Författare: Mats

Förra veckan kalvade Fideli (som fick Aftonstjärna i fjol). Årets kalv blev en pigg och amper liten kviga som kommer att göra sin mor gråhårig i förtid och förmodligen också ta över ledningen i flocken på sikt. Vi bestämde att hon får heta Attityd, eftersom hon har gott om den varan.

Normalt brukar kalvarna hålla sig rätt stilla de första dagarna. Mamman för dem lite vid sidan om gruppen, kalven lägger sig ner, mamman går iväg för att äta och kalven rör sig inte ur fläcken innan mamman återvänder. Attityd sjuder dock av självförtroende och verkar inte tro att det finns nånting i hela världen som skulle kunna rå på henne. När Fideli gått iväg sover Attityd en stund och sen ger hon sig iväg på egna upptäcktsfärder. Jag har redan fått hjälpa Fideli att leta efter henne vid ett par tillfällen och man hör flera gånger om dagen att Fideli går runt i hagen och lockar på sin försvunna kalv. Attityd svarar nämligen inte heller på mammas rop om hon inte är hungrig, så Fideli har inget annat val än att leta.

Redan under första levnadsdygnet var hon inbegripen i sitt första slagsmål. Attityd hade på lite vingliga ben begett sig på strövtåg och slagit sig ihop med ett par kalvar som var födda i våras. En av de äldre kalvarna, Cherie, kände tydligen ett behov av att markera sitt övertag och gav Attityd ett par stötar i sidan. Attityd vände sig om och skallade Cherie direkt! Bara för att man är liten och inte riktigt hålls på benen ännu måste man inte tåla vad som helst. Inte illa med tanke på att Cherie är två månader äldre och betydligt större och starkare. Det är gott gry i den lilla damen.

Men oavsett hur mycket girl power man har måste man vila ibland.

Häromveckan släppte jag ut korna på våtmarken nedanför vårt hus. I vintras avverkades en del buskar och träd på området för att öppna upp det och nu är det flickornas tur att ge sig i kast med den övriga växtligheten.

Området är ganska varierande och består av torrare och våtare delar om vartannat. Växtligheten består av på den våtare delen av starr och vass, på de torrare av gräs och lövsly. Intressant nog verkar korna ha lite olika preferenser då det gäller smaken, vissa fördrar sjögräset medan andra ger sig på träden. Redan efter ett par dagar kunde man se effekten av deras framfart. De mejar ner några hundratal kvadratmeter starr per dag, dels genom att äta och dels genom att trampa ner det. Buskar och träd börjar också glesna så småningom, man ser tydligt att solljuset når bättre ner till marken nu. På det sättet skapar korna själva sitt bete, nästa år kommer gräset att växa ännu bättre när det sluppit de skuggande buskarna.

Korna anpassar dagsprogrammet enligt temperaturen. När kvicksilvret går över 25 grader går de ut på arbetspass sextiden för att utnyttja morgonsvalkan och avslutar dagen vid tvåtiden för att söka sig in i den skuggiga ladugården under de hetaste timmarna. Vid svalare väder kan de vara ute hela dagen. Till min stora förtjusning fortsätter flickorna sin tradition från förra sommaren med att spendera natten inne i ladugården. Dagarna tillbringar de strövande i hagen, de dricker nere vid ån och vilar uppe på den torra åkern men natten skall civiliserade djur enligt deras mening vara inomhus. Det är bara älgar och beväringar som sover ute. 😉

är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.

Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen.  Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.

När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för “riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.

Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.

Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.

Jag kunde inte låta bli att visa hur det går till när Znork och flickorna bekantar sig med varandra. Lite ladugårdsmingel, helt enkelt.

Normalt brukar det vara lite stångande och buffande i början av en bekantskap, men av nån orsak struntade de helt i den fasen den här gången. Det går faktiskt anmärkningsvärt tyst till. Som synes är det mycket doftande och sniffande, eftersom nötkreaturen i högre grad identifierar varandra på doft än på utseende. Znork försöker alltså inte lära sig hur hans nya arbetskamrater ser ut, han försöker lära sig hur de doftar.

Samtidigt har han också börjat med brunstkollen, eftersom han luktar korna under svansen. Om kon är brunstig är det ett av de säkraste ställena att snappa upp feromonerna i ett tidigt skede. Felet är att om kon inte är brunstig luktar det rätt illa, vilket han också ger uttryck för i klippet.

När korna är brunstiga rider de på varandra och det är inte helt ovanligt att de också börjar med “omotiverat ridande” när de är uppspelta av nån annan orsak. I klippet rider en av korna på Znork och hon var garanterat inte brustig. Men eftersom stämningen var lite uppskruvad och de efter lång väntan åter fått en karl i gänget började hon antagligen inbilla sig att hon nog kanske var åtminstone en liten smula brunstig i alla fall. 🙂