Bondbloggen – Sida 4

Efter tröskning I

Det här är första delen av ett alltför långt inlägg.

På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …

Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.

I mitten av september var tröskandet klart. Det gick på fem dagar och tröskan var sönder fem gånger. Och efter att allt var tröskat så märkte jag ännu att en skakarhållare hade brustit.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8623-900x675.jpg — Bakre järnet för skakaren hade brustit

Tur att det inte brast tidigare för i motsats till de andra reservdelarna som vi fick genast från vår lokala Rosenlewhandlare så visade det sej vara riktigt svårt att hitta ett sådant järn. Men det behövs ju inte förrän nästa år.

På hösten måste man så fort som möjligt spruta mot kvickrot och balderbrå medan det är varmt och glyfosatet har god effekt. I år var det extra viktigt för vi hade grymma mängder ogräs – mest baldersbrå. På grund av torkan i juni så hade ogräsen inte grott före besprutningen som i år var klar före johanni. Men efter johanni kom det regn och då grodde ogräsen som alltså förblev obesprutade i år.

Oftast försöker jag sätta sprutan på stora Zetorn för MF165 orkar inte lyfta 800 liter utan bara 600 liter (hydraulikpumpen borde bytas). Men i år måste jag sätta den stora Peruginihacken på Zetorn så det blev 165:an i år. Visst går det bra men tar ju litet längre tid.

Det gick åt en massa tid att få GPS:en att fungera för jag hade tappat den tidigare antennen och kört över den så systemet var nytt. Förstås fungerade det inte direkt utan det tog en och annan dag att få igång det. Tyvärr hade också vår RTK-station strukit med i sommarens åskväder som tog kål på en björk invid brorsans hus där elektroniken satt och den var inte reparerad ännu. SÅ går det då man skjuter upp nånting – sedan blir det bråttom och man har inte tid mera. Jag fick köra med dålig vanlig GPS och det gick bra på de öppna åkrarna (se bilden nedan) men nära skogen krånglade det ordentligt. Utan sprutspår hade det inte gått alls – även om ogräset gjorde det svårt att se spåren.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8624-900x675.jpg — GPS lägger sprutbreddarna snyggt – om det är öppet fält

Sedan var det dags att köra över åkrarna med hacken – fast först måste hjulfästena fixas. De var helt söndernötta. Det värsta var att få hjulhållarna fastspända tillräckligt stadigt i fräsen. De var inte precis fyrkantiga …

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8627-900x675.jpg — Hjulens fästen i fräsen

Det gick ännu på något sätt på bilden ovan men då de skulle svängas och andra sidan svarvas ur så blev det riktigt besvärligt. Inte en rak kant … Det gick långsamt för man vågade inte mata så mycket med ursvarvningshuvudet. Till slut lyckades jag i alla fall få ursvarvat för de nya bussningarna. De är av metall medan de gamla var av plast …

Det gick långsamt att köra i den våta klövern (se Det blev höst också 2023) men höstarbetet var klart inom september. Det var tur för i början på oktober kom ett par stora regn på 70 mm sammanlagt och då hade det inte varit läge att köra med hacken mera.

Fortsättning följer …

33%

Det gled in på plöjning i kommentarerna i förra inlägget så jag gör ett skilt inlägg i saken då det varit lite knepigt med plöjandet i höst.

På satellitbilden från 28:e oktober ser man att det var många som plöjde efter snöfallet veckan innan.

Vädret ställde till problem med skördandet vilket jag beskrev i förra inlägget och det ledde till att plöjningen också blev på hälft. Man vill ju inte ge sig tid till plöjning innan skörden är klar. Vanligtvis räknar jag oktober till skördemånad och november viker jag åt plöjningen. Men när snön kom tidigt och det blev för kallt för skörd så kopplade jag i plogen lite tidigare i år och körde några skiften under de dagar då det var lite varmare eller blott några minusgrader. Valde några mindre åkrar som man kunde plöja klart på några timmar för under kalla nätter fryser vändtegarna och där man kör i snön, som annars isolerar bra, till så det kan vara svårt att fortsätta en ny dag. Lite fruset får det vara men jag brukar sätta gränsen vid en 2-3 cm tjälskorpa, skivristerna bör lätt skära igenom i alla fall. För även om det går så blir det inte så snyggt plöjt och påfrestningarna på utrustningen samt bränsleförbrukningen ökar när det är fruset.

