Bondbloggen – Sida 11

Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Allting kommer tillbaka

Det har varit en bråd höst. På grund av tak- och solpanelarbeten har allt annat fått vänta och sedan blev det brått att få allt i vinterskick. Och det är det inte ännu. Men förra fredagen blev jag upplivad av en liten notis i tidningen Land med rubriken “Snål torkning utan varmluft”. Vad är nu detta ?

Det är “en ny torkmetod för att torka spannmål utan varmluft” ! Man skall ta bort varmluftspannan men behålla fläktarna och blåsa (kall) luft genom spannmålen. He-he, det är ju inget annat än den gamla metoden med kalluftstork som vi har sysslat med i 70 år !

Här har man trott att man är en bakåtsträvande dinosaurus som har två kalluftstorkar och så visar det sej att man är långt före i utvecklingen för den “nya” metoden är ännu bara ett “projekt” med innovationsstöd (pengar) från Jordbruksverket. Vi har länge haft fungerande kalluftstorkar. Litet löjligt är det ändå på grund av att jag använt ritningar och skrifter från Sverige så man kunde tro att de inte läst sina egna skrifter. De är förstås 40 år gamla så de är väl bortglömda redan där.

Sedan började jag fundera på allt annat som jag i min bakåtsträvande envishet sysslar med. Vår gamla metod att hugga skog har också blivit hypermodern fast den kallas “kalhyggesfri” eller “plockhuggning” eller något liknande. Nu ordnas kurser i hur man sköter sin skog utan kalhyggen – fast rikssvenskarna kallar ett kalhygge bara för “hygge”. Det är felaktigt för visst finns det hyggen som inte är kalhyggen.

Och vedeldning har helt plötsligt blivit så populär att all ved tagit slut och man kan läsa om vedstölder och folk som tagits på bar gärning med motorsågen i naturvårdsområden. Energirådgivarna skriver om hur man skall välja vedpanna. Här har vi i alla tider eldat med ved och sedan 1983 med flis – vilket vi fortsätter med.

Det är också modernt att bygga i trä – till och med höga hus och torn för vindkraft byggs i trä. Jag har egen såg och bygger nästan enbart i trä. Sten och trä är de bästa materialen även om taken nog har plåt eller tegel. Trä är otroligt hållbart om man ser till att det kan torka upp emellanåt. Då håller det i hundratals år.

Trä håller länge men solen äter upp det så småningom (65 år gammal dörr)

Hela mitt liv har jag sparat gammalt och lappat gamla hus, maskiner och kläder. Nu är det högsta mode – det är resurssnålt, miljövänligt och hållbart. Så jag är plötsligt modern i det hänseendet också …

En del påstår att utvecklingen går i cirklar men det är en missuppfattning. Det kan se ut så om man ser det tvådimensionellt men i verkligheten går utvecklingen i spiraler uppåt (och ibland nedåt). Jag har blivit “modern” helt utan egen förskyllan och man vet aldrig i vilket annat hänseende som jag ännu blir helt “trendig”. Det är bara att sitta och vänta och göra som man alltid gjort.

Jag avskyr “mode” och “trender” och anser att man inte skall bry sej ett smack om vad som anses vara “framsteg” utan använda sitt eget huvud och vara kritisk till alla nymodigheter. Förstås finns det vissa nya saker som är bra (som till exempel optiska fibernät) men det är dumt att ta efter allt nytt utan att fundera på huruvida det är bra eller dåligt.

Nåja, visst har jag litet modern högteknologi också eftersom jag i 65 år sysslat med elektronik. Vi har optisk fiber för datakommunikation och i somras satte vi upp 40 solpaneler som just nu ger 6003 W (som mest kring 10 000 W). För nån vecka sedan köpte jag en “mikrotraktor” (fyrhjuling) för 120 euro som jag skall ändra till batteridrift. Den är döpt till “Pluttn” för den är faktiskt liten. Observera att det inte skall vara något e i Pluttn för det är ett äkta östnyländskt namn.

