Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

På örat

Idag hade jag glädjen att träffa de andra Bondbloggarna livs levande, öga mot öga . Kan ni tänka er – Sonja, Kalle och Nisse finns alldeles på riktigt, de är inte bara virtuella karaktärer på Bondbloggen. 😉 I ett skede av den trevliga dagen kom samtalet in på ett av de viktigare verktygen i jordbrukarens redskapspalett, nämligen radiohörselskydden.

Radiohörselskydd är i sitt enklaste utförande helt vanliga hörselskydd med inbyggd radio och hur banalt det än kan låta är de faktiskt rätt viktiga för trivseln och säkerheten i arbetet. För det första är det förstås trevligt att lyssna på radio när man jobbar. De flesta har radio i traktorn men dels är de inte så hållbara, dels missar man ju allt som sägs eller spelas när man är ute och ställer om plogen eller plockar stenar och dels finns det ju åtskilliga arbeten som inte görs i traktorn. Kort sagt, med hörselskydden har man alltid radion med sig och det är bra. Man vill ju inte missa israpporten eller nåt annat viktigt.

Att de för det andra också skyddar hörseln är ju en trevlig bieffekt. Moderna traktorer stoltserar med ljudnivåer som ligger ner mot 80 dB vilket inte är skadligt för hörseln, men i praktiska tester brukar ljudnivån i verkligheten ändå vara högre. I äldre traktorer når man garanterart nivåer som inte är bra för öronen. Radioöronskydden har den fördelen framför vanliga “radiolösa” att man faktiskt VILL använda dem. Är man på väg ut på dagens jobb och har glömt öronskydden är det inte säkert att man vänder om för att hämta dem, men är det radioskydd det handlar om svänger man garanterat.

Mer avancerade modeller har förutom radio uttag för mp3-spelare och bluetooth för mobiltelefonen m.m. Har man ingen bluetooth kan man köra med det som åtminstone i min bekantskapskrets benämns Petsmo-handsfree; man stoppar helt enkelt telefonen innanför öronskyddet och jobbar vidare. Benämningen kommer från att en grävmaskinsentreprenör som redan i mobiltelefonens barndom jobbade med luren intryckt under hörselskyddet. Det blir hiskeligt svettigt efter ett tag varför man gärna håller samtalen korta, något som förstås är positivt om man ser till telefonräkningen. Där har vi alltså ytterligare ett argument för radiohörselskydd: de sänker telefonräkningen.

En vårbruksdag

Nu börjar vårbrådskan på allvar för min del. Väderrapporten lovar uppehåll ända till nästa veckas fredag så nu är det bara att åka. Planen är att få  sått kornet  den här veckan och rybsen i början på nästa. Måndagen gick åt till harvning för kornet i Sundby, lite för blött men bara det får torka nån dag blir det nog bra.

På tisdagen kom dyngspridarna och körde ut c. 200 kubik gödsel på ungefär 2 h. “Armadan” består av två gödselspridare och en lastartraktor, så det går minsann undan. På en del av arealen skall gödseln plöjas ner och det uppdraget åtog min pappa sig. Jag började istället mylla in den gödsel som skall myllas med rullharv. Rullharvens konstruktion avviker rätt så ordentligt från S-pinnharven jag beskrev i ett tidigare inlägg. Rullharven har knivkors som sitter monterade på en gemensam axel och de bearbetar jorden genom att rotera. Arbetssättet liknar en trädgårdsjordfräs, men harven drivs inte av nån motor utan av att man drar den längs marken. Jämfört med S-pinnharven blandar den om jorden mycket mer och gör ett ojämnare arbete. Den är inget vidare som såbäddsharv (annat än på mulljordar) men däremot suverän att mylla in gödsel i marken, något som S-pinnharven är så lämpad för. Jag rullharvade en del av arealen, en del körde jag med tallriksharv och vält i testsyfte. Resultaten ser rätt olika ut och det skall bli intressant att se hur de passar ihop med den harvning som kommer senare.