14.11.2023. Ännu en åker vänds i goda förhållanden.

Läste i en plöjningsgrupp jag följer hur man neråt Europa förundrade sig över hur vi plöjer när det är snö på marken. Man menade att man aldrig ska plöja ner snö då det kyler ner jorden och leder till sänkta skördar. Jag blandade mig i diskussionen och skrev att lite snö gör väl varken till eller ifrån då marken ändå oftast fryser en fot eller två. Jag har ofta plöjt i snö och 10 cm snö är i alla fall inget problem snarare tvärtom, det är ljust och fint och traktor och plog hålls rena. Är det lös och torr snö flyger den iväg samtidigt som jorden vänds så tiltorna lägger sig väl. Prövade plöja lite i medlet av förra veckan, det gick men blev inte så snyggt då det fanns små frusna fläckar här och där så nu får jag nog förklara plöjningen avslutad för i år.

Ett annat problem som störde plöjningen i höst är kravet på 33% växttäcke, det blev inte heller enklare av de något oklara reglerna över vad man fick plöja eller inte och vad som räknas som godkänt växttäcke. En del grödor som morot, lök och potatis godkändes inte och permanenta vallar fick man inte heller räkna in. Jag gillar överhuvudtaget inte dylika schablonmässiga krav, det hade nog varit bättre med nån form av “morot” åt dem som har möjlighet och intresse av att hålla grönt över vintern. Att den våta hösten försvårade sådd av höstgrödor gjorde ju inte saken bättre. Har förstått att växttäckeskravet är något som omfattar hela EU men nog har dom betydligt lättare att uppfylla kravet längre söderut där höstsådda grödor är lättare att förverkliga än här i norr. Ställvis finns också här jordarter som är svåra att plöja på våren och vårbrukestiden är kortare så att plöja stora arealer på våren är inte så lätt.

Själv hade jag tänkt täcka halva växttäckeskravet med höstvete och hade gödsel och utsäde klart men regnet och den utdragna skörden gav inte tid eller möjlighet till sådd. Jag tyckte att det blev för sent men i och för sig så kunde en sen sådd ha lyckats i höst då det var varmt ännu en bit in i oktober. Räknade just att jag har närmare 60ha att plöja i vår och även om jag säkert sår en del saneringsgrödor som det inte är så bråttom med så är det nog lite väl mycket att plöja under bråda vårbrukstider.

Denna åker godkänns inte som växttäcke ty här har det odlats morot. I mitt tycke är åkern “grönare” än mången lättbearbetad stubbåker. Dagens kultivatorer och tallriksredskap är så pass effektiva.

Sätter in en favorit i repris från början av bondbloggskarriären 🙂 vi har kanske nytillkomna följare som inte sett den tidigare.

Blåst av meteorologen.

Jag ogillar folk som skyller på andra och försöker också själv undvika att göra detsamma men nu har jag ändå svårt att hålla mig. I höst lämnar nog en del oskördat för oss och det är till stor del meteorologernas fel.

Vi har ju blivit lite bortskämda med varma höstar så här i klimatuppvärmningens tidevarv så en varm höst förväntades speciellt som 3 månaders prognosen i början av oktober utlovade betydligt varmare väder än normalt i nordeuropa och norra Sibirien. Ännu i medlet av oktober höll meteorologerna fast vid att det skulle hållas varmt en tid framöver om än det kunde bli lite snö och ett par tre dagar kallare väder till veckoslutet för en månad sen. Följande vecka, den sista i oktober, skulle det åter bli varmare med upp till 5 plusgrader på dagarna och kring nollan på nätterna samt framför allt så lovades det uppehåll mer eller mindre hela veckan. Och det sistnämnda var ju något man gått och väntat på hela hösten. Men nu gick det inte riktigt så, utan istället för två tre dagar kallt så blev det två tre veckor med fortsatt kallt väder.

