För att vara säker på att såmaskinen matar ut rätt mängd utsäde tar man vridprov. Det innebär att man manuellt vevar runt maskinen och sedan kontollväger den utmatade mängden. Det är förvånande hur stor variationen kan vara i utmatad mängd, också då det rör sig om samma växtslag.
Om allt går enligt planerna får vi idag sått det sista som måste bli tröskmoget. Då återstår några hektar grönfoder, men det är det inte lika bråttom med.
Jag kan inte låta bli att klämma till med ett “Vad var det jag sa?”. Eller egentligen skall det vara ett “Vad var det Lars sa?”, för det var Lars som sa det.
För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om en ekonominisse vid namn Lars Jonasson som hävdade att konsumenten i framtiden kommer att bli mer intresserad av etiken i matproduktionen och att producenten borde beakta att det kommer att påverka priset. Och idag skriver tidningen Lands nätupplaga att vissa brittiska handlare profilerar en del produkter som djurvänligt producerade.
Slutsats 1: etik kommer att väga tyngre i konsumentens val.
Slutsats 2: man skall lyssna på Lars.
Utsädet har en synnerligen central roll i bondens vår. All bearbetning före sådden syftar till att skapa god betingelser för utsädet och alla åtgärder efter till att ta hand om det på bästa sätt.
Hur mycket utsäde man använder räknas ut från fall till fall. På basen av forskning och erfarenheter vet vi någorlunda bra vad som är den optimala mängden plantor per kvadratmeter, t.ex. för kornets del borde man eftersträva att ha 500 plantor per kvadratmeter. Hur många kg utsäde som krävs för att uppnå det beror på utsädets grobarhet (hur många procent av de sådda fröna som faktiskt gror) och fröstorleken (ju större fröna är desto flera kg måste man så för att komma till 500 plantor/m2). En grov tumregel för t.ex. korn är att man skall så 200 kg/ha, men beroende på fröstorlek och grobarhetsprocent kan utsädesmängen ledigt kasta från 150 till 250 kg/ha om man börjar räkna på saken.
På vissa skiften sår vi förutom huvudgrödan också in vallutsäde. Korn, havre, vete, rybs o.s.v. sås för att skördas i höst, men vallväxter som timotej och klöver som sås samtidig kommer att skördas de kommande 2-3 åren. Viss skiften sår jag alltså i år men skördar därefter tre eller t.o.m. fyra år i rad. I år tröskar jag t.ex. rybs och i nästa år och året därpå skördas ensilage av samma åker.
Eftersom jag är ekoodlare sår jag också bottengröda på vissa skiften. Bottengröda är växter som sås tillsammans med den egentliga huvudgrödan, men inte i första hand för att få nån skörd. Bottengrödan skall “täta” luckorna i beståndet och hindra ogräs från att få för mycket utrymme. Använder man t.ex. ettårig klöver som bottengröda kommer den dessutom att fixera en del kväve och på så vis samla näring för kommande års växter. Bottengrödan får dock inte vara så aggressiv att den börjar konkurrera med den egentliga odlingsväxten.
Resultatet av det ovanstående blir att man har rätt många olika sorters utsäde i lager nu på våren. I min lada finns för närvarande korn, rybs, timotej, rödklöver, vitklöver, alsikeklöver, foderraps, rajgräs och persisk klöver. Och med tanke på att jag är ekoodlare kunde det mycket väl ha varit några till. Skriftlig odlingsplan är en nödvändighet för att inte tappa bort sig bland säckarna. 🙂
Kalle beskrev i ett inlägg för länge sedan hur han kom att bli deltidsjordbrukare och brandman. Min färd mot bonderiet ser ut på ett lite annat sätt.
Att jag skulle bli jordbrukare har väl aldrig direkt varit skrivet i stjärnorna. Det har alltid varit det yrkesalternativ som legat på första plats, men ändå inte en självklarhet. Mina föräldrar var måna om att påpeka att det inte fanns nåt tvång på mej att driva gården vidare. Eftersom den inte heller är nån släktgård med gamla anor vägde ansvaret från släktled som gått inte heller så tungt.
Efter högstadiet tog jag vägen via gymnasiet och därefter värnplikten. 1990 började jag studera i det som då hette Högre Svenska Lantbruksläroverket i Åbo för att bli agrolog. Skolan har via sammanslagningar bytt namn och är idag en del av Yrkeshögskolan Sydväst.
1993 var de studierna klara och jag hamnade p.g.a. kärlek, studier och kärlekens studier i Vasa (min då rätt nyblivna fru hade kommit in till PF). 90-talets lama var som lägst och istället för att gå arbetslös sökte jag in till praktiskt taget alla utbildningar som fanns i Vasa, utom Sjukis och KotiPizza-opisto. Resultatet blev att jag hamnade på Hanken, vilket var helt ok. Jag hade ju trots allt redan en “riktig” utbildning redan, så varför inte. 😉 Alternativet var Tekniska, men Hanken kändes mer spännande.
