Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Är man söt eller är man söt?

Jag sku nästan våga påstå att man nog är söt, Ylva och Hylva alltså:

Vår lilla svarta fläck Ylva af Kabböle kalvade på torsdag förmiddag (Jag kom hem först igår på kvällen, därför har inte det kommit några bilder tidigare). Allt gick bra och hon fick en mycket liten svart/brun fläck H.Hylva af Kabböle. Hylva är en rätt så pigg och företagsam liten tös. Hon är den första av sitt slag i vår ladugård, då hon är en korsning av frisisk, västfinsk och jersey raserna. Därav kommer hennes speciella färg. Ni får en bild av färgen, då ni jämför med västen som är helt svart. Om ni dessutom tittar hur löst västen sitter så får ni en uppfattning om Hylvas storlek. Västen ska givetvis inte spänna, men den sitter som “gjuten” på kalvar i normal storlek.

Varför då korsa olika raser på detta vis? Jo, för att utnyttja den s.k. heterosis effekten. Det betyder att man försöker avla fram de bästa egenskaperna av alla raser. Så i Hylvas fall torde hon bli en ko med mycket mjölk (frisiska), bra fett- och proteinhalter (jersey) och god hälsa (västfinska). I teorin ska hon alltså bli en drömko, hur hon blir på riktigt, får tiden utvisa. 😀

SLC kvinnodag

Igår inleddes SLC;s kvinnodagar, som i år ordnas i Åboland. För mig är
det första gången som jag deltar i detta evenemang, allt som allt år
vi drygt 60 pers. Vi började med föreläsningar i Kimito, som bl.a.
handlade om företagsidéer och marknadsföring av dem.  Föreläsarna var
väldigt engagerade i sin sak och motiverande att lyssna på.
Övernattningen sker på en badinrättning i Kasnäs, var vi också får ta
del av olika behandlingar (massage m.m.) samt gymnastikgrupper. I
dag blir det ännu en dos av lantbrukspolitik och besök på Brusaby
lantbruksskola.

Service dags

Idag servades den viktigaste maskinen på vår gård, mjölkmaskinen. Den går två gånger om dagen, så slitaget är ganska hårt. Sedan den blev installerad har den varit igång över 18 000 timmar. Den hör till kategorin “maskiner man liksom inte tänker på”, men man märker minsann om den slutar att fungera!

Servicen görs en gång om året och den utförs av en professionell montör. I servicen ingår bl.a. genomgång och vid behov byte av diverse olika gummidelar och slangar samt en grundlig rengöring av maskinens “inre”. Dessutom testade montören hur jämt pulsatorerna går.

Några större överraskningar hittade montören inte, men visst var servicen på sin plats. Nu torde maskinen klara sig ett år framåt igen.

Under tiden servicen pågick kalvade Ädisa. Kalvningen förlöpte utan problem och hon fick en fin kokalv. Kalven får överraskningsvis heta Hädisa. Även i andra ändan av mjölkstationen (vi har kalvningsboxarna på var sin sida av mjölkstationen) var det full rulle. Där fanns nämligen Umbra med sin i går kväll födde Herman.

Ett litet glädjeskutt

Egentligen skulle det vara ett stooooort skutt, men då man inte vågar.. Vi hade veterinären hos oss på eftermiddagen, på schemat stod avhorning, en ko som inte blir dräktig och dräktighetsundersökningar.

Det visade sig att kon som inte blir dräktig har en cysta (eller cystor), så den måste få några hormonsprutor för att tillfriskna.
Det som nu sedan förorsakar dessa glädjeskutt är dräktighetsundersökningarna. Vi granskade totalt 10 djur, varav 5 kvigor och 5 kor. Endast 1 kviga är med säkerhet inte dräktig och en ko var lite oklar, men högst antagligen är även hon dräktig. Detta är redan ett bra resultat, men nu kommer det bästa. Till de som är dräktiga hör Sötis, Olvi och Luppa. 😀 😀

Luppa har genomgått en kastning (en för tidig kalvning) efter det som jag skrev inlägget om henne och hennes dräktighetsundersökning. Vi har sedan dess försökt få henne dräktig och nu verkar det som om det skulle ha lyckats. Det är trots allt frågan om en gammal ko, så vi kan inte vara säkra förrän vi ser kalven.

Men ett litet skutt av glädje kan vi väl ändå ta och göra! 🙂

Lite omväxling

Vi “möblerade” lite om i ladugården idag, 6 djur flyttade ut till djupströbädden och 5 kom in till ladugården. Vi har i år igen ett sådant system, att vi har sinkorna och dräktiga kvigorna ute på djupströbädden. På så vis kan vi ha fullt hus inne i ladugården hela tiden.

Då det gäller djur kan ju vad som helst hända, men i dag var de riktigt samarbetsvilliga. Tydligen ville de också snabbt bort från regnet och in under tak. 🙂 I och för sig är flytten inte någon invecklad procedur, utan det är bara att dra upp ett band, så att inte djuren kan rymma, fösa in dem i fållan och vidare till ladugården. Och tvärtemot då de gäller att ta ut djur från ladugården. Oftast brukar det vara så att förberedelserna tar längre tid än själva flyttande, men hur är det man brukar säga; Bra planerat, är hälften gjort.

Greta-kissins självbevarelsedrift

Greta har blivit en all-arround katt; hon är inne, ute, i ladugården och hos fammo och faffa (eller famo och fafa som det heter österut). Vanligtvis brukar hon nu pyssla på för sig själv, i skrivande stund, klockan kvart över sju på lördag kväll, så springer hon ute på gården med en mus.

Då hon nu springer omkring lite över allt, så skulle man ju tycka att hon nu inte är alltför rädd för något. Försiktig är hon nog, invånarna i ladugården brukar hon bevaka från ett säkert avstånd. Hittills har det också gått bra med alla maskiner och bilar, hon har förstått att hålla sig undan då motorn är igång. Men då traktorn står stilla, så är ju stänkskärmen ett ypperligt regnskydd om man först hoppar upp på ringen och sitta. 😀

Men igår morse mötte hon sin värsta mardröm; husse i sina jaktkläder och geväret på axeln. Antte kom upp lite tidigare från ladugården för att göra sig färdig inför jakten och jag kom med Allan och Greta lite senare. Då jag tog upp dörren skulle Greta sin vana trogen rusa in, men det blev tvärstopp då hon såg Antte. Jag kan inte komma på någon annan orsak än det, att jaktkläderna är lite större och prasslar på ett annorlunda sätt än “vanliga” kläder. Greta tycker i varje fall att det är bäst att hålla sig undan och det gjorde hon minsann. Då hon till sist och slut kom in, så låg hon och sov av sig förskräckelsen hela förmiddagen!