Effektiv tänjning av musklerna på “FinneFarm outdoor gym”

Under den våta perioden i början av oktober skördade vi in kålen, som växer ovan gjord och på så vis inte är lika väderberoende, i väntan på den torra veckan som brukar komma varje höst. Löken och morötterna planerade vi ta in då det torkade upp för även om åkrarna bar maskinerna rätt hyffsat så kom det väldigt mycket jord med vid upptagningen. I medlet av oktober började vi ändå misströsta och konstaterade att ska vi ha nån lök i lager så är det nog till att börja plocka för hand, så under veckoslutet plockade vi lök för brinnkära livet. Det blev att gå böjd några dagar och musklerna bak på låren töjdes till den milda grad att man blev så vig att det inte var några problem att se sig själv där bak.

Efter att det mesta av löken var bärgad tog vi in rödbetor och gulbetor maskinellt eftersom dom lättare fryser ifall det blir kallt som det då lovades bli ett par dagar. Morötterna skulle vi satsa på under den torra veckan som skulle följa. Onsdag 18 oktober kom det som utlovat 4 cm snö och det blev också kallare men snön skyddade marken så den hölls tinad. Jag oroade mig inte för nästa vecka skulle det ju bli varmare och lite snö under upptagningen är ju inget ovanligt.

20.10.2023 Handskörd av morot i väntan på varmare väder.

Inte ens daggmaskarna väntade vinter ännu.

Under veckoslutet ändrades rapporterna och det kalla vädret väntades fortsätta ännu några dagar. Dessutom så hade en del av snön där solen kommit åt smultit så att jorden börjat synas och kylan fick på så vis fritt fram. Nu började jag bli orolig och beslöt att för att åtminstone rädda morötterna att täcka in åtminstone en del med halm som isolering. Efterlyste sålunda halm eller hö och halmspridare och fick faktiskt tag på både och i den egna byn. Tisdag den 24:e halmade jag in ungefär en tredjedel av morötterna. Det visade sig senare att de också var de enda som klarade den långa kalla perioden som följde. Såtillvida hade meteorologerna rätt att det blev uppehåll i hela 10 dagar men istället för kring fem plusgrader blev det snarare minus fem.

6.11.2023 Snön smälter och skörden kan fortsätta.

Ett rejält snöfall i månadsskiftet gav ytterligare isolering och jag närde förhoppning om att den lilla tjäle som fanns innan täckningen skulle tina underifrån av jordvärmen. Några dagar in i november blev det varmare och kom regn så snön smalt bort och skörden kunde fortsätta. Det var fortfarande lite fruset under halmen, tydligen hann jordvärmen gå ur jorden innan jag fick dem täckta men morötterna verkade ok. Blasten hade ändå farit så pass illa att det nu blev att skörda för hand. Vi hann ändå få alla halmade morötter skördade innan ny snö och det åter blev kallare väder.

10.11.2023 Det mesta av de halmtäckta morötterna skördade.

1992 i repris?

Det är inte första gången under min över 40 åriga odlarkarriär som vintern överraskat. Det börjar allt mer likna året 1992 då det började snöa redan den 9:e oktober och temperaturen föll med 10 grader. Vi hade då liksom i år haft en varm och fuktig höst när, precis som i år, ostliga vindar förde med sig snö och kyla. Då blev det ändå både snörikare och kallare än i höst, vi hade ner mot -23 grader och 30 cm snö i slutet av oktober medan vädret i november var varierande. I början av december blev det så varmt att skörden och höstplöjningen kunde slutföras, det blev sen ingen riktig vinter det året. Inför och under julen hade vi flera stormar som drog förbi. Få se hur vintern fortsätter i år?

Vetenskapsredaktör Marcus Rosenlund som vi diskuterade med i programmet Lördax under bondbloggens tidiga år brukar nämna NAO index och El Niño-/ La Niñafenomen som delaktiga i vädrets utveckling. Det vore intressant att ta del av uppgifter om dessa från 1992 för att se om förhållandena var likadana då som i höst.

Vackert, men lite kallt

För någon vecka sen sades de i nyheterna att björnarna på högholmen gått i ide en vecka tidigare än förra året… hmm.. tänkte jag, vet björnarna nåt som jag inte vet… ? Väntar dom vinter? Sen började jag se på långtidsprognoser, och jodå, ganska friska minusgrader utlovas de nu november och december, till och med på dehär breddgraderna… Så håller dom streck blir de nog vinter…

Djur kan ju veta så mycket mer än människor, om vad som komma skall, men meteorologerna är inte så dåliga dom heller. Blir kombinationen oslagbar?

