Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

Koll på grödorna

Häromdagen tog jag en runda kring ett par åkrar för att kolla hur grödorna utvecklas.

Gräsvallarna varierar mycket. En del av arealen börjar närma sig skördemognad, men största delen kommer jag utan problem att kunna spara till nästa vecka eller t.o.m längre. Ett nytt fenomen för mej är rybsplantor i gräsvallen! Att ha rybs i fodret är inget jag planerat, det är resultatet av fjolårets spillsäd.

När man tröskar uppstår alltid ett visst spill, en del av skörden går genom tröskan och ut på marken istället för att hamna i tanken. För spannmålens del är det sällan några stora problem eftersom mängden är rätt så liten, men med rybsen är det lurigare.

Ekoodlare som jag är använder jag rejält med utsäde, ungefär 10-12 kg rybs/ha. En anständig ekorybsskörd kan bli runt 1000 kg/ha. Det innebär att om spillet i tröskan är 1% motsvarar det normal utsädesmängd och det räcker mer än väl till för att “förorena” nästa års gröda rätt ordentligt. (1% spill är dessutom väldigt lågt, vanligen är spillet betydligt större.) Rybsen är som tur inte nåt större problem i ensilagevallar. Korna äter rybsen och eftersom man skördar gräset flera gånger per sommar tar man i praktiken kål på den redan efter en sommar. Men fenomenet är hursomhelst nytt för mej.

Den spannmål som såddes först (3 juni) har kommit bra igång och ser riktigt jämn och fin ut, vilket är en positiv överraskning. Det hade kunnat vara både ojämnt och gulnat. Marken var fuktig vid sådden och det brukar kunna ge problem senare på säsongen. Den myckna fukten gör att plantorna utvecklar ett alltför grunt rotsystem eftersom de tror att det finns gott om vatten. När det senare på sommaren blir torrare når det underutvecklade rotsystemet inte tillräckligt djupt för att hitta fukt. Av den orsaken väntade jag en knapp vecka med att välta de här åkrarna för att lura plantorna att satsa lite mer på rotutvecklingen, och det förefaller att ha fungerat. Eller så hade jag bara tur… Ibland är det faktiskt svårt att se skillnad på tur och skicklighet, men huvudsaken är väl att resultatet blir bra.

Man kan ju ändra sig

15.6 är sista dagen man kan ändra sig, åtminstone om man är jordbrukare. Tisdagen är nämligen sista dagen man får göra ändringsanmälan till landsbygdsmyndigheten.

I våras fyllde vi ju i en massa blanketter där vi angav vad vi tänkte odla i år. Blanketterna skulle vara inlämnade 30.4 och då hade vi ju ännu inte en aning om hur våren skulle arta sig. Följaktligen fyller man i pappren lite i blindo. Av den orsaken kan man också göra korrigeringar under våren, ifall allt inte går riktigt enligt planerna. Vissa huvudprinciper låstes nog redan 30.4 men t.ex. val av gröda kan man ändra ännu.

För min del har en del grönfoder bytts ut mot rybs, eftersom den tidiga våren gjorde att jag hann göra en del ogräsbekämpning som grönfodret annars hade fått ta hand om. Det gjorde också att ett skifte där jag i april planerat att så rybs istället fick bli kornåker.

Orsaken till denna noggrannhet är att åkrarna senare i sommar granskas genom stickprov och det måste ovillkorligen vara samma gröda både på blanketten och i verkligheten. De flesta granskarna är själva jordbrukare, så tyvärr ser de faktiskt skillnad på rybs och korn. 🙂

Den ena traktorn som tappade dragkroken häromveckan har blivit åtgärdad och avhämtas från Björklunds verkstad i Jeussen idag. (Jo, de har ett väldigt trevligt efternamn.) Vårbruket kunde fixas genom att helt enkelt plocka bort dragkroken och köra utan den i en vecka. Harv, plog och många andra redskap går bra att hantera utan dragkrok. Så fort de flesta jobb som krävde en större traktor var undanstökade fick den läggas in för service och vårbruket slutfördes med reducerad traktorpark. Nu står dock vallskörden inför dörren och där behöver jag den större traktorn, uttryckligen med en fungerande dragkrok eftersom rundbalaren dras i kroken.

Kalasregn

Lördagen gick i Popkalasets tecken. Det var riktigt intressant att sitta  och studera Lördaxs direktsändning från sidan. Jag tycker ibland att jag hamnar att pussla och optimera tidsinsatser för att få olika arbetsmoment att passa ihop, men jag får ju åtminstone laborera med timmar. Radioredaktörerna diskuterar 10 sekunder hit och 10 sekunder dit, en minut är en evighet. Dessutom skickas papperslappar kors och tvärs samtidigt som man pratar oavbrutet. De måste ha nån sorts multitasking-gen som jag saknar.

Popkalaset i sig var trevligt, så när som på ett ihållande regn (det regnade 9 timmar av 12 möjliga). En av kvällens mer roande inslag stod Darin för. Regnet stod som spön i backen, publiken hade utrustat sig med paraplyer, regnrockar och gummistövlar och Darin kör låten “Drowning” (Drunknar) utan att dra på smilbanden. En bedrift på sitt sätt. 🙂

Om regnet kom olägligt för Popkalaset kunde det inte komma lägligare för odlingen. Våren har på intet sätt varit torr i någon sådan utsträckning att det skulle hämma grödorna, men ett stilla duggregn som ger 15 mm tackar man ändå inte nej till när sådden är klar. Nu skulle det sitta gott med 2 veckor uppehållsväder så vi får första ensilageskörden bärgad också. De tidigaste körde igång redan förra veckan och jag räknar med att ta fram slåtterkrossen under veckan som kommer.

