Hos oss firas ingen forneldarnas natt och ingen villaavslutning heller. Här firas veneziansk. Årets version avlöpte med knytkalas tillsammans med goda vänner på en sommarstuga. Servering vid långbord i höstmörkret med stormlyktor som belysning är svår att klå. När det mörknar tänds brasor längs hela strandlinjen och raketerna börjar komma fram. Det är förresten märkligt hur vuxna karlar blir som barn på nytt när det vankas brasa och smällare. 😉
I början av kvällen ringde kollegan Anders och undrade om jag hade en kärra att låna ut. Han firade veneziad på tröskan och det hade gått så pass bra att han hade fyllt alla sina kärror och det var ännu en del trösktimmar kvar. Jag råkade ha tvättat och förberett en av mina vagnar för skörd så det var bara för honom att hämta den. Mitt korn är inte klart att tröskas ännu på ett par dagar så han hinner säkert tömma den där vagnen innan jag behöver den själv.
Åtminstone i våra trakter är det rätt vanligt att traktorkärror lånas kors och tvärs i bygderna den här tiden på året. De flesta jordbrukare har egentligen för få vagnar, men eftersom all spannmål inte mognar exakt samtidigt brukar det gå att hanka sej fram genom att låna av varandra. Andra maskiner hyr man ofta men kärror brukar skötas som lån, utan att man blandar in några pengar. Idag lånar grannen av mej, nästa vecka är det kanske min tur att behöva låna av honom. I bästa fall lyckas man hitta nån som har en extra kärra men inget att tröska och de är väldigt uppskattade såhär på hösten. En bekant pensionerad jordbrukare menade att hans spannmålsvagn förmodligen rullar fler km per höst nu när han är pensionär än den gjorde när han var aktiv jordbrukare. 🙂
