Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

Urea iacta est

Idag fortsatte urinspridningen. Nu, med ny pump, går det betydligt bättre än förra försöket. Det är rätt bra att spridningen fungerar som den skall, för den urin som skall ytspridas skall vara utkörd före onsdag. Enligt miljölagstiftningen får man ytgödsla vallar endast fram till 15.9, sen är det stop. Man får sprida alla former av stallgödsel ända till 15.10, men då skall den myllas ner. Den varma hösten är kanon för urinspridningen, eftersom gräset fortfarande växer lite tar det upp en del av kvävet direkt och det minskar förlusterna.

Mina urinbrunnar är dimensionerade för mjölkproduktion men eftersom dikorna producerar mindre urin räcker brunnarna rätt bra till. Jag skall försöka få dem som ordentligt tömda som möjligt, men det är inte hela världen fast det skulle vara lite kvar i dem när vi passerar 15.9, vinterns “produktion” ryms nog ändå dit.

Presentation: husdjur

Fram till hösten 2009 var gården en mjölkgård, men de sista korna åkte 24.9.09. När jag sålde mjölkkorna köpte jag istället in 25 dikor som grundplåt för en köttbesättning. Dikor är kor som inte mjölkas utan som endast producerar kalvar. Kalvarna kan endera födas upp på födelsegården eller säljas till andra gårdar som specialiserat sig på uppfödning, jag har till att börja med gått in för det senare. Överlag är det en trend inom hela jordbruket att gårdarna blir mer och mer specialiserade. Mjölkproducenter säljer vanligen tjurkalvarna till uppfödare, det finns skilda gårdar som har suggor och säljer smågrisar och skilda gårdar som föder upp smågrisarna till slakt, o.s.v.

Orsaken att jag valt dikor är delvis att jag har byggnader som passar för ändamålet. Hade jag istället gått in för t.ex. får eller slakttjurar hade jag varit tvungen att bygga nytt eller göra stora ombyggnader. Därtill gillar jag att jobba med moderdjur, de kräver mer socialt samspel än slaktdjur och det tilltalar mej. Att jag skulle ha djur i någon form var rätt självklart. Dels är jag intresserad av djurhållning och dels är ekoproduktionen betydligt enklare att få att fungera om man kan kombinera den med djurhållning i någon form. Kreaturslösa ekogårdar finns förstås också, men det kräver bättre planering än en gård med djur.

Jag är lite i valet och kvalet då det gäller besättningens storlek i framtiden. Jag kan endera behålla den nuvarande storleken på 25-30 djur eller utöka den. Ökar jag besättningen till 50 kor innebär det att jag använder hela arealen till foderproduktion och skippar avsalugrödorna. Det blir enkelt och rätlinjigt rent produktionstekniskt, men innebär också att jag inte har några andra produkter att sälja än kalvar och nån enstaka slaktko ibland.

Alternativt kan jag behålla nuvarande besättningsstorlek, vilket innebär att jag behöver ha ungefär 30 ha vall. Då återstår c. 20 ha för avsalugrödor. Det skulle medföra flera arbetsmoment, något mindre inkomst men också att jag kan lägga “äggen i fler korgar”. Det är inte helt fel heller. Dessutom är en lite mer diversifierad produktion mer “rätt” ur ekologisk synvinkel. Frågeställningen är inte helt aktuell, eftersom jag ännu inte har så många kvigkalvar att jag ens kan utöka koantalet även om jag skulle vilja, men de här tankarna rullar lite i bakhuvudet ändå.

Presentation: växtodling

Professorn undrar i en kommentar hur mycket odlad areal var och en av oss bondbloggare har och faktum är att det har vi aldrig riktigt nämnt. Vi har berättat om vad vi gör men inte direkt presenterat gården som utgör själva bakgrunden. Så nu gör jag för min del väl det då. 🙂

Jag odlar dryga 50 ha av vilket  ungefär 20 ha utgörs av egen åker och resten arrende. Medelgården arrenderar c. 40% av sin areal så jag ligger en bit över genomsnittet då det gäller andelen arrenderad areal. Av åkern finns c. 20 ha rätt nära gårdscentrum medan resten finns på två enheter som vardera ligger ungefär 10 km bort. Dels odlar jag min mammas hemgård i grannbyn Sandsund, dels arrenderar jag åker i Sundby. Det innebär att jag lägger en hel del tid på vägtransporter, vilket märks framförallt på nötningen på traktordäcken. Som tur är ligger de mer avlägsna åkarna rätt väl samlade, så när man en gång kört dit får man jobba ganska koncentrerat på ett och samma ställe.

Växtodlingen har varit ekologisk sedan 1995, då min pappa lade om produktionen. I inledningsskedet var motiven främst ekonomiska, men med tiden började själva ekotänkandet bli mer och mer intressant. För vallodlingens del har förändringen varit rätt liten, skördens storlek varierar mer än när vi odlade konventionellt men nån enorm skillnad är det inte. För spannmålens del har skörden sjunkit mer. Beroende på spannmålsslag ger ekoodlingen c. 70-80% av vad en konventionell skörd ger.