Normalt brukar det bli ett litet uppehåll mellan sådd och ensilageskörd, men i år kommer de rätt så tätt på varandra. Det varma vädret i maj gav gräset en flygande start trots att det inte snabbade upp sådden nämnvärt. Tidsmässigt ligger sådden alltså ganska normalt i almanackan men grässkörden infaller lite tidigare.

Exakt när man tar ensilaget varierar dels med hur snabbt gräset utvecklas just på mina åkrar, dels med vilka krav jag ställer på foderkvaliteten. Ju längre gräset får växa desto större skörd får man men desto sämre blir näringsvärdet. Och vice versa, ju tidigare man skördar desto bättre kvalitet får man men desto mindre blir skördens storlek. En grov tumregel är att man skall skörda ensilaget när 25% av timotejens ax (“klubbor”) är synliga om man eftersträvar bra ensilage (för t.ex. mjölkkor och slaktdjur). Vill man ha det riktigt vetenskapligt tar man ett prov av gräset och låter analysera näringsvärdet eller följer med D-värdesprognoserna på nätet. D-värdet är ett synnerligen centralt begrepp i ensilageskörden, men mer därom i ett senare inlägg. Jag kommer att försöka ta en del av skörden kring i den optimala fasen, men största delen får bli lite äldre. Dikor behöver inte ett så kraftigt foder året om, de blir bara feta i onödan.

… och dääär går han i mål!

2010 års sådd avslutades fredag kväll i och med att Jonas sådde de sista grönfoderåkrarna i grannbyn Sandsund. Dessutom har vi också hunnit välta allt som skulle vältas hemma i Östensö. Grönfoderåkrarna skall också vältas, men det får vänta till nästa vecka. Syftet med vältningen är att packa till jorden för att säkertställa att fröna kommer i kontakt med markfukten. Väderrapporten utlovar 20 mm till helgen, så på kort sikt lär nog utsädet få alldeles tillräckligt med fukt även fast jag väntar med vältningen.  På sådana jordar som lätt blir för täta eller bildar skorpa på ytan är kan vältning rent av vara till skada, så vissa bönder struntar i den helt och hållet. På mina lätta jordar behövs den däremot för det mesta, om inte annat för att pressa ner stenar i marken.

Välten är en bolagsmaskin som jag och Jonas äger tillsammans. Den är en 70-talsmaskin som gått på en svensk herrgård tills vi köpte den för några år sedan. Den är förmodligen den fulaste maskin vi har i maskinparken (förmodligen den mest anskrämliga i hela byn), men arbetsresultatet är underbart.

Vältningen är faktiskt överlag ett av de roligaste arbetsmomenten i vårbruket, förmodligen därför att man vet att sådden då är klar åtminstone på det skiftet. Välten markerar att man nått ett delmål.

På klippet nedan sår Jonas det som senare i sommar skall bli beteshage för korna. Gnisslet och rasslet är inte tillagt i efterskott, Juko-såmaskiner skall låta så där. 😉

I morgon blir det Popkalas för hela slanten. Välkomna till Jakobstad, ni som är på väg hitåt!

Oflyt

I inlägget Vridprov konstaterade jag att det som skall hinna bli tröskmoget antagligen skulle vara sått innan gårdagen var slut. Så gick det nu då inte…

Jonas sådde det sista av kornet och även grönfoder i kohagen som skall förnyas samt började så rybsen. Då gav utmatningsanordningen på småfrölådan upp.  Det går ännu att leva med, man kan blanda småfrö och rybs och så dem tillsammans. Han öste över allt småfrö i sålådan, tog nya vridprov eftersom maskinen måste ställas om för den nya utsädesblandningen och satte ny fart. Vi visste att väderleksprognosen för onsdag eftermiddag utlovade regn, men nederbördsmängden var bara 1 mm vilket inte stör sådden. Nu visade det sig komma 5 mm, vilket är för mycket åtminstone för att så rybs. Jorden börjar kladda fast på däcken och när den gör det följer de små rybsfröna med. Inget annat att göra än att avbryta sådden och fortsätta på torsdag. Eftersom det ändå blev en längre paus tog han hem såmaskinen för att kunna reparera den trasiga småfrölådan.

Jonas och jag bor c. en halv km från varandra, men mellan oss finns tyvärr en smal bro som såmaskinen inte ryms över. Det betyder att han får ta en omväg på c. 5 km när han skall så åt mej och komma in i byn från andra hållet. Idag när han var på väg till mej visade det sig att man håller på att asfaltera byvägen på just det avsnittet och att köra över den nylagda asfalten kommer inte på fråga. Följaktligen kommer ingen såmaskin fram före tidigast torsdag kväll. Hade småfrölådan inte gått sönder hade han lämnat maskinen på “min” sida av bron över natten och då hade vi kunnat fortsätta så idag. Framhållas bör att asfalten i sig är mycket välkommen, men jag hade kanske uppskattat den ännu mera en annan dag. 😉

Nu får Jonas tömma såmaskinen och istället så åt en annan kund som egentligen var inplanerad till senare för att förhoppningsvis hinna så åt mej ikväll. Det utlovas en rejäl rotblöta till helgen och vi borde få sått före den. Men än så länge ligger också det inom räckhåll.