Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Idag har vi haft hjulfirande med anledning att alla traktorer åter har fyra hjul (som fungerar). Dagen före julafton 2023 så tappade jag ju ena bakhjulet på Belarus. Och det på årets allra sämsta reservdelsdagar. Så småningom kom i alla fall det nya hjulnavet.
Som vanligt då det blir större reparationer så börjar man se sej omkring efter (litet) nyare maskiner. Det är någon sorts terapi att titta på priserna och konstatera att det i alla fall blir billigare att köpa reservdelar för några hundra euro än att köpa en ny (begagnad) traktor för 10000 euro. Splitternya traktorer kommer inte ens på fråga.
Efter funderande hit och dit så kom jag på att man ju kunde vända på bakhjulen (det har jag redan gjort på Zetorn). Då kommer navet längre in på axeln och borde bli stadigare. Problemet är bara att Belarus har mycket stor skillnad mellan inre och yttre sidan på fälgen – hela 33 cm. Men efter mycket mätande och funderande så kunde jag få ned skillnaden till 9 cm. Då vände jag på navets fästskiva och flyttade navet så långt in på axeln som det var möjligt.
Kilspåret på axeln går långt in
Det är viktigt att hjulet inte kan röra sej på axeln. Längre in är kilspåret helt i skick och det nya navet passar också bra på kilen. På den axel där hjulet föll av före jul ser man hur kilspåret är förstört.
Det förstörda kilspåret på ena axeln
Genom att vända på fälgen och flytta navet så långt inåt det går så kunde den del av kilspåret som är i bra skick användas. Kilen sitter riktigt bra i spåret där.
Navet flyttat 17 cm inåt
På det här sättet behöver jag inte byta axel. Att reparera kilspåret hade varit besvärligt och resultatet osäkert. Nu fick jag dessutom hjulen nio centimeter utåt vilket är bra så att kättingarna inte tar emot någonstans. Förstås blir traktorn omkring 18 cm bredare men det gör detsamma eftersom stödfötterna ända sticker ut längre. Ibland får man åka slalom mellan träden för att komma fram. Före ändringen så var traktorn omkring 200 cm bred utan kättingar. Nu är den 220 cm bred och 230 cm med kättingar.
Båda hjulen vända
Vi har ännu inte varit i skogen och provkört men stabiliteten borde bli bättre. Då navet är längre in på axeln så borde påfrestningen också bli mindre. Nästan bara fördelar. En ganska liten nackdel är att ventilen på hjulet nu kommer inåt.
Jag bytte bara ena navet men jag tror att jag skall byta också det andra där kilen ännu är lös. Ett fullständigt nav med skruvar och muttrar kostar bara 125 euro (med moms) och det kan litet extra säkerhet vara värd. Naturligtvis köper jag extra kilar och andra delar i lager utifall det händer nånting på nytt.
Efter litet inkörning skall hjulen bort på nytt och alla bultar spännas till. Vi börjar vara ganska snabba med hjulet-bort-hjulet-på. Vi har domkrafterna redo och ett långt rör på hylsnyckeln för att få tillräckligt kraft då vi spänner till.
Domkrafterna vid hjulbyte
Den stabila 10 tons domkraften under mitten lyfter upp bakaxel och den höglyftande verkstadsdomkraften vippar traktorn åt någondera hållet. Det går snabbt att byta från vänster till höger hjul eller tvärtom. Bakom mittdomkraften finns en stabil kubbe som hindrar traktorn att falla ned mer än nån centimeter om domkrafterna ger upp.
Vända hjul 16 cm in på axeln
Nu kan vi fira hjulfest och sedan dra till skogs. Tre veckor gick tyvärr förlorade men av dem var föregående vecka så kall (-25…-29 grader) att vi ändå inte hade vågat oss ut. Köld är bra i skogsarbetet men någon måtta får det väl vara.
Nu skall vi köra ut alla torra träd vi hittar och i år är det inga problem på de sanka platserna. Det finns en hel del torra där och nu är vedpriset hyfsat. Vi behöver också egen flisved men det är oftast det allra sämsta och ruttnaste som vi använder själva. Det har inte så väldigt bra värmevärde men vi har stora mängder så varmt får vi nog.
Jag får önska Goda Hjul och God Fortsättning på det nya året !
