Brukslista

På brukslistan hittar man de för tillfället aktuella semintjurarna. Där finns information om härstamning, fertilitet, hälsa, produktion och exteriör. Utgående från dessa index kan man sedan fundera ut vilken tjur som lämpar sig för vilken ko. I praktiken håller vi oss med enbart några tjurar, som passar åt flera kor.

Jag sätter här upp en länk till landets största avelsbolags webbsida, där ni hittar den aktuella brukslistan (käyttölista). Tyvärr finns den enbart på finska. Det finns också andra företag som erbjuder tjurdoser, men som sagt är detta bolag det mest använda bland producenterna.

En perfekt tjur är omöjlig att hitta, så gott som alltid finns det brister i något delområde. Då måste man helt enkelt överväga för- och nackdelarna med att använda honom.

Vi kan ta som exempel tjuren Kilpisalon Toivo som finns sist på ay-brukslistan. Han ärver vidare mycket mjölk, men lite lägre fett- och protein-halter(tuotanto) än normalt . Kalvar efter honom förorsakar i regel inga problem vid kalvningen, men däremot har han “endast” 98 vid fertilitet då en normal fertilitet (hedelmällisyys) har 100.
Vad gäller hans nedärvande av kroppsbyggnad, så blir hans efterkommor baktill lite lägre (takakorkeus 98) och de kan ha smalare omfång (runko 98) än genomsnittet. Däremot för han vidare fina ben och fint juver. Mjölkbarheten verkar vara lite sämre än vanligt (lypsettävyys 92), vilket betyder att han nedärver en viss tröghet vid mjölkflödet.

Toivo är en tjur som passar på de flesta kor, förutsatt att de inte är för nära släkt med varandra. Det enda man ska se upp med är att man inte seminerar en trögmjölkad ko med honom, utan i stället passar han ypperligt på en ko som har en tendens att läcka mjölk mellan mjölkningarna.

Att para ihop rätt ko med rätt tjur är ett slags pussel med långsamma framsteg, men ett intressant sådant. Oftast lyckas man bra, men ibland kan det nog gå lite snett. Men det är ju det som gör det hela intressant. 🙂

Kalvningsförlamning

Igår då vi kom hem från vår lilla semester, var välkomsten inte den bästa. Rigmor, som på lördagen kalvat för sjunde gången, hade blivit förlamad. Kalvningsförlamning är en sjukdom som vanligtvis drabbar just äldre kor. En ko som en gång har haft det löper (enligt mitt tycke) större risk att drabbas av det igen. Så gick det också för Rigmor, hon hade nämligen för två år sedan samma problem.

Just på grund av att hon haft detta tidigare, så har vi varit extra noggranna med hennes utfodring och kalsium intag före kalvningen. Som en förebyggande åtgärd kan man alltså ge kalsium via munnen.
Då hon nu trots detta blev sval och liggande, så fick hon kalsium under skinnet på söndag eftermiddag och då vi kom hem verkade hon relativt pigg men hade ändå inte stigit upp. Då var det bara att ringa veterinären, eftersom det var söndag kväll var det dejour, den här gången från Kimito. En mycket trevlig och kunnig veterinär var på plats par timmar efter att Antte ringt.
Hon gav kalsium i blodet åt Rigmor och inom en halvtimme så steg kon upp. 🙂

Rigmor under värmande täcke

Hon mjölkades inte igår på kvällen. I morse tog jag lite mjölk så att inte juvret skulle bli för spänt och lite mera igen på kvällen. Hon var lite “hängig” så hon fick ytterligare en tub kalsium, men hon har ätit och varit annars “normal” så nog ska allt gå bra!

Plocka, plocka

Kalle skrev här om dagen om sina höstsysslor och maskin placerande. Vi håller på med lite annorlunda städande här hos oss. Vi, eller främst svärmor, håller på med att röja upp i alla knutar, skrubbar och vrår. Inte så enkelt då tre generationer samlat på saker. Men roligt tycks det vara, man kan ju göra fynd!

Projektet har nu hållit på ett tag redan, det har nu inte direkt varit någon brådska. Men på grund av ökande utrymmes behov i vår, så har städande tagit fart. Det är ett enormt plockande, vissa saker är lätta att slänga medan andra har om inte historiskt värde så i alla fall känslovärde. Sådant kan man naturligtvis inte slänga bort. En stor del av sakerna inne i huset är sådant man använt i hemmet, medan det i lidret finns mängder med arbetsredskap. Inne finns också många diplom som bevittnar om högklassig boskaps skötsel under tidigare gårdsfolks tider. Man får ju en viss press på sig då man läser sådant. 😉

Gamla tidningar och föreskrifter är också intressanta att bläddra i. Att saker och ting har ändras så pass mycket under en ändå ganska kort tid är förvånansvärt. T.ex. mjölkens kylning och kvalitetskrav är nog som dag och natt om man jämför 50-o 60-talet och idag.
Men så är det, tiderna förändras. Tur att folk har förstått att spara allt möjligt för oss efterkommande generationer, så att vi får ens en liten glimt av hur det var förr.

Projekt: maskinhall

Efter vårens byggprojekt, är det nu dags för ett modell större projekt; ny maskinhall.
För tillfället får vi nog så gott som alla maskiner under tak till vinter, men det är alltid en hel del funderande och placerande före det lyckas. Därför byggs det nu en ny maskinhall, som blir så bred och hög att maskinerna lätt ryms in dit. Lite behändigare blir det också, då vi sen kommer att få en stor del av maskinerna under samma tak.

Utseendemässigt blir det ingen sevärdhet, utan en helt vanlig pulpethall. Om den blir färdig ännu i höst återstår att se, men ganska bråttom kan det nog bli. Tills vidare har det bara gjorts lite markbearbetning för att ta reda på vad som döljer sig under ytan.
På ytan har träd fällts och en hel del rötter och stubbar brutits upp.

Normal tid

Att ändra tiden från sommar- till vintertid och tvärtom kommer högt upp på min “favorit hatobjekt”-lista. Det som kommer först på listan, är ett trafikmärke som meddelar att tunneln, man just har kört igenom, har tagit slut. Om man nu inte märker det utan ett trafikmärke, så kanske man ska fundera på att lämna bilen hemma..

Nå, tillbaka till klockan. Jag kan bara inte förstå idén bakom det här eviga klockvridandet. Det blir ljust och det blir mörkt oberoende om man vrider visarna eller inte. Säkert finns det någon smart orsak till detta, men så här rent praktiskt så ställer det nog bara till med problem.
Visserligen är det skönt att få sova lite längre imorgon, men för korna är det lite besvärligt. För att jämna ut skillnaden började vi mjölka lite senare idag än vad vi brukar. I morgon på morgonen börjar vi lite före fem vintertid, så tiden mellan kvälls- och morgonmjölkningen blir inte just längre än normalt. På våren är proceduren spegelvänd.

Det finns olika teorier om hur man som djurägare ska sköta detta, men så här brukar vi göra det. Nog finns det sådana som direkt övergår till den “nya” tiden, men sen finns det också sådana som övergår ännu försiktigare än vad vi gör.