Bondbloggen – Sida 16

Med skräckblandad förtjusning mot framtiden

Long time no see heter det visst. Inspirerad av Christers önskemål om att vi lite skulle spekulera över framtiden fick jag ny fart och avser nu knacka ner ett inlägg om saken. För fundera över framtiden, det känns nästan som en heltidssysselsättning för tillfället. Och det upplever jag som både bra och dåligt.

För X antal år sen satt jag av en föreläsning med Christopher Trier, som många säkert känner till. Det var bara bönder i salen och han frågade om vi visste vad som utmärker en bonde – dvs i tankesättet. Eftersom ingen visste så svarade han själv: “Bönderna är den enda yrkesgrupp som kan misslyckas med något 10 år i rad men ändå tro att det elfte kommer det nog att lyckas”. Åtminstone jag tog till mig detta, men att böja en gammal järnstång är lättare sagt än gjort.

Därför välkomnar jag på ett sätt det som nu händer, även om det för med sig många problem och svåra lösningar. Men det tvingar oss att tänka om, och det är kanske bra på sikt.

Alla vet vi ju spelförutsättningarna. Gödseln och energin har ränt iväg i pris något alldeles ofattbart. Just nu har ju också produkterna (alltså växtodlingsprodukterna då) följt med och är dom högsta som jag kan minnas. Det är såklart bra för spannmålsbönderna, men riktigt illa för djurproducenterna.

Alltså är det inte bra nu heller.

Till saken; Hur tänker jag då inför ny säsong? Jag har de senaste åren skrivit några blogginlägg om min nya vurm för gröngödsling. Efter många år av experiment har jag kommit fram till att en tredjedel av åkermarken skall ligga tre år i klöverträda och sedan brytas för höstsäd. Nuvarande förutsättningar ger ju ingen orsak alls att ändra på detta.

Själv missade jag min vana trogen dom första tågen i höstas, men kunde ändå köpa in gödsel till ett pris som egentligen inte är hanterbart, men ändå betydligt under nuvarande riktpris. I samma veva som jag vaknade gällande gödseln så for jag runt i ortens lantbruksaffärer och köpte upp bekämpningsmedlen som fanns i lager från förra säsongen, och dessa kunde faktiskt fås för ganska “moderata” priser. Jag anar ju nämligen att även bekämpningsmedlen kommer att rusa uppåt nästa år, för det mesta brukar ju följas åt. Å andra sidan har jag aldrig ännu haft rätt i nån form av spekulation, så antagligen faller dom ju i pris. I så fall är ju det bara bra för branschen.

Vi har ju för tillfället en såkallad “bra” vinter. Vad som sen är bra är väl individuellt, själv är jag ingen vän av varken snö eller köld, men det är en sak, en annan är att det är ju precis såhär det skall vara i Finland. Hur som helst brukar ju en “bra” vinter följas av en “bra” sommar, något som ger hopp inför nästa sommars odling. På sidan om detta har jag fått revidera mina åsikter lite eftersom jag ju med egna ögon ser hur kollosalt bra hästarna mår i snö och köld, jämfört med i en slaskpöl med blåst och regn.

Alltså, hur blir då nästa sommar. Jo, jag har aldrig gillat “slarvodling” så till den delen jag sår nyttogrödor kommer jag nog att göra det med precis samma produktionsinsatser som tidigare. Nån typ av odling där man minskar ner produktionsinsaterna roar mig inte. Nu får man bara hålla tummarna för att priset nästa höst skall vara ditåt hyfsat, för enligt dom kalkyler jag gjort är nog lönsamheten vid normal skörd bättre nu med högt pris på insatserna men även ett högt spannmålspris. Däremot blir ju risken större och missväxt eller prisfall kommer ju att slå en på käften brutalt. Men så är det ju i alla branscher.