1995 sökte Österbottens Svenska Lantbrukssällskap (en rådgivningsorganisation inom lantbruket) tillfällig extrapersonal inom växtodlingsrådgivningen. Jag sökte jobbet och fick anställning, vilket ledde till att jag fastnade i huset i nästan sex år. Först jobbade jag med miljövård, efter ungefär ett år blev det växtodling på mer bred front kompletterat med ekonomirådgivning och från 1998 jobbade jag helt med ekonomirådgivning. Inledningsvis jobbade jag med Vasa som bas men från 1996 flyttade kontoret till Pedersöre och jag och hustrun bosatte oss i Jakobstad.
2001 genomförde vi generationsväxling på hemgården. Första året gick jag ner till halvtid och körde jordbruket med mjölkkor och rådgivningsjobbet parallellt, vilket inte var nån lyckad kombination för mej. Jag trivdes som rådgivare och trivdes som mjölkbonde men kombinationen gjorde att det inte var riktigt kul med någondera. Pepparbiff är gott och prinsesstårta är gott, men det betyder inte att det blir dubbelt roligare om man blandar ihop dem. Tvärtom förstör blandningen bägge anrättningarna och det var väl ungefär så det gick med mitt kombinerande av lönearbete och jordbruk. Resultatet blev att jag 2002 sade upp mej och har sedan dess jordbrukat på heltid.
Alla mänskor är olika, men för min egen del upplever jag att de saker jag fått göra är ett rätt bra underlag för mitt nuvarande värv. Det har funnits andra alternativ längs vägen; jag hade kunnat gå en annan väg efter gymnasiet, avsluta Hanken-studierna, fortsätta som rådgivare eller gjort något helt annat. Det är inget omilt öde, omständigheter jag inte kunnat råda över, tvång eller brist på alternativ som gjort att jag tvingades bli jordbrukare. Det är mitt eget medvetna val och det känns faktiskt som en styrka att påminna sig om. Det finns ju ingen orsak att klaga över min livssituation, den är ju helt självvald från början till slut. Och varför skulle jag klaga? 🙂
Oavsett hur många decennier eller sekler en åker odlats finns det sten att plocka varenda vår. Har flyttfåglarna med sej nya eller varifrån kommer de egentligen?
Stenarna på bilden är samlades ihop under fredagens harvning. Dagen var egentligen rätt typisk för vårbruket för oss som har varierande jordmån; första åkrarna såddes igår, idag harvade jag ett skifte och idag plöjdes också det sista som skall sås. Jag tror aldrig jag varit med om att först plöja hela arealen, sedan harva och till sist så allt på en gång. Plöjning, dyngkörning, harvning, sådd och vältning flyter om vartannat i en salig röra. Vissa grannar som har ännu större avvikelser i jordmån brukar ha brodden uppe på det som såddes först innan de hunnit plöja det som torkar upp långsammast.
På torsdagen var det dags att ta itu med haverierna som lämnats orörda p.g.a. en liten vända till hufvudstaden. Dessutom hade vi planerat att börja på med sådden. Tanken var att Jonas skulle börja med kornsådden i Sundby, jag hade redan all utsäde färdigt i en vagn och hade t.o.m. hunnit bege mej i väg med den när det började regna. Men ibland är det en fördel att ha åkrarna utspridda över halva socknen. Visserligen regnade det i Östensö, men i Sundby hade det bara kommit några få droppar. Det var en rasande tur att det inte kommit mer, för jorden var på intet sätt för torr innan. Om det kommer stora regnmängder i harvad jord är man ibland tvungen att harva alltsammans en gång till, men några få millimeter brukar inte störa.
Jonas såmaskin är en rätt intressant konstruktion, lite i Nisses ombyggaranda. Det är en bogserad Juko från tidigt 90-tal. Jonas har byggt förhöjningar på den och sedan kapat bort mellanväggen mellan konstgödsel- och utsädesbehållaren. Resultatet blir en maskin som bara kan användas för ekoodling (man kan inte kombiså både konstgödsel och utsäde samtidigt vilket är det normala) men å andra sidan rymmer den c. 1200 kg utsäde. Man borde kunna så c. 6 ha per påfyllning. Som grädde på moset byggde han en fyllskruv (den där brun-gula snabeln högst upp) så man slipper hantera säckar i sådden. Man fäller ner skruven mot vänster sida av maskinen och kan sedan skruva utsäde ur en kärra rakt i såmaskinen.
När både såentreprenör och utsäde var på plats blev att ställa kosan mot Karleby för att hämta nya lyftarmar till traktorn. Eller nya och nya, de i ärlighetens namn begagnade men åtminstone hela och det är vad som räknas i nuläget. Att byta själva lyftarmen var en rätt enkel historia, så nu är ena traktorn igång igen och plöjningen kan fortsätta. Vi är på gång.