När jag var klar med myllningen upptäckte jag att det läckte olja ur hydraulpumpen. Tyvärr följde jag inte den numera riksbekanta sk. Husbergs-doktrinen om att börja med att ta en kaffe och fundera utan gick direkt på skruvandet, vilket förstås gjorde att jag jobbade en del i onödan innan jag hittade det egentliga felet. Det var bara en o-ring som blivit för gammal, inga problem. Jag hann precis få ihop pumpen igen när pappa ringde och meddelade att en lyftarm gått av. Lyftarmen sitter bak på traktorn och alla burna maskiner bärs i lyftarmarna. Utan lyftarmar plöjer man ingenting. Det blev att ringa reservdelsbutiken, lyftarm finns men vi förlorar några dagar innan delen är hemma.

Tack och lov har man ju två traktorer. Vi skruvade loss ena dubbelhjulet och skulle precis spänna för plogen när vi upptäckte att dragkroken höll på att lossna! Lyftarmarna går väl av nån gång per årtionde, men jag har ta mej katten aldrig hört om nån som tappat dragkroken med fäste och allt! Dessutom hade (förstås) gängorna skadats i några av bulthålen vilket gör att det blir lite mer avancerad service än jag fixar med en hovtång och en hammare. Fram med telefonen och ny rundringning. Min hovleverantör på servicesidan tror sig ha en lösning, han svänger in i morgon så får vi se.

Från vädereufori till dubbelt traktorhaveri på samma dag, det är vårbruk det. Men såna här dagar hör till spelets regler, låt vara att jag nog aldrig haft båda traktorerna i oskick samtidigt. Tack och lov att väderprognosen lovar uppehållsväder.

Vårkänslor

Just nu är det heta känslor i ladugården. Ynna (Hagrids mamma) är brunstig. Huvuddelen av korna betäcktes i höstas, vilket gör att tjuren Trisse under vintern egentligen mest ätit och sovit eftersom han inte haft några “uppdrag”. Nu börjar de kor som kalvat i vår i tur och ordning bli brunstiga, så han har en liten arbetstopp nu på försommaren.

Som skötare ser jag främst på uppförandet när en ko är brunstig, de är allmänt oroliga och yra, hoppar upp på andra kor o.s.v. Trisse har ytterligare en indikator, nämligen feromonerna. Han känner faktiskt på lukten när en ko är brunstig. Vissa kor blir skenbrunstiga ungefär 6 månader in i dräktigheten (de beter sig precis som vid riktig brunst men har ingen ägglossning). Trisse nonchalerar dem helt i det läget, eftersom han inte känner några feromoner. Falskt alarm, man kan lugnt sova vidare.

När feromonerna infinner sig vaknar han däremot till. Faktum är att man måste vara extra försiktig när man går in till djuren under de här perioderna, åtminstone vill jag inte hamna mellan Trisse och väggen. Från tiden de strövade fritt på slätterna har det programmerats in i tjurarna att alla konkurrerande tjurar skall fördrivas när det är brunst på gång. I vissa tråkiga fall har tjuren uppfattat skötaren som en konkurrent och kunnat skada eller t.o.m. döda honom eller henne. Även den mest fogliga tjur kan bli som förbytt när hormonerna och instinkterna regerar.

Nu på vårkanten är det bara fem stycken som skall skötas om, men i höstas var det över tjugo under högsäsongen. Under den perioden magrade han markant. Inte för att jobbet skulle vara så energikrävande i sej, men därför att han helt enkelt inte riktigt hann med att äta. A man’s gotta do what a man’s gotta do.

Spannmålsleverans

På fredagskvällen levererade jag fjolårets ekokorn. Kornet lagras på en annan gård eftersom jag saknar lämpliga utrymmen hemma. Det var lite lurigt att få ner lastbil och släp genom kohagen (“det är de här ekogårdarna” mumlade chauffören), men det gick bra. Lite draghjälp av traktor behövdes när regnet gjort en brant uppförsbacke för hal, men på det stora hela kom vi igenom det hela med hedern i behåll.

Spannmålen går till en ekodjurgård nånstans i Loimaa-trakten. Jag vet faktiskt inte exakt vem kunden är eftersom lasset förmedlades via ett företag. Förmedlaren heter Pohjolan Luomu och de både köper upp och förmedlar ekospannmål. Tidigare har jag sålt min ekospannmål till Polar Mills i Vasa, det här var första gången jag anlitade nån annan.