Minusgraderna har ju även kommit hit till “söderhavet” och naturligtvis kom dom lite för tidigt. Nog lär de ju tina upp ännu, men för tillfället är marken frusen. På gott och ont. Lite skulle ha behövt gjutas ännu, och trädgårdsjobben blev på hälft. Eller, på hälft och hälft, jag tror listan aldrig tar slut, utan den fyller nog på sej vart efter som man betar av nåt i övre änden. Men, jag hade ju tänkt skala av några cm geggamojja i hönshagen, laga en ny kompost för löv, höuter och jox, plantera lite lökar, gräva lite här och grejja lite där … men, nu blir att konstatera att de som är gjort är gjort, och kommer vintern så kommer den. … eller så hinner jag lite ännu om de tinar upp… Nu blir det att prioritera…

Sådär annars så är de bygga bygga bygga som gäller dagtid, trädgård är hobby som får göras kvällstid med pannlampa. Men de byggs, skruvar jag inte terrass så byggs det på servicehuset. Någon kanske funderar att det är helt fel tid att bygga på, bygga ska man ju när vädret är torrt, varmt och vackert, men nixpix, här byggs det när det finns tid för det, och de finns det helt enkelt inte mellan april – september. Men sakta växer de fram ett hus…

Med en förlängning fastsvetsad på skogskran så räcktes den ända upp med takstolarna. En kettingsstump i änden och en jättekrok gjorde att de gick rätt så enkelt att haka av takstolarna när de kommit på plats.

Vackra dagar har de ändå varit nu, om än lite onödigt blöta emellanåt, men storm och gorm tycks vara på paus för tillfället, och de är absolut inte mej emot… Storm och gorm är ändå värre än några krångliga minusgrader.

Bilden är tagen lite senare på eftermiddagen, så solen skuggar hela hemåkern, men servicehuset har sol. Å då kickar ju min insnöade trädgårdshjärna in och skriker pelargoner!!! Ja, tänk, där kan man kanske övervintra pelargoner sen… Tanken är ju att ha grundvärme på där hela vintern för att hålla de torrt, inte T-pajto grader, men lite sval värme… Problemet blir väl kanske att de samlar värme genom fönstren så de blir för varmt, och kanske för ljust också för pelargoner… Men man får väl ställa dom lite längre in….

Och skrotar de sej med pelargoner så hittar man säkert på nåt annat man kan övervintra där…

Biten

Så va då trädgårdsflugan och bet mej. Ordentligt… Alltså, bara för att nu ingen ska tro att de finns en riktig fluga som surrar runt och biter folk så de blir stora blemmor, så, nä… utan jag menar intresset för trädgård, det har väl nog alltid funnits, men har accelererat och tagit ett steg till… Kanske till en, snudd på ohälsosam nivå. De går liksom i ett. Till lika undrar jag ju om de finns en sån nivå, men iallafall så ha mitt intresse för trädgård tagit ett steg till mot “nörd-hållet”.

Skuttet kom väl egentligen när jag för några veckor sedan va över till Åland och hälsade på Mathias, han går i skola i Sverige nu för tiden, och bor sedan i helgerna hos sin pappa på Åland.. Nåja, iallafall så va de skördefest de veckoslutet jag var dit, och vi va runt och tittade på lite gårdar och trädgårdar. Vilken inspirations resa de va… Där och då groddes ett frö om att man kan ju göra såhär också… och såhär.. och sådär… och när jag kom hem började huvudet koka, planer smidas, och så började jag läsa frökataloger, googla på nätet och simsalabim så började skisserna komma fram… staketet kring jordgubbslandet tog sej ( som de nu varit sprätter hönsen sönder det konstant och hela tiden) och så mitt i allt hade jag en fröbeställning färdig… Men, man kan väl inte beställa frön i oktober!? När frökatalogerna dimper ner i postlådorna nångång på vårvintern brukar flera på facebook ha sej att nej nej inte nu redan… Jag har min lista färdig. Eller nej, jag kan ju inte beställa frön redan nu, jag måste ju hinna bläddra och googla lite till… eller så kan jag beställa lite nu, och mera sen…….

