Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

För ovanlighetens skull: vädret

Ibland känns det som om sommaren är en enda lång väderleksrapport. Under vårbruket kollade man när regnen skulle komma och anpassade bearbetning och sådd efter dem, sen följde man väderrapporterna för att se när det gick att slå ensilage och nu är det dags att börja taktikera för höet.

Hö är egentligen den mest väderkänsliga grödan, åtminstone i min verksamhet. Orsaken är att det kräver så lång torkningstid. Sonja torkar sitt hö i tre dagar, jag brukar vara fegare och sikta på minst fyra dagars torkning. Tyvärr är det ofta svårt att få så långa garantier av meteorologerna, så en viss osäkerhet kommer man inte ifrån. Och nu sitter jag med en riktigt klassisk vädertaktikeringsproblematik (långt ord!) framför mej.

Nu på fredag kväll lovar nämligen SMHI uppehåll ända till nästa onsdag, vilket är perfekt. Foreca och FMI utlovar regn söndag-måndag, vilket inte är fullt så perfekt. Som kompensation frestar de därefter med uppehåll ända till torsdag. I princip kan jag slå gräset först på måndag efter att det eventuella regnet kommit, men då blir torktiden lite knapp om SMHI har rätt och nästa regn kommer på onsdag. Då känns det nästan bättre att chansa och slå redan på lördag. Även om det skulle komma en skur på söndag hinner det torka upp igen innan det är dags att bala onsdag eller torsdag. Regnet gör mer skada ju längre gräset hunnit torka, regn dag ett sänker fodervärdet mindre än regn dag tre. Skulle SMHI ha rätt och vi har fem-sex dagar uppehåll är absolut ingen skada skedd fast jag slåttar på lördag, det är bara om de finska vädershamanerna har rätt som kvaliteten blir lidande. Kanske…

Fredagkvällens strategi blir att slå på lördag. Men det blir nog att kolla väderrapporten direkt på lördag morgon innan vi kör igång. Det skulle inte vara första gången jag ändrat mej ännu efter att jag ha hakat slåtterkrossen efter traktorn.

Inplastning och uppställning av balar

En liten inblick i inplastningens mysterier.

Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.

Kontrollrunda

10.6 såddes korn och rybs kring hemknutarna. Nu har det gått c. tre veckor och det är lite intressant att ta en runda och kolla hur de artar sig. Tyvärr har min moped inte varit igång på flera år så det blev att ta till apostlahästarna. Kalles inlägg gjorde mej dock så pass nostalgisk att jag tror jag måste försöka åtgärda mopedbristen ännu i sommar.

Kornet räknar jag med att borde klara sig bra, det är redan ganska tätt och ännu har ogräset inte hunnit bli nåt allvarligt problem. Ju större spannmålsplantorna blir desto bättre konkurrerar och skuggar de, så varje dag som går utan att ogräsen hunnit i kapp är positivt. En ekologisk odling helt utan ogräs är en utopi, man får vara glad om ogräset inte tar överhanden och stör den egentliga grödan.

Rybsen är lite osäkrare än kornet, eftersom den kräver varmt väder för att växa bra och följaktligen växer den förtvivlat långsamt när det är svalt . Därför innebär en kall försommar större risk för att ogräset hinner växa förbi rybsen, eftersom ogräsen till skillnad från rybsen inte låter sig störas av låga temperaturer. Men så här långt ser det ändå rätt lovande ut. I rybsen ser man inga sårader, eftersom vi bredsådde den, alltså spred utsädet jämnt över hela åkerytan istället för att så den i rader. På pappret skall det hämma ogräsen. När man sår i rader blir det stora, öppna mellanrum mellan såraderna där ogräsen får fritt fram och det slipper man ju när man bredsår. Men i ärlighetens namn har jag svårt att se några enorma skillnader.

Jag lägger ut en del bilder på bestånden. De såddes alltså 10.6 och bilderna är från 17-18.6 och 30.6.

