Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Roadtrip till västra Nyland

Vi har avbytare från måndag till lördag, så vi passade på att göra en liten semester resa till Ekenäs med omnejd. Vi kom igår och åker hem imorgon, på torsdags morgonen går någondera igen till ladugården. Under tiden vi är borta, är Anttes föräldrar i ladugården med avbytaren.

Vi startade alltså igår, måndag, från Pargas och kom till Anttes syster och hennes sambo i Ekenäs. På kvällen var vi en tur till Skåldö.Där åkte vi en gammal, öppen fiskarbåt med en “pikkulohko”-motor. Det var en båt i min smak, man kan lugnt konstatera att den gick hårt! 🙂
Därifrån åkte vi längs med olika småvägar till Raseborgs slottsruiner. Gamla ruiner är alltid lika imponerande, man kan helt enkelt inte förstå hur de för så länge sedan har klarat av att byga något så stort och starkt.

Idag åkte vi till Hangö. I stället för att ta stora vägen, alltså 25an, åkte vi med mindre vägar bl.a. via Lappvik. Efter en liten promenad i Hangö, åkte vi ut till Russarö. Ett intressant ställe som är värt att besöka. Trots att där inte mera finns beväringar, är det fortfarande ett militärområde. Därför är det ganska begränsat hur man får röra sig och vad man kan fotografera.
Då vi kom tillbaka från kryssningen, var vi och hälsade på en bekant som jobbar som lotskutterförare på lotsstationen.
Från Hangö åkte vi via Prästkulla till Tenala, varifrån ett par goda vänner kom med oss till Ekenäs där vi åt.

Imorgon åker vi som sagt hemåt. Vi har planerat att göra en avstickare till Fiskars och kanske någon annanstans. Får se vad vi gör, vi har ju rots allt semester!

Ute sysslor

Här på Heisala har vi 5 olika beteshagar. Två av dem används av mjölkkorna, två av kvigor ( en grupp med seminerade och andra med icke seminerade) och en av sinkor + några dräktiga kvigor.
Nu beslöt vi oss för att flytta sinkorna från stranden till en skogshage och i stället sätta de icke seminerade kvigorna på stranden. Tillika passade vi på att ta in en ko som smånigom ska kalva.

Orsaken till att vi flyttade grupperna var att vi tog bort ett stängsel så att en gräsåker “kom till” till strandbetet. Eftersom det är frågan om en första års vall, är det onödigt stark mat för sinkor.
Flyttande gick förvånansvärt bra. Korna gick precis som de skulle, likasom 4 av de totalt 18 kvigorna. De kvarvarande 14 st sprang en stund fram och tillbaka förbi “lide” (porten). Det är konstigt hur stor respekt de har emot stängslet sådana gånger. Ibland får man arbeta riktigt ordentligt för att man ska få djur att gå på ett sådant ställe där det har varit stängsel.

På kvällen seminerades Sötis. Inte är det ju något konstigt med en seminering så där vanligtvis, men denna seminering utfördes ute. Sötis är så van vid grimma och allt ompysslande, så hon var riktigt lugn hela tiden. Hon hade bokstavligen satt huvudet in i grimman. 🙂

Balning av helsädsensilage

Igår testade Antte på en ny grej för oss, nämligen slåtter och balning på samma gång.
Det har inte ens varit möjligt tidigare, men i.o.m. frontkrossen vi införskaffade går det nu att köra på det här sättet.

Fodret ska vara relativt torrt då man balar på detta sätt, annars blir balarna alldeles för våta. Den senaste tidens värme och torka har nu gjort att fodret, en blandning av havre, vete och ärt, nu var tillräckligt torrt. Bra gick det, så nu kan man ev. tänka sig att skörda andra och tredje skörden av ensilaget på det här sättet. Man sparar nämligen ganska mycket tid med att få gjort två arbeten på samma gång.

Dags för en regndans??

Kanske man ska försöka på det, då den här hettan inte tycks ta slut. Nu börjar också korna få tillräckligt. De har så varmt att de ibland står och flämtar. Mjölkmängden har också minskat.