Sura vi från skogen gå traktorn saknar bakhjul. Inga delar än vi få alla firar snart jul.
(melodi: Glada vi till skolan gå)
Säg den glädje som varar. Traktorn var i fint skick men ett par dagar före jul tappade den ena bakhjulet. Det är flat mark där vi kör men det finns stora stubbar och vid en sådan så krängde traktorn så illa att ena bakhjulet drogs loss. Problemet är inte nytt för jag har tappat bakhjulet förut. Den ställbara spårvidden är annars bra men hjulnaven måste spännas åt ganska ofta för att hålla. Det gick bra så länge vi inte rörde bultarna men så började kättingarna ta fast i lastarfästet och en hjulet måste flyttas ut ett par centimeter. Jag borde förstås ha spänt bultarna tidigare. En annan orsak är att kilarna mellan axeln och navet slitits och blivit lösa. Nu bröts ena navet sönder och det tar lång tid att få nytt på grund av julen.
Bakhjulsnav med sönderbruten låsning (nedre delen)
Det var inte så roligt med tre söndriga traktorer men så fick jag kättingar till stora Zetorn veckan före jul och nu är det inga problem med att köra snö och flis. Jag försökte med dubbar på bakhjulen men de är leksaker jämfört med ordentliga kättingar. Det gick att köra snö utan kättingar så länge fyrhjulsdriften fungerade men inte med bakhjulsdrift utan kättingar.
Snökättingar – inte för skogsarbete
Jag trodde inte jag skulle få kättingarna före jul för Schenkers “spårning” visade ingenting alls. Plötsligt kom de bara. Och det är inte första gången som spårningen inte ens kommer igång innan leveransen är ett faktum. Ganska onödigt system.
Bakhjulsnavet bröts sönder då hjulet kom loss. Det är ett elände med helgdagar då man måste få reservdelar snabbt och allra värst är julhelgen – som ju fortsätter ända till trettondagen. Det blir inte någon julefrid då traktorn står i skogen och ingenting rör sej – speciellt inte leveranserna.
Nu hann jag i alla fall få in en beställning till hovleverantören i Estland. Smärtfritt gick det inte för min bank i Finland har problem med att verifiera kortbetalningar i utlandet. Mest blir det bara “Något gick fel”. Hela banksystemet börjar klappa ihop.
Till all tur skaffade jag mej ett kort i en tysk nätbank för något år sedan. De har inga kontor alls men allt är gratis och fungerar. Så jag flyttade pengar till nätbanken och betalningen gick utan problem. Man börjar fundera vad man behöver den finländska banken till över huvud taget ….
Dan före julaftonen monterade jag upp min hydrauliska verkstadspress på 20 ton och pressade ur de gamla bultarna med förstörda gängor i ett gammalt nav.
Urpressning av bult ur nav
Just den här bulten försökte jag tidigare slå ur men det gick inte ens med värme från gassvetsen. Det var inget problem att pressa ur den – men en ordentlig smäll blev det. Jag lärde mej att det behövs en mängd stödjärn av den grövre sorten för att stöda arbetsstycket. Med 20 tons tryck behövs det kraftiga don. Det var också lätt att pressa i de nya bultarna.
Julaftonsdagens förmiddag gick till att montera det gamla navet på axeln och med lilla Zetorns lastare lyfta upp bakhjulet. Det var besvärligt för en stor stubbe med stora rötter fanns precis under bakhjulet. Det gick en hel del arbete med motorsåg, spade och järnstavur att få tillbaka bakhjulet. Det var alldeles tillräckligt varmt för det arbetet. Till slut fick vi fast hjulmuttrarna och kunde ytterst försiktigt börja köra hem traktorn.
Julaftonspyssel 2023
Det blev litet tid för julfirande också i år men sedan måste vi ut i skogen igen för det kom mera snö och det gällde att köra upp spåren på nytt. Jag vet inte hur många gånger vi kört upp spåren i år … Vägarna är ganska bra över åkrarna och delvis i skogen men det finns ännu stora gropar med vatten i bottnen. Vi hoppas att de fryser då det blir kallare. Då måste nysnön vara tillpackad så den inte isolerar.
