tidigaste som vi har börjat var 22 april (2002) och det senaste tillsvidare har varit 1985, 17 maj.

Igår 16 april så läget ut som följande. Rätt så mycket snö ligger kvar på åkern. Hemma hos oss är det ett allmänt skämt, är vi inte på åkern tidigare så är vi åtminstone då Ia har födelsedag. Nu är det så att jag har fått den äran att komma till denna värld mitt i vårbruket alltså den 11 maj. Speciellt min pappa mindes alltid tillbaka, så länge han levde – Ja, då du föddes -72 var det ett vått vårbruk…..

Oberoende hur man nu sedan svänger på denna tårta så har vårt klimat en benägehet att korrigera värmesumman. Kall vinter brukar ge varm sommar och varm vinter ger kall sommar.Men sedan finns det ju förstås statistiska undantag.

Så den stora aktuella frågan kvarstår! – När blir det vårbruk? 😉