Det tog inte lång tid att skilja åt den. Jag tog bort motorn (sönder) och bakaxeln och det blev inte mycket annat kvar än ramen och styret. Nu skall en ny bakaxel monteras tillsammans med två bilackumulatorer och så har vi gått in i elfordonsepoken på vårt 1000-åriga Bos-Sestu. Med återanvända maskiner.

Nu är det ganska vackert väder så verkstadsarbetet får ta en paus. Jag har stora öppningar i uthusväggen som måste läggas fast innan vintern och snöyran kommer.

Solen skiner men innan vinterns snöyra kommer skall öppningarna vara fastsatta

Fritidsproblem lär vi inte få på länge än. Visst är man ganska slö och lat men om man lagar litet varje dag så kan det ändå bli till nånting med tiden. Och solkraften malar på utan oljud och miljöförstöring. Idag kom det 32,03 kWh fastän det är höst. Vädret lär vara fint byggnadsväder 10 dygn framåt så vi får se …

Nytt såghus

Det har varit bra att ha tak över sågverket men då taket på bodvinden skulle bytas så måste jag riva bort sågtaket. Det hade varit svårt att byta tak annars.

Det gamla sågtaket i vägen för takarbetet (juni 2022)

Sågverket är i alla fall så viktigt att jag måste ställa upp det tillfälligt. Man behöver det hela tiden för att såga till virke. Visserligen håller vi på att drunkna i gammalt sågat virke men det saknas alltid just den dimension man behöver. Det långa sågade virket (över 6 meter) sparar jag också om det inte nödvändigtvis behövs. Det är nämligen krångligt att såga långt virke. Det går fint att såga 3 och 4 meters stockar med Logosol men sedan börjar ändarna hänga ned och man måste ha en domkraft under ändan för att få jämntjockt virke.

Logosol-sågen är fint konstruerad för den går lätt att flytta utan att linjalen tappa inställningarna. Bara man får de fyra fötterna någorlunda stadiga så är det bara att såga. Ändstöden behövs bara för riktigt långt virke (över fem meter). Den här sommaren har varit mycket torr men man vill nog ha tak över sågverket då det regnar.

Den gamla platsen har annars varit bra men det har varit besvärligt att ta bort sågspån – som det blir stor mängder av eftersom vi använder ett vanligt motorsågsvärd. Dessutom har utrymmena i huset bakom sågen varit ganska oanvändbara eftersom man inte kan köra in nånting där. De har mest blivit skräpsamlingar. Så jag beslöt flytta sågverket och bygga ett nytt såghus så att man kan köra med traktor på båda sidorna.

Efter tröskandet så började vi bygga såghuset men först måste björkarna tas bort. De stod i vägen och dessutom skuggade de solpanelerna. Såghuset skulle komma mellan första och andra björken från höger men avståndet mellan dem var för kort. Björkarna till vänster har också länge krånglat då man skall använda lastaren och köra med skördetröskan mellan ladan och björken.

Med litet precisionsfällning och med hjälp av lastarbommen fick jag ned björkarna utan skador.

Med frontlastarens skopa jämnade jag ut byggplatsen. I det lilla diket finns redan ett täckdikningsrör så det var bara att fylla på med grus. Med lastaren lyfte jag dit fyra hörnstenar (från ladan där vi för några år sedan slog cementbalkar i stället för stenarna). Sedan var det bara att ställa upp hörnstolparna.

Nu ville jag inte ha några stolpar alls inne i såghuset och då linjalen på sågen är 7 meter lång så måste huset inuti vara minst 8,4 meter (mellan hörnstolparna). Dessutom måste man ha möjlighet att med lastaren lyfta tunga stockar upp på Logosolens bänk. Så det blev en ovanlig takkonstruktion med en 10 meter lång balk och V-formade takbärare.

Jag har tillverkat flera lådbalkar och de är mycket stabila men så tänkte jag att det går lika bra att bygga en fackverksbalk av eget virke som jag har i överflöd. Skivorna för lådbalken hade kostat närmare 500 euro. Nu behövde jag bara betala för skruvar och litet järn. Fastän vi har mycket långt virke så finns det inte så långa blankor som 10 meter och jag måste alltså skarva.