Och så föll de sej ju så att jag kom på att jag skulle börja lyssna på ljudböcker för någon månad sedan, och införskaffade sånadär pluttar att ha i öronen. Ljudböcker har jag inte lyssnat nämnvärt mycket på, men trädgårdspoddar… Oj va roligt det är med dedär pluttarna och trädgårdspoddar!!! Så nu lyssnar jag intensivt på när någon reder ut om julens blomsteruppsättningar, rosbeskärningar, bokaschikomposterande och allt möjligt, medan jag skruvar ihop trälådor och städar växthuset med pannlampa. Det blir ju mörkt så tidigt om kvällarna…

Jag har ingen fin och fancy trädgård, de är lite dill och dall och vem vet om de jag nu försöker skapa gör de hela finare eller fulare, men de struntar jag i, jag har så roligt! De är ju så kul! När man inte orkar eller har energi mera för dagen, då kan man ännu knåp ihop en låda…

Min tanke är att försöka använda så mycket som möjligt av de jag redan har, men lite torvsäckar har jag ändå köpt. Att fylla dedär tre lådorna kommer de att gå åt många säckar till, så, så mycket mylla kan jag inte köpa, men jag försöker fylla dom med sånt jag har. Gammal torv från tidigare års planteringar. Fårskit, som jag har väl av… Kompost, som jag nu gärna skulle ha mer av… Sen funderade jag också om jag sku fara ner till stranden och se om jag skulle hitta något nätt och fint höuterband… Om jag skulle få ner alltmöjligt såntdär, och sen blandat om och sen satt något som tak på, så borde de väl bli ganska bra till våren att så och plantera i… tänker jag mej… Jag har ju aldrig odlat i annat än i åkern, så, de känns lite som att vara ute på 7 famnars vatten att odla i lådor, men man måste ju prova. Min mommo sade alltid när hon provade odla någonting nytt och helt konstigt att “he behöver rakt inga bli så myki alla gangår heller, men he e nu rolit ti si om he sku råk bli ti naounting” Och riktigt så är de… Tack mommo för all kloka ord.

Hellre provar man och de skiter sej totalt, än inte provar alls i rädslan för att de ska misslyckas.

Lycka är att ha en pappa som inte kantat upp allt som sågats. Innanför har jag klätt kanterna med plast så inte jord ska rinna ur där de inte riktigt går jämnt ihop och i botten blir de markduk och paff.

Några hallonplantor på rymmen är påväg att bli flyttade. Klarar dom flytten och växer vidare, så är de ju roligt, gör dom de inte, så, än sen då…

Här har jag lagt ut paff och tidningspapper i en ring, i hopp om att inte sååå mycket ogräs ska växa upp igenom. Sen blandade jag kompost och trädgårdstorv, satte ner några tulpanlökar och till våren hoppas jag att kunna få sått lite ringerblommor på insidan och sen störbönor som förhoppningsvis kan slingra sej upp längs pinnarna. Då måste jag ju ta bort de gröna nätet, de är där nu så int nån ska fara och sprätta runt, eller traska igenom hela härligheten, varken fyrbenta eller tvåbenta. Jag brukar ha min lilla hjälp-och stjälpreda med mej, men just nu är hon hos sin pappa i Töjby, så jag hinner få ner lite blomlökar innan dom är upp tillbaka

Mitt växthus. Jag ha tidigare haft tomater där i säckar, nu ska jag försöka bygga odlingslådor att ha tomaterna i istället. Jag har haft droppbevattning åt dem, en såndär som går med solcell, men då jag haft tomaterna i säckar blir de lite olika varje år, och så passar inte slangarna och dropp-pluttarna. Lagar jag odlingslådor blir de ju likadant varje år… Kanske tråkigare, men betydligt redligare…

I övrigt då? Jodå, en hel halv knippå får for till slakt, några har jag hemma och några är ute på holmarna ännu. Vi har ju inte haft någon frost att tala om, så gräset är grönt, och räcker ganska länge ännu. Bra så, för någon överdriven hög med ensilagebalar finns det inte att skryta med, men de räcker…

Det blev höst också 2023

September lär ha varit rekordvarm men hos oss var det ganska normalt. Egentligen har vädret hela sommaren varit ganska vanligt (på 70 års sikt) utom juni som var alldeles för torr. Det började komma litet regn efter midsommaren och sedan har det varit litet regn men åkrarna har varit hårda och burit maskinerna riktigt bra.

