Författare: Mats

Den här veckan öppnade Östensö Gym och Solarium. Vi erbjuder individuell träning med moderna redskap enligt björkklabbsmetoden i öppna och välventilerade utrymmen.

Det handlar alltså om ett vedprojekt som grannen Jonas och jag har. Vi har köpt in en del björkved som skall bli vedklabbar och som vi sedan säljer vidare. Huvuddelen kommer att säljas till vintern men vi tänkte också klabba en del nu på våren och sälja som otorkad.

Nu kan ju nån undra varför vi gör det här jobbet just nu, skall man inte hålla på med vårbrukandet den här tiden på året? Jovisst, det skall man och det hade vi också tänkt göra. Tanken var att fixa undan veden i april, men tyvärr kom menföret och en transportfirma med märklig prioritering av kunder emellan och veden levererades först förra veckan. Eftersom vi redan har beställningar inne var det bara att spotta i händerna och köra igång. Planen är att göra så mycket vi hinner på en vecka och sen övergår vi till vårbruksjobb. Eftersom vi är två som delar på jobbet flyter det på rätt bra, en kan köra ut vedlassen medan den andre klabbar vidare. Klabbanet går långsammare än logistiken, så tidvis är vi också två på klabbandet.

Jobbet är inte direkt svårt, men fodrar en viss uppmärksamhet eftersom varje stock är unik (och kan hänga upp sig på unika sätt).  Dessutom jobbar man med andra muskelgrupper är jag är van med, så lite ledbruten blir man förvisso. På plussidan finns förstås att man får jobba så svetten lackar och solbrännan djupnar dag för dag. En av torsdagens höjdpunkter bjöd Hitmen och Lasse Grönroos på när man spelade Aerosmith. Söte öde, vad bra Steve Tyler passade till vedklyvaren!

Odlingssäsongen 2012 knackar på dörren, men ännu har inte säsongen 2011 helt lagts till handlingarna. Avsalugrödorna skall ju säljas också. Rybsen sålde jag i sin helhet i januari och häromveckan sålde jag mitt foderkorn till Polar Mills i Vasa. Polar Mills tillhör egentligen Helsingin Mylly så mitt korn har antagligen hamnat i nån Myllärin Luomu-produkt. Tyvärr rymdes inte allt korn i samma leverans och den mängd som lämnade kvar i silon var för liten för att beställa en körning till. Följaktligen fick jag försöka sälja restpartiet på lite närmare håll för att kunna leverera det med traktor och kärra. Som tur behövde ekomjölkproducenten Sture, alltså samma kille som köpte rybsen, lite extra spannmål.

Jag lastade kornet på onsdag och körde iväg mot Överpurmo på torsdagsförmiddagen, en tur som går på c. 35 km enkel resa. Det är egentligen rätt vilsamt att köra traktor lite längre sträckor, så länge man inte förorsakar trafikstockningar. Man kör c. 40 km/h vilket ger gott om tid att se sej omkring, studera åkrarna och ladugårdsbackarna bredvid vägen o.s.v. Att solen sken från molnfri himmel och vårgrönskan börjar synas på vallarna gör ju inte heller saken sämre. Precis när jag kom ut på raksträckan genom Forsby spelade Radio Vega “Roll on 18-wheeler” vilket väl var något överreklamerat om det syftade på mitt modesta åttahjulsekipage, men som rätt väl beskrev känslan just då. Lite King of the Road-feelis får man allt.