Jag har tre väldigt fina böcker från Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik i Lund 1982 “Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader” med ritningar och färdigt beräknade konstruktioner i detalj. Jag köpte dem då vi byggde verkstaden 1986 där jag använde en 14 meter lång lådbalk. Det är grymt värdefulla böcker som jag använt i byggen sedan dess. Sådana görs inte mera då alla köper färdigt eller har andra att bygga.

Från dessa böcker lånade jag skarvförband med plattstål och fyra genomgående bultar för nedre delen av fackverksbalken där det är dragkrafter. Den övre delen har bara tryckkrafter.

Nedre skarven med plattstål och genomgående bultar

Fackverksbalken tillverkades i verkstaden

Jag skruvade först ihop virket (så att man kunde ta bort och göra om ifall något gick snett). Då allt verkade klaffa så spikade jag strävorna med spikpistol. Förra balken (till flislagret) spikade jag för hand och har ännu en stor knöl på höger arm som resultat av överansträngningen. Vis av skadan använde jag nu spikpistol.

Fackverksbalk 10,2 meter med stöd 8,4 meter

Eftersom balken bara är fem centimeter bred (plus 2x22mm stöd) så är den ganska vinglig men jag har två blankor från mitten snett ut till hörnen som stabiliserar den. Två andra sneda blankor stöder takstolarna på bägge sidor om luckan. Konstruktionen höll åtminstone mej då jag var uppe på taket och skruvade fast takskivorna. Till vintern kan man ställa upp tillfälliga stöttor ifall det kommer mycket snö. Vi sågar sällan på vintern.

Principritning över såghuset med lastar lucka i taket

Taket har korrugerad takfilt. Skivorna är mycket lätta och trevliga att arbeta med. De förorsakar ingen kondens heller så jag använder dem i en mängd byggen.

Fackverksbalken lyfte jag på plats på de främre stolparna med den stora lastaren. Den har varit alldeles oumbärlig i byggarbetena i sommar. Därefter skruvades balken fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar på bägge sidor.

Fackverksbalken lyfts på plats på de främre hörnstolparna

Brorsan borrar hål och skruvar fast fackverksbalken

Sedan placeras V-blankorna från bakre hörnstolparna till mitten på fackverksbalken och skruvas fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar. Med M12 gängstänger så går allt annat sönder före fästena.

Takbärare med V- eller egentligen K-konstruktion

Sedan måste jag ställa in Logosolen och såga takstolar för jag hade inte lämpliga dimensioner i lager. Takstolarna är 40×125 mm för att vara litet lättare. Ovanpå dessa placerades vanliga 22 mm bräder som underlag för takskivorna.

Sedan gick det åt skogen för jag hade för bråttom. De första skivorna satte jag upp i mörker och allt blev vint och vrångt och fel. Väderprognoserna hotade med regn på natten men förstås så kom det inget. Men nog följande dag kom det två ordentliga skurar fastän det inte skulle regna alls …

Första försöket på natten (vint och vrångt och fel)

Sedan började jag på nytt och skruvade upp det andra paret sneda blankor. De hänger under de huvudsakliga bärarna (50x200mm) i järnhängslen. Nu mätte jag ordentligt i dagsljus för att få det att passa ihop. Det är inte så enkelt då alla bärarna är sneda och dessutom lutar 10 grader.

Det gick bättre att sätta upp taket i lugn och ro och dagsljus. Nu är alla takskivor uppsatta över om det ännu saknas en del snedsträvor. Sågen är användbar och kommer att behövas då uthusets väggar skall lagas innan vintern. Det blir inga fasta väggar alls men jag tänkte hänga upp tunga presenningar på två sidor för att minska på genomdraget. Då man skall köra bort sågspån med frontlastaren måste det gå att dra presenningen bakom sågen åt sidan.

En hel del vägg som det skall sågas bräder till innan vintern

Det har varit bråttom hela sommaren och hösten. Vädret har varit rätt bra för byggande även om det har kommit några regnskurar. Det är orsak att ha bråttom med byggandet nu då det är torrt för det är inte alls trevligt att klafsa omkring i vår lera då den blir våt.

