Venezianskt vagnslån

Hos oss firas ingen forneldarnas natt och ingen villaavslutning heller. Här firas veneziansk. Årets version avlöpte med knytkalas tillsammans med goda vänner på en sommarstuga. Servering vid långbord i höstmörkret med stormlyktor som belysning är svår att klå. När det mörknar tänds brasor längs hela strandlinjen och raketerna börjar komma fram. Det är förresten märkligt hur vuxna karlar blir som barn på nytt när det vankas brasa och smällare. 😉

I början av kvällen ringde kollegan Anders och undrade om jag hade en kärra att låna ut. Han firade veneziad på tröskan och det hade gått så pass bra att han hade fyllt alla sina kärror och det var ännu en del trösktimmar kvar. Jag råkade ha tvättat och förberett en av mina vagnar för skörd så det var bara för honom att hämta den. Mitt korn är inte klart att tröskas ännu på ett par dagar så han hinner säkert tömma den där vagnen innan jag behöver den själv.

Åtminstone i våra trakter är det rätt vanligt att traktorkärror lånas kors och tvärs i bygderna den här tiden på året. De flesta jordbrukare har egentligen för få vagnar, men eftersom all spannmål inte mognar exakt samtidigt brukar det gå att hanka sej fram genom att låna av varandra. Andra maskiner hyr man ofta men kärror brukar skötas som lån, utan att man blandar in några pengar. Idag lånar grannen av mej, nästa vecka är det kanske min tur att behöva låna av honom. I bästa fall lyckas man hitta nån som har en extra kärra men inget att tröska och de är väldigt uppskattade såhär på hösten. En bekant pensionerad jordbrukare menade att hans spannmålsvagn förmodligen rullar fler km per höst nu när han är pensionär än den gjorde när han var aktiv jordbrukare. 🙂

Billigt och bra?

Mat och miljö är benhårt knutna till varandra och dessutom tätt kopplade till begrepp som etik och solidaritet. Blir kaffet billigare är det förmodligen endera plantagearbetaren eller miljön som betalar det. Skall grillkorven förbli billig är det grisen, skötaren eller (igen) miljön som skall betala. Få saker påverkar vår omvärld så mycket som mattallriken. Ett horribelt exempel på vad prisjakten i värsta fall innebär kom med nyheten att en brasiliansk köttproducent t.o.m. hållit tvångsarbetare!

En riktigt intressant rörelse på det temat är “Dyrare mat.nu“. Kärnan i det de säger är att billig mat blir ohållbart i längden. Vad väljer vi då?? Pengar är inte allt här i världen, men å andra sidan har ingen av oss för mycket av den varan heller.

Släng ett öga på deras sida och notera att det INTE är en hög bönder som står bakom den. 🙂

Gräsänkling Blues

Idag blev Trisse gräsänkling. Han fick nämligen flytta ifrån damerna för några veckor.

De kor som kalvade i början av augusti börjar antagligen snart bli brunstiga. Rent biologiskt kan korna kalva med 10-11 månaders mellanrum, men det är inget jag önskar eftersom det skulle innebära att de som i år kalvade i augusti nästa år kalvar nån gång i juni-juli. Dels är det rätt mycket annat jobb på gång under de månaderna, dels får man bättre betalt för höstfödda kalvar och gränsen går vid första augusti. Sommarkalvningar är m.a.o. inget jag eftersträvar. Därför får Trisse leva i celibat till början av oktober då jag släpper in honom till flickorna igen.

Trisse får en helt egen avdelning i en gammal ensilagesilo, där jag fixat vatten och en halmbädd åt honom. Dessutom har han en alldeles egen höbal som ingen annan gör anspråk på. Fyra veckor på egen hand, fri tillgång till mat, inga plikter och inga skyldigheter. Sämre kan man ha det.

Bakvänt

Idag vid lunchtid gick jag en vända genom ladugården och märkte att Juliana började bli kalvsjuk. Hon trampade, hade lite irrande blick och var allmänt orolig. Jag monterade upp en extrabox och föste in henne.

Nån timme senare gick jag tillbaka för att kolla hur det gick. Hon hade kommit igång med kalvningen på allvar och klövarna syntes redan. Vid en närmare titt visade det sig att de var svängda fel väg och vid en ännu närmare granskning såg jag att det var bakklövarna. Normalt föds kalven fram med framklövarna först, men ibland kan de också “backa ut”. För att vara ett felläge är det här inte hela världen för kons del, det är en aning kämpigare att få ut den baklänges men det brukar nog gå vägen. För kalvens del är det däremot farligare, eftersom det kräver att själva utdrivningsfasen går ganska snabbt. När navelsträngen brister börjar kalven nämligen andas och i det skedet har den fortfarande huvudet kvar inne i kossan. I allra värsta fall kan kalven faktiskt bokstavligt talat drunkna i fostervattnet, även om det tack och lov är ganska ovanligt.

Den här gången gick det bra. Juliana hade gott om krafter kvar och när jag dessutom lade ett rep runt kalvens klövar och drog hade vi kalven ute på några sekunder. Det var en kvigkalv, som nu då borde få ett namn på C. Vad finns det för namn på C som passar på en kalv som föddes baklänges? Sonen föreslog Carola Back, jag tror nästan det får bli så. 🙂

Stubbharvning

Stubbharvningssäsongen börjar komma igång. Idag harvas den där kornåkern som torkan tog tidigare i sommar.

Med tanke på att vi är i början hösten borde effekten bli någorlunda bra mot kvickrot även om jag höstplöjer den här åkern. Harvar man väldigt sent borde man egentligen spara plöjningen till våren men nu kommer jag att få lägga in det jobbet lite friare.

Märkning

Idag var det dags att öronmärka en del kalvar. Under ensilageskörden förra veckan blev det slarvat med den sidan och det är inget vidare. Eftersom alla kalvar har samma far liknar de varandra ganska mycket och det är svårt att hålla reda på vem som är vems när de bli några stycken.

Märket består av två halvor som klämms ihop med en specialtång. Ena halvan är vass och går igenom örat. Ibland kan det blöda lite men vanligen inte ens det. Kalven verkar oftast ha mer obehag för att bli fasthållen än för själva märkningen.