Det som var ovanligt den här sommaren är att det inte varit en enda frostnatt förrän nu i oktober. Förra natten var det litet frost och nu är det ett par minusgrader. Sommaren fortsatte ända fram till oktober månad men sedan vände det ordentligt. På en vecka fick vi två större regn – totalt 70 mm. Nu står vattnet på åkrarna. Och så blev det kallt.

Det går inte att köra på åkern nu men vi har alla höstarbeten undan. Jag har sprutat glyfosat på alla åkrarna utom den insådda. Det var i år nödvändigt att hacka alla åkrarna också på grund av att en massa ogräs grott först i juli – efter det att besprutningen var förbi. Vanligen försöker jag tröska med möjligast låga stubb så att tröskans hack sköter om att man kan så direkt. Nu måste jag lyfta bordet så att inte tröskan hela tiden skulle fastna i en mängd ogräs (se bilden i Tröskningen började – tröskan sönder). Därför måste jag köra en extra tur med Perugini-hacken. Det var tungt så det gick en massa extra bränsle i år. Klövern i den gamla vallen var också tung att hacka.

Massor av fin klöver – och det är återväxten …

Jag renoverade hjulfästena på Perugini-hacken och det var ganska besvärligt för det ena var söndernött. Det fanns gamla bussningar av plast … Jag vet inte om de var original men de var helt borta på ena hjulet och mycket nötta på det andra. Nu bytte jag ut dem mot stålbussningar. På ena sidan måste jag svarva upp fästet eftersom det var så nött.

Hacken är annars i bra skick och gör ett bra arbete men i vått gräs eller klöver är det tungt. Till och med Zetorn på 140 hästkrafter storknade ett tag. Det var förstås bättre än förra gången då remmarna ( fyra 17×1900 mm) brast. Nu var det bara att starta om. I alla fall har jag nya kilremmar i reserv för framtida behov. Jag hittade en bra firma i Tyskland som säljer kilremmar av samma märke som här men priset är under en fjärdedel. Frakten var också billigare.

I år sådde jag för första gången på länge höstvete. Erfarenheterna var tidigare mycket dåliga eftersom vi har platta åkrar med många svackor. Men nu finns det nya sorter som lär vara vinterhärdiga så jag köpte en storsäck Ceylon för att testa. Med tanke på de torra försomrarna så skulle höstvete vara betydligt tåligare. Grannarnas höstvete blev också fint i år. Tyvärr så störde regnen så att sådden blev alltför sen. Nu hoppas jag bara att vädret blir någorlunda varmt resten av hösten.

Gäss har vi tidigare inte sett annat än i små flockar men nu kom det tusentals fåglar. De gillade tydligen våra obearbetade åkrar med strandtomt (halva åkern låg under vatten). September har varit så varmt att gässen började flytta på allvar först nu.

Efter den 1 oktober får man hacka mångfaldsogräsåkrarna men jag lät bli eftersom blåklinten blommar som bäst. Den grodde så sent (först i juli) och det september har hållit kvar blommorna. Jag gillar skarpt den intensivt blåa färgen hos blåklinten.

Nu trodde man att höstbrådskan var förbi men i går blev det så kallt att jag satte igång flispannan. Den har varit avstängd sedan början på juli och vi har värmt varmvatten då solpanelerna gett ström eller elpriset varit noll eller under noll. En femhundra liters boiler håller värmen ganska länge. Varmvattnet är friskt för det kommer genom en slinga inne i boilern. Men nu började det bli svalt i huset. Nåja, pannan gick en timme och sedan brast flisskruven. Så jag har hackat loss den halvt inkrupen i pannan och svetsat ihop bitarna. Fast man får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Nu skall jag beställa en reservskruv så man kan byta snabbt nästa gång det blir problem. Och problem blir det alltid …