Då snöfallet drar in med vinden från havet (s.k. Lake effect snow) kan det bli stora lokala variationer. Att Vasa med ca 60 cm snö hade näst mest i landet kändes svårt att förstå då det fågelvägen är blott 14km mellan mätstationerna på Klemetsö och min här i Långmossen. Vi ligger dock lite längre från kusten och snön som föll hade bildats av den fuktiga luften över det ännu öppna Bottenviken och fördes med nordanvinden in över land.
Sen dagen före julafton har vi fått 15,9mm nederbörd (som snö i smält form) och snödjupet på mätstickan här på gården ökade från 6 cm till 18 cm. Snön är lätt så då det blåste så lämna det mesta i diken och utfall samt i drivor på en del ställen. Det förklarar också att det inte ökade riktigt motsvarande nederbörden på mätstickan. 1 mm nederbörd brukar nämligen ge 1 cm snödjup om snön är torr.
27 december 2021 och 18cm på snödjupsstickan.
Kallt (-20°C) har vi idag så jag lämnade att utföra skrivbordsarbeten i stället för att dra till skogs. Riktigt tilltalande är skogsarbetet inte med mycket snö i träden och snön är så lätt att det kan bli problem med tillfrysning i luftfiltret. Kanske skulle en elsåg fungera bättre när det är riktigt kallt eller far batterikapaciteten all väg i kylan? Från och med i morgon ska det bli varmare och kanske får vi nån vindpust som rensar skogen. Men ljust och vackert är det i alla fall.
27 December 2021. Soligt och vackert men kallt ute.
Vem har inte tröttnat på att rycka 30 gånger för att få en motorsåg att starta ? Tänk om man bara kunde trycka på en knapp i stället ? I somras köpte jag en batteridriven röjsåg (Husqvarna 535iFR) för att pröva om den duger till nånting. Det gick fint att slå tjockt gräs och laddaren var rätt hyfsad men först nu kunde vi pröva röjning med klinga.
Brorsan har kört i ett par dagar nu då det är lämpligt väder med litet snö. Röjsågen fick godkänt. Batteriet håller i 50 minuter ungefär och den är svagare än den stora Husqvarna 555 som vi också kör med men den är absolut användbar. Att ladda batteriet är ju ett problem om man skall röja hela dagen men vi har ofta annat arbete också i skogen. Åtta batterier köper jag inte för de är ännu för dyra.
(25 december 2021: Vi fick ett batteri till i julklapp så nu är den dubbelt mera användbar)
I början på december fanns det en artikel om storskaligt försök med batteridrivna röjsågar i Land Skogsbruk. En firma hade köpt 8 röjsågar och 70 batterier och kört med enbart batteridrivet från juni till oktober. Erfarenheterna var goda även om kapaciteten var 20 % lägre än för 45 kubiks bensinröjsågar – men så motsvarar 535iFR också den mindre 35 kubiks sågen.
Grova stammar passar batteridrivet inte för. Då motståndet blir för stort så slår motorn av helt. Den är alltså inte “seg”. De grövsta stammarna är 6-7 cm. Eldrivna sågar är betydligt billigare i drift än bensinsågar men inköpspriset speciellt för batterierna är högt. Det beror helt på utvecklingen om priserna går ned i och med stor serieproduktion.
Rent tekniskt fungera batterisågen bra för oss. Med ett batteri så röjer man en stund och sysslar sedan med annat i skogen. Större röjningsarbeten har vi inte så mycket av och då kan vi ta den större 555:an.
Batteridriven motorsåg tänker jag inte köpa ännu. Där behövs mera kraft och med motorsåg kör vi ofta hela dagen så det skulle bli dyrt med så många batterier. Man får hoppas att det kommer bättre och billigare batterier innan gubben blir för svag för att rycka igång en bensinmotorsåg. För byggnadsarbeten och vedsågning kan en batteridriven nog vara bra.
Tanken var att få skogstraktorerna i skick medan det var varmt väder men byggnadsarbetena drog ut på tiden och vintern kom ovanligt tidigt så jag börjar först nu få det sista underhållet klart. Zetorn är färdig för skogen med kättingar på men Belarusen skall ännu smörjas. Brorsan byggde en ställning för röjsågen bak på Zetorns lastare. Motorsågen kan man sätta framför kylaren där det finns ett ganska stort tomt utrymme men röjsågen har varit ett problem. Man vill inte ha den på vagnen för det är för osäkert.