För tillfället är jag mera oroad över kostnaderna för energin. Under många år har jag försökt sänka bränsle- och elförbrukningen på täppan, och där finns inte mera att ta utan att tänka om helt (tex ny energikälla till torken) Gemensamma nämnaren för allt detta är att kalkylerna alltid landar på samma punkt. Byta traktor till en som förbrukar mindre, byta energiform i torken, byta uppvärmning i bostadshuset, det landar alltid på samma sak. Rörliga kostnaderna kommer nog ner, men inte så mycket att det motiverar investeringen. Sen är det en annan sak om tex torkpannan beger sig till himlen och behöver förnyas, men att avsluta fungerande apparatur motiverar mig föga.

Det enda som för tillfället kan få svansen att vifta lite är solpaneler. Visst, jag är säker på att det också handlar till viss del om glädjekalkyler, men visst är tanken lockande att få ner elström – kanske till en elbil gratis från himlen.

Något som jag däremot ivrar för är ökat samarbete mellan gårdarna. Inte som fordomdags så att man äger maskinerna gemensamt, det brukar sluta i gråt, förr eller senare, utan ett mera överlagt, utvecklat samarbete. Varje spannmålsbonde behöver inte äga en Väderstadharv eller en direktsåmaskin. Om bonde A äger och förstår sig på torken, kanske odlare B kan handla en tröska. Sen slår man ihop sin odlingsjord, kanske inte juridiskt eller ägomässigt, utan man gör upp ett avtal om markanvändning. På detta sätt skulle man spara tid, investeringar och kanske till och med kunna utveckla kunskapen om alla inte behöver kunna allt. Dessutom skulle det vara bra med mera rotation på odlingsmarken, personligen kan jag tex inte så oljeväxter i vår fast jag skulle vilja, det passar helt enkelt inte in i markanvändningen i år.

För handen på hjärtat nu kolleger, det är egentligen inte gödsel och elpriset som är den riktigt stora boven här, utan det är maskinkostnaderna som skenat iväg och blivit så höga att inga marginaler finns till högre pris på produktionsinsatserna.

Så, riktigt på riktigt, om någon av mina kollegor på rimligt avstånd tycker detsamma så ta kontakt så kan vi fundera lite på nutid, framtid och dåtid.

Vi har ju kommit så långt i utvecklingen att även om jag skulle ha råd att köpa en fabriksny tröska (vilket jag inte har) så finns det idag på marknaden ingen “tillräckligt liten” för mitt behov. Det är kanske mest utmärkande med tröskorna, men egentligen gäller det alla maskiner. 40 ha kanske inte behöver en harv på 6 meter (fast jag nu har det) osv osv.

Till slut vill jag vara noga med att påpeka och understryka och framhålla att ovanstående text är skriven av en halvtidsspannålsbonde med 40 betalda hektar i bakfickan. Jag är helt säker på att andra spelregler gäller för djurbönder, men det kan jag inte tvärsäkert uttala mig om. Alltså låter jag bli.

Sen är det ju bara så att rent affärsmässigt skulle det kanske vara klokt att avstå hela etablissemanget, sälja bort och leva lyckligt resten av sina dagar, men nu är det inte riktigt så enkelt, det är ju ändå så att även fast det misslyckats 10 år nu, så kan ju det elfte bli bra – eller hur var det nu?

Sen är det ju bara så att det räcker att titta på ovanstående bild. Den föreställer ju livets mening. Eller hur?

Fin skogsvinter 2022

Nu är skogsarbetet i full gång. Underhållet av traktorerna blev litet försenat – vi hade kunnat börja redan i december. Det har varit rejält kallt och skogsvägarna är fina så vi började fälla de stora granarna i Tallmosan där det behövs ordentlig tjäle för att köra. Det är också bråttom för det kommer ungskog under de gamla träden. Den klarar sej bättre om den är låg. Ungskogen behöver bara vara en meter hög så hindrar den gräset att ta överhanden.

På den här biten fällde vi en remsa stora träd för ett antal år sedan så att det kom in ljus och det lyckades riktigt bra med naturlig förnyelse. En ännu tidigare förnyelse lyckades också bra och där börjar det bli dags att gallra så småningom. Men ungskogen får gärna vara tät så blir det inte så mycket kvistar på träden. Bara man passar på så att kronorna inte skjuter upp för mycket så är det ingen brådska att gallra.

