I det här inlägget tror jag att bilderna säger mera en tusen ord 🙂 :
Den stora dagen
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Våren kommer
Ja, den kommer med stormsteg. Hit har vi tagit fram såmaskinen och det är dags att börja lappa vallarna. Det betyder att det sås nya vallfrön i “luckor” som uppstått under vintern. Om man inte sår in luckorna växer de upp ogräs i dem.
Här en bild på såmaskinen:
Det är frågan om en direktsåmaskin. Med en sån behöver man inte bearbeta jorden före sådden, utan det går att så direkt i gammal stubb eller just lappa i befintligt vall.
På traktorn ( gamel Fergun) har de monterat breddningshjul, för att minska markpackningen:
Bröllopsbestyr
Nu börjar det vara så nära, att man kan räkna timmar. Den här veckan har gått lite lika som föregående, alltså alltför fort, men ändå alldeles för långsamt. 😀
Problemen med flygen på grund av askmolnet hämtade med sig lite extra spänning åt oss också. Vår präst ringde nämligen åt oss i slutet av förra veckan och berättade att han var i Spanien. Han ville förvarna oss om att han kanske inte hinner hem i tid till vigseln. Nå, Antte ringde direkt på måndag morgon till pastorskansliet och de lovade att det nog finns en vikarierande präst i så fall, så vigda skulle vi nog bli!
Efter några dagars väntan, hade han fått plats på en buss som skulle starta från Spanien på tisdag kväll. Enligt tidtabell sku han vara i Finland på fredag morgon. Så det var bara att vänta.
Som om inte här var tillräckligt spänning, så konstaterade vi på måndagen att de som ska fixa alla våra blommor har sin blombutik stängd p.g.a. flygstoppet! Hon som ska laga blommorna ringde åt mig och berättade att de var i Italien och eventuellt skulle komma därifrån på onsdagen.
Så det var (igen) bara att vänta och hoppas att allt ordnar sig och jag kan berätta att det stundvis har varit ganska nervöst. Fast allt skulle ha ordnat sig också med “plan B”, så vill man ju att allt ska fungera perfekt, just så som vi har planerat det.
Igår fick vi första goda nyheten; ett flyg från Italien, med mellanlandning i Riga, kom till Åbo sent i går kväll. Blommorna är räddade!! 😀 😀
Och idag på morgonen ringde vår präst: han är i Finland!! 😀 😀
Så allt ordnar sig, som det nu ser ut kommer vi att få just det bröllop vi önskat oss! 🙂
Mångt o myki
Den här veckan har nog bara “vari o fari” utan att man hunnit med!
Måndagen var ännu ganska normal, jag var i alla fall hemma då. 😉 Så där i korthet så lastade jag på morgonen av ett långtradarlass med ensillagebalar, på förmiddagen lagade jag undan i ladugården ( snittade foder, gav kraftfoder åt korna och mjölk åt kalvarna) och på eftermiddagen kom veterinären ut för att kolla en juverinflammation och bränna hornen på några kalvar.
På tisdagen åkte Antte till Hollola på möte och jag till Malmen på ärenden. Jag kom hem med samma tur som slaktbilen, så jag åkte direkt till ladugården och hjälpte med att få ut kon. Svärre var nog dit redan, men envis som man är tyckte jag att jag också skulle gå dit! Sedan var det bara att snitta, mata och börja skrapa rent i boxarna före kvällsmjölkningen.
På onsdag morgon flög Antte till Danmark på ett möte. Jag åkte in till Åbo för att pröva minn brudklänning och den satt perfekt! 😀 Då jag kom hem måste jag vila en stund och därefter gå ner till ladugården igen.
Torsdagen började bra. Antte kom hem och vi for alla tre ( vi+svärre) till Malmen och diskutera med honom som ansvarar för maten på bröllopet. Antte kom hem med “ettans” färja, jag blev på Malmen för jag skulle och boxas. Under tiden som jag väntade på detta, si sådär fyra timmar, så fick jag i alla fall skrivet namnkorten till bordsplaceringen.
Då jag sen åkte till boxningen konstaterade jag att det inte var något sådant idag! Orsaken till detta var ju riktigt lycklig, men det visste jag inte om just då för tillfället. Så det harmade ju lite att man kunde ha farit hem till lika med Antte, nu kom jag hem med sexans tur..
På fredagen var det dags för prov makeup. Det blir nog bra, kan jag säga! 😀
Idag, på lördagen, ska jag köra heim till Kabböle för att hämta lite rekvisita och bröd till bröllopet. Dessutom ska jag tillika då jag är dit, träffa nya arrendegivare till mig och diskutera lite med dem.
Trevligt veckoslut åt er alla och kom ihåg att ta det lite lugnt och pusta ut! 🙂
Diskmaskin
En av de grundläggande sakerna för att kunna producera mjölk av bästa kvalitet är en god hygien. Till detta hör att man ser till att korna har det rent och torr, att man rengör juvret ordentligt före mjölkningen och att mjölkmaskinen, alltså tekniken, fungerar.
Vi har haft lite problem med det sist nämnda, diskningen av mjölkmaskinen har inte fungerat riktigt som den ska. Nu och då kan den ju krångla, så som all teknik. Men då tvätten så gott som varje gång man gick ner till ladugården alarmerade om något fel i diskningen blev man ju lite nervös. Så mycket har disken inte ändå ställt till med, att E-klassen (bästa mjölk kvaliteten) skulle ha varit i fara, men sådant där onödigt strulande harmar!
Då också service folket började få tillräckligt av maskinen beslöt de sig för att sätta in en ny maskin:
Och den här fungerar! 😀 😀
Foder maskiner
Mats berättade i ett inlägg om sin trotjänare. Här är våra motsvarigheter till den:
Med Casen kör vi upp på kornas foderbord och snittar fodret direkt på bordet. Detta gör vi varje dag, två eller tre balar åt gången.Tidigare snittades fodret i foderlagret, varifrån det sedan kördes med Schäffern upp på foderbordet. Nu när vi kör direkt, sparar vi ganska mycket tid då ett arbetsmoment blir bort. Dessutom hålls fodret fräschare. Här en närmare ( och lite suddigare) bild av snittarn:
Casen är nog lite “lätt i näsan” då man har en tung ensilagebal i snittaren, fastän där finns frontvikter på den.
Med Schäffern kör vi sedan upp foder på “kvigbordet”. Beroende på vad de olika djuren vi detta bord ska ha, så kör vi ensilage från kobordet eller splitar(river) upp hö- eller halmbal åt dem. Det går nog bra att riva upp balarna, sen när man kommer på tekniken. 😛
Schäffern är också ypperlig att lasta med i trånga utrymmen eftersom den är midjestyrd.