Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Skrämselhicka

Igår kväll då vi var i ladugården började det lukta bränt. Båda kände det och båda såg en svag rök. Det är väl onödigt att säga, men då blev man nästan nervös.
Antte gick upp till vinden för att kolla om där fanns något. Lukten kändes nämligen vid en fläkt, som kunde ha dragit ner den från vinden. Jag gick omkring inne i ladugården, för att konstatera att allt där var ok.

Efter en stund gick jag också upp till vinden för att höra efter om Antte hittat något. Inte hade han hittat något som brann, men en fläkt som stod stilla.
Då han kom ner tillbaka konstaterade han att en säkring hade slagit ur, så vi antog att det var fläktmotorn som hade “brunnit” och orsakat lukten. Då inget alarmerande hittades och lukten försvann, fortsatte vi med det normala arbetet.

Idag då Antte började kolla noggrannare på fläkten och elsystemen, konstaterade han att det inte alls var fläktmotorn som brunnit, utan det hade skett en kortslutning i styrskåpet.
Tacka vet jag det att vi har rätt så moderna säkringar. Skulle vi ha haft den gamla sortens, så är det inte sagt att vi hade klarat oss med enbart lite lukt och ett litet rökmoln..

Tomt i boxarna

Som jag skrev här för en tid sedan har vi haft en riktig tjur-boom på gång. Den nionde tjurkalven på raken såg dagsljuset på onsdagsmorgonen. Juletider som det är, så önskar jag nu att det skulle börja räcka med den här sorten för en tid framöver.

Men de 8 tidigare, samt en lite äldre tjurkalv flyttade alltså igår. Vi började redan vara oroliga för att vi har dem alla här över julen, men till all tur kom förmedlingsbilen igår.
Tomt blev det i boxarna, men påfyllnaden började som sagt redan! 😉

Förtida julklapp

För en tid sedan hade Egentliga Finlands koklubb (V-S Karjakerho) sitt årsmöte. Förutom de stadgeenliga ärendena, bjöds det också på en utmärkt julmiddag. Utöver detta premierades också de bästa djuren/skötarna inom klubbens verksamhetsområde.
Det fanns ett tiotal olika kategorier, t.ex. den bästa proteinproduktionen och bästa totala avelsvärde.
Dessutom belönades de kor som har mjölkat mest under sin livstid. I den kategorin vann vår Luppa. 🙂 🙂

Alla resultat baserar sig på kontrollåret 2009, därför är Luppas totala mjölkmängd 127 691 kg. Bara hon får år 2010 fullt, ska hon nog vara över 140 000 kg.

Statistik

Statistik hör inte till mina favoriter. Det kan vara en bidragande orsak till att jag glömt bort att svara på en statistikförfrågan som skickats till mig för en tid sedan. Nu är det gjort och den blev “bara” två dagar försenad, så ingen panik. 😛
Undersökningen handlar om hur många personer som jobbar på gården, hur många timmar varje person jobbar per år, har man någon annan inkomst etc. Skulle man nu ens få göra den anonym, men då den dessutom är bunden till lägenhetssignumet har man ingen sekretess överhuvudtaget.

Säkerligen är det en behövlig undersökning, men jag kan inte tåla att sitta och fundera över t.ex. antalet arbetstimmar som går åt. Jag brukar nämligen inte skriva ner hur länge jag har gjort och vad. Man gör det som ska göras och det tar den tid det tar.
Jag vet, barnslig attityd ;). Men hellre sitter jag nog och fyller i stödansökningar än sådana här undersökningar. Jag har dessutom de senaste par-tre åren “hamnat” med på en lista på jordbrukare, som måste uppge sina såningsarealer och lager för spannmål till lantbruksstatistikcentralen. Befogad undersökning, men mina uppgifter och mängder spelar nog inte så stor roll där heller för de är ju ganska små.

Nåväl, jag har gjort min del. Nu får man väl då bara vänta på följande undersäkning. 😛

Julen är kommen, hopptralallalaa

I alla fall på bloggen tycks det vara ganska juligt. Idag hade vår martha-krets sitt traditionella julmöte. Det är inte frågan om någon riktig julfest, men mötesärendena var nog undan skötta ganska snabbt.
Sedan var det dags att hugga i risgrynsgröten. I år hade lotten för grötkokningen fallit på mig. Med vänlig assistans av svärmor, blev slutresultatet riktigt gott.

” Sku det nu inte vara gott, då gröten är gjord på riktig komjölk”, var en kommentar. Självklart är det skillnad på “riktig” och på butiksmjölk, nog är den gröten som är gjord på tankmjölk mjukare och fetare i smaken än den som är gjord på butiksmjölk. I alla fall enligt mig, men alla har ju sin egen åsikt om den saken.

Gott var det, roligt hade vi och dessutom hann julbisin komma in en sväng och ge oss var sin julklapp. 🙂

…ändå är det inte tillräckligt

Hur man än försöker, går det inte alltid som man önskar.Olvi klarade sig inte. Precis som Mia W föreslår i en kommentar till föregående inlägg, så misstänker också vi att det var frågan om en mycket agrressiv E.Coli infektion. Vi gav henne all tänkbar medicin och vård, trots det gick det inte vägen. Högst antagligen var det hjärtat som inte längre orkade all ansträngning kroppen hamnade ut för.

Olvi var en fin, rätt så envis, ko som visste sitt värde. Efter alla dessa år hade hon varit förtjänt ett bättre slut. Vi får trösta oss med det att hon inte längre har illa att vara.