Det tog en hel del tid att planera såghuset på grund av den ovanliga konstruktionen och för att jag inte ville ha stolpar inne i huset. Mest varje dag måste jag ändra på ritningarna (CAD-program på datamaskinen) och varje natt kom jag på ändringar som måste göras. Det är all idé att “sova på saken” för jag vaknar ofta mitt i natten och tänker att det var för krångligt och att det kan göras enklare.

Vetet i torken är nu omkring 16 % så det klarar sej över vintern om man kyler ned det då det blir kallare. Så det ser ut att bli en ordentlig bygghöst.

Sommaren som gått – odling 2022

Pust. Det har varit bråttom precis hela tiden. Orsaken är förstås solkraftverket och takarbetet. Speciellt som planerna måste ändras mitt i allt vilket krävde ännu mera tid och arbete. Men nu börjar det vara dags att dra ihop sommaren.

Vårsådden blev senare än vanligt men inte så sent som i fjol. Likaså kom det för mycket regn som delvis dränkte brodden. Och så blev det alltför torrt i juli men inte så katastrofalt som i fjol.

Det här året har bjudit på en mängd förändringar. Priserna började gå upp och ned – mest upp. Osäkerheten gick så långt att man inte ens kunde köpa gödsel för grova pengar. I vårsådden ledde det till att jag drog ned gödselmängden ordentligt och sparade en del av den inköpta mängden för att inte vara helt utan nästa år. Samtidigt köpte jag en begagnad spridare men använde den bara till att sprida en enda storsäck.

Och vad tror ni hände sen ? Det blev ingen katastrofalt dålig skörd i år (även om den inte var bra). Den enda åker som var usel var Aaltjärri inne i skogen där vårens regn torkade upp för långsamt. Resten av åkrarna gav en hyfsad skörd om man beaktar den låga gödslingsnivån. På sina ställen där vi sått dubbelt (i hörnen) så hade vi till och med liggväxt. Så jag ångrar inte den neddragna gödselmängden.

Aaltjärri där svackorna blev dåliga på grund av regnet på våren

En åker var riktigt bra och det var den tidigare gröngödselåkern. Men den har alltid varit bra (hög mullhalt) och så spred jag storsäcken med spridaren på den. Alla åkrar var mycket lättröskade men den var det ett rent nöje att köra över. Kort strå och ingen liggsäd och inget ogräs.

Jämnt och fint och inte ett ogräs i sikte

Fukthalten var låg överallt även om det kom ett par små regn. Vi började med 16,5 % som gick upp till omkring 20 % efter regnskurarna men det sista vi tröskade var bara 15,5 %. Vi tröskade sent. Alla andra häromkring hade tröskat färdigt vid det laget. Men vi har aldrig haft bråttom med tröskandet eftersom solen torkar billigare på åkern än i torken. Utom förstås då det lovas regn.

Under många år har jag arbetat med att få bort flaskhalsarna och nu kan vi tröska så fort som tröskan hinner köra över åkrarna. Det går att köra upp säden i kalluftstorken snabbare än tröskan hinner tröska. Det har också varit fint att ha hjälp. Vi har varit tre förare så vi kan köra hela tiden om det krävs. Men i år har vädret varit så bra att vi bara kört på eftermiddagarna då säden är som torrast.

I år har det varit ovanligt litet ogräs – så gott som inget alls. Besprutningen lyckades över förväntan. Det fanns en hel del baldersbrå i juni men metasulfuronet tog bort precis all baldersbrå. Troligen hjälpte torkan i juli till att ta kål på det försvagade ogräset. Så rena åkrar har jag inte tröskat på år och dag. Jämför bilden nedan med den frodiga baldersbrån i Broddarna bättre.

Den frodiga baldersbrån från våren är helt död

Att tröska är hos oss tillika förberedelse för vårsådden. Direktsådd behöver kort stubb och litet välhackad halm så jag kör långsamt med bordet så lågt ner som det går. Det är alltid fara för att tröskan tar in jord (mest på mulljordarna) men i år var det så torrt och stadigt att det bara hände ett par gånger. Men man måste passa på hela tiden och lyfta bordet allt emellanåt. Vi har ett par rovfåglar som följer tröskan och kniper sorkar men man har inte tid att se på dem för då kan det gå dåligt.

