Barn på gården

Hannes och Ullan

Att växa upp som barn på ett lantbruk innebär till vissa delar ett lite annat liv än andra barn (precis som alla barns uppväxt påverkas av vad deras föräldrar gör). Det innebär möjligheter till andra upplevelser men också andra risker än kompisarna har.

Hannes brukar ibland vara med mej i ladugården, mest för att få kela med kalvar och kor men också för att få hänga med i traktorn (och tuta). Att busa med kalvarna är speciellt populärt. Vi har noga gått igenom förutsättningarna, bl.a. att han aldrig nånsin får gå in till djuren ensam. Han har också själv märkt att t.o.m. de minsta kalvarna kan knuffa omkull honom trots att de inte menar nåt illa och förstår därför att korna är ännu farligare för en sexåring. Likaså vet han att han aldrig får närma sig en traktor som är igång eftersom det inte är säkert att föraren ser honom. Självfallet blir alla de här sakerna lätt bortglömda när ivern blir stor, men om vi upprepar dem tillräckligt ofta borde de sitta i ryggmärgen. Och han kommer att växa upp med de här faromomenten kring sig, det är lika bra att vi vänjer oss.

En lite mer diffus fara för barn som växer upp på jordbruk är (den ibland outtalade) förväntningen att de skall ta över gården. Även om det aldrig sägs högt att det är barnets plikt och ansvar att driva gården vidare kan de rätt tidigt vara medvetna om att det ändå är vad som förväntas av dem. När pappa är bonde, farfar har varit bonde och farfars far före det fodras ett sällsynt obegåvat barn för att inte se mönstret.

Att få vara en länk i den långa kedjan kan vara givande och ge en känsla av kontinuitet och sammanhang men kedjan kan också bli nåt som fängslar och binder i negativ bemärkelse. Därför tror jag att det är viktigt för oss föräldrar att aktivt minska trycket på att barnen skall bli bönder. Det räcker inte med att vi inte kräver det av dem, för kravet finns ändå kvar från både omgivningen och släktled som gått även om vi inte aktivt skulle ställa upp det. Om vi inte aktivt lättar på trycket finns det där. Man skall bli jordbrukare för att man vill, inte för att man måste.

Efteranalys och försommar

Måndagens utlovade 25 mm blev dryga 20 och de kom dessutom som ett stilla regn utspritt över hela dagen, inte som ett skyfall. Nu lovas i huvudsak uppehåll resten av veckan, låt vara att det ser ut att bli lite svalt. Med facit i hand hade vi kunnat så hela Jonas havreareal i söndags, men det är lätt att säga i efterskott. Vi hade lika gärna kunnat gnissla tänder över att ha jobbat i onödan.

20 mm är hur som helst tillräckligt för att ändra veckoschemat de närmaste dagarna. Måndagens harvning blev självfallet inställd, likaså tisdagens gödselspridning. Det betyder att den plöjning och harvning jag tänkt ägna mej åt onsdag-torsdag inte heller blir av. Nu blir det istället lite småservande av maskiner och städning.

Bortsett från bakslaget med regnet måste jag säga att det är gott att leva just nu. Försommaren är enligt min mening vackrare än högsommaren, allt är på nåt sätt fräschare och friskare nu. Gräset växer så det knakar (man riktigt ser hur ensilagevallen runt vårt hus ändrar skepnad), häggarna blommar, liljekonvaljerna börjar knoppas och småfågelsången när man hämtar morgontidningen är en sammanhängande konsert helt utan pauser. De verkar turas om att dra efter andan, så att det är hela tiden skall vara någon som sjunger.

Permanent väderreservation

Det mesta som en jordbrukare gör sommartid inbegriper viss väderreservation. Grannen Jonas och jag har en del samarbeten i olika former, bl.a. harvar jag åt honom och han sår åt mej. Inför nästa vecka hade vi planerat att sätta igång med sådden för hans del, jag skulle börja harva på måndag.

Idag började dock väderprognoserna se lite oroväckande ut för början av veckan. SMHI lovar uppehåll, FMI och Foreca lovar 25 mm regn på måndag. Det är ju onekligen en viss skillnad mellan de två alternativen.  Har SMHI rätt och det blir det uppehåll är det inga problem, då kan vi köra som planerat. Har de andra rätt och det kommer det 25 mm regn sår man inte förrän om ett par dagar, vilket skulle tala för att snabba på och fixa undan sådden redan på söndag. Å andra sidan, kommer det 25 mm i form av ett skyfall är det nästan bättre att inte ha sått alls. Så stora regnmängder kan om de kommer på kort tid innebära att man får så om skiftet. Fast å tredje (?) sidan, om verkligheten blir nånstans mitt emellan ytterligheterna (t.ex. 10-15 mm regn) skulle det vara ganska bra att ha sått före. Hmm, hur gör vi då?

Kompromissen blev att sprida riskerna. Vi harvade och sådde halva arealen med kort varsel på söndag eftermiddag. Det innebär att hur det än går blir resultatet varken total succe eller totalt misslyckat. Går allt bra fick vi åtminstone halva arealen sådd, går det åt skogen är det ändå inte mer än hälften som gick åt pipsvängen. De närmaste dagarna får utvisa vad vi borde ha gjort.