Framme i Överpurmo var det bara att kippa lasset rakt på en betongplatta. Sture lagrar spannmålen i en “plastkorv”, så från plattan lastas den med hjullastare i korvstopparen som pressar in den i en plastpåse. Den här metoden är egentligen tänkt för lagring av otorkad spannmål, men fungerar också för torr vara. Förutom glädjen att bli av med spannmålen ger det alltid vinkar och ideer att träffa Sture. När vi levererade rybsen fick jag hem en traktordriven generator i returfrakten, den här gången fick jag erbjudande om en begagnad plog samt råd beträffande anskaffande av bättre skodon än de gummistövlar jag hade på mej. Varje dag lär man sig nåt. 🙂

Idag slog barndomsnostalgin till å det grövsta när sonen och jag hängde upp en flaska för att “pyt bjärklaka”, d.v.s. samla björksav. Som liten samlade jag litervis av varan, men de senaste trettio åren har det blivit lite skralt med den verksamheten. Tekniken är enkel; man letar upp en björk som ser någorlunda ung och fräsch ut, skär av en kvist och trär på en flaska. Nästan genast börjar det droppa björksav ner i flaskan, låt vara att flaskan nog inte fylls i nån direkt hisnande takt.

Björksaven är lite söt och rätt god, med en lite lustig bismak. Dessutom lär den skall vara ohyggligt hälsosam, bl.a. botar den vårförkylningar. Så om man överlever vintern ända tills saven börjar stiga i björkarna borde man klara livhanken ända fram till sommaren också. 🙂

Precis som för Kalle börjar det även för mej bli dags att sammanfatta året med Bondbloggen. Visserligen försvinner vi ingenstans, men eftersom vi inte kommer att skriva aktivt känns det ändå som lite av en markering. Bloggen har varit en möjlighet att dela jobbet med andra och få berätta vad vi som producerar din mat egentligen sysslar med vilket känts bra, men allt har sin tid.

De nya bloggarna verkar jätteintressanta och det ser oerhört lovande ut. Lycka till Cicci, Maria, Christer och Charlotta. Kör hårt och sug ordentligt på den här karamellen, ni har en fruktansvärt rolig upplevelse framför er.

Vad som väntar för min del vete fåglarna. Jag har beställt utsäde för 2011 och börjat köra ut gödseln. I år skall jag försöka mej på att fuska som vedhandlare och kommer om allt går rätt också att odla utsäde på kontrakt, bäggedera helt nya verksamheter för mej. På lite längre sikt börjar mina planer på köttförsäljning ta mer konkret form, jag försöker ta reda på mer om förädling och hygienkrav så månne inte det skall säljas en och annan filé så småningom. Dessutom kommer det säkert att dyka upp en del saker längs vägen som jag inte vet nånting om idag. När jag stängde av mjölktanken i september 2009 hade jag ingen aning om att jag mindre än ett halvår senare skulle börja bondblogga, så man vet aldrig vilka nöjen framtiden för med sig. Ledig tid är som lediga vindsutrymmen, de tenderar att fylla sig själva.

Ett stort tack till gänget på Yle; Unni, Carin, Ingela och Mårten samt alla ni som fixat och donat åt oss utan att vi ens vetat om vad ni gjorde. Markservicen har fungerat klanderfritt. Tack till Sonja, Nisse och Kalle för ett givande samarbete och goda lässtunder, det har varit gott att dela den här lite egenartade upplevelsen med er. Och TACK till er som läst och kommenterat, ni har tillfört oerhört mycket och varit mina kafferumskompisar. Samt även ett tack till frassen Kent-e.

När Yle skulle vaska ut sina första Bondbloggare skrev vi nämligen en testblogg i en vecka. Det var november, höst, grått och eländigt och det hände inte särskilt mycket just den veckan. Det mest upphetsande momentet var när jag för första gången på länge såg en råtta i ladugården och skrev att det blir att boka in ett utvecklingssamtal med frassen, eftersom han uppenbarligen missköter sina arbetsuppgifter. När vi några månader senare hade vårt första telefonmöte förklarade producenten Unni lite hur man tänkt när man plockade ut just oss fyra; “Nisse ville vi ha med för att han fixar och donar, Sonja för att hon är kvinna och mjölkproducent, Kalle för att vi ville visa en månskensbonde och Mats för att, för att..,- ja, va vade nu riktigt [tystnad]  – nåjo, det var ju den där frassen.” De andra kom med för sina egna kvalifikationer, jag red in på en lönnfet hankatt.

Jag behöver knappast påpeka att frassen ätit och mått som prins det gångna året. 🙂