Det har varit problem att starta lilla Zetorn men ny solenoid kom i fredags. Till all tur startar den om man lyckas få den ett varv runt – men då skall motorvärmen ha varit på i en timme. I motsats till Belarus och stora Zetorn som har 24V startmotor så har den bara 12V. Vanligen räcker det bra till men i den här kylan har det blivit problem.
Vi måste sätta kättingar på gamla MF165 nu då vi har en traktor i verkstaden. Den är förresten bäst att köra upp spår för den är lätt och har breda ringar. Den far som “ein vatunock” över alla blöta ställen. Nu har vi kört upp breda spår och nästa vecka skall det bli ned till -30 grader så då borde vi nog få fina skogsvägar.
Skogsvägen över åkrarna – nu behövs bara köld
Vi har 40-50 cm snö i skogen så det är inte så trevligt att pulsa i snön och såga för det är fullt på alla kvistar också. Just nu har vi kommit till en stor stenbacke där vi inte varit på 20 år eftersom det saknades broar över ett dike. Det fixade vi i fjol så nu skall vi plocka bort en massa kullfallna och torra träd. Problemet är att hitta körvägar mellan stenarna. Få se om vi får mera verkstadsarbete innan våren.
Solen skiner över gnistrande snö just nu men med -30 grader blir det närmast inomhusarbete nästa vecka. Maskinerna går lätt sönder i sådan kyla – om man ens får dem att starta.
Idag har jag äntligen sluppit ut i skogen. Visserligen bara för att köra upp spår men i alla fall. Allt har varit försenat i år. Vi borde ha haft maskinerna i skick redan i mitten på november men nu fick jag första traktorn i skick först idag. Visst har det varit vintrar som börjat först efter jul men man skall inte förlita sej på det som varit. I år har hela Norden legat i ett köldhål fastän resten av världen haft för varmt.
Brorsan har kört upp vägar och tagit ut kullfallna och torra träd men han har kört med lilla Zetorn som inte har kättingar och då måste man vara mycket försiktig – speciellt som den är bakhjulsdriven. Nu har vi Belarusen i skogsskick så med den vågar man köra litet hur som helst.
I fjol bytte vi bakhjulsnav på Belarus och vi måste ta bort bakhjulen och spänna till bultarna förrän vi satte på kättingarna. Man vill inte tappa bakhjulet i skogen. Det tog litet tid för ena hjulet måste flyttas utåt två centimeter så att kättingarna inte tar emot lastarens fäste. Belarus har ju ställbar spårvidd.
Bakhjulen med kättingar
Sedan byggde jag om främre hyttfläkten. Jag har en hel låda med gamla fläktmotorer eftersom det kommit snö in i fläkten. Den har smält och frusit på natten varvid fläktmotorn brunnit nästa dag. Dessutom är den placerad bakom värmeelementet så att man måste skruva bort allt för att komma åt den. Hytten är tillverkad i Finland och annars bra men fläkten har varit eländig.
Nu satte jag in en fläkt utanför värmebatteriet så att jag får bort den med två skruvar. Jag använder en datamaskinsfläkt 120x120mm som var tillräckligt tunn för att passa. Den ger inte så mycket luft men man kan få tag i fläktar med samma mått som ger upp till 200 kubikmeter luft i timmen. Den behöver inte värma upp hela hytten för jag har en värmefläkt i taket som håller bak- och sidorutorna isfria. Annars är det omöjligt att arbeta med lastaren. Om den här fläkten inte räcker till så köper jag en kraftigare. De är mycket billigare än den ursprungliga fläkten – bara en tiondedel av priset. Men det viktigaste är att den går bra att byta ut.
Den nya fläkten
Som vanligt då man reparerar nånting så går nånting annat sönder. Nu var det slangarna till värmebatteriet så jag måste skruva loss det på nytt. Det är förstås på tiden för de gamla slangarna var 40 år gamla. Till all tur hade jag satt in stängare till värmebatterierna då jag installerade värmefläkten i hyttaket så jag behövde inte tappa ur kylarvätskan. Man skall alltid sätta in massor med stängare överallt.
Sedan hade vi ett intressant arbete med framhjulens parallellstag. De är fint konstruerade med spännbara kulleder men så var det problem att få ur en låssprint till muttern på den koniska delen som satt mitt under kylaren. Man kom åt bara med riktigt långa tänger och skruvmejslar. Och då hade man ju ingen makt att bryta ihop sprinten. Det gick åtskilliga timmar och osade svavel men nu är lederna spända. Ena hjulet hade börjat leva sitt eget liv så det var nödvändigt.