Nu under dom allra hetaste dagarna har vi ut korna antingen direkt efter morgonmjölkningen eller på kvällen. Mitt på dagen är det alldeles för varm, fastän de har chans att gå i skugga. De var inte direkt samarbetsvilliga då jag skulle ha in dem tillbaka till ladugården på förmiddagen. Och nog förstår jag dem mer än väl; jag skulle också föredra att ligga på stranden och ta ett uppfriskande dopp nu och då! 🙂

Fastän jag avskyr åska, så börjar jag nästan hoppas på att det snart skulle komma ett uppfriskande och blötande åskregn. Det skulle bli så mycket lättare att vara för alla fyrbenta och tvåbenta. För att nu inte prata om vallarna. Andra skörden ser ut att misslyckas ganska ordentligt. Nog började gräset växa efter slåttern, men då det inte har kommit någon fukt så har all tillväxt stannat upp. Vi får hoppas att tredje skörden blir desto bättre!

He va he o vi ti griina!

Med andra ord är höet bärgat, även hos oss. Under normala förhållanden, hade vi nog haft det undan för flera dagar sedan. Men p.g.a. salmonella misstanken, så kom jag med på åkern senare än vad jag hade räknat med. Pappa lagade ju nog undan så mycket han bara hann, men nog är det så att arbete utan tvivel löper bättre då vi är två.
Det har varit hett och svättigt och många liter dricka har gått åt, våra traktorer har alltså ingen luftkonditionering, men nog har det varit värt det. Trots en liten “tvätt” av höet igår, kan vi nog säga att alla balar är av prima kvalitet. Det uppskattar man minsann då man får arbeta med balarna på vintern!

Och ordet “griina”. Ja, det skrev jag i det här sammanhanget som en pernåbo, inte som en pargasbo. Skillnaden är märkbar. Då vi griinar “heimåt”, så skrattar vi riktigt ordentligt. Men hitåt gråter man. Det blev att skrapa sig i huvudet några gånger innan jag förstod detta..! 🙂

Samarbete fungerar

Vända eller stränga? Bala eller inte bala? Där har vi dagens huvudbry i ett nötskal.
Jag åkte iväg till åkern lite före tio på förmiddagen. Körtiden är ca. 1 timme. Då jag kom fram funderade jag att jag först vänder allt, därefter strängar och balar det höet som pappa slog på söndagen. Så planen var ganska klar.

Ända tills molnen dök upp. Nå, det blev ju lindrigt sagt nervöst för det såg ut som om molnen var på väg rakt över åkern.
Då ringde jag till Antte och bad honom att kolla på radar blid hur regnet rör sig och det visade sig att molnen hade en riktning lite öster om oss.
Då en halv timme hade gått, kunde jag konstatera att han hade rätt. 🙂

Efter att jag funderat och diskuterat om väder och vind med både pappa och Antte, så bestämde jag mig för att fortsätta med att stränga det som skulle balas och vända resten av höet. Om vädret skulle hålla upp, så tänkte jag åka hem en sväng efter att jag vänt höet.
Visserligen var det uppehåll, men då jag hade vänt färdigt började det igen samlas lite otäcka moln från sjön. Så jag kom fram till att det är bäst att bala direkt.

Jag lämnade de 5 yttersta strängarna bara för att vara riktigt säker på att de skulle vara helt torra då jag balar dem till sist. Vanligtvis börjar man ju utifrån och kör inåt.

Jag hör till den kategorin som vill ha breda strängar då jag balar. Jag måste givetvis köra lite långsammare, men jag räknar med att balarna blir jämnare än med smala strängar. Då man har smala strängar måste man köra lite sicksack över strängen för att få balen jämn. Men nu då jag hade berda strängar var det (nästan)bara att köra rakt.

Allt fungerade bra och resultatet blev 40 balar. En del av dem var pappa redan och hämtade hem.

Inget regn har ännu kommit över oss, så nu är det bara att hoppas på ännu en regnfri dag, så får vi allt hö in!