Det gäller att följa med vädret ordentligt. De här träden fäller man inte mot blåsten så vi får fälla i olika kanter beroende på varifrån vinden kommer. Det blir vanligen en 58 dm svarvstock (över 30 cm toppdiameter) plus två 55 dm från varje träd. En del har för länge sedan haft en avbruten topp så där kan det bli kortare stockar. Men för det mesta är de raka och snygga. Tillsvidare har vi inte haft röta eller torra träd heller på den här biten även om det nog finns barkborrar på annat håll.

Det är bäst att skriva om skogsarbetet nu innan det kommer problemområden eller maskinerna går sönder. Och det gör de ju förr eller senare. Vi kör med de gamla traktorerna från 1975 och 1982 som är litet ihoplappade förra och förrförra vintern. Det blir värre om vi måste byta ut dem för man får ännu mycket billiga reservdelar och man kan själv lappa ihop dem. Både Zetor 8011 (1975) och Belarus 825 turbo har jag själv gjort motorremont på – bytt cylinderfoder och spridare.

Stora Farman använder jag för att fälla. Det är betydligt sämre att använda en vippare (fälljärn). Man orkar inte alls lika bra som traktorn. Med lastaren kan man också trycka mycket högre upp så det är säkrare. Det gäller att komma tillräckligt nära stammen och det kan vara problem i stenbackar men här har vi flat mark. Ungskogen kan ta litet stryk men den är så tät att litet traktorspår bara är bra.

Zetor 8011 med Farma C6,0D och skogsvagn

Vi kör ut med Zetorn och skogsvagnen. Tyvärr är den lilla Farma-lastaren ganska svag och har kort räckvidd så ibland måste jag lasta de stora svarvstockarna med stora Farma. Bägge traktorerna står ute om natten så det behövs motorvärmare på morgonen. Då det är kallare än -15 grader så är de så styva att vi vanligen sysslar inomhus i stället.

Vi fäller med motorsåg men ihopsamlandet får gå med lastare. Gubben är så styv att det tar längre tid att kravla sej ned från traktorn än att dra ihop med lastare. Annat var det förr … Men visst har det börjat gå bättre redan. Skogsarbetet är mycket nyttigt för konditionen och man blir också vigare. Man lär sej kvickt att lyfta ordentligt på fötterna för annars ligger man i snön hela tiden. Bägge traktorerna har extra värmefläkt i hyttens tak så man behöver inte frysa. Men egentligen installerade jag värmefläktarna mest för att rutorna blev helt immiga så man inte såg att lasta.

Det har varit några dagar med riktigt fint väder och alldeles klart. Det gör också skillnad på kvällen som blir ljusare än då det är mulet. Visserligen har jag satt alla lamporna i skick men det är ändå större risk att man kör sönder nånting då det är mörkt så vi kommer hem då man inte mera ser att arbeta utan lampor..

Vi hade ganska litet snö ännu i början på januari men sedan kom det 10-15 cm nysnö. Snöarbetet hemma tar tid från skogsarbetet så helst behöver det inte komma mera snö nu. Men det kan vi inte göra nånting åt.

Skogsarbete gillar jag skarpt (på vintern). Det ligger nog i släkten för både morsan och min morfar var riktiga skogstroll som höll till i skogen hela vintern. Vi har så lång väg till Tallmosan att man inte ids köra hem mitt på dagen utan väntar till kvällen. Då är man rejält hungrig och kaffesugen.

Tre gånger högre elpris

Jag fick igår ett brev från elbolaget där de meddelade att de höjer priset till det tredubbla från 1 februari 2022. Från 6,25 cent per kWh går det upp till 18 cent per kWh (innehåller inte överföring och skatt). Nu är man glad att man INTE har värmepumpar eller någon annan värme som kräver elektricitet. Visst finns det motorer i flisvärmesystemet men de är väldigt små. Traktorernas motorvärmare drar mera.

Flisvärmen gör att elräkningen inte blir så mycket större ens i februari. Och den ved vi eldar med i huset blir inte dyrare alls. Förstås är värmepumpar billigare än direkt el men de kräver i alla fall en hel del kilowatttimmar. Flisved har så mycket att vi nästan drunknar i den och då är det bara skräp som man inte ens kan sälja som flisved.

