Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Eftersom vi inte är en ekogård, använder vi oss av kemisk bekämpning. Detta innebär att vi besprutar växtbestånden såväl mot insekter, sjukdomar och ogräs. Dessutom avslutar vi en vall genom besprutning.
Det har vi gjort nu. Vallen besprutades igår och nu är det bara att vänta att medlet har sin inverkan. Därefter plöjer, harvar och sår vi skiftet. Ett annat skifte som också ska förnyas, kommer vi att så direkt, utan någon markbearbetning.
Vi har under ett par års tid pratat om att köpa en “ny” tröska. Igår då vi kom till Kabböle hade vi ändå inte för avsikt att köpa en. Men då en bekants bekant hade en som han inte behövde, köpte jag den! 🙂 Tröskan, en Sampo Rosenlew 500, är lite större och i bättre skick en vår förra, Sampo 360. Om vädret håller i sig, är det högst antagligen bara att börja köra nästa vecka!
Grisar,likasom hönor, får inte åka hem efter en utställning. Detta på grund av risken för smittosamma sjukdomar. I detta hänseende är nötkreaturen mindre känsliga. Därför fick inte heller Birssvinen o -hönorna återvända hem, utan de kom till oss. Grisarna, Helmer o Gunborg, blev idag Pernåbor. Vi kan nämligen inte ha dem i ladugården, eftersom grisar/hönor inte får vara i samma utrymme som korna. Hit har de bra att vara och papsen mår sig då han får pyssla om dem. 🙂
På lördagen är det dags för Boundbirs´n, en mycket omtyckt tillställning där “lande kommer till stan”. Idén med Birsen är att folk ska få bekanta sig med t.ex. djur och maskiner.
Vi kommer att ha med oss två kvigor, Sötis och Asteri. Vid senaste Birs (2008) hade vi också två kvigor med oss, ena med horn och andra utan. Vi hade med avsikt “sparat” på hornen, så att vi kunde visa åt folk att det inte bara är tjurar som har horn. Så självklart som det låter för oss som dagligen sysslar med djuren, så var det faktiskt flera personer som berättade för sina barn att det i inhägnaden fanns “en pojk-kossa och en flick-kossa”, just p.g.a. att den andra hade horn. Birsen uppfyllde ju då sin uppgift, då både föräldrarna och barnen lärde sig något nytt.
Idag var jag med “pikkaraiset” (Anttes systers barn) och hämtade hem Sötis från hagen. Jag höll stadigt i grimman, Ville höll i grimmans ände och Saga kasade Sötis bakifrån. Bra gick det och in kom hon. 🙂
Här om dagen var även Asteri ut och träna sig på grimmgång. Hon har också gjort det förr, så inga större problem uppstod då heller.
Så som många andra mjölkgårdar, föder inte vi heller upp våra tjurkalvar. De säljs via en förmedlare till andra gårdar som föder upp dem. Ibland säljer vi direkt till en annan gård, om gården i fråga t.ex. behöver en gårdstjur. Idag flyttade 4 kalvar. Den äldsta var över två månader,den yngsta var född i mitten av förra månaden. Alla fyra var av rasen ayrshire.