Första skörden avslutad

Första ensilageskörden för sommaren förklarades avslutad idag. Jag hade siktat på mellan 150 och 200 balar i första omgången och idag blev de 197. Det är ungefär halva mitt årsbehov och det känns skönt att fått ihop det redan nu. Dessutom är balarna förhållandevis torra vilket är en bonus.

Gräset slåttas med slåtterkross och får sedan torka. Torkningstiden varierar från sex timmar till två-tre dagar beroende på vilka metoder och tillvägagångssätt gården valt att gå in för. Ju torrare fodret är desto mindre problem har man med att det fryser under vintern och desto mindre vatten lagrar man. Nackdelen med torrt ensilage är att det är svårare att pressa ut luften ur det och fodret blir därför mindre lagringsstabilt. Ett hål på plasten för större konsekvenser ju torrare fodret är, eftersom syret lättare kan tränga in och förorsaka feljäsningar. Jag låter mitt foder bli rätt torrt, eftersom jag prioriterar att inte kuska vatten och slippa ha fruset ensilage till vintern. Men det är snarast en smaksak.

Nu återstår ännu fyra hektar som skall skördas som riktigt hederligt, gammaldags torrhö men det väntar jag med tills vädret ser bättre ut. Jag skulle vilja ha minst 4-5 dagar uppehåll innan vi börjar prata höbärgning.

Midsommarstänger

Midsommaren 2010 firades under trivsamma former. Släkt och vänner, nypotatis, grillat, god musik och alldeles för sent i säng. Precis som midsommar skall vara.

Våra midsommartraditioner inbegriper faktiskt ingen midsommarstång, men jag reste ett par alternativa stänger på midsommaraftonens förmiddag. Fast i ärlighetens namn handlade det nog mer om fågelskrämmor än festsymboler.

Kärnan i ensileringen av gräs är anaerob jäsning, d.v.s. jäsningsprocesser som sker under syrefria förhållanden. Därför är det helt grundläggande att plasten på rundbalarna är hel, uppstår hål och luft kommer in kan fodret förstöras. I värsta fall tvingas man kassera hela balen, men även om det inte går så långt försämras fodrets näringsvärde.

I Sundby har jag vissa år haft problem med kajor som hackar sönder plasten. De kommer i stora flockar och verkar av nån orsak irriteras eller attraheras av den nya, blanka plasten. Bara balarna klarar sej den första veckan brukar de få vara i fred därefter. Problemet varierar i omfattning och de senaste åren har jag inte haft så värst stora angrepp, men jag bygger ändå fågelskrämmor för säkerhets skull.

Skrämman består av två gamla höstörar som slås ner, en i var ända av balraden. Därefter spänner jag ett par presentband mellan störarna. Banden skall vara spända som fiolsträngar så att de både darrar och “sjunger” i vinden. Jag är inte helt säker om kajorna är mer rädda för ljudet eller rörelsen, men åtminstone hålls de borta från balarna.

Dagens mysterium

Låt oss göra en sak helt klar till att börja med: jag är inte vidskeplig. Jag tror inte på troll, älvor, vittror, drakar, vampyrer, dopningsfri idrott eller annat skrock. Däremot är jag väldigt nära att börja tro på småtomtar. Ni vet, de där små grå som enligt sagorna smyger runt och reder upp efter oss mänskor.

Torsdagen gick i ensilagebalningens tecken och femtiden på eftermiddagen hade vi bara ett skifte kvar. Jag kurvade in på åkern och skulle precis sätta igång balaren när jag upptäckte dem: fyra balar. Färdigt balade, inplastade och prydligt uppradade vid skogskanten. Nån hade balat de två yttersta varven kring hela skiftet. Jag har inte beställt nån entreprenör och det finns inga lappar eller andra meddelanden som förklarar vad som hänt. Det måste ju helt enkelt vara fråga om tomtar, eller hur??

En alternativ förklaring är förstås att nån av grannarna har anlitat en utomstående för balningen, denne missförstod köranvisningarna, hamnade på fel skifte och hann bala fyra balar innan lapsusen upptäcktes.

Fast förklaringen med tomtarna låter bättre så här i midsommartider. Jag tycker vi håller fast vid den. 😉

Trevlig midsommar!