Författare: Sonja

Våren är ju för bönderna tiden då allt på sätt och vis börjar på nytt. Åkrarna ska sås, djuren ska ut på bete, vädret är vackert och fåglarna sjunger. Ja, ni vet den där känslan då man kan börja från  ett tomt bord och ha alla chanser att få ett bättre år än ifjol. Redan på vårvintern börjar man gå och vänta på den kommande säsongen, då snön smälter och åkrarna börjar torka blir man otålig och ivrig över att få komma igång. Så fungerar väl vi bönder, man blir som ett litet barn på julen varje vår och plötsligt har man glömt alla besvär man hade ifjol.

Men vad sen då man inte känner på det här viset? För min del har vintern varit tung och ju närmare våren har kommit desto värre har det blivit. Allt jobb som väntar på åkern, i lagården, här på Heisala hemma i Kabböle har ibland känts som ett enda stort måste. Visst har jag jobbat och skött djuren, men då det kommer oftare och oftare såna dagar som man tycker att det inte är så stor mening med jobbet så kan jag berätta att det blir riktigt fruktansvärt tungt att göra det. Ibland har det kommit dagar då jag helt enkelt ha velat kasta handskarna i disken och konstatera att ” he va he”, det får vara nu. Men sen igen då man sett hur barnen tycker om djuren och allt vi sysslar med här har jag fått mera energi för att orka igen. Alla dagar är inte tunga, vissa dagar klarar jag precis allt och lite till.

Som sagt hela vintern har det varit så här och både jag och Antte har ju märkt att allt inte står rätt till. Ett besök till läkaren bekräftade det som vi egentligen båda har vetat; depression… Jag har haft det en gång tidigare för några år sedan. Då var det ännu värre, skötte nog djuren men däremellan låg jag helst och sov. För att inte tala om att jag grät av det minsta lilla. Symptomerna är samma nu igen, men lite lindrigare så den här gången förstod jag att söka hjälp i tid.

Varför berättar jag det här då? Inte för att nån ska tycka synd om mig, depression är en sjukdom bland med andra och den går att sköta. Utan därför att vem som helst kan drabbas. I dagens läge med ansträngd ekonomi, mycket jobb, ja hela den där ekvationen som säkert dom flesta oberoende yrke känner igen, blir det tungt ibland. En del av oss orkar bättre, men sen finns det dom av oss som på sätt och vis lagrar allt in i sig själv och “malar” på saker tills man inte längre ser det goda i allt man gör. Exakt vad som orsakar depression är väl inte helt enkelt att förklara, rent fysiskt är det brist på välmående-hormon i kroppen, men vad som i sin tur orsakar den bristen är en summa av många faktorer. För min del är det närmast väl frågan om mycket jobb, ansträngd ekonomi som gör att man bara funderar och funderar på pengar, inte så hemskt mycket ledigt osv. osv.

Nå, som sagt jag får hjälp men jag hoppas innerligt att alla andra som känner sig lika som jag känt mig skulle förstå att söka hjälp åt sig också. Som svar på frågan i rubriken; Nej, man måste inte orka och det är ingen skam att medge det!

Då var vårens stödansökan fixad. Som ni ju vet är det en hel del nya saker och förändringar på gång inom stödpolitiken i år, ids inte gå desto mera in på dem nu. Men dessa förändringar har gjort att jag dragit mig från att sätta ner mig och dels göra odlingsplanen klar och framför allt från att göra stödansökningen. Det har känts som om det skulle ha varit helt oöverkomligt svårt att få nån som helst rätsida på det hela, så till och med dammsugaren har varit jättejätte lockande då jag har funderat över att sätta igång med stödena 😛

Men som med så mycket annat så var det ju inte i verkligheten närapå så besvärligt som jag i mitt lilla huvud hade fått det att bli! Fick datorn hem från service på torsdagen och på fredagen fixade jag färdigt odlingsplanen och igår skickade jag in stödansökan. Tacka vet jag den elektroniska versionen där en stor del är färdigt ifyllt. Visst är det skillnad mellan gårdarna, men för min del då en stor del av skiftena har vall så ändrar det ju inget från föregående år och det underlättar ju ifyllandet.

På grund av den nya diversifieringen av grödorna och EFA kom det en ny sort också till mig och det blev klöver. Jag måste ha minst 5% av arealen antingen som träda, kvävebindande gröda eller vad nu sen det tredje alternativet var, så jag valde att så klöver på dom minsta av mina skiften. Utöver klövervallarna blir det vete på ca 10 hektar, viltåkrar på ca 4 hektar och resten som vall. Man får med andra ord mycket att rymmas på 32 hektar 😀