Arealen av olika grödor varierar förstås från år till år. I snitt odlar jag kring 30 ha vall för djuren och avsalugrödor på resten. Jag har odlat korn och havre och 2009 prövade jag också rybs för första gången. I år föll valet på korn och rybs, eftersom efterfrågan på ekologisk rybs verkar vara bra. Exakt vilka grödor som odlas beror på marknadsläge, jag brukar ha två olika per år för att få någorlunda hanterliga partistorlekar.

Slutsaldo

Nu är allt korn tröskat, torkat och under tak. Slutresultatet blev att skörden landade på 2-2,2 t beroende på skifte. Som ekoodlare på våra breddgrader behöver man väl inte direkt gråta sig till sömns över den skördenivån, men jag hade faktiskt väntat mej bättre med tanke på hur växtsäsongen sett ut. Det här resultatet är klart sämre än normalt. Tydligen har årets torka gått speciellt hårt åt kornet och jag hade tyvärr korn i halva avsaluarealen. Jag odlar drygt 20 ha med såna grödor som jag säljer och hade korn på närmare 15 ha. Men hektolitervikten är drygt 60 så det borde inte vara några problem att få den såld.

Nu övergår arbetet till att få halmen bärgad. Både igår och idag vände pappa halmen och strängade den. Att vända halmen är inte nåt man alltid gör, om hösten är torr kan man ofta bala halmen nån dag efter tröskning utan att man behandlat den på nåt sätt. Finns det mycket gräs och ogräs i halmen kan det dock fodras en eller två vändningar för att få den torr. Då vädret ser ut att hållas bra vände vi faktiskt all halm för säkerhets skulle. Ett par hektar balades idag och resten tas i morgon. Vi använder samma rotorräfsa på halmen som vi använde vid höskörden.

Idag testkörde jag också den nya urinpumpen som skaffades istället för den som havererade häromveckan. Den gjorde ett riktigt bra första intryck, här skall nog minsann köras urin som bara den så småningom. Men först skall halmen bärgas.

Lagenlig utrustning

Eftersom jag själv saknar tork och följaktligen låter torka spannmålen på entreprenad tillbringas en del av mina höstar med att flytta spannmål mellan tork och silo. I år minskar transporterna eftersom jag i bästa fall får lagra en del av spannmålen i samma tork som torkade den, men en del vägtransporter blir det ändå.

Idag körde jag ett spannmålslass från torken till lagersilon och passerade på vägen en poliskontroll. Visserligen visste jag att de kollade mönsterdjup på däcken, men av nån orsak hajar jag ändå reflexmässigt till när jag ser en polis.  I en lagenlig transport får vagnen inte väga för mycket och alla lampor skall fungera. Vikten har jag inga problem med (alltså vikten på vagnen då), men belysningen kan vara lite si och så. I höstbrådskan kommer man inte alltid ihåg att kolla om alla lampor lyser. Förnuftet sa att jag ju kollade lamporna igår, men nervositeten sa att nån av dem mycket väl kan ha gått sönder sen dess. Så jag tog en runda och kollade dem igen när jag kom fram. Självklart lyste alla. 🙂

En positiv notering idag var att inga bilister verkade vara arga på mej, trots att det ställvis var lite si och så med omköningsmöjligheterna. Jag fick t.o.m. ett par glada hälsningar de gånger jag svängde in på en busshållplats eller liknande och släppte förbi kön. Sånt är trevligt.

Tröskningen fortsätter

Videoklippet visar Dronningborg in action på måndagen. Kollegor som sätter kaffet i vrångstrupen när de ser hur mycket grönt det finns i beståndet kan jag lugna med att berätta att det tack och lov inte är enbart ogräs. Jag hade sått persisk klöver och rajgräs som bottengröda och det här faktiskt växt igenom kornet på sina ställen.

Vi körde med flygande tömning, d.v.s. tröskan stannar inte för tömning, eftersom det sparar lite tid. Igår var det antagligen en riktig prioritering, vi fick skiftet skördat men det fanns inte mycket tid att ge bort. Hade vi kört med stillastående tömning hade vi antagligen fått tröska det sista av skiftet idag.

Igår var första gången i mitt liv jag fick skörda en åker som låg nästan bredvid torken. Rågrannen Micki torkar spannmålen åt mej och avståndet till hans tork var så litet att när kärran var full hann jag köra upp till torken, tömma lasset och ändå vara tillbaka innan tröskans tank behövde tömmas igen. Normalt brukar tröskningen bestå av ett evinnerligt i- och urhakande av vagnar men icke denna gång. Trevligt!

Idag fortsätter tröskningen hemma i Östensö så fort daggen torkat bort. Förhoppningen är att här få lite bättre skörd än i går, men nån rekordskörd lär det inte bli.