Att spänna höger bakbroms var också krångligt. Det går säkert mycket enkelt om man inte har en bred balk till lastarfästet precis mitt i vägen. Men så är det att all tilläggsutrustning ställer till med problem för underhållet. Fast å andra sidan så plockade jag nu bort en massa delar som visat sej vara onödiga och nu hamnar i skrotlådan.
Huvudsaken var att jag nu kom ut i skogen. Föret är ganska bra ännu fastän det varit nån plusgrad. Det skall bli kallare till julen så nu skall vi köra upp en massa spår som sedan fryser och ger goda skogsvägar. Tyvärr hotar prognoserna med en hel del snö så det blir mycket körningar.
Äntligen till skogs …
Jag tvivlar inte alls på att det snart blir mera reparationer men vi får glädja oss så länge det varar. I morgon bär det av till skogs igen så fort jag burit in ved till julbaket i den stora ugnen. Om jag är snäll så kanske jag får russinkaka till jul ….
På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …
Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.
Fortsättning III: Inomhusarbeten
I november är det också dags att sätta undan växtskyddssprutan liksom andra sommarmaskiner. Det betyder en grundlig omställning och att flytta maskiner hit och dit. Och så måste allt städas … Den stora ladan använder vi för att bygga och tillverka allt möjligt så en städning var verkligen nödvändig. Samtidigt byggde vi på den nya hyllan i ladan där vi skall förvara virke. Inga tunga stockar utan klenare virke. Bräder behöver vi inte sätta upp där för vi har lager under den nya torken för långa bräder och blankor (över 5 meter). Men det finns en massa klenare och kortare virke som står i vägen överallt som skall upp på hyllan. Mest är det överblivet virke i små mängder. Nu fick jag undan väggpanelen från huset.
Virkeshyllan i Moofas te stoor ledun
Därefter var det dags att åka till Sverige och tappa ur allt vatten och sätta huset i Medåker i vinterskick. Det hade varit nån minusgrad men vattnet i tunnan utanför huset hade inte frusit. Jag kollar temperaturen över nätet hemifrån. Vädret var där nästan likadant som här och det betydde att det blev inomhusarbete. Det passade fint för vi hade fått det lilla rummet på övre våningen isolerat med dubbla insulitskivor så det gällde att måla taket förrän vi började med väggarnas ytskikt.
Taket i lilla rummet hos Nornbergs
Det har tagit 23 år att komma så här långt. Yttertaket hade läckt (före vår tid) och ena ändan på innertaket var helt sönderruttnad. Jag sågade nya breda takbräder enligt de gamla måtten – upp till 38 cm bredd – och hyvlade dem för hand så de passade precis ihop med de gamla. Visst ser man skarvarna men det stör inte. Ett enda takbräde är ursprungligt över hela rummet. Man ser de nya bäst till höger.
Det blev som vanligt bråttom men vi hann måla hela taket en gång så att det hinner torka och vi kan måla en gång till nästa vår. Och vi hann till färjan …
Efter den “ledigheten” blev det bråttom att få undan höstarbetena hemma för nu började det bli ordentligt kallt. Jag grävde ned de sista tre stenarna under maskinlidret utanför ladan. Sedan tog jag in hacken med 165:an för att ta bort det värsta skräpet. Då märkte jag att MF-165 hade blivit för liten för den gick med framhjulen i vädret hela vägen. Då jag tog bort stödhjulen från hacken så lyckades jag lyfta den så mycket att jag fick in den på de nya blankorna vid ladan men den blev sned så jag måste sätta fast den på stora Zetorn för att få den lyft till rätta. Nu hamnar täckdroppet utanför hacken. Det var i sista stund för sedan började det komma snö.
Det blev lämpligt väder för verkstadsarbete och nu tog jag mej tid att sätta Kubotans elektriska system i skick. I somras skruvade jag bara ihop den så att den gick att köra med även om inte en enda lampa fungerade. Det blev lite besvärligt att flytta redskapen på kvällarna på hösten genom att lysa med en ficklampa genom rutorna – man såg inte särskilt bra vart man körde.
