Författare: Sonja

Igen en tjurkalv. Rädisa kalvade för sjunde gången och fick en riktigt fin kalv som tyvärr var “fel sort”. Från en sådan hållbar ko skulle vi gärna ha tagit en kokalv, men då det nu som bekant inte alltid går som man vill.

Hon kalvade riktigt enligt tidtabellen, alltså på den beräknade kalvningsdagen. Hon såg lite rastlös ut redan på dagen, så Antte gav en dos kalsium åt henne, för att förhindra en ev. kalvningsförlamning. Då kalvningen närmade sig på kvällen blev hon bara aktivare och piggare. Vanligtvis brukar de bli lite rastlösa och irriterade då det börjar vara dags. Men inte Rädisa, hon gick omkring i kalvningsboxen och höll koll på allt och alla. Men sedan så fort vi fick alla kvällsysslor undan så att det blev lugnt i ladugården lade också hon ner sig.

Antte blev i ladugården för att hålla ett öga på henne. Tur var det, för när han gick för att kolla läget syntes klövarna. I och för sig riktigt bra, men det var frågan om bakklövarna. I en normal kalvning kommer framklövarna först, man kan säga att kalven “dyker” ut. I en kalvning där bakbenen kommer först finns det risk för att kalven drar i sig vätska och kvävs. Men då nu Antte var i närheten gick allt bra. Han lade fast kättingar(speciellt tillverkade kalvningsredskap) i kalvens ben och drog ut den. Den satte inte direkt hårt fast, så förmodligen skulle Rädisa ha klarat av kalvningen riktigt bra på egen hand, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra i sådana här fall.

Kalvningen är alltid väldigt påfrestande för kon, så efter att Irandot hade kommit till världen gav Antte lite energidryck åt Rädisa. Drycken hjälper henne att komma igång efter ansträngningen och bra har hon gjort det också. Både mor och son är väldigt pigga och krya 🙂

Min mammaledighet närmar sig med stormsteg. Bara tre och en halv vecka kvar, sen måste jag hållas bort från ladugården.
I princip har jag rättighet till en likadan ledighet som alla de mammor som har ett “vanligt” jobb och Antte har rätt till vanlig pappa ledighet. I vårt fall betyder det dock att vi måste få tag på någon som vikarierar mig/Antte på heltid.

Vi är så lyckligt lottade att allt verkar ordna sig mer än fint. Vi har idag besök av ett par personer från avbytarenheten samt en avbytare. Som det nu ser ut, kommer vi att ha två ordinarie avbytare samt två eller tre personer som kommer att hoppa in, då de ordinarie avbytarna har semester. De är tillräckligt många, men inte för många. Korna är väldigt känsliga djur, så det är viktigt att de blir vana med deras skötare och skötarnas sätt att utföra sitt arbete.

Det finns ett bra ordspråk på finska; “vähiin käy ennen kuin loppuu”. Så är det, svårt kommer det att bli att hållas bort från det dagliga jobbet ( i alla fall före Lillis kommer), men tillika är det nog skönt. Ju större man blir, desto tyngre blir också jobbet. Före min ledighet börjar, kommer jag att ha också årssemester. Den är nu planerad som så, att det blir en mjukstart på mammaledigheten, dvs. några dagar ledigt och några dagar jobb, riktigt bara därför att det inte ska bli en alltför tvär förändring för mig.

Så har då läget normaliserat sig igen, i alla fall vad beträffar könet på kalvarna. 😉 Udessa fick nämligen idag en stor och fin tjurkalv. Knappast lär det nu bli 13 tjurar på rad nu igen, däremot skulle jag önska att i alla fall följande 6 st kalvar skulle bli kokalvar.

Udessas kalvning gick riktigt bra. Kalvens klövar syntes då vi gick ner till ladugården i morse, sedan tog det en knapp halv timme för Iginla att komma till världen. Det tog inte heller lång tid för honom att stiga upp, så före vi hade morgon sysslorna undan så gick han redan omkring och försökte komma åt Udessas spenar.
Detta var Udessas fjärde kalvning och hon fortsatte med sitt eget lilla mönster; hennes saldo hittills är ko-tjur-ko-tjur. Nu är det då alltså bara att vänta på hennes nästa kalvning, då det kommer en ko. 😛

Kvävebehållaren där våra tjurdoser förvaras i måste fyllas på nu och då. Hur ofta, beror på det hur ofta och hur länge den har varit öppen. För vår del betyder det att vi åker med behållaren till St.Karins, dit en “kvävebil” kommer.
Förutom kväve får man också köpa olika attiraljer som behövs vid semineringen, som t.ex. handskar. Dessutom levereras det doser som man beställt på förväg. Idag fick jag med mig doser av Nora Prästgård, Oblique och en ungtjur (Genvik-tjur) DaCapo.

Man kan också få kvävet levererat ända hem, men hittills har det varit behändigare att vi själv åkt iväg för att få påfyllning i behållaren. Nu har det dock blivit ändringar i tidtabellen för kvävebilen. I stället för att åka på morgonen till St.Karins är vi nu tvungna att åka på kvällen. Den här tiden kolliderar med kvällsmjölkningen. Trots det hade jag idag god tid att åka iväg, för vi har avbytare. Anttes föräldrar brukar nog också hjälpa till med att åka till St.Karins, men i framtiden börjar vi kanske ändå att utnyttja hemtransporten.

Första kalven för det nya året och det blev en kokalv!! 🙂 Vilma hade kalvat då vi gick ner till ladugården i morse. Kalven var då ännu ganska våt, så förmodligen hade hon kalvat någon gång under morgonnatten.
Vilma var inte seminerad “normalt”, utan hon var dräktig med ett embryo från Kanada. Därför är kalven ayrshire.

Eftersom det nu är nytt år, har också bokstaven för vad namnen ska börja med bytt. I år är det bokstaven I som gäller.
Vilmas kalv får ändå ett lite annorlunda namn. Vanligtvis brukar vi döpa kalvar efter “mina” kor till Heisala … af Kabböle. Men då det föds en kalv m.h.a. embryotransplantation, brukar vi döpa kalven som så att embryots hemställe blir “förnamnet”. Jag ville ändå att kalvens namn på något sätt skulle “dra heimåt”, så kalven fick heta Lagacé Irmeli. (hälsningar åt mamma) 🙂