Författare: Sonja

Då en ko får juverinflammation, är det bra om man mjölkar ur den inflammerade fjärdedelen flera gånger om dygnet. Detta beror på det, att man på så sätt får ut de bakterier som förorsakar inflammationen. Då den kontaminerade mjölken kommer ut ur juvret, produceras det ny lite “renare” mjölk i stället.

Speciellt viktigt är detta i början, då man märker att fjärdedelen har blivit infekterad. Om det är frågan om lindrig färgförändring och/eller enbart förhöjt celltal, kan man lyckas undvika att en inflammation uppstår genom att mjölka fjärdedelen ett par gånger extra om dagen.

Ibland hjälper inte det här heller. Avbytaren märkte på torsdag kväll att Umbra hade början till en inflammation i en fjärdedel. Trots att jag mjölkade ur den mycket noggrant efter denna observation och trots att hon blivit mjölkad en gång extra både i går och idag, så måste jag börja medicinera henne nu på kvällen. Beroende på hur mjölken ser ut i morgon på morgonen, så mjölkar vi henne extra ännu i morgon eller så låter vi medicinen sköta sitt.

I vissa fall är det dock befogat att fortsätta med tät mjölkning också under medicinering, som t.ex. vid en Coli-infektion. I teorin är det förstås bättre att alltid mjölka extra en inflammerad fjärdedel, men i praktiken tror jag det är ganska få producenter som sysslar med det.

Barn är barn, oberoende om det sen är frågan om kalvar eller människor. Och barnen är ju friska så länge dom leker. Det brukar ibland gå ganska vilt till i kalvkättarna, så gjorde det nu också ända tills kameran kom fram. Trots upprepade försök att filma de “gladaste” skutten, så var det bara några enstaka som fastnade på bild.
Men en liten skymt får ni i varje fall av det, hur en riktig kalvdans ser ut. 🙂

Det är rätt intressant att vänta barn i det här yrket. Förutom vissa praktiska problem, innebär den här tiden att man lätt drar paraleller mellan mig och korna.
Praktexemplet är graviditetens/dräktighetens läng; sådan matte, sådan ko. Båda bär 9 månader.
Det här med mjölkproduktion är också en intressant grej. Hittills har det ordet alltid hängt ihop med mjölkkilon, hur ska man få kon att mjölka tillräckligt mycket, med tillräckliga halter och tillräckligt länge. Så det har varit vissa anpassningssvårigheter med att läsa om människans mjölkproduktion och huruvida det kommer mjölk eller inte.
Då man ännu sen läser om oxytocin som används vid födseln (och till att få kon att ge ner mjölk) och olika hjälpmedel att få barnet till världen(och jämför dem med kornas motsvarande) är det bäddat för tvetydiga kommentarer. Till all tur är jag och Antte inom samma bransch, annars hade det blivit svårt att förklara. 😀

En fråga jag har fått svara på ett par gånger ( också för mig själv) är följande: När du nu har sett kor som kalvar, är det inte då lättare att sätta sig själv i motsvarande situation? Svar: jo och nej. Det är ju vanskligt att jämföra dessa händelser, men principen är den samma i båda. 9 gånger av 10 går allt bra, men så finns den där tionde gången kvar då allt inte går som det ska. Visst har jag säkert nån nytta av att ha varit med om födslar tidigare, men inte hjälper det mig att vara förberedd på vad jag har framför sig. Men en sak kan jag nog säga, min respekt för korna som kalvar i regel en gång om året, har nog mångdubblats. Jag vågar nämligen lova att mitt kalvningsintervall kommer att överskrida 365d. 😛

De goda nyheterna först: var det namnet som hjälpte vet jag inte, men följande kalv blev faktiskt en kokalv. Sedan de dåliga:Kalven var död. 🙁 Öppa visade på morgonen inte några “akuta” kalvningssymptom, men såg nog ut att eventuellt kalva under dagens lopp.
Hon kalvade dock inom ett par timmar från det att morgonsysslorna var undan, men kalven var död redan vid födseln, det såg man på ställningen som den låg i. Ibland går det så här, tyvärr finns inget man kan göra åt den saken. Orsaken förblir ett mysterium. Öppa mår trots allt riktigt bra.

Nu hoppas vi verkligen att rubriken stämmer. Ragni kalvade och hon fick en långbent och pigg TJURkalv! Det är överlag roligt och önskvärt att få kokalvar, men framför allt av henne hade vi gärna tagit emot en kokalv. Ragni hör nämligen också till våra “gamyler”, hon har nu kalvat 7 gånger. Det som gör att det harmar ännu mera är det, att vi inte har en endaste en avkomma efter henne. Det här var hennes 6 tjurkalv, den enda kokalven hon har fått blev i tiderna såld. Så kanske den åttonde kalven sen blir en ko..

Och namnet då? Den lilla filuren fick heta Inteentill. 🙂

Foderkiosken krånglade för oss. Vi har två olika kraftfoder som delas ut i kiosken, ett fullfoder och ett proteinfoder. Mängden proteinfoder som korna får per dag är betydligt mindre än mängden fullfoder. Så med tanke på det, är det självklart att det var fullfodret som slutade av att komma in i den ena kiosken. Som tur är, fungerade den andra kiosken normalt.

De vanliga knepen vi brukar göra för att få utdelnigen och fungera hjälpte inte. Först testade vi med att stänga av och lägga igång kiosken, eller rättare sagt foderskruven, men ingenting hände. Efter det provade vi med att dra ut och sätta tillbaka en kabel som så gott som alltid är orsaken till dylika problem, men inte heller det hjälpte.

Utmatningen hade börjar krångla på natten, men då de “enkla” åtgärdena inte hjälpte och korna trots allt inte hade några stora fodergivor kvar, lät vi kiosken vara tills vi hade morgonsysslorna undan.
Då Antte sedan gick ner på nytt till ladugården, tog upp skydden vid kiosken, putsade allt rent och startade skruven, fungerade allt som om det ingenting annat hade gjort. Förmodligen hade fodret kanske lite holvat sig eller så fanns det något litet rosk någonstans som gjorde att det inte ville fungera. Var problemet än fanns, är huvudsaken den att allt fungerar som det ska. Tekniken är underbar! 🙂