Det blev som vanligt ett större arbete. Förstås var det elektriska schema som jag hade för Kubotan alldeles fel så jag måste riva ut alla ledningarna för att rita ett nytt. Och de var under bränsletanken så den måste jag också skruva loss. Det gick trots allt på en vecka – då jag gick igenom det elektriska systemet på tröskan (SR2055) så tog det en månad.
Egentligen var det inte Kubotas elsystem utan det som man byggt utanpå. Vi har ju en svensk Belos-traktor där hytten och en massa utrustning är byggd i Sverige. Och det är inte litet. Hydrauliken är ganska invecklad med uttag fram och bak och elventiler och möjlighet att sätta en hydraulmotor framför traktorn (till exempel snöborste). Likaså finns där hyttvärme och uttag för elsits. Den är ju byggd som fastighetstraktor också för vinterbruk.
Nu är i alla fall det nya schemat klart och jag vet allt om ledningarna (nästan). Det tog tid men jag vill inte gå igenom alla ledningar varje gång jag skall reparera eller sätta in nånting. Nya säkringshållare blev det här också. De gamla var dåliga speciellt som de stack ut så mycket att knäna tog emot dem hela tiden. och nu finns det belysning åt alla håll med fyra nya LED-strålkastare runt taket.
Kubotan har äntligen fått belysning
Det började bli vinter på allvar och ladans dörrar som borde ha fixats för många år sedan var nu i så dåligt skick att de inte gick att stänga. Och det är illa för då snöplogen kommer så kör den in massor med snö i ladan. Det hade kommit litet snö men prognoserna började hota med tiotals centimeter …
Jag hade två filmfanérskivor 150×300 cm hemma och tillsammans med brorsan så lyfte vi ned de gamla dörrarna (bastuved) från 1929 och satte de gamla gångjärnen på de nya dörrarna. Utanpå skivorna skruvar jag 19 mm bräder så att de blir litet stadigare och ser ut som förr. Det är samma sorts dörrar som jag för två år sedan byggde för vidaliidre (vedlidret – se inlägget Vidaliidär) men de här dörrarna är större.
Förstås var inte dörrstolparna raka utan dörrhålet var flera centimeter bredare i nedre kanten. Inte hänger de nya dörrarna rakt heller men på sätt och vis är det bra att de tar i cementplattan utanför dörren för då hålls de fast utan lås – så länge de bara skrapar i måttligt. Den här dörren är just nu vår enda väg in till huset för vi har nät mot alla de andra portarna så att vår lilla bråkstake till hundvalp inte skall kunna rusa rakt ut på vägen där det kör stora stockbilar. Och han har en sådan fart att jag inte sett en hund springa så fort. Snön yr då han gör långa skutt.
Te nyy ledudörrn
På morgonen efter det vi fått upp de nya dörrarna hörde jag att snöplogen kom – men jag bara vände mej på andra sidan och var nöjd att vi fått dem gjorda trots ganska kalla fingrar.
Så har vi också styrelsemöten varje höst. Det är Hindersby-Bäckby Service AB som sköter det optiska fibernätet som i år fyllde 20 år den 9 september. Då var alla upptagna av tröskandet men vi firar med att sänka månadsavgiften med 3 euro. Vi har så god ekonomi att vi vågar sänka. Mest är det utgifterna som inte alls blivit så stora som många skrämde oss med då vi började. Det som kostade var att bygga upp nätet – nu rullar det på nästan av sej självt.
Gamla folkskolan målades i somras utanför och vi tänkte sätta upp plåtar på hösten men det gick inte alls för det blev vinter förrän hösten ens kom igång. Vi satte upp ny nätkamera på skolan efter målandet och där finns ännu installationer av fjärrstyrningen kvar. Men efter julbasaren den 9-10 december så stängs den ned för vintern. Ingen idé att betala grymma elräkningar då det är kallt. Det är ett gammalt stockhus som klarar sej fint fastän det är kallt. För 20 år sedan var jag inte alls orolig för tekniken men hade ingen erfarenhet av ekonomin med eget fibernät. Vi var ju bland de allra första byanäten i landet.
