Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Nyttomotion

Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg om dom här två filurerna som såg dagens ljus igår. Till vänster Heisala Hainuli och till höger Des Prairies Haline:

Men istället tyckte 14 stycken av filurerna nedan, att det var dags att sätta matte och motionera.

Jag lade ut korna på bete och gick själv in till ladugården och grejade där en stund. När jag kom ut var hagen tom. Först tänkte jag att alla har gått in tillbaka till ladugården, eftersom där stod ett gäng utanför dörrarna. Men sen märkte jag att tråden var nere och sen blev det brått!

Till saken hör ju att varken Antte eller Åke var hemma, men till all tur var Magdalena det och tillika som jag märkte att tråden var nere, såg hon några kor i sjön. De stod nu där och tog ett förfriskande dopp!
Skönt hade dom där, men då de märkte att vi upptäckt dem, så blev det minsann fart i benen på dem… och på oss!!

Korna har i ett sådant här fall ett sjätte sinne, som berättar för dem vart de ska springa så att de kommer så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Eftersom vi inte har tagit hela betet i bruk ännu, så hade vi inte heller stängt “lidena”, alltså grindarna, på den delen av betet. Så förstås sprang korna genom lidet, via vår sandgrop och en skogsdunge till en åker på andra sidan av ett berg. Och jag sprang efter.
Jag gav upp efter sandgropen och konstaterade att vi behövde hjälp. Till all tur var grannarna hemma, så de kom och hjälpte till.

Då vi sen var tre som kasade bort dem från åkern och skogshagen och Magdalena som skötte om lide, så fick vi dem in i rätt hage. Varmt som det var, så tyckte kossorna att de ännu skulle gå och ta sig ett svalkande dopp, med matte efter. Nå, nog måste jag ju medge att det var ganska skönt att gå barfota i vattnet, då klädseln under denna länk bestod av “avo”haalare och gummistövlar och temperaturen var långt över +20.
Efter doppet tyckte flickorna att de fått nog av det friska utelivet och sen gick de in!

Vad behöver man gym och motionsgrupper till, då man kan ha kor? 😛

Sådd på gång

Jag var i slutet av förra veckan heim i Pernå. Tanken var att vi skulle ha börjat med vårbruket. Alltid kan man ju tänka..! Vädret var varmt och vackert , men åkrarna fortsättningsvis våta. Pappa ytgödslade vallarna och dessutom gick det också att plöja lite av det som ännu var kvar. Men otroligt vått och framför allt ojämnt är det. Men, envis som jag är, så bara måste jag ändå ut för att pröva att harva. Riktigt bara för att se omifallomatt det ändå skulle gå 😛

Nå, det gick ju inte så hemskt bra. Nog kom jag igenom största delen, men nog måste jag lämna några våta fläckar orörda.

Så efter att det ännu regna några milli, natten till söndagen, så beslöt jag mig för att komma hem till Heisala och göra ett nytt försök med Kabböle-åkrarna i slutet av den här veckan.
Hit hade jorden torkat så mycket under tiden jag var borta, att Antte och Åke hade lyckats sprida ut såväl kalk som gödsel på en åker som skulle sås. Så på söndag kväll kunde de sätta igång med sådden.

Åkern såddes i två etapper. Först såddes havre och ärter. Efter den sådden vält(r)ades åkern. I dag sådde Åke sedan andra gången. Då var det dags för timotej, rajsvingel, ängsvingel, blålusern och persisktklöver. Det ska vältas också efter andra sådden.

Under normala förhållanden kommer vi att kunna ta två skördar i år från den här åkern med den här blandningen. Om allt går bra, övervintrar timotej, ängsvingel, rajsvingel och blålusern så att vi från och med nästa år kan ta “normala” vallskördar från åkern.

Ska man eller ska man inte?

Ja, det är frågan som blivit bekant här på bloggen den senaste tiden. Vi kom igår till Kabböle med Antte, jag är fortfarande hit men Antte åkte hem redan idag. Han svetsade bl.a. på harven, så att “frun kan börja vårbruka”, som han själv uttryckte det. Frun skulle ju som hemskt gärna göra det, men då man inte blir klok på åkrarna i år! En teg kan vara riktigt torr, följande ganska våt och på den tredje så står det vatten.

Veta nu sen, men fem dygns prognosen utlovade uppehåll och varmt. Som det nu ser ut så har vi tänkt börja på lördagen, förutsatt att det faktiskt torkar i morgon. Åtminstone skulle man då på lördagen kunna harva över åkrarna så mycket att torkandet skulle bli jämnare.

I morgon måste jag i alla fall åka in till stan och skaffa bl.a. några spetsar till harven. Om inte åskan, som för tillfället bullrar ute på sjön, kommer upp så börjar papsen högst antagligen med att sprida konstgödsel på våra vallar. Vi har ännu också lite oplöjt, så eventuellt fotsätter jag med det då jag kommer hem från stan.

Det här är alltså planen, återstår att se hur det blir! 🙂

Olvi af Kabböle

Olvi hör till kategorin Grand Old Ladies. Hon har kalvat 7 gånger, är nu i sin och har beräknad kalvningsdag den 3 juli.


Som namnet säger, hör Olvi till “mina flickor”. Hon var dräktig och i sin då vi flyttade hit, vintern 2008. Vi hade satt henne i sin tidigare än vad hon behövt eftersom hon hade så lite mjölk. Dessutom tänkte vi att flytten skulle gå lite lindrigare och medföra mindre stress om hon inte med det samma behövde lära sig ett nytt mjölkningssystem. Hon var ju trots allt inte ung då heller.

Av någon anledning så kalvade hon, om jag minns rätt, en månad för tidigt ute på betet. Kalven var död. Jag tror inte att det hade med flytten att göra, det var ju trots allt redan ett par månader sen dess. Då var jag nog lite fundersam över hur det ska gå med henne. Hon mjölkade väl som mest endast kring 25 kg om dagen, då hon annars kan komma upp till det på en gång.

Men hon fixade det! Hon blev dräktig med första semineringen och fick en fin kokalv, Heisala Esmeralda af Kabböle.
Under laktationen efter Esmeraldas födsel mjölkade hon också riktigt bra, resultatet blev 9365 kg mjölk, omräknat till EKM 10239 kg.

Nu är hon som sagt igen dräktig, hoppas att allt går bra igen den här gången. Hon hör till den gruppen vi lade ut på lördagen, så för tillfället får hon vara ut och njuta av våren. Om man alls kan tyda något från denna majestätiska ställning och blick, så njuter hon nog också:

Olvi af Kabböle