Vi har en kraftig hack som man kan använda ifall det blir för mycket halm men det kräver en körning till så det försöker jag undvika. Halmen var kort i år så kanske vi klarar oss att så utan att hacka nästa vår. Mest brukar det vara problem på mullåkrarna.

Så här långt har det gått bra (sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra) men vi vet ännu inte priserna nästa vår då den här skörden skall säljas. Vi behöver knappt torka alls nu på hösten även om det var ett par dagar med prima torkväder och alltså en massa solenergi. Det enda som behövs är att hålla vetet nedkylt över vintern och det kan man med fördel göra på natten då elpriserna är riktigt låga – ibland ned till 1 cent/kWh eller lägre. På våren torkar man sedan ned de sista procenterna under de soliga vårdagarna med 20 % luftfukt. Och det har jag tänkt göra helt gratis med hjälp av solkraftverket.

Priserna nästa vår vågar jag inte ens gissa så osäkert som det nu är. Inte bara vetepriserna är osäkra utan också gödselns pris är helt omöjlig att förutspå. I värsta fall får jag använda de gödselsäckar som jag sparade på våren. Men kommer det hyfsade priser så köper jag nog litet till. Det gäller inte bara att få inkomster utan man måste också veta utgifterna innan man vet hurudant utfallet av året skörd blev i slutändan.

Vi odlar inte enbart vete utan vår gröngödslingsvall (ca. 6 hektar) blev också hyfsad. Det såg riktigt illa ut på våren med gles timotej och så gott som ingen klöver alls på den styva lerjorden. Men nu till hösten hade det kommit tät och jämn klöver även om den var kort. Så det finns hopp om att gröngödslingen förbättrar strukturen ifall nu klövern övervintrar bra.

Odlingssäsongen börjar vara förbi för i år. Det är bara att vänta till våren då vi åter direktsår i den “såbädd” som vi nu har. Jag hoppas att halmen blir lika spröd som förra våren då det var lätt för såmaskinens tallriksbillar att skära igenom den.

Vi ska inte heller glömma att tröskan höll ihop i år. Inga reparationer annat än att jag före skörden måste svetsa haspelröret som hade sprickor från i fjol. Nu satte jag in förstärkningar i form av L-järn för det är alldeles klart en svag punkt. Henrik som gjorde ren tröskan var också nöjd med att den var så ren på grund av det torra tröskandet. På vissa punkter var den renare än före skörden. Man behövde bara blåsa ren den och eftersom det inte fanns grönt ogräs så måste man inte skrapa just nånting.

Nu är det dags att börja göra allting som blev uppskjutet under sommarens solkraft- och takarbete. Det är inte litet det. Före skörden skulle jag sätta igång flispannan eftersom det blev ganska kallt. Men det gick riktigt illa. Skruven fastnade och satt stenhårt och jag hade tid att ta loss den först efter tröskningen.

Men det är en annan historia.

Ändrade planer

Hela augusti gick till att försöka få solpanelerna uppsatta så det blev aldrig tid att skriva nånting.

Man planerar och planerar men då planerna skall förverkligas så kan det visa sej att det inte fungerar som man tänkt sej. Så gick det med mina solkraftsplaner. Visst fungerade solpanelerna och de ger en hel del energi men så gott som genast märkte jag att den mesta energin kom vid fel tidpunkt på dagen.

De nuvarande solpanelerna börjar ge energi redan klocka 6 på morgonen och producerar som mest klockan tolv mitt på dagen. Men luftfuktigheten sjunker ganska långsamt och är som lägst på eftermiddagen då de nuvarande panelerna redan ger mindre effekt. Torkfläktarna sätter jag igång då elproduktionen från solpanelerna redan börjar minska.

Så det blev att ändra planerna grundligt. De 20 paneler som jag satt upp får bli kvar men resten – 20 paneler – måste jag sätta upp på ett annat tak som ger mera effekt senare på eftermiddagen. Det blev ladans tak som är i vinkel mot uthusets tak – mot sydväst. Då blir det mera effekt senare på dagen.