Men “int ein daa uutan förlustär” (inte en dag utan förluster) som det heter här i Hindersby. Jag körde snö med stora Zetorn och de två gånger lappade hydraulikslangarna höll men så gick en packning till fyrhjulsdriften i framaxeln sönder och oljan rann ut. Och det är illa för utan fyrhjulsdrift blir det ingen snökörning. Nu skrapar jag mej i huvudet för att reda ut hur det skall fixas. Att motorvärmaren på lilla Zetorn bränner proppar ibland är ett mindre problem. Men som sagt:
På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …
Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.
Fortsättning II: Byggarbeten och maskinförvaring
I början på oktober började vi bygga maskinskjul vid ladans vägg för förvaring av breda men inte långa maskiner, typ hacken. Taket på det förra såghuset flyttades hit och förlängdes. Djupet blev under två meter men det går att förlänga om det behövs.
Maskintak vid ladans väggInga stolparDet färdiga maskinlidret (bara ett tak)
Tanken är att placera maskinerna under taket och om de sticker ut så kan man lätt sätta upp takskivor som går utanför det smala taket. Hacken (som syns till höger på bilden) ryms just och just om man skruvar bort stödhjulen. Det är bara att ta bort en skruv och dra ur tappen som håller fast hjulen. Det är klart att det blåser in snö men jag satte en presenning över växellådan och remmarna. Snö är inte så farligt men jag vill inte att den skall stå ute i regnet. Snö innehåller ganska litet vatten och det rostar just inte så länge som det är köldgrader.
Då det var som värst ville jag inte köra i leran och smeten bakom ladan så jag började slå sönder den grop jag satt långt in på natten och slipade (cement) som 16-åring. Vi byggde en kalluftstork på bodvinden och grävde en grop att kippa sädlasset i. Den var gjuten i cement och jag lärde mej slipa cement av min farfar. Man måste slipa cementen med stål medan den är våt och samtidigt strö litet cementpulver på ytan. Då blir den slät och hård. Och ännu 60 år senare var den riktigt fin. Det var ett svettigt arbete att slå sönder cementen med slägga.
Vår kippgrop från 1962
Under gropen finns en injektor och fläkten som blåste upp säden kopplades till röret nere till vänster. Säden for upp genom röret till höger på bilden ovan. Men vi har så platt mark att gropen varje år var full av vatten. Då vi skulle tröska så satte vi en krök på det uppkommande röret till höger och blåste bort vattnet. Men i längden så rostade nog plåten i tratten på bottnen bort. År 1975 byggde vi en ny kalluftstork på ladugårdsvinden efter det att vi sålt bort kossorna och den här torken blev flistork. Gropen behövdes inte mer för flisen blåstes direkt från flistuggen in i torken.
Utrymmet har varit lagringsplats för virke men nu behövdes det för Kubotan . Det är också den enda traktor som ryms in under mellantaket – men bara med nöd och näppe. Så länge vi hade Logosol-sågen utanför dörren så var det inte möjligt att använda utrymmet effektivt men nu är den flyttad till ett eget såghus. Ursprungligen var det dyngdal. Den gamla ladugården fanns på ena sidan och stallet på andra sidan fram till 1945 då den nya ladugården byggdes på andra sidan vägen.
Här syns luckan till injektorn men skaftet har rostat bortGropen fylls med sand och cementbitarTjälen har lyft yttre kanten 15 cm
En annan orsak till att man inte skall ha gropar i vår lerjord är tjälen som lyfte upp yttre kanten omkring 15 cm – men inre kanten på gropen lyftes inte alls. Det var ett lämpligt arbete att slå sönder cementen med slägga för det blev ganska varmt och jag var riktigt svettig. Man ångrade flera gånger att man inte hörde på famo: “Ni ska int bygg så starkt. He bliir så svåårt ti riiv”. Som 16-åring tänkte man inte alls på att man om 60 år skulle stå med släggan och svettas.
Halva gropen orkade jag slå sönder men andra halvan får vänta på nästa sommar då vi skall slå nytt cementgolv över gropen. Nu fick jag i alla fall in Kubotan och maskinerna. Men som bilden nedan visar så är det inte mycket luft mellan hytten och mellantaket.