De solcellspaneler som jag tänker installera ger inte mycket energi mitt i vintern så litet el måste vi köpa också i framtiden. Jag har ännu inte hittat något system som kan spara energi från sommaren till vintern till hyfsat pris. Alla överföringar till andra former (gas, biodiesel, mm.) kräver stora investeringar och har usel verkningsgrad. Så lagring av energi är ännu en fråga för framtiden.

Det smartaste är troligen att inte använda elektricitet annat än då det är illa tvunget. Det gäller att göra sej så oberoende som man kan. Elektroniken använder ganska litet och belysningen kan man spara på genom att gå över till LED-lampor. Elmotorer och värme är de största elslukarna. Nu har jag ett system där torkningen av säden i huvudsak flyttas till våren då solpanelerna ger gott om energi och då solen dessutom värmer upp torkluften.

Det finns också möjlighet att producera elektricitet från värme och för ett antal år sedan undersökte jag möjligheterna med små ångmaskiner och med termoelektriska element men det var inte lönsamt då. Om de nya elpriserna håller så kan det möjligen löna sej att producera el med flis tillika med värme. Orsaken till att det inte varit lönsamt är den låga verkningsgraden men spillet utgörs ju av värme som vi också behöver mitt i vintern.

Det finns färdiga produkter såsom “kaninöronen” som man bara sätter på spisen och får 100W (12V) men priset är kring 1000 euro. Själva elementet är billigt så man får väl konstruera generatorn själv – det handlar mest om kylning för Peltierelementet behöver en varm och en kall sida. Det bästa är troligen att sätta elementen runt brännhuvudet och kyla den kalla sidan med vatten som går till varmvattnet. Två flugor i en smäll.

De höga energipriserna gör att en hel del kommer att ändras – inte minst jordbruket. Om inte vetepriserna stiger så är det snart slutodlat på det traditionella sättet. Även om priserna stiger (människan måste ha mat) så blir det troligen ändå betydande förändringar (se Odla solenergi). På sätt och vis har man väntat på elsmällen – oljesmällen kom redan på 1970-talet. Man undrar när det blir virkessmäll – och matsmäll ?

Funderingar kring ny säsong.

Trots att snön ligger vit över åker och äng så börjar funderingarna kring nästa säsong göra sig påminda. De höga bränsle- och gödselpriserna och deras inverkan på odlingsplanerna diskuteras flitigt i olika forum en del funderar om det överhuvudtaget lönar sig att odla något medan andra menar att produktpriserna stigit så pass att det kompenserar de höjda priserna. Några har redan köpt sina förnödenheter medan andra tvekar och hoppas på att de börjar sjunka i pris. Industrin och handeln å sin sida hotar med leveransproblem om man inte beställer i tid. Att någon skott sig på prishöjningarna är ändå rätt klart då det under sensommaren och hösten pratades om leveranssvårigheter på grund av att brist på råvaror och dyr gas hade lett till att tillverkningen stoppats har säkert en och annan förstått då de nu fått levererat gödsel tillverkad i april. Förnödenhetshandeln får mer och mer karaktär av aktiehandel, man pantar på varorna för att få upp priserna och levererar först när nivån duger. Så kan man göra då monopoliseringen är tillräckligt stark.

Vore roligt höra vilka funderingar ni bästa bloggföljare har inför kommande säsong. Blir det justeringar eller kör ni på som tidigare?

Själv råkade jag köpa ett och ett halvt års gödselbehov i våras och klarar mig, frånsett några enstaka produkter som jag måste komplettera, till slutet av maj / början av juni innan jag behöver mera gödsel så funderar på att vänta till maj innan jag köper in det som behövs under sommaren. Hoppas att priserna gått ner lite och att leveranserna fungerar då när den värsta vårrusningen är över.

Harven må vara kopplad men i övrigt är det kanske inte läge för vårbruk ännu.

Blir jag kapitalist nu?

