Författare: Sonja

…på andra sidan elstängslet, i alla fall om där ingen el finns! Vid en av våra beteshagar hade batteriet nämligen sagt upp kontraktet. Så här års brukar djuren vara rätt så nyfikna av sig och rymma från hagarna. Om de en gång kommer ut från hagen, brukar de nog också göra eller i alla fall pröva att göra det på nytt.
Så hade de gjort nu också. På lördagen var först en kviga på rymmen. Hon gick nog riktigt lätt in tillbaka i hagen. Då det inte gick någon el i stängslet, tog Antte batteriet hem, servade det lite och förde det tillbaka. Tydligen var batteriet ändå slut, för idag var igen två kvigor utanför och stängslet utan el.

Vi beslöt oss för att ta hem kvigorna och flytta ihop dem med sinkorna. En kviga rymde under transporten, men tur för oss sprang den rakt in i en hage med andra kvigor. 🙂 För övrigt gick flytten riktigt bra, de sprang snällt framför mönkkärin.

Nu har vi då djur ute på endast två beten, vilket underlättar utfodringen. Så här på hösten börjar det inte finnas så hemskt mycket gräs för dem att äta, så de får också balar. Halm-, hö- och ensilage om vartandra. Nu får vi då hoppas att de hålls på rätt sida av stängslet, i alla fall finns det el i detta! 😉

T101 är ett antibiotika test som vi mjölkproducenter använder för att kolla om det finns medicin rester kvar i mjölken. Under den senaste tiden har jag blivit onödigt bekant med testet, då vi har haft fyra kor på behandling på grund av juverinflammation orsakad av Str. Uberis bakterien. I dessa fall har djuren blivit behandlade med såväl tuber i den sjuka fjärdedelen samt med injektioner i muskeln.
De mediciner man använder till dylika fall har karenstid. Det innebär att varken mjölken eller köttet duger som människoföda. Mjölken har i vissa fall kortare karenstid än köttet, för de här medicinerna 6 dagar för mjölken och 14 för köttet. Då man använder två olika mediciner, följer man naturligtvis den längre karenstiden.
Om en ko man skickar till slakt har blivit behandlad under de tre senaste månaderna med en medicin med karenstid, skall det anmälas till slakteriet.

Mjölken kan vi alltså testa själva. Det är egentligen riktigt enkelt: man tar lite mjölk, 2 ml, från den ( som torde vara) sista mjölkningen under karenstiden. Denna mjölk tas upp i en pipett och man håller pipetten i kokande vatten i fem minuters tid.

Efter att mjölken kokat kyler man ner den till lite mera än handvarmt och sprutar den i en liten glasflaska med reagensämne. Flaskan sätts sedan i en maskin (värmare) som håller mjölken vid +42 grader. Efter 4,5 timme kan man sedan avläsa resultatet från en skala; ju blåare vätskan är desto mera antibiotikarester innehåller den.

Man kan också sända ett prov till mejeriet för analysering, men jag föredrar nog detta sätt. Med den här metoden får man ju snabbt reda på om mjölken duger som livsmedel eller inte.

Vi hade veterinären hos oss och kollade några kor som vi har problem med att få dräktiga. Två av dem har blivit behandlade tidigare, utan önskat resultat. De har visat brunst, den ena dock ganska svag, och blivit seminerade vid (vad vi har trott varit) rätt tidpunkt. Veterinären hittade inte någon tydlig orsak till problemet. Resultatet var att ge dem en hormonspiral, som startar om brunstcykeln.

Samma behandling fick också en ko som inte överhuvudtaget visat någon brunst sedan kalvningen. Så nu får vi hoppas att detta fungerar och vi får dem dräktiga!

Den fjärde “patienten” var en ko som sen igen visat en alldeles för lång brunst. Eftersom hon blev seminerad, beslöt vi oss för att följa med och se vad som händer. Om hon blir brunstig på nytt, så måste vi fundera på nytt över en eventuell behandling. Återstår att se.