Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Allan och Greta

Nu får jag nog skämmas! Jag har helt glömt bort att presentera våra två fyrbenta båån (alltså barn), Allan och Greta.
Allan, vars riktiga namn är Straitbay Reetu, är en vallhund av rasen Working Kelpie. Rasen kommer ursprungligen från Australien. Allan är däremot en tvättäkta Pernåbo.

Vallan-Allan

Han är nu tre år gammal och förhoppningar finns över att han ska bli till hjälp med att valla korna. 😀

Sen har vi Greta. Här bör nämnas att det ALDRIG skulle komma en katt till det här huset. Men efter många långa diskussioner, så fick jag min vilja igenom, Gretis flyttade hit och nu är Antte nog riktigt såld! :D. Även Greta är en Pernåbo, hemifrån oss.
När Allan är en working kelpie, så måste ju Greta vara en working kissi, eftersom hon brukar vara med i ladugården och ut på bete med korna.

Working kissin Greta

Här kommer en gammal bild, tagen just efter att Greta kom till oss. Men den här bilden berättar precis hur bra dom här två kommer överens med varann.

Solen har visat sig

Då jag nu sitter här i kontoret och tittar ut på regnet, så tycker jag att det är på plats med några soliga bilder från i onsdags. Då flyttade vi några dräktiga kvigor från ladugården till deras bete.

I startgroparna

Betet är ungefär en halv kilometer från ladugården. Flyttningen går riktigt bra då man sätter upp stängselband (utan el)längs med vägen och sedan kör i sakta fart med mönkkärin eller cyklar efter djuren. Huvudsaken är att de inte har tid att stanna och fundera över hur de ska smita för oss. 😉

Efterlyses 5 st kalvar

Vi mjölkade i all sköns ro i morse, då kvigorna började råma. Antte gick upp från station och märkte två av de kalvar som ska vara i “Benas osasto” (alltså vår djupströbedd). Vi blev lindrigt sagt fundersamma, för finns det två utanför så finns det garanterat flera. Detta stämde även denna gång, ytterligare 5 kalvar var borta!

Klockan var nu lite över sex, jag fortsatte mjölka medan Antte började leta efter dem. Han körde omkring med mönkkärin, kollade gödselbassängerna och gödselplattorna och diken som finns i närheten. Då jag hade mjölkat, lite över halv sju, gick jag också ut och letade. Då vi inte hittade dem med det samma, gick jag tillbaka till ladugården och lagade allt färdigt där. Halv nio tiden konstaterade vi, att vi lika bra kan gå in och äta morgonmål och sedan fortsätta letande.

Då vi hade druckit kaffe kom Hilda fram. Hon gick i lugn och ro ner längs med en åker, så vi tänkte ju att de andra också skulle vara dit “uppe”. Men nej. Vi fortsatt att söka, tio tiden hittade jag följande. Hon låg och sov och tyckte att jag är en allmänt jobbig människa då jag väckte upp henne. Också hon var ensam.

Så vi letade, letade och letade. Vi letade till lite efter tolv, då gick vi in och äta. Bäst som det är, så står alla tre bortsprugna kalvar på precis samma ställe som Hilda på morgonen!

Slutet gott, allting gott. Men, vad lär vi oss av det här? Jo, gå in och äta så kommer nog brottslingarna tillbaka till brottsplatsen! 😀

3/4 facit i handen

Då vi nu har vårbruket nästan avklarat, så kan vi nog vara både nöjda och skatta oss lyckliga. Vi har varken i Kabböle eller på Heisala blivit utsatta för dom här grymma åskregnena, utan vi fick jämnt och fint regn, drygt 10 milli, över de nysådda åkrarna. Det gjorde minsann gott, eftersom ytan började bli riktigt krut torr.

Det är nog en obeskrivlig känsla, att sitta på våren i traktorn och få bruka jorden. Allt börjar från början och man har allt framför sig. Nu har vi kommit så långt att vi har endast NaturVårdsÅkrarna (NVÅ,viltåkrar) och lite vete kvar att så.
Den där veteåkern är föresten den som jag fastnade med harven på, så man kan lugnt konstatera att den är lite våt! 😛 Men kanske den också ger sig snart. Vi har ju tid att så till den sista juni, dock är det ingen större idé att så vete så sent men den möjligheten finns.

För viltåkrarnas del, går vi efter principen “ingen panik”. Om man sår dem lite senare, har viltet något att äta också då som spannmålet mognar på de andra åkrarna. Så förhoppningsvis minskar vi lite på älgskadorna på det här sättet.

Allt som allt har vi drygt 30 hektar åker i Pernå. Jag skrev Pernå och inte Kabböle p.g.a. den enkla orsaken, att åkrarna är ganska spridda. Från gårdscentret tar det en knapp timme att köra till skiftet längst bort. Då kör vi inte direkt på några riksvägar, utan vägar hörande till kategorin “missa en grop, så får du två på köpet”. 😛 Så man får ta det lugnt och njuta av omgivningen då man kör!

Utsikter för idag

Nåjaa, äntligen sitter jag i min Zetor och harvar!! 😀 Pappa har sått några hektar redan tidigare och det fortsätter han med idag också. Bara jag har harvat färdigt,åker jag hem, hämtar välten och börjar välta. Så ska det låta! 😀 En stund efter att jag tog denna bild,körde jag fast mig. Riktigt ordentligt. Så pappa fick först dra låss traktorn, sen lyfta med frontlastaren låss harven. Man måste ju prova på allt nytt! 😛