“Det är ett heldagsjobb att ha aktier” eller nåt liknande sades det i en ekonomipod i radion härom veckan, och jag börjar tro det. Hur som så har jag nu efter en sommar och hösts pappersarbetande fått min enda aktie registrerad i ett värdeandelskonto och nu väntar jag på att mina första dividender ska börja rulla in. Eller hur det nu blir, det kan kanske vår trogna kommenterare “Per” berätta, han brukar ju hålla koll på kurserna.

Tidigt i vintras meddelades att de ursprungliga Vasa Telefon aktierna som inte är registrerade i värdeandelsregistret skulle komma att makuleras i och med börsregistreringen och sålunda bli värdelösa. Jag hade ju en sån som jag köpte då när jag skaffade telefon 1987, den var i de närmaste ett måste för att få en anslutning då om man inte ville ta en dyr hyresanslutning. Numera har ju telefonledningen kapats så telefon har jag inte längre men aktien anses ändå ha ett värde. Sagt och gjort så började jag rota efter aktiebrevet men det visade sig vara spårlöst försvunnet, det hade nog antagligen förkommit i samband med flytten hit till Långmossen 1988. Ironiskt nog så hittade jag de Polar Mills aktier jag sökte för några år sen i det kuvert från Vasa Telefon där jag trodde att telefonaktien fanns. Polar Mills aktierna makulerades för några år sen men var blott värda några tiotals euro så jag satte inte desto mera tid på att söka dom när det begav sig.

Enda möjligheten att få den förkomna aktien registrerad var således att via tingsrätten döda pappersaktien så den ansökan inlämnades i somras och beslut kom nu i november och jag kunde öppna ett värdeandelskonto. Det borde man kanske ha gjort redan 2009 då dividender började betalas ut men då var utdelningen så pass liten att intäkterna just och just täckte kostnaderna för kontot så jag iddes inte lägga ner arbete på saken. Senare steg utdelningen så lite får jag väl ångra mig för att jag inte gjorde nåt åt saken då, det kan ju till och med vara så att den numera framlidna hustrun skulle ha haft nån aning om var aktiebrevet fanns. Nåjaa, pappren började vara i sin ordning så jag försökte boka tid i banken för att få aktien registrerad i kontot, men det är stört omöjligt att komma i kontakt med banken numera, telefonköerna är långa och meddelandena i nätbanken svarar dom inte heller på inom rimlig tid. När tiden började rinna ut, det ska nämligen vara gjort innan nyår, så provade jag boka tid direkt hos Nordea som sköter registreringen och jag hade turen att komma fram per telefon och fick en av de få tider som fanns kvar innan årsskiftet. Så idag fick jag saken ordnad, förhoppningsvis.

Man lär ska få de tre senaste årens utdelningar retroaktivt men nettot lär bli magert då det uppstått en hel del kostnader med dödandet av pappersaktien. Det blir nog inga fler aktier i det här hushållet, det är nog för arbetsamt och inkomsterna går åt i bankernas kostnader.

Så om Nisse nu blir solschejk så har jag nu blivit börshaj. 🙂

Vill också passa på att önska bloggläsarna ett riktigt

Gott Nytt År!

Odla solenergi

I samband med försöken att bygga vindkraftverk i våra skogar (vilket till all tur Försvarsmakten hindrade) så började jag läsa om solenergi. I stället för att köra hundratals ton betong och skrot till skogen och bygga tunga fundament så kan man ställa upp solpaneler mycket enkelt. Det behövs bara litet pålar och lätta ställningar. Man behöver inte ens vägar utan kan frakta dit panelerna med snöskoter och kälke. Lika lätt är det att ta bort installationerna.

Sedan såg jag en mängd artiklar om solparker i Sverige. Flera bönder hade insett att det är mera lönsamt att odla solenergi än vete.

https://www.atl.nu/solceller-i-stallet-for-vete

I Motala kommer Sveriges största solpark att byggas nästa år.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sveriges-storsta-solcellspark-ska-byggas-utanfor-motala

Solparkerna är litet nyare än vindparkerna men starkt på kommande. Soltech samarbetar med LRF (Lantbrukarnas riksförbund) ifråga om solanläggningar och söker lämpliga fält (söder om Stockholm). De flesta solenergianläggningar är ännu takplacerade men ny stora solparker kommer allt mer. Enligt en annons i Dagens Industri så är avkastningen per hektar 160 000 kronor (ca. 16000 euro). Det behöver man ju inte tro på men veteodling kan knappast konkurrera.