Zetorn med batteridriven röjsåg
Märk väl hur liten den batteridrivna röjsågen är. Den är också lätt men röret är lika långt som på den stora röjsågen. En stor fördel är också att man vågar sätta in den batteridrivna i en personbil utan att få olja och bensin på golvet (sågarna läcker alltid litet).
I våras lyckades jag köra över en låda för verktyg på Belarusen då en grov kvist sprätte upp och välte hela lådan som hamnade under bakhjulet. Nu har jag byggt om med en yttre hållare för vissa långa verktyg utanför hytten och en låda för små verktyg inne i hytten. Dessutom tätade jag hytten ordentligt med gummiduk och plastfönster (så man får god sikt bakåt/nedåt). Lägg märke till att rutan till vänster är tvådelad för då jag har processorn på så måste kablarna (3 st.) till styrlådan komma in där.
Yttre hållare för långa verktygTätning kring spakarna med fönster nedåt/bakåt
Nu blir det att se om allt är i skick under julmellandagarna. Möjligen måste jag ännu göra nånting åt värmen för kranen till hyttvärmen på Zetorn har en tendens att fastna. Vi har två värmebatterier (ett nere och ett uppe i taket) och det är litet känsligt hur man ställer kranarna så att det kommer värme till båda batterierna.
Vädret ser i alla fall ut att bli riktigt fint. Minusgrader hela tiodygnsperioden och ganska litet snö 3-4 cm. Nu skall alla stora granar huggas ned så fort vi hinner för barkborrarna härjar i våra skogar. Jag hade tänkt gallra nu då det är så litet snö men det blir nog stockar i år i alla fall. Flisved kommer det inte att vara brist på.
Glad jul åt alla vaccinåret 2021. Vi har fått tredje sprutan och sitter här för oss själva (då vi inte är i skogen) så det går ingen nöd på oss. Solen skiner och dagarna blir allt längre – flera sekunder per dag. Det är bråttom att få upp konditionen innan dagarna blir så långa att man får komma hem med svansen mellan benen innan det blir mörkt.
Jag borde väl egentligen skriva julhälsningar men känner att jag måste skriva av mig lite elektronikrelaterade upplevelser först för att kunna ta till mig julfriden.
Jag vet inte om det är åldern eller bara annars ett tecken på att man håller på att tappa greppet om utvecklingen men jag har vid flera tillfällen under året råkat ut för otrevliga elektronikrelaterade händelser. Den händelse som skulle kunnat bli riktigt dyr inträffade i samband med såanmälan i juni. Det hände sig nämligen vid den tiden för inlämnande att bankkoderna låste inloggningen till elektroniska ansökan. Jag hade min vana trogen lämnat de sista justeringarna till dagen för deadline då det går så mycket tid åt till kartritandet som inte blivit lättare med åren det heller. Nån gång på sena eftermiddagen behagade programmet “kasta ut mig”, antagligen hade jag varit inaktiv för länge i samband med att jag gjort kontrollmätningar. Hur som så skulle jag logga in på nytt men lyckades inte trots att jag var nästan hundra på att jag hade rätt lösenord. Efter 3 :e misslyckade försöket stängde programmet ner och meddelade att nytt försök kan göras efter klockan 10 följande dag då ny inloggning öppnas. De va ju inga muntra meddelanden då anmälan skulle vara inlämnad innan midnatt. Nu hade banken redan stängt för dagen men inloggningsjouren var tack och lov i arbete till klockan 20:00, jag hade nu en ordentlig timme till godo och efter ett samtal och lite personliga frågor öppnades inloggningen igen. Jag fick också veta att nyckeltalen hade förbrukats under dagens inloggningar och att det inte varnas för saken då man loggar in till tredje part utan enbart då man loggar in till banken. Det blev att söka fram brevet med nya nyckeltal och med svettiga händer varsamt logga in igen. Det lyckades och anmälan lämnades sist och slutligen in med ett par timmar till godo. Men vad hade hänt om problemet uppstått efter kl. 20:00? Så härefter gör man noggranna noteringar över nyckeltalsförbrukningen.
Next case….
