Författare: Nisse

I går firade vi min “andra mammas” Edits 98-årsdag. Redan som liten femåring skidade jag dit för att leka med min bäste vän och bodde nästan där till hälften. Edit är i prima skick för sin ålder och bakar och sysslar hela tiden. Och har en fantastisk humor. Som nyssbliven tonåring fick hon börja arbeta som piga, bland annat hos oss – för omkring 85 år sedan.  I det lilla huset fanns det många syskon och det var välskött men mat var det knappt om. Då hon gifte sej till granngården så måste hon ensam sköta om ladugårdsbygget mitt under kriget då mannen var vid fronten.

Kallt var det och litet snö hade det kommit men som vanligt orkade stormen från Sverige inte hit utan det blev bara litet blåst och fem cm snö. I alla fall började jag igen bränna vete i värmepannan. Den har mycket mera energi än flis och man måste ställa ned matningen ordentligt. Enda problemet är att det bildas slagg som man hela tiden måste plocka bort från brännaren. Havre är bättre eftersom den inte ger slagg.

Just nu är vetets pris så uselt att jag bara förlorar omkring 80 euro per ton. Och tillsvidare bränner jag bara avfallsvete som annars måste komposteras. Det är helt sjukt med så dåliga priser och kan inte fortsätta länge mera. Visst är bönder sega men inte kan vi betala för att få odla …

Värmevärdet för vete är omkring 3,5 kWh/kg (olja ca. 11 kWh/kg och flis ca. 0,9 kWh/l). En liter olja väger omkring 0,9 kg så priset blir 70/0,9=78 cent/kg och för vetet får jag omkring 10 cent/kg men då måste jag ännu själv betala frakten. Då blir kWh-priset 78/11=7 cent och för vete 10/3,5=3 cent. Gissa om man är sur över vetepriset.

Jag är inte riktigt av samma åsikt som Kalle. Han har inte direkt haft ett händelselöst liv precis – med frost och elände. Bondelivet ÄR ganska spännade för man vet aldrig när nästa katastrof står vid dörren. Och nyheter är ju nuförtiden enbart dåliga nyheter och det kan vi nog erbjuda …

Tillsammans med brorsan fällde vi träd på veckoslutet (vi har inga lediga dagar). Det var de allra största som vi har i skogen och en del måste man gå två varv runt stammen med motorsågen för att få fällda … Det är minsann inte ofarligt och det gäller att ta det lugnt och vara noggrann med vartåt trädet lutar, vartåt kvistarna tynger det och vartåt det blåser. De är så stora att det är lönlöst att försöka fälla dem åt “fel” håll – nästan. Sedan jag fick den fjärrstyrda hydrauliska vinschen kan jag helt kallt dra omkull träden (efter att ha sågat av det mesta). Nåja, inte hur som helst men nog gör det arbetet mycket mindre farligt och mindre ansträngande än att bråka med vippjärn och fällkilar.

I dag åkte jag också till Borgå efter en ny motorsåg som skall ersätta den gamla Jonsered som vi kört med i 25 år nu. Visst har tekniken gått framåt men inte är den mycket starkare än den gamla fast den nya är lätt att starta. Den gamla skall  inte alls skrotas utan jag sätter in nya membran i förgasaren och så har vi en reservsåg – det behövs alltid.

Is på taket har nu lett till att det rinner vatten in i huset. Vi har en värmefläkt på för att torka väggen i hörnet men det droppar bara hela tiden. Troligen finns det is i mellantaket som långsamt smälter. Så i dag rev jag bort tapeten och skivan i hörnet som var helt genomblöta.

Sådant är livet på landet. Vill man prata med gårdskarlen så är det bara att gå fram till spegeln, likaså disponenten, byggkarlen mm. mm. Att börja beställa hit nån för att fixa eländet är bara inte att tänka på utan det gäller att kavla upp ärmarna och göra det själv.

“Djär e sjölv” som det heter på ärans och hjältarnas språk …

Det var en av dessa dagar för motorsågen vägrade att gå och jag måste använda den tunga reservsågen i skogen. Så nu är jag ganska slut inför aftonskiftet (skall göra hål i väggen till pannrummet genom 55 cm tegelvägg). Det är den nya flismataren som skall installeras i det nya flislagret. Det är inte så illa för det är bara -8 grader nu och det går bra att arbeta utomhus – jämfört med -23 grader i går kväll.

Flislagret är också heimlaga, av egen konstruktion även om själva flismataren är “tjööpis”  – men begagnad förstås. Den gamla flismataren var inköpt också men den var jag tvungen att bygga om så det är inte mycket kvar av den ursprungliga annat än själva lådan. Och så brännhuvudet vilket inte är illa för det är  27 år gammalt.

Vissa saker lönar det sej inte att göra själv – speciellt om man kan köpa billiga begagnade. Litet harmar det förstås då man har principen att allt skall vara heimlaga men tiden räcker inte till för allting. Ibland skulle man nog ha sparat tid för en del prylar är så dåligt konstruerade att det går mera tid till att bygga om dem än att konstruera allting själv …