Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Manikyr-Mats på besök

Den internationella landsbygdskvinnans dag till ära, fick största delen av våra mjölkande fyrbenta flickor en manikyr. 😛 Vi hade alltså besök av klövvårdaren.

Våra kors klövar verkas två gånger om året, en på våren och en på hösten. Höstens verkning brukar i regel vara lite “lättare” då djuren har gått ute. Förutom att marken är torr jämfört med ladugården, så gör det också gott för klövarna då djuren rör sig i varierande terräng. Klövarna slits också på ett annorlunda sätt, då djuren rör sig ute.

Dagens manikyr bjöd inte på några större överraskningar. Två kor har varit ganska halta de senaste dagarna och båda fick en sko. En sko är gjord av plast och den sätts alltid på den friska “delen” av klöven. På så sätt avlastas den sjuka “delen” av klöven och den får därmed tid att läkas. Skon limmas fast i klöven, hur länge den hålls där varierar. Båda korna började gå bättre genast efter att de fick sin sko.

Långvägagäster

En “gammal” studiekompis från våra tider i Skuffis, tog häromdagen kontakt med oss och frågade om vi skulle vara intresserade av att ta emot en gäst från Nya Zeeland. Gordon är ordförande för NZ ayrshire förening och mjölkbonde, med en besättning på 270 kor. Han brukar vara i Finland ca. 1 gång per år och åka omkring och titta på djur. Orsaken till att han är intresserad av Finlands ayrshire är den att han seminerar en ganska stor del av sina djur med finska tjurar. Han vill därför komma och titta hurudana efterkommor tjurarna lämnar.

Varför han var intresserad av att komma till oss, berodde på det att han hade hört om Heisala Ponnistus och försökt få doser efter den. Carina (hälsningar och tack, då du säkert sitter och läser detta 😉 ) träffade honom förra veckan och råkade se Ponnistus namn på hans lista över tjurar han ville ta reda på. Hon har varit hit och avbyta i tiderna, så hon passade på att ordna besöket hit.
Vi har Ponnistus mor och x-antal andra släktingar kvar i besättningen, så det var ju roligt att kunna visa dem för honom!

Det var ett intressant besök, igen blev man lite klokare. Det som skiljer Gordon från många av finländska “förståsigpåare” är det, att han har sina åsikter om aveln, men tillåter också andra att ha annorlunda tankar om saker och ting än vad han själv har. Detta är en egenskap jag respekterar väldigt högt!

Resultat

Idag fick vi resultat från förra veckans provmjölkning. Fast jag nu själv säger det, så är det nog ett resultat man kan vara nöjd med! Av de 48 kor som mjölkades, har endast 5 st ett celltal som är över
100 000 st/ml. Som en tumregel brukar användas att en ko har bra juverhälsa om celltalet ligger under 100 000. Nu måste man ju dock komma ihåg att mjölkprovet är från den totala mängden mjölk som kon mjölkat, vilket leder till att en enskild fjärdedel kan ha något högre celltal än medeltalet på den totala mängden. Men det oaktat, vi är nöjda! 🙂

Också fettet och proteinet såg riktigt bra ut. Medeltalet på fettet låg på 4,43% och proteinet 3,5%.

Duktiga flickor har vi! 😀

Överraskning

Då vi gick ner till ladugården i morse möttes vi av en liten överraskning i lösdriften; Adiza hade nämligen kalvat. Det var hennes första kalvning, hennes beräknade kalvningsdatum var först om en dryg vecka. Hon visade inga som helst tecken på den närliggande kalvningen igår kväll, inte ens juvret var spänt. Men så kan det gå och allt gick bra, vilket ju är huvudsaken.

Kalven blev en ko, Heisala Hadiza. Hennes far är den danske tjuren Facet. Om man nu vill göra det invecklat, så kan man säga att hon är en blandning av finskt, kanadensiskt, svenskt och danskt djurmaterial. 🙂

Adiza gav riktigt bra med mjölk och var relativt lugn i stationen. Men då vi släppte henne tillbaka i boxen med kalven, var hon inte alls nöjd med det mera. Hon började stånga kalven, så vi flyttade henne tillbaka till lösdriften. Skulle det ha varit en äldre ko ( vilka sällan brukar bli arga på sin kalv) skulle vi ha flyttat bort kalven istället och låtit kon vara i boxen åtminstone en dag till. Men kvigor som är unga och inte har så hög risk för att insjukna i t.ex. kalvningsförlamning så brukar vi nog i regel sätta tillbaka i lösdriften vid dylika fall.

Hadiza är i varje fall en riktigt pigg och söt liten filur med god aptit. Sällan som man ser en så där liten kalv, dricka råmjölk med sådan fart som hon gjorde idag. Bra så! 🙂

Inspektörer på besök

Idag hade vi besök av två inspektörer från ELY( NTM)-centralen, alltså före detta TE-centralen. Inspektörerna, även kallade för EU-granskare, kollade att vi hade allt i ordning i ladugården, vilket vi också hade. 🙂

De gick igenom att varje djur hade båda öronmärkena, att alla djur var rätt anmälda(utmönstrade och födelser), att vi hade alla försäljningskvitton på förmedlingskalvar o slaktdjur och diverse andra “pappersuppgifter”.

Som sagt, allt var i sin ordning så inga sanktioner! För övrigt var det här den 4 övervakningen jag har varit med om; två arealövervakningar hemma (+ 1 korsgranskning) och en här på Heisala i fjol.

Dags för provmjölkning

Idag var det igen dags för provmjölkningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. För tillfället har vi 48 kor som mjölkar.
Vi har börjat stiga upp en liten stund senare, klockan fem och det syns faktiskt i mjölkmängden. Fastän det bara är frågan om en förändring på 15 minuter,så har korna mera mjölk på morgonen än på kvällen, tycker jag i alla fall.
Så morgonens provmjölkning ska bli intressant, då får vi se om denna teori stämmer på riktigt eller om det bara är frågan om inbillning från min sida. 🙂