Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Då kör vi!

Våren kommer igen med stormsteg. Ett av de säkraste vårtecknen har observerats här på Heisala, nämligen konstgödselspridaren. 😉

De senaste dagarnas varma och soliga väder har torkat åkrarna så pass mycket att Antte började sprida ut konstgödsel på vallarna igår och Åke sådde, eller lappade, fläckar som utvintrat. Då vi var en sväng till Pargas centrum idag, såg vi den första traktorn med harven bakom, troligtvis sår de sockerbetor på den åkern.
I morgon ska vi åka österut, får se hur åkrarna ser ut “diiååt”. I regel brukar vi nog vara i gång ett par veckor senare dit än hit.

För övrigt går vi igen i väntans tider, det är nämligen så att Sötis ska kalva vilken dag som helst. Egentligen hade hon redan beräknad tid på söndagen, men ännu har det inte kommit någon kalv. Så vi fortsätter att vänta, men så fort mini-Sötis anländer lägger jag upp några bilder på den 🙂

Chefen inspekterar ladugården

Idag var vi då med “Lillis” på besök till ladugården. Det blev en kort visit, trots det hann han somna förän vi var ute tillbaka. 🙂 De rekommenderade faktiskt åt mig på ÅUCS att jag, fast med det samma, går med honom till ladugården eftersom det gör gott åt hans resistens mot div. allergier, om han kommer i kontakt med djuren.

Tre livliga resultat

I fjol somras, i början av juni för att vara exakt, utförde vi embryospolning på två djur. Kvigan Ellen och kon Vada. En del av de embryon som kom, överfördes direkt till mottagarna, medan andra embryon frystes ner.

Alla av de embryon som överfördes direkt “fastnade” inte, om jag minns rätt överfördes sammanlagt 5 embryon. Tre av dem, har nu blivit till fina kokalvar. Alla efter embryon från Ellen.

Först kom Heisala Ihana ET. Hon föddes 6 mars.

Sen kom Heisala Ida ET, som föddes på morgonen den 12 mars.

Till sist föddes Heisala Ilva ET, den 17 mars.

Dessa tre är alltså helsyskon, fastän deras utseende är helt olika. Embryona lades in i mottagarna inom 15 minuter men det tog alltså en och en halv vecka mellan den första och tredje kalvningen.

Vår nya chef

Vi har fått en ny chef i huset; “Lillis” föddes för ganska exakt en vecka sedan. Allt gick bra och nu har vi varit hemma i några dagar. Lite trötta och yra är vi väl alla ännu, men det hör ju till. Man kan ju inte vara annat en såld inför en så liten och söt filur som han. 🙂

Allt rullar på

Dags för en liten lägesrapport från Heisala. 🙂 Sedan dess som jag senst skrev här, har det inte skett några större förändringar i invånarantalet, vare sig i ladugården eller hemma hos oss. En kokalv har kommit till världen och två kossor löste ut sin enkelbiljett till Pemar. Ja faktiskt, jag tänkte nästan glömma att vi blev av med 6 st tjurkalvar förra veckan, några finns ännu kvar men det lättade betydligt på “trycket” då så många flyttade på en gång.

Idag är det dags att trimma klövarna inför den kommande våren och sommaren, Manikyr-Mats har alltså kommit på besök.

För min del kan jag konstatera att den här sista tiden nog är till för att vänja sig med/vara nöjd över att den långa väntan snart är förbi. Övergången från att tidigare ha jobbat fysiskt nästan varje dag, till att tycka att det är en stor prestation att gå en knapp kilometer har inte varit direkt enkel. Men å andra sidan ser ju nog kroppen till att man får ta skeden i vacker hand och medge att man inte orkar längre, vilket ju inte är meningen heller.

Det att vi har duktiga avbytare har givetvis underlättat saker och ting. Efter en “lite mindre duktig” person som inte var direkt långvarig här, har vi nu två avbytare som är noggranna och motiverade att sköta sitt arbete så vi (läs jag) kan i lugn och ro överlämna “mitt” arbete åt dem. Detta har nog varit en förutsättning för att jag har kunnat lämna jobbet så bra som jag ändå har gjort.

Vi fortsätter att gå och vänta. För tillfället verkar allt lugnt och så länge vi har isen och isvägen i det skick som den nu är kan jag i lugn och ro hållas hemma tills det är dags. 🙂

Tack o hej!

Tiden går snabbt då man har roligt och allt gott har sitt slut. Då jag nu idag börjar min mammaledighet, kommer jag också att sluta skriva här på Bondbloggen. Något inlägg nu och då lovar jag att jag lägger in även i framtiden, men då jag nu lämnar det dagliga arbetet tycker jag att det är passligt att sluta med att aktivt skriva här.

Året som gått har varit roligt och överskridit alla mina förhoppningar och det tack vare Er läsare. Ni har följt med oss, frågat, funderat och kommenterat. Fortsätt med det även i framtiden!

Nu har vi nya utmaningar som väntar, därmed tackar jag för min egen och våra fyrbenta flickors del för det gångna året. Ha det så bra! 🙂