Det gick inte att använda de fästen som jag hade hemma för de är avsedda för falsat plåttak och ladans tak är gammaldags vågplåt. Så jag måste beställa nya fästen från Tyskland och planera om allting . Det var besvärligt för på ladan finns det ovanpå det gamla pärttaket ett filttak med triangelribbor och utanpå det finns det plåttaket med sinusvågplåtar.

Det finns skruvar för trätak och panelernas fästprofiler men de var ganska korta för ett tak med tre lager. Efter mycket om och men och en del misslyckade försök så fick vi upp 100 skruvar så panelerna borde nog hållas fast. Sedan är förstås det gamla taket krokigt på alla sätt så det blev ett grymt mätande och ställande innan profilerna var så raka att man kunde sätta upp panelerna.

Till all tur satte vi upp ställningar (som vi hade använt för husets tak) för det blev mycket klättrande upp och ned. Men tid gick det så att vi blev två-tre veckor försenade.

Hälften av solpanelerna måste sättas på ladutaket

Medan vi väntade på nya fästen för ladans tak så satte vi upp de sista plåtarna på bodvindens tak. Det var också lindrigt rakt och vad värre var så är hela uthuset krokigt. Det gjorde inget då man spikade upp pärtor men det är svårare med nästan fem meter långa plåtar.

Underlaget för den sista delen av taket var också ruttet och ojämnt (solsidan) så det måste förnyas. Takstolarna var i gott skick och ganska raka så slutresultatet blev inte så tokigt.

En av våra katter inspekterar det nya taket

Åter måste jag förundra mej över våra katter som inte bara klättrar upp för aluminiumstegarna utan också kliver ned riktigt elegant. Och stegarna var branta … Jag förstår att katterna var intresserade för råttuslingarna hade byggt bon ovanför pärttaket men under betongteglen. Så det fanns en hel del råtthål och spår efter dem. Det var troligen på den tiden då vi hade sädtorken på bodvinden för omkring 60 år sedan.

Plåtarna är lätta att sätta upp med den långa skogslastaren (8,5 meter) men det var värre med åsplåtarna och ändplåten. Till all tur fick vi hjälp av bergsbestigaren (Henrik) som skuttade omkring på taket så man blev riktigt grön av avund. Jag satte upp en åsplåt och kom nog upp men det var svårare att komma ned helskinnad.

… och sista åsplåten den 17 augusti 2022

Sedan började tiden ta slut. Jag borde ha satt tröskan i skick men ville ha upp alla solpanelerna med tanke på de grymma elpriserna som ibland gick upp till 80 cent/kWh. Det kan jämföras med 6 cent/kWh som vi hade i december 2021. Vi arbetade med brorsan så mycket vi orkade och hann och fick också alla solpaneler i funktion dagen innan vi åkte till Sverige.

Så kan man förundra sej över att vi åkte till Sverige i stället för att börja förbereda tröskningen av vetet. Men nu var gubben så slut att det behövdes omväxling till takarbetet. Någon ledighet blev det inte för jag höll på i fyra dagar med att slå meterhögt tjockt gräs runt äppelträden i Medåker. Men man fick åtminstone stå rakt upp och ned på marken.

Då vi kom tillbaka så stod stora Zetorn med en spik i framhjulet och flismataren var sönderskruvad i små bitar.

Men det är en annan historia som man säjer.

5 kW solkraft

Testkörningen av halva solkraftverket (20 paneler) visar att det producerar omkring 5 kW mitt på dagen. Det är lägre än den nominella effekten på 6 kW men ganska hyfsat. Det räcker bra till för vårt elbehov utom fläktarna.

Det blir en hel del förändringar efter det här. Det som vi kopplat på mitt i natten då elströmmen är billig skall nu flyttas till mitt på dagen då vi har egen ström från solpanelerna. Nu har vi inte ens erfarenheter från en dag med solelektricitet men det blir bättre med tiden. Den andra halvan av solkraftverket skall ännu byggas ut men vi har åtminstone kommit igång.

Med ett pris på 50 cent/kWh så förtjänat vi nu 2:50 euro i timmen.