Sen jag bytte till ny dator för ett par år sen så har jag haft problem med att göra kontroll och inställningar av kyl och ventilation i lagerutrymmena. Jag kontaktade installationsleverantören i Holland i somras då jag började tröttna på att göra justeringarna manuellt och han menade att han nog kan fixa saken via teamwievern. Så jag laddade ner appen men vi lyckades inte skapa kontakt då programmet vägrade ge lösenord, lösningen blev att det i stället sändes en låda med reservdelar till komponenter som eventuellt kunde vara skadade så att jag genom försök och misstag skulle kunna byta ut delarna tills den felande länken uppdagades. Det har jag nu hållit på med mer eller mindre hela hösten men ändå inte hittat felet. Nu då höstarbetena börjar minska så tog jag nya tag med saken och konstaterade att lösenordsfunktion i den tidigare nämnda appen var inaktiverad, några klick senare var det fixat och jag sände ett meddelande till Holland att nu var det dags för ett nytt försök. Vilket vi fick till stånd idag, de va nu inte så enkelt då jag har svensk meny i datorn men till sist hittades några fel i kommunikationsportarna vilket förhindrat informationsflödet. “Current loop”-boxen som omvandlar signalerna från processdatorn till bordsdatorn visade sig också vara skadad men den hade jag ju fått i lådan med reservdelar så nu kunde ytterligare ett blodtrycksförhöjande problem lösas.
…. och vidare…..
Jag har ju några förtroendeuppdrag där man brukar erhålla lite ersättning för resor och traktamenten och de flesta har tillsvidare tacksamt hållit fast vid gamla hederliga pappersblanketter som det oftast tar ett par minuter under kaffepausen att fylla i. Men några organisationer har anammat databaserade program till vilka man ska logga in och fylla i samt komplettera med behövliga kvitton och utredningar. Oftast innebär det här att man ska aktivera och skapa profiler i programmen samt med hjälp av lösenord sen logga in för att göra nödvändiga noteringar. Då uppdragen oftast är ett eller några per år så har man antagligen glömt lösenordet eller så har programmet uppdaterats så att det ska göras nya aktiveringar innan inloggning. Så var det häromdagen, så jag ansökte om nytt lösenord vilket skulle levereras per e-post men inget kom så jag sökte på nytt och samma sak tills jag av nån anledning kom mig för att kolla skräpposten och voila där fanns dom men naturligtvis hade tidsfristen om 15 minuter för användande löpt ut så det blev ytterligare ett försök, efter lite konsultation med sekreteraren så fick jag till sist efter 2 timmars jobb reseräkningen fixad. Jag fick också höra av sekreteraren att jag nog inte är ensam med problem så henne avundas jag inte. Jag meddelade dock att man nog får börja överväga om man ställer sig till förfogande då man blir tillfrågad i framtiden.
Elektronikproblemen….
gör ju att man börjar ifrågasätta utvecklingen som allt mer börjar bli en inveckling. Trotjänaren i traktorväg av årsmodell -90 har meddelat att det börjar bli dags för kopplingsbyte, i det här fallet inte genom några felkoder i instrumentbrädan utan genom att den släpper på högre växlar. Den har sina modiga 13000 timmar i glaset så jag började fundera på ett tillskott i traktorflottan. Fick tacknämligt prova en måttligt begagnad traktor för att få det sista skördat och den fungerade någorlunda men jag konstaterade nog att jag inte kommer sams med modellen ifråga, hytten trång, knäna ska som hos en redbar skolflicka hållas ihop för att man ska hitta pedalerna, frikopplingsknappen på riktningsomkastaren så liten att man inte så där bara får traktorn stannad när det behövs och den pyttelilla joystickan för frontlastaren gav inte precision nog för att smidigt hantera lådorna med pallgaffeln. Så trots avsaknande av adblue så återbördades nog traktorn efter tvättningen. Man har ju hört om fall där felkoder gjort att verkstaden får besökas nästan dagligen för att hålla fordonen rullande, jag vill nog helst ha en traktor med vilken man tar sig hem med hjälp av lite ståltråd, tejp och buntband om det så behövs. Så nu har nog siktet ställts på nån välbeprövad modell från sent 90-tal till tidigt 2000-tal. Hittade en välhållen litet medkörd New Holland 110-90 på nätet som jag tittade på här i helgen men den blev nog lite väl dyr på auktion. Vilket visar att jag nog inte är den enda som intresserar mig för dylika traktorer. Försäljaren sa också att det säkert skulle finnas en marknad för nya traktorer med mekanik i stället för krånglande elektronik. Det blir väl nog att försöka hålla trotjänaren Fiatagri 80-90 rullande nåt år till, kanske har nästa generation bättre nerver med krångel? Dom har ju inte upplevt driftsäkerheten hos fordonen från den gamla goda tiden.
