Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Traditionen fortsätter

Unda såg till att traditionen med nyårskalvar fortsätter. Det var nu för tredje nyårsaftonen i rad som vi fick en kalv. Hon hade faktiskt beräknad tid först i slutet av januari, men tydligen hade hon blivit dräktig med en tidigare seminering. Vi är nog egentligen helt säkra på den saken, för hon blev till sist seminerad med en frisisk tjur, kalven hon fick idag är helt brun. Då kalvningsdatumet dessutom stämmer precis med den föregående semineringen så är det nog definitivt.

Vad blev det för “sort”? Jo, en TJUR. Den trettonde på raken..! Men å andra sidan, så ökade sannolikheten lite för att Vilma ska få en kokalv. Hon blev dräktig med ett embryo, så vi får hoppas att det nu äntligen skulle komma en ko.

Allt är med andra ord dom det ska, då återstår bara att önska Er alla läsare ett gott nytt år 2011! 🙂

Israpport

I takt med att vintern håller sitt grepp om oss, växer också nervositeten. Tills vidare har förbindelsebåten klarat av isen, men vi måste vara förberedda på att den kan sluta trafikera i princip när som helst. En del saker kan vi själv åtgärda, det gäller t.ex. att se till att vi har tillräckligt med foder tillhanda och att all utrustning som behövs för ev. mjölktransport över isen är i skick.

Men isen är igen det största problemet. I fjol kortade förbindelsebåten av rutten, men trafikerade till Heisala hela vintern. Det var vår räddning, för då var isen så ojämn och tunn att vi inte hade fått mjölken transporterad på något sätt.
I år är läget lite bättre. Visserligen finns det ett isolerande snötäcke på isen i år också, men vattnet var i år mera nedkylt än i fjol då isen lade sig. Detta har medfört det, att trots att isen är tunnare där som drivorna ligger så är den ändå överlag jämnare än ifjol.

Igår var vi (Antte mätte och jag körde “mönkijän”) ute och mätte tjockleken och resultatet varierade från 12 cm – 20 cm. I praktiken bär denna is inte tyngre fordon än snöskoter och “mönkijä”.

Nu har det utlovats ganska kallt väder för de kommande dagarna. Därför var en familjebekant från grannholmen och plogade upp en inofficiell “väg” på isen. Idén med detta är att om det blir så kallt som de har lovat, så skulle isen på “vägen” växa då där inte ligger något isolerande snötäcke på den. På så sätt blir isen kanske tillräckligt tjock för att klara av en traktor med mjölklass, om det skulle behövas.

“Vägen” är alltså ingen bilväg som fritt kan användas, utan den är till för att försäkra våra mjölktransporter vid ett ev. uppehåll av förbindelsebåtstrafiken. Nu är det bara att hoppas att isen växer och framför allt att vi inte kommer att behöva använda oss av “vägen”.

Vardags igen

Det var den julen, riktigt skönt att den kommer endast en gång om året. Hos oss uppstod det inga större tekniska problem. Det enda som krånglade till sig var kylningen i mjölktanken (givaren hade “hakat upp sig”) och en fläkt i gödsel kanalen som frös fast lite grann. Problemet med kylningen kom till all tur fram då vi var i ladugården, så det löste sig utan att mjölken hann bli varm.

Igår flyttade vi igen några djur. 6 kor flyttade ut till “sin-avdelningen” och 4 kom in för tillvänjning. Vi hade nog tänkt flytta dem före julen, men då det var så kallt (-23) så ville vi inte flytta ut några kor från den varma ladugården.
Däremot har de kor som varit en längre tid ute inga bekymmer över det kalla vädret. Som Mats har skrivit, så är korna rätt kyltåliga. Så länge de har vind/regn/snöskydd, mat och dricka klarar de nog galant av en vinter på våra breddgrader. Dessutom är det viktigt att se till att de har ett torrt liggunderlag att sova på.

Sådärja

Nu börjar vi ha läget under kontroll; Huset är städat, julgranen är pyntad och även kossorna har fått sin egen gran till ladugården. Skinkan lade vi i ugnen för en timme sedan, så den torde vara färdig då vi stiger upp på morgonen. Det är nog bland det bästa på julen då man stiger upp och känner doften av den nygräddade skinkan. Mums! 🙂

Djuren kräver självklart sitt även på julen. De ska mjölkas och matas, boxarna skrapas och torvas men vi brukar nog göra endast det nödvändigaste. På så sätt kan vi också fira julen i lugn och ro.

Men nu är det nog dynan som kallar, tack och gonatt!

Dussinet fullt

Man vet inte om man ska skratta eller gråta mera; nu har vi fått 12 tjurkalvar på raken..! Om man vill se något positivt i det hela, så kommer vi ju inte att ha några direkta problem med att fundera vilka ungdjur vi ska sälja och vilka vi ska hålla kvar. Dessutom kommer vi ju att ha mycket luftigt i boxarna, då vi inte har så många kvigor att föda upp. 😛

Där tar det positiva slut. Av dessa 12 tjurar, är 4 efter samma far (Facet) . Då det nu sedan ännu har råkat sig som så, att flera av dessa tjurar har kommit från sådana kor/kvigor som vi faktiskt skulle vilja ha en efterkomma av så kan man lugnt konstatera att det harmar. Men inget kan man göra, i något skede byter det om och det börjar komma kor igen.

Med detta är (eller torde vara) alla årets kalvningar avklarade. Följande som ska kalva är “min” Vilma, hennes beräknade dag är den 4 januari. Men visst har det hänt sig förr att de kalvat i förväg, så hon kan komma med en nyårskalv. De två senaste åren har vi haft kor som har kalvat på nyårsaftonen, så få nu se om Vilma lyckas fortsätta den traditionen.