Här var man på gott humör. Det hade frusit på natten, solen sken och fåglarna kvittrade. Men jag hann inte ordentligt in i skogen så körde jag vagnen mot ett träd. Visst är maskinerna starkt byggda men en stor gran är så stabil att en 6000 kg:s traktor knappt får den att svaja ens.
En styrcylinder till vagnen kröktes, fästet bröts loss och framgrinden brast. Nå, det gick att köra men det är eländigt då vagnen inte mera går att styra. Man har blivit så bortskämd med en vagn som följer i traktornas hjulspår.
Hålet efter fästet syns i tvärbalken till vänster.
En sönderbruten framgrind men det är inget som man inte kan fixa med en svets, tid och allmän händighet. Tyvärr saknas det tid just nu. Vägarna smälter så vi har gått från “snabba och smutsiga reparationer” till “plocka bort allting som inte fungerar och kör så länge nånting finns kvar”.
Hå-hå, ja-ja, sådant är livet på landet. Om nån gång fullmånen lyser trolskt så är det nånting som går sönder följande dag …
På tisdag kväll var det Cassandras tur att kalva. Kalvningen gick bra men kalven var lite halvslö vilket gjorde att de inte riktigt kom igång med diandet. Både kalv och ko hade huvudprinciperna helt på klart, men kalven var helt enkelt för trött för att orka öppna munnen tillräckligt mycket för att få ett ordentligt tag på spenen. I såna lägen kan skötaren ingripa och hjälpa till, men idealet är att paret själva klura ut hur det skall gå till. De här två var dessutom så pass nära att få till det att jag tyckte de borde få fixa det på egen hand. Å andra sidan är det inte bra att låta det gå alltför lång tid innan kalven börjar dia, den måste få i sej råmjölk ganska snart efter kalvningen.
Råmjölk är den första mjölk som kon ger ner strax efter kalvningen. Den innehåller massor av protein, vitaminer och andra nyttigheter och är rent synbart tjockare än vanlig mjölk. Naturens tanke är att den här första mjölken skall vara en rejäl kickstart för den nya kalven. Dessutom föds kalvar med ett rent ut sagt uselt immunsystem och de måste få i sig antikroppar via råmjölken. Råmjölkens kvalitet sjunker ganska snabbt och inom ett dygn eller högst ett par ger kon helt vanlig mjölk. Därför vill man inte vänta alltför länge på att kalven börjar dia. Nu verkade Cassandras råmjölk dessutom vara rätt så svag. Svag kalv med osäker diteknik och dålig råmjölk är ingen höjdarkombination.
Lösningen på det är att ge annan råmjölk. Äldre kor har oftast bra råmjölk så man kan mjölka av dem lite extra i samband med kalvningen och frysa ner. Dessutom finns det foderpreparat att köpa som består av torkat råmjölkskoncentrat berikat med lite extra vitaminer och annat. Jag har ett litet lager med såna preparat tillsammans med en kollega och nu kom det väl till pass. Ett par teskedar i munnen och så borde hon klara sig ett par timmar. Kalven kan inte leva på de här råmjölkskoncentraten men de köper lite tilläggstid nu i början. Får den ingenting i sig blir den ju bara svagare och svagare för varje timme.
Då detta skrivs på onsdag morgon ser kalven redan betydligt piggare ut. Nu återstår att följa med dem och se till att diandet börjat löpa. Men det skall nog säkert gå bra det också.
3 och en halv vecka kvar, tiden går snabbt nu!
Nu har vi i alla fall det mesta fixat. Det som nu ännu kvarstår är bilen, fotograferingen, finslipningen av maten och dekorationerna. Inte vet jag om det är mycket eller inte, men inte ids vi nu ta någon större stress. Ännu. Jag antar att några av er som läser detta tar stressen i stället för oss. 😉 Jag är ganska förvånad över hur “enkelt” allt har gått. Visst har det gått tid, men man får ta en dag med bröllops ärenden i Åbo som en minisemester. Och roligt är det ju. Vi har ju den förmånen att vi ser varann varje dag. Vi kan prata om arrangemangen när som helst på dagen och inte endast på kvällen eller veckoslutet som par med olika arbetsplatser är tvungna att göra.
Vi tänkte först att det skulle vara häftigt att ha en gammal Zetor att skjutsa oss från kyrkan. Helt nedgrävt är den idén inte ännu, men nog finns där vissa praktiska problem med den tanken. Som t.ex. att komma upp dit med en vit klänning som har ett ganska långt släp.. Vi får se vad vi hittar på, men vi har det nog på grej.