Kubota i nya garaget
I slutet på oktober började det bli kallt och det blev bråttom att gräva ned kabeln till såghuset så att jag vågade köra snö i vinter. Den hade bara legat på marken under ett provisoriskt skydd av tre bräder. Nu satte jag den in i ett vattenrör av plast som är ganska starkt och grävde ned det omkring 20 cm. Det är tyvärr tillfälligt för vi måste ännu gräva ned ett täckdike eftersom planen utanför ladan blir ganska eländig på hösten då det regnar. Det kommer en hel del vatten från de stora taken kring vinkeln så helst borde ledas bort i ett täckdike.
Kabeln i ett rör nedgrävd till såghuset
Jag grävde med gripen på lastare. Man får upp en hel del jord men det sista måste man ta med spade för hand. Vis av erfarenheter från fiberkabelgrävandet så satte jag en gul varningsremsa utanpå röret. Man ser inte det svarta röret i lerjorden som kan vara ganska mörk.
Före frosten måste jag också få ned ett täckdike vid upplagsplatsen för stockarna och annat virke. Där fanns nämligen ett par gropar som stod fulla av vatten på höst och vår och alltså gav upphov till djupa hjulspår så vi körde ut virke. Det grävde jag delvis med lastaren men använde också frontlastaren på stora Zetorn. Den går ganska bra att gräva med då man sätter ned skopan i jorden och lyfter upp framhjulen. För att få täckdiket att rinna tomt så hyvlade jag bottnen på diket så att vattnet rann åt rätt håll ut i vägdiket.
Det här är första delen av ett alltför långt inlägg.
På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …
Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.
I mitten av september var tröskandet klart. Det gick på fem dagar och tröskan var sönder fem gånger. Och efter att allt var tröskat så märkte jag ännu att en skakarhållare hade brustit.
Bakre järnet för skakaren hade brustit
Tur att det inte brast tidigare för i motsats till de andra reservdelarna som vi fick genast från vår lokala Rosenlewhandlare så visade det sej vara riktigt svårt att hitta ett sådant järn. Men det behövs ju inte förrän nästa år.
På hösten måste man så fort som möjligt spruta mot kvickrot och balderbrå medan det är varmt och glyfosatet har god effekt. I år var det extra viktigt för vi hade grymma mängder ogräs – mest baldersbrå. På grund av torkan i juni så hade ogräsen inte grott före besprutningen som i år var klar före johanni. Men efter johanni kom det regn och då grodde ogräsen som alltså förblev obesprutade i år.
Oftast försöker jag sätta sprutan på stora Zetorn för MF165 orkar inte lyfta 800 liter utan bara 600 liter (hydraulikpumpen borde bytas). Men i år måste jag sätta den stora Peruginihacken på Zetorn så det blev 165:an i år. Visst går det bra men tar ju litet längre tid.
Det gick åt en massa tid att få GPS:en att fungera för jag hade tappat den tidigare antennen och kört över den så systemet var nytt. Förstås fungerade det inte direkt utan det tog en och annan dag att få igång det. Tyvärr hade också vår RTK-station strukit med i sommarens åskväder som tog kål på en björk invid brorsans hus där elektroniken satt och den var inte reparerad ännu. SÅ går det då man skjuter upp nånting – sedan blir det bråttom och man har inte tid mera. Jag fick köra med dålig vanlig GPS och det gick bra på de öppna åkrarna (se bilden nedan) men nära skogen krånglade det ordentligt. Utan sprutspår hade det inte gått alls – även om ogräset gjorde det svårt att se spåren.
GPS lägger sprutbreddarna snyggt – om det är öppet fält
Sedan var det dags att köra över åkrarna med hacken – fast först måste hjulfästena fixas. De var helt söndernötta. Det värsta var att få hjulhållarna fastspända tillräckligt stadigt i fräsen. De var inte precis fyrkantiga …
Hjulens fästen i fräsen
Det gick ännu på något sätt på bilden ovan men då de skulle svängas och andra sidan svarvas ur så blev det riktigt besvärligt. Inte en rak kant … Det gick långsamt för man vågade inte mata så mycket med ursvarvningshuvudet. Till slut lyckades jag i alla fall få ursvarvat för de nya bussningarna. De är av metall medan de gamla var av plast …
Det gick långsamt att köra i den våta klövern (se Det blev höst också 2023) men höstarbetet var klart inom september. Det var tur för i början på oktober kom ett par stora regn på 70 mm sammanlagt och då hade det inte varit läge att köra med hacken mera.