Som tur var hade vi inga stora planer för familjens söndagsfirande som måste ställas om p.g.a. det snabbt påkomna jobbet. Hustrun konstaterade att den här tiden på året blir det sällan som man planerat, så det gäller att planera så lite som möjligt. Hon är klok, min fru. 😉

Mellandag med underhåll

Lördagen blev lite av en mellandag. Det som skulle plöjas blev klart på fredag, nu återstår c. sex ha men de tar vi först efter att det spridits gödsel på dem. Nu får jorden torka lite och ogräsen gro innan harvningen tar vid nästa vecka.

Idag blev det istället lite maskinunderhåll. Ena traktorn hade blivit hydraulinkontinent, det läckte olja ur den. Inte enorma mängder, men för mycket i alla fall. Dels var det ett par kopplingar som behövde nya packningar, men framförallt var det ett par skruvar i hydraulsystemet som skruvat upp sig.

Min gamla IH har de flesta hydraulkomponenterana monterade under hytten, vilket gör att det lite svårt att komma åt dem. Förvisso har de listiga tyska ingenjörena i tiderna placerat en lucka i golvet vilket ju underlättar, förutsatt att man orkar montera loss sitsen och riva ut golvmattan. Luckan sitter nämligen under sitsen. Dessutom verkar hydraulsystemet ha svält ut efter att planerarna slog fast hur stor luckan skall vara, så den är i minsta laget. Att komma åt de delar som sitter längre från luckan kräver fortfarande en massa bökande, brytande, förlängningsskaft och gärna små, fina händer. Det känns lite som att tapetsera en tvårummare genom brevinkastet…
Luckan öppnad.

Nu borde dock problemet vara åtgärdat. När jag ändå tömt hytten passade jag på att blåsa ur den med högtryckstvätten. Därefter satte jag fast dubbelmontaget (dubbla hjul) och förberedde harvarna för nästa veckas jordbearbetning.

Det här är du

Allt du är och allt du gör.

Min morfar var född 1916 och växte upp i en tid då jordbruk långt handlade om självhushållning. Han hade sett företeelser som traktor, mjölkmaskin, konstgödsel och kalk göra sitt intåg i näringen. En gång när jag hälsade på honom kom samtalet in på hur jag hade för avsikt att rikta in mitt framtida jordbrukande. Skulle jag satsa på mera djur eller försöka arrendera till mer åker och satsa på växtodling? Jag svarade att jag nog alltid i första hand sett mej som en husdjursmänska, men att jag för den skull inte var ointresserad av att kunna odla mer mark heller. Skall man ha djur måste man ju ha åker att odla foder på, på sätt och vis är djuren en fortsättning av åkern. “Djuren är ju egentligen jord i annan form”, sa jag och tyckte jag var lite småfyndig.

Morfar tog upp tråden men ur en mera fördjupad synvinkel: “Ja, och inte bara djuren utan vi mänskor också! När ett barn föds är det så litet, väger bara några kilo. Och när det växer upp och blir större år för år är det enda vi har att fylla på med det som vi har fått från jorden. En mänska är helt och hållet byggd på jord.”

“Och inte bara vi mänskor”, fortsatte han,”utan allt det vi gör också. När vi bygger hus, bygger vägar och bygger ett bättre samhälle gör vi det med den energi och den kraft som vi får från jorden. Det spelar ingen roll hur utvecklade vi blir och hur komplicerade system vi skapar, i grund och botten bygger de ändå på jorden och det jorden ger.”

Trots att jag växt upp på en gård och t.o.m. utbildat mej inom jordbruk var det där första gången jag såg det långa perspektivet. Vi har gått från ett agrarsamhälle till ett industrisamhälle och vidare till ett informationssamhälle, men fortfarande bygger allt vi gör och allt vi är på kraft och näring från jorden.

Rutinjobben skall också skötas

Trots att det är vårbrukstema för närvarande innebär det ju inte att rutinarbetena faller bort. Idag behövde jag t.ex. fixa hem lite nytt grovfoder åt korna. Visserligen har jag åter börjat köra hem balarna med den gamla lastbilskärran vilket innebär att jag får hem lite större lass åt gången än i vintras, men det oaktat skall det göras och tar tid från vårbruket.

Att köra traktor längre sträckor längs vägarna är småstressigt och jag verkar aldrig riktigt vänja mej. Det är obekvämt att se hur kön bakom en växer och växer utan att hitta nånstans där man kan köra till sidan. I ungdomens fagraste vår gjorde jag ibland misstaget att svänga in på nån retardationsfil för att släppa förbi kön. Det låter bra, men blir endera ett nedrans strulande när man skall ut i trafiken igen alternativt bromsar man upp dem som faktiskt skall ner i retardationsfilen på riktigt. Numera kör jag enligt trafikreglerna, utan improvisationer, och litar på att bilisterna är tillräckligt bra förare för att ta sig förbi när läget är det rätta.

Mitt på dagen svängde klövverkaren Bernhard in. Jag hade en ko som behövde få en översyn av klövarna och vi passade på att fixa tre andra kor samtidigt när han ändå var på ort och ställe. Hugaligen, vad svettigt det är att böka runt verkstol och kor i värmen! Samtidigt spred Lindholms entreprenad gödsel i Sundby, men det gick så snabbt att jag aldrig hann fånga dem på bild.  Det går undan när man har snabba entreprenörer. 😉 Vi gör nytt försök när de sprider i Östensö nästa vecka. Som tur kunde min pappa hoppa in på plöjningen och myllade in gödseln direkt efter spridningen.