Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

Kossorna på “bete”

Härom dagen hade vi korna ut och springa en stund. Vi brukar ha ut dom några gånger i veckan, beroende på vädret. Den här vintern har varit ypperlig med tanke på rastning av korna; kallt/svalt väder men ingen halka!
Korna mår bra av att vara ute också på vintern,fastän det är kallt. Förutom att de får lite motion så förstärks både klöv- och juverhälsan. Vi får i gentjänst lite mindre att putsa upp i ladugården..! 😉

Tyvärr kan vi inte ha ut korna längre än en liten stund. Orsaken är att vi har så mycket snö att trådarna, som vi har runt hagen, är nästan i jämnhöjd med snön. Några kossor har märkt detta och bara stigit över tråden. Så vi måste själva vara med och kolla att ingen rymmer. Men roligt är det att se hur de mår sig av att få springa lite! 🙂

Ylva af Kabböle

Ylva är en av mina absoluta favoriter. Hon är en korsning av en frisisk mor och västfinsk far. Hon är vår lilla svarta fläck som springer omkring i lösdriften. Vi seminerade henne med Jersey, så har vi tur så får vi en MYCKET liten svart fläck om 9 månader. 😉 Jerseyna är nämligen ännu mindre än finnarna. Ylva är en av dom som jag tog med mig hemifrån. Hon ville minsann inte flytta, hon sprätade emot med alla fyra då vi tog ut henne. Men bra har hon klarat sig 🙂 och sku hon nu inte göra det med sitt humör..!

Sportlov

Idag var det dags för den årligen återkommande sportlovstraditionen; grillning! Vi samlas hela bunten och går/åker ut någonstans, tänder en brasa, grillar korv och har det trevligt. Vi hade minsann vädret på vår sida idag, det var soligt och vindstilla. Kan det bli bättre än det? Korven smakar extra gott då den är grillad så här på vintern. 😉 Men tacka vet jag värmehalare! För nog blir det ganska kallt då man är stilla några timmar. För att nu inte tala om att den var bra att ha då jag låg i snödrivan..! 😛

Men det tar på att vara ute, så före kvälls sysslorna i ladugården kastade jag mig på soffan en stund. Detta ledde förstås till en lite försenad start av mjölkningen, krhm. Nå, allt löpte bra och vi var färdiga i så gott som normal tid. Vi seminerade också en kviga här på kvällen. Det var ett projekt för sig för en sådan här som jag, som till längden närmast påminner om en svamphuggare! Kvigan är ganska hög, hennes rygg är i samma höjd som min hake, så jag hade vissa problem att hålla henne stilla då Antte seminerade henne. Men vi fixade det, nu är det bara att hoppas att hon blev dräktig.

Brrrrr

Nu är morgonsysslorna i ladugården undan. Han som jag bor med for till Malmen med den första färjan, så jag kom upp från ladugården lite senare än vanligt. Vi brukar vara färdiga halv åtta tiden.

Jag var lite rädd att se på termometern i morse då vi gick ner, eftersom vi igår kväll hade -23!?! Det är nytt köld rekord för i år, jag kommer ärligt talat inte ens ihåg när jag senast varit med om en sådan köld. Men det var faktiskt “bara”-17! 😉

Idag kommer en seminör och utför en embryotransplantation och en vanlig inseminering. Normalt är det Antte som sköter semineringen, men då han är borta beställer vi en “riktig” seminör. Efter seminörens besök ska jag putsa rent i en kalvningsbox. I alla fall har jag planerat så! 😛

Luppa

Jag börjar presentationen av våra kossor med gårdens bästa ko; Här har vi Luppa. Hon har mjölkat lite fått 128000kg under sin livstid. Hon har 10 kalvningar bakom sig,förhoppningsvis den 11:e framför sig. En av hennes kalvar är Heisala Ponnistus. Han blev vald till avelstjur och man har exporterat av hans doser till Norge.

Hon är en verklig “grand old lady” och det vet hon minsann också själv! 🙂

Om korna kunde prata

Ja, då skulle vårt jobb vara en aning enklare. Att se att en ko har illa att vara är en sak, att förstå varför den har det är en helt annan. Nu har vi en ko som till synes inte felar något alls, men ändå har hennes mjölk minskat med 20 kg/dag. Hon äter, dricker, beter sig normalt och är pigg. Ändå är något på tok. Om hon bara kunde berätta var felet finns.. Vår veterinär undersökte henne men kom inte på vad kon har för fel. Vi har själva följt med henne, men kan inte heller säga vad som är problemet. Man känner sig så maktlös i sådana här fall.