Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Gödselspridning

Vi har under dagens lopp haft en ganska stark lukt över vår gårdsplan. En del skulle ha sagt att det doftar vår, andra att det luktar pengar. Men största delen tycker nog att det luktar rakt ut sagt s*it! Det var alltså dags för sommarens gödselrally! 🙂

Vi har en entreprenör som sköter om det jobbet. Dels därför att det tar tid och dels därför att vi inte har tillräckligt effektiva redskap.
Vår entreprenör har en vagn som är utrustad med slangspridare. Med hjälp av den blir gödseln placerad direkt på marken och inte över hela grödan. Detta minskar risken för föroreningar i ensilaget och hindrar gödseln från att rinna bort från åkern.

Dessutom har vagnen en egen pump som suger upp gödseln från brunnen till vagnen.

Från mötesänka till gräsänka

Ibland, men bara ibland, skulle det vara skönt med ett “normalt” arbete med regelbundna arbetstider. Då skulle man kanske se lite mer av honom jag är gift med. Jag vågar nästan påstå att vi har pratat mera via telefon än på riktigt, både idag och igår. Det skulle jag nästan kalla för en bedrift, med tanke på att vi av den här tiden till 90% har varit på samma holme!

Den där kvarvarande 10% gick till miljönämndens möte i Houtskär igår kväll. Antte åkte iväg hemifrån redan mittåt dagen, då jag hade bloggmöte via telefon. Före det, hade vi besök av en journalist som ska skriva en artikel om oss i årets Birstidning.

Antte åkte iväg, jag och Åke gick till ladugården och väntade på att veterinären skulle komma. På dagens agenda var att ta gödsel-, mjölk- och blodprov,9 dräktighetsundersökningar samt en hälsogranskning av Robert.

Lite brått fick veterinären, men hon hann nog med den planerade turen tillbaka till fastlandet.
Jag hade tänkt att jag ÅTMINSTONE skulle ha klippt gräsmattan före kvällsladugården, men istället blev det en liiite ut tänjd kaffepaus. 😉

Då jag sen vid kvällsmjölkningen skulle mjölka Vera, dök det upp ett litet, men dock märkbart, problem; en av hennes spenar var igenväxt. Så det var bara att mjölka henne som trespent och idag ringa och begära veterinären ut på nytt.

Antte fortsatte bala på förmiddagen och på eftermiddagen kom veterinären.Vi rassade upp spenen. Vera är en ganska stor ko, så när hon står och sparkar med bakbenen så att en vindmölla blir tvåa, så känner man sig ganska liten! Nå, vi fick det fixat.
Brått fick veterinären idag igen till färjan, då vi dessutom granskade 2 dräktigheter, 2 som inte visar brunst och brände hornen på 3 kalvar.

Nu börjar klockan närma sig halv elva. Gräsmattan är fortfarande oklippt och Antte är fortfarande och balar. Jag sitter här och skriver och lyssnar på radio. Plötsligt känner jag något som luktar bränt, rusar till köket, hoppar hinder över hunden och konstaterar att Anttes mat är ganska väl gräddad! Så det kan gå ibland, men tur att det finns korv i kylskåpet! 😛

Tack o gonatt!

Projekt:Växthuset

Vårt 14 kvadratmeter stora växthus blev levererat åt oss i fjol höstas. Men tror ni att vi fick upp satt det i tid? Svar: nej.

Vi odlar främst tomater för eget bruk. Mamma har gett tomatplantorna åt oss, i början av april. Fastän de var planterade skilt för sig, så började “krukorna” bli ganska trånga och tomaterna se ganska lidande ut.

Efter flera veckors påpekande om saken, började vi montera upp växthuset. Detta skedde ungefär i samma veva som ensilageskördandet började…Men det gick faktiskt smidigare än vad det låter. 😛 Då, när inte Åke var på åkern fixade vi på huset (klicka på bilderna, så blir de större):

Slutresultatet kan vi ju nog vara nöjda med. Nu har vi gott om rum för alla 70 (!?) tomatplantor, 12 paprikor, samt sallat, rädisor och dill! 🙂

När ska Vera af Kabböle kalva?

Nu har ni igen en chans att vinna en fin Bondbloggen-keps! Den här gången ska Ni gissa när Vera af Kabböle kalvar?

Vera är en av “mina flickor” som flyttade hit från Kabböle. Hon är frisisk och ska nu kalva för tredje gången. Hennes första kalv blev en ko, Arev, som vi har kvar och andra kalven en tjur som vi sålde.

En ko är dräktig i drygt nio månader. Vanligtvis kollar vi upp datumet fån semineringskalendern eller från ett program där alla djuruppgifter finns. Vill man räkna ut det själv, är det bara att kolla semineringsdagen och lägga till 9 månader + 5 dagar.

Veras beräknade kalvningsdatum är den 15 juni, men det kan nog kasta från sanningen. Vi har t.ex. haft kor som kalvat en vecka före och en vecka efter den beräknade tidpunkten.

Svara genom att kommentera inlägget eller skicka epost till bonden.blogg@yle.fi. När ska Vera kalva? Tävlingen avslutas så fort Vera har kalvat.