Informationsflödet verkar ändå fungera för ganska snabbt började jag få erbjudanden om nya traktorer och naturligtvis skulle dom vara utrustade med GPS och autostyrning samt isobusfunktioner allt i dagens anda. GPS skulle kanske kunna underlätta vardagen några gånger per år men i mitt fall så krävs nog några centimeters precision och det innebär licens och årskostnader på enligt uppgift 600-700 euro i året samt säkert lite elektronikkrångel. Jag har heller inga redskap med vilken isobussen skulle kunna kommunicera så den har jag inte heller användning för så jag betackar mig tillsvidare.
Finns nog mera elektronikkrångel att förtälja men kanske det får duga så här nu och avslutar med en bild på provkörningstraktorn.
Blir knappast nåt fler inlägg innan jul så vill passa på och önska bloggläsarna en riktigt
Här finns de bässar, baggar, pojkar, nallar, poppisar, och allt är det samma sak. Får av hankön.
Endel är rädda, andra tama. Endel är lömska, andra falska. Men går det att lita på en bäss?
Många baggar blir mer lömska när dom blir lite äldre och man bör ha ett öga i nacken, konstant, när man vistas där de finns en äldre bagge. Avelsbaggarna försvarar ju sina tackor, de är ju inte så konstigt egentligen. Men de kan göra ont om man inte hinner få stop på en bagge som siktat in sej på knävecken i tid. Dom behöver inte många cm fart förrän de gör rejält ont där de träffar. Får dom några meter får man vara glad om man hålls på fötter… Nä, arga bässar har jag måttet rågat av. Men nu har jag en bagge som är snäll som en liten, söt ängel. Min lilla Petrus. Fast lilla och lilla vet jag väl inte… Han är nu 3 år, snart 4 och har växt till sej riktigt bra. Så många år till kommer jag inte att ha användning för honom, men… Lille gulle plutten kommer jag nog att ha svårt att göra mej av med…
De är verkligen inte alla baggar jag vågar låta barn gå in till, men Petrus litar jag fullt och fast på. Ännu i alla fall. Hittills har han inte visat ett enda tecken på att han skulle ha något ont på insidan.
Eftersom jag inte kan använda mej av Petrus till alla tackor jag har, så har jag skaffat en bagge till. Han är årslamm, lite blyg av sej och jag har inte riktigt kommit underfund med honom ännu. Men jobbar på gör han, så nog ska de väl komma lamm därifrån i vår också. Förhoppningsvis något vitt också. Just nu är de glest mellan de vita lammen, tror det var 2 vita lamm i våras.
Skrev en statusuppdatering på facebook i samband med plöjningen för en månad sen som föranledde lite diskussion. Tänkte att jag kunde vädra mina tankar även här för att eventuellt få lite synpunkter av bloggläsarna. Plöjningen har ju i övrigt diskuterats lite mera i höst med tanke på eventuella begränsningar i nästa programperiod. Och här i byn har det i mitt tycke plöjts mera än vanligt i höst på bekostnad av lättare bearbetningsmetoder.
13.11.2021 Lite rimfrost gör det ljusare under senhösten, dessutom hålls traktor och redskap renare.
Jag plöjer oftast sent och många gånger just innan det fryser, dels för att jag inte just hinner tidigare då skördetiden är lång. Men dels också för att jag tror att urlakningen av näringsämnen blir mindre då åkern är svart så kort tid som möjligt. Det är ju förstås inte alltid så lätt att pricka riktigt rätt men i år blev det rätt så bra med blott en till två veckor mellan plöjning och snö och tjäle. Jag tycker också att strukturen hålls bättre om inte långa perioder med höstregn slammar igen tiltorna innan de fryser. Tycker också att kvickroten kommer senare igång på våren om plöjningen gjorts sent. Oftast går det också lättare att plöja när jorden genomfuktats ordentligt, den mullrika finmojorden fastnar lätt på vindorna om det är för torrt i botten.
20.11.2021. Årets höstplöjning avslutas.
Årets höstplöjning inleddes 10 november och avslutades den 20. Det hade väl gått att plöja ytterligare en dag men sen började marken frysa till. Hade haft möjlighet att plöja ytterligare några hektar men dom går också att plöja i vår.
Men nu till min fråga, när tycker Ni att den optimala plöjningstid punkten är ? Motivera gärna Era tankar. Och vad tycker Ni om eventuella begränsningar i höstplöjningen?