Prästen ska vi träffa nästa vecka och kantorn borde jag faktiskt ringa åt idag. Inmarschen är nog klar redan, men vad som ska spelas då vi går ut är öppet ännu.
Det finns dock en sak som verkligen oroar mig. Valssen. Till all tur fick jag ett lugnande råd; eftersom jag har en lång klänning, så ser ingen hur jag staplar med fötterna. Det ser ändå ut som om jag elegant skulle “sväva” efter Antte. Får se nu..!
Klädseln ja, här kan ni och vi ta det lugnt, allt är i sin ordning! Båda har sina kläder och finslipas, jag far och prova min klänning för andra gången nästa vecka. Samtidigt ska jag också hämta min ring och mina brudfrämmors klänningar. Men min klänning får ni nog först se efter att vi sagt “ja” åt varann!
Däremot kan jag nu redan visa bilder på “något nytt, något gammalt, något lånat och något blått”.
Nya skor och handväska.
Klänningen är också ny, men som sagt ännu en stor hemlighet! 🙂
Från vänster: lånat, gammalt och blått
Jag föreslog att innehållet i klänningen skulle räknas som gammalt, men den idén fick inget understöd.. Tack för det! 😀
Hydrauliken är fantastisk – den är stark och gör ett jättefint jobb. Men att reparera den är ett milt sagt klibbigt jobb. Man har olja överallt och verkstadsgolvet blir slipprigt och eländigt. Jag försöker förstås använda byttor och tidningar men då oljan sprutar ganska så okontrollerat hit och dit så hjälper det inte så mycket.
Min gamla skogslastare har dåligt skydd för rören och slangarna och man dänger ibland dem mot stora träd och spetsiga kvistar. Så nu började två rör läcka och måste svetsas.Men jag börjar få nog och mina innedagar på lördag och söndag gick delvis till att planera en ombyggnad av hela rör- och slangsystemet på lastaren. Ormboet nedan skall bort.
Lastarslangar och rör
Som vanligt så surfade jag på nätet efter lämpliga komponenter. Inom hydrauliken är det ett lika sjukt system som på VVS-sidan, dvs. katalogpriserna är fyra-fem gånger för höga och så kan man få 70-80 % rabatt – om man förstår att begära. Jag tycker inte om det så jag köper vanligen från nätbutiker med nettopriser.
Hovleverantören Weimers hydraulik i Småland hade hydraulslang för 38 kr metern medan man i Finland skulle ha omkring 18 euro – över fyra gånger mer ! Och de har billiga slangar med färdiga kopplingar så det är inte mycket att fundera över.
Just nu är verkstadsarbetet inställt på läget “snabba och smutsiga reparationer” så ombyggnaden får vänta. Först skall omkring 50 lass på 10 ton virke ut från skogen. Och vägarna bara smälter …
Kalles inlägg om att han lagt “utsäde i mälton” påminde mej om att jag också borde testa grobarheten. För nåt år sedan hörde jag om en förenklad snabbmetod med kaffefilter. Man fuktar två kaffefilter och lägger ut 100 st kärnor per filter, rullar ihop dem, stoppar i en plastpåse och lägger gummiband runt så påsen inte läcker fukt. Påsen skall sedan stå upprätt i kylskåp i en vecka, därefter 3-4 dagar i rumsvärme och sen räknar man hur många kärnor som grott. Ju lägre grobarhetsprocenten är desto mer utsäde måste man så per hektar för att få ett tillräckligt tätt bestånd. Exakta utsädesmängen räknas fram via en formel men den återkommer vi till när det blir såtider.
Det här är något man bara gör med det utsäde man själv odlat. När man köper utsäde från lantbrukshandeln får man alltid med ett garantibevis där grobarheten framgår. Eget utsäde är billigare än köpt, men köpt utsäde har oftast bättre kvalitet och är friskare så vilket som är att föredra är en bedömningsfråga. Och för kunna att göra den bedömningen är det förstås bra att veta grobarheten på det egna utsädet.
Om inte annat är grobarhetsproven ett ganska säkert vårtecken. Det närmar sig, det närmar sig… 🙂
Ett prov klart och rullat, det andra påbörjat.
PS. Som ekoodlare borde jag ju självklart ha använt oblekta kaffefilter, men tyvärr var det där allt som fanns i kaffeskåpet. DS. 😉