Omstart

På torsdagen tog jag på nytt tag i den av regnen avbrutna harvningen. Dels tallriksharvade jag delar av ett skifte där ogräsen börjat växa sig allt för stora. Värmen i luften gör att ogräsen frodas, men vätan och kölden i marken gör att jag inte kan så. Då har ogräsen fritt fram och måste hållas tillbaka med harvning för att inte bli ett problem längre fram i sommar.

På eftermiddagen S-pinnharvade jag resten av Jonas havresåningar (de vi taktikerade med att lämna osådda i söndags). Egentligen var vi lite för tidigt ute, men det utlovas nya regn till helgen och han vill hinna så innan dess.

S-pinnharven är egentligen lite som en kratta som man bearbetar jorden med för att få en bra såbädd. Istället för “tänder” som krattan har harven S-formade, fjädrande pinnar. De luckrar jorden och sorterar den så att stora korn hamnar i ytskiktet och finare lägre ner. Det förbygger torka och hindrar (i viss mån)  jorden att bilda en hård skorpa om det regnar. Normalt harvar man till samma djup som man tänkt så och vi ligger på 5-6 cm. På torkkänsliga marker skall man aldrig harva lägre än sådjupet, men där torka inte är ett problem kan man gå lite djupare för att bekämpa ogräs. För själva grödan behövs det inte.

Mitt harvekipage har sett bättre dagar, men gör ett bra jobb trots lite rost och matthet i färgen. Det består av en 3,6 m bred harv i fronten och en 4 m bred bakpå. Den där frontharven är i ärlighetens namn inte direkt nödvändig i våra trakter, man får nog en anständig såbädd med en bakmonterad harv. Orsaken att jag ändå kör med frontharv är att jag på så sätt får utfört två harvningar i en överfart, vilket förstås sparar tid. Dessutom kom jag över den hembyggda frontharven billigt, främst för att det är fråga om en slaktad 80-talsharv. Hade den kostat tusenlappar hade tidsinbesparingen inte varit värd priset. Den bakre harven är en 20 år gammal veteran som under årens lopp genomgått en del förändringar (de flesta gjorda av förra ägaren) och är i nuläget en rätt hygglig harv för sin ålder.

Harvningen åtföljs alltid av en skock måsar som samlar insekter och mask efter harven.

Soundtracket till dagens harvning var AC/DC och Magnus Londén. Olika typ av musik passar till olika arbeten och AC/DC är definitivt harvmusik. Grovhugget, svettigt och inte så mycket finess. Angus Young hade varit en rackans bra traktorförare.

Uppföljning

Förra veckan tallriksharvade jag ett skifte för att lura igång ogräsen och på en del av skiftet hade jag också hängt en vält efter harven. Tanken var att välten skulle packa till jorden, vilket skulle ge ogräsrötterna bättre kontakt med markfukten och att ogräsen därför skulle växa snabbare. Nu efter en och en halv vecka passade jag på att kolla effekten.

Den här metoden att “svälta ut” ogräsen är rätt pålitlig, men kräver att man har tid på sig eftersom plantorna absolut måste gro mellan harvningarna för att man skall få nån effekt. Att bara harva skiftet två gånger utan att ogräsen grott är slöseri med tid och pengar.  Ju snabbare groningen sker desto bättre och därför är det lite intressant att se om man kan snabba upp groningen med hjälp av vältningen.  I vår har det inte spelat så stor roll, men en normal eller sen vår kan det vara viktigt att kunna korta ner groningstiden redan med ett par dagar.

Åtminstone den här våren var effekten tydlig. Exempelvis kvickroten borde ha 3-4 blad innan man bearbetar igen för att man skall få maximal effekt. På den vältade delen hade vi redan gått förbi den nivån, kvickroten hade 4-5 blad. På den del som inte var vältad hade de flesta plantor 2-3 blad.  Det innebär att välten putsade bort c. en halv vecka i groningstid. Inte hela världen, men ett litet steg i rätt riktning i alla fall.