I dag monterade jag ned de sista resterna av telefonin. Jag har hållit kvar de gamla numren i många år som nättelefoner men då operatören chockhöjde månadspriset så fick det vara slut.
Egentligen dog telefonin långt tidigare. Man märkte att folk inte mera svarade om man inte hade ringt till dem förut – jag tog till vana att först skicka SMS och berätta att jag skulle ringa. Då svarade de. Helt enkelt för att alla är fullständigt utleda på alla telefonförsäljare och tiggare. De har gjort att ingen mera svarar i telefon. Utom om ens nummer finns i deras lista. Telefonin är död.
Vår gamla telefon som man alltid hittade
Numera går det att ta kontakt via nätet och kanske det är lika så bra. Om man tar kontakt med epost så kan mottagaren läsa den då han har tid och svara då det passar. Via diverse app-app-appar kan man också ta kontakt men jag avskyr eländet som finns till enbart för att snoka i vad vi gör. Tro inte att det är av ren välvilja som Google och Facebook och likadana skurkar ger oss “gratis” kommunikationer. Men jag har installerat alla hinder som jag har hittat.
Numera använder jag Signal som kanske inte är det bästa men har rätt så god kryptering och sållar bort det mesta av snokandet. Det utvecklas ännu tuffare system som är så gott som omöjliga att spåra och avlyssna. Fast då börjar det bli för invecklat att ta kontakt.
George Orwell skrev romanen “1984” (utkom 1949) som handlar om ett övervakningssamhälle där staten ser allt och hör allt. Det var ren fantasi med den då nya TV-tekniken och i mångt och mycket utmålade han en numera aktuell verklighet. Men han misstog sej fullständigt då han trodde att det skulle vara staten som snokade i folks privatliv. I verkligheten blev det stora multiföretag såsom Google som står bakom snokandet. Och de gör stora pengar på det. Förstås finns det motstånd och Signal är ett exempel på det.
Elektroniken står för förverkligandet av det skurkaktiga snokandet. Men samtidigt kan man använda elektroniken för att bekämpa eländet. Som alltid så är det en tävlan mellan skurkar och motståndsmän som står på vanligt folks sida. Inte för att vanligt folk bryr sej så mycket eftersom de inte alls märker att de är ständigt övervakade – tills det blir någon skandal.
Elektroniken gör allting sårbart. Det är inte omöjligt att övervinna problemen men man behöver en reservplan för hur man gör då datanätet och elektroniken kraschar. Det har ingen brytt sej om förrän kraschen är ett faktum. Men det är en orsak till att jag hellre kör med gamla traktorer som inte har någon elektronik alls. Likaså att vi har fliseldning och beställt solpaneler. Vanliga kvartalsekonomer tycker att det är för dyrt att ha reservsystem men dessa ekonomer borde sättas att röja sly för de gör hela systemet ytterst sårbart.
Telefonen uppfanns på 1800-talet och den första telefonlinjen drogs år 1877 i Helsingfors men på landsbygden kom telefonen långt senare. Det var dyrt att dra långa kopparledningar. Hindersby hade förstås eget telefonbolag och farsan var länge kassör. År 1932 hade statens telefon bara 227 centraler medan de privata telefonsammanslutningarna hade 1998 centraler. Det var inte så underligt eftersom det fanns en central i nästan varje by.
Den stora fördelen med de gamla telefonerna var att de satt fast i väggen så att man hittade dem. Nuförtiden så tappar man bort lurarna jämt och ständigt. Och så var de dumma. Smarttelefonerna är knappast någon förbättring utan snarare en försämring. Helst skulle jag ha en dum telefon som man bara kan ringa med och sedan en skild datamaskin som är kopplad till Internet. Och så borde man kunna sätta in en avgift för folk som ringer åt en med en personlig gradering. Bekanta kunde få ringa gratis medan alla möjliga telefonförsäljare skulle få betala dyrt förrän ens ringsignalen går fram. Det skulle minska på skräpringandet.
Vi har stora mängder med gammal koppartelefontråd som togs ned då det kom nedgrävda kablar. De är bra att ha för koppartråden är mjukare än ståltråd. Telefonstolpar sätter vi knappast upp mer men det kanske skulle vara bra med ett byatelefonbolag så att man i framtiden skulle våga svara i telefon då någon ringer. Kanske vi också skulle anställa en “telefonfröken” som inte behöver koppla samtalen men annars skulle sköta om informationen inom byn :-).
150 år av telefoni är slut. Hindersby 56 svara inte mera.