Det har varit litet diskussion om att sätta solpaneler på åkermark men från juni i år pågår ett försök vid Mälardalens högskola i Västerås där man installerar solpaneler rakt upp och ned så man kan odla mellan raderna. Det kallas “agrovoltaics” och i april i år gav Italiens regering 1,1 miljarder euro till sådan kombinerad odling. Försöket i Västerås skall utvärderas nästa år. Kanske man borde titta på det i Västerås – det är bara 50 km från vårt hus i Medåker.

Det man tillsvidare lärt sej om kombinerad odling är att skuggningen från solpanelerna är förmånlig för vattenbalansen och det kunde vara bra för våra torra försomrar. Miljöpåverkan är också positiv för radernas med solpaneler ger samma effekt som öppna dikesrenar, dvs. lämplig biodiversitet för blommor, fåglar och pollinerande insekter.

Solcellerna är placerade en meter ovanför marken och högsta punkten är tre meter. Avståndet mellan raderna är 10 meter. Panelerna är dubbelsidiga och riktade mot öst och väst. Det är billigare att placera dem stående än liggande.

Sedan kan man ju som skeptisk bonde undra över hur bra det går att bruka jorden och hur ogräset sprider sej från raderna. Fast om man förtjänar tio gånger mer per hektar så kan de problemen förlåtas (se Land Lantbruk 29 juni 2021 Bengt Stridh: “Solel ger tio gånger större skörd än energiskog”).

https://www.ja.se/artikel/2228497/frst-i-sverige-med-nytt-solcellskoncept.html

Faktum är att jag börjar tröttna på att ingen vill betala nånting för det vi odlar. Så varför inte börja odla solenergi i stället ? Fördelen framom vindkraft är att investeringarna är betydligt mindre så att en vanlig bonde klarar av det utan utländska företag som betalar en promille åt bonden och stoppar resten i egen ficka.

Tyvärr är det inte bara att ställa upp solpanelerna. De måste också kopplas till elnätet och då råkar man ut för både elbolag och skattmasar. Att sätta upp solpaneler på ett tak är betydligt mer lönsamt på grund av avgifterna och skatterna. Systemet är inte anpassat för bondesolparker – åtminstone ännu. Om man skall få till stånd en betydande elproduktion med solenergi så måste systemet förbättras.

Det är en mycket enkel och smart lösning att bygga solparker i byarna i hela landet. I motsats till de stora vindparkerna så behövs det inte nya stora kraftlinjer utan de befintliga fungerar med litet uppgradering. Om man ser på Sverige så finns det tillräckligt med elkraft men produktionen sker i norr och behovet finns i söder. De måste troligen bygga långa och dyra kraftlinjer genom hela landet.

Om man läser på nätet vad som skrivs om upprättstående solpaneler så är det ganska blandat. De får mindre effekt mitt på dagen men mer på morgonen och aftonen. Likaså ger de mindre energi på sommaren men mer på vår och höst än sådana paneler som är riktade mot solen mitt på dagen. En stor fördel med upprättstående solpaneler är att de inte alls är känsliga för snö utan producerar el också då det är snövintrar. Enligt en undersökning i USA så är väggmonterade paneler bättre i Alaska än takmonterade då snötäcket beaktas. Och på vintern behövs det mera energi.

Knappast installerar jag solpaneler på åkrarna nästa år (även om jag sätter upp på taket). Det behövs ännu ordentlig utredning av ekonomin och avtalen. Men det är absolut en beaktansvärd möjlighet. Sedan kan man fundera på solpark under kraftlinjerna som går tvärs igenom vår skog och möjligen solpark på mossarna där det inte växer träd just alls.

